Uppdämda familjerelationer

Jim Jarmuschs film Father Mother Sister Brother dyker ned I familjerelationer utan nämnvärd styrfart. Litet ojämnt men tillräckligt sympatisk i alla fall.

Father Mother Sister Brother

3/5

Regi & manus: Jim Jarmusch.

Genre: familjedrama.

I huvudrollerna: Tom Waits, Adam Driver, Maiyim Bialik, Charlotte Rampling, Cate Blanchett,  Vicky Krieps, Indya Moore, Luka Sabbat.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1t 51min

Filmen belönades med Guldlejonet i Venedig 2025. Den är en triptyk där tre väsensskilda berättelser till syvende och sist handlar om vår oförmåga att interfamiliärt hitta fram till varandra.

I den första delen besöker tvillingarna Jeff(Adam Driver) och Emily (Maiyam Bialik) sin gamla far (Tom Waits) i bergen i USA, en pappa som de inte sett på många år. Han tar emot i sitt gamla hus på landet i mitten av ingenstans. Huset har skavanker, bilen är en skrothög och fadern bjuder kan an tänka på vatten. Mellan de haltande försöken till dialog insmyger sig en besvärande tystnad. Det odlas plattityder tills det är dags att bryta upp och köra iväg, varvid den som fattiglapp uppträdande fadern bekänner färg. Bl.a. den Rolex han har på armen är ingen replik.

I den andra delen kommer två systrar på sitt årliga tebesök till sin mor i Dublin  i ett högborgerligt hem. Timothea spelad av en stel och lätt utflippad och ödmjuk Cate Blanchett försöker tillsammans med sin mera frigjorda men misslyckade syster Lilith (Vicky Krieps) föra en vettig diskussion med sin framgångsrik mor (Charlotte Rampling) om vad som hänt under det gångna året. Men också här avbryts samtalet av besvärande pauser och man anar sig till nedtonade familjeproblem i bakgrunden.

Mest sympatisk

Den mest sympatiska delen återinns i berättelsen om syskonen Skye (Indya Moore) och Billy (Luka Sabbat) i Paris som besöker sina nyligen avlidna föräldrar som störtade med sitt lilla flygplan.

Bland fotografier och artefakter i föräldrarnas våning hittar de tidigare okända sidor av far och mor samtidigt som de visar stor kärlek gentemot varandra i en korsväg där gamla kulturer och nya modenycker möts. 

En finkänslig deadpanhumor kännetecknar filmtriptykens berättarstil, där ibland alltför långa inserter blandads med djupare människokännedom och -insikter. Om delarna i filmen hade haft någon slags samhörighet hade helheten blivit intressantare, men för vänner av Jim Jarmuschs småfilosofiska grepp har filmen sin tjusning.

Tebesök. Syskonen Cate Blanchett och Vicky Krieps besöker sin mor Charlotte Rampling i Dublinb i filmen Father Mother Sister Brother.

 

Suggestiva generationstrauman

 Mascha Schilinskis andra långfilm Sound of Falling (In die Sonne schauen) är en starkt film om fyra kvinnor på en tysk lantgård under 100 år. Den undersöker de trauman som satt sina spår i gårdens kvinnor.

Sound of Falling

4/5

Regi: Mascha Shilinski.

Manus: Mascha Schillinki, Louise Peter.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Hanna Heckt, Lena Urzendowsky, Susanne Wuest.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2t 35 min.

Filmen fick sin upprinnelse när Mascha Schilinski och Louise Peter tillbringade en sommar på en gård i östra Tyskland där ett gammalt foto fångade deras intresse, och där minnen var inetsade i byggnaderna.

Titeln Sound of Falling fick den för att spegla det poetiska och suggestiva utforskandet av generationstrauman hos gårdens fyra kvinnor. Titeln anspelar på det ljud eller känslomässiga spår som tidigare generationers fall och tystnad lämnar kvar i kropparna på de nu levande - ett osynligt ljud av historien och tystnaden som ekar genom tiden. Det gestaltas av ett oroande och genom hela filmen plötsligt återkommande brus som av ett vattenfall, eller en stormil i trädkronorna, som ökar i styrka för att abrupt avbrytas.

Filmen fick jurypriset i Cannes 2025 och blev Tyskland svar på bästa utländska film i årets Oscarsutdelning.

Handlingen följer inte något egentligt kronologiskt mönster men pågår från tidigt 1910-tal till nutid på en gård i östra Tyskland. Lilla Alma (Hanna Heckt) passerar revy under tiden för första världskriget, Erika (Lena Drinda) under 1940-talet, Angelika (Lena Urendowsky) i 1980-talets DDR och Nelly (Zoé Baier) i början på 2000-talet.

Labyrintiskt

Vi bjuds på ett labyrintiskt kollage under drygt två och en halv timme, där kvinnornas liv blottas med värme och brutalitet. Gårdens piga på 1910-talet görs ”ofarlig” för männen genom sterilisering och snart står gårdens manfolk i kö utanför hennes dörr.  Stympade män dyker upp i oväntade sammanhang som morbror Fritz som kastas ned från stallvinden och under stor klagan blir enbent.

Död och pina återkommer utan pardon. Angelikas mamma kan inte skratta vid rätta tillfällen, orsaken uppdagas så småningom, medan Angelika som tonåring i 1980-talets Östtyskland vill bort från gården, uttittad av männen och med traumatiska minnen som barlast.

Döden är en ständig gäst, och en död kvinna placeras helt sonika bland de levande när fotografen gör ett besök för att föreviga gårdens folk.

Fragment och ett lapptäcke av minnen utmanar åskådaren och om koncentrationen inte släpper väntar ett generationsepos av stor dignitet. Filmen visades sista gången i söndags i Borgå men visas t.ex. ännu i Helsingfors.

Kvinnoöden. Lilla Alma (Hanna Heckt) hör till filmens galjonsfigurer.

Förlossningsdepressionens fula ansikte

 Tusen sinom tusentals kvinnor gör allt för att få barn. Sedan finns det också mödrar som blir traumatiska efter att ha fått ett barn. Filmen Die My Love handlar om en moder i fritt fall.

Die My Love

4/5

Regi: Lynne Ramsay.

Manus: Enda Walsh, Lynne Ramsay, Alice Birch.

Genre: persondrama.

I huvudrollerna: Jennifer Lawrence, Robert Pattinson.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1t 58 min.

Huvudrollsinnehavarna Jennifer Lawrence och Robert Pattinson har båda sina primära filmår bakom sig och vet vad de förmår prestera. Hon startade karriären i Hunger Games-filmerna, han i filmerna Twilight.

I Die My Love spelar de det äkta unga paret Grace och Jackson, som bor bakom Guds rygg med sin lilla tvåårige son långt ute på bondvischan i Montana i ett förfallet hus Jackson ärvt. Ganska snart framgår det att modern, författaren som hamnat i skrivkramp, inte är mentalt frisk utan har förlossningsdepression. Skör men helt oberäknelig hamnar hon gång efter annan ut för mentala sammanbrott, då hon gör den ena handlingen galnare, desperatare än den andra, glas splittras, fönster går i kras, blodet flödar. Den välmenande men svaga Jackson är inte man nog att stävja sin hustru, också farmoderns (Sissy Spacek) har problem liksom farfadern (Nick Nolte).

Utmanande 

I filmen varvar regissören Lynne Ramsay (Vi borde tala om Kevin) inte bara nutid och tillbakablickar utan även fantasi och verklighet på ett sätt som utmanar åskådaren.

Med obönhörligt skärpa lodar hon ner i Graces absoluta mörker, och på ett obehagligt och skrämmande sätt, man vet aldrig vad som händer i följande bildsekvenser, en manisk onaniscen för Grace eller pappa Jacksons desperation. 

Jennifer Lawrence som kan komedi (American Hustle) lyser i filmen men får snabbt skrattet att fastna i halsen medan Robert Pattinson visar prov på att gestalta dystra karaktärer (The Lighthouse).

Ingen romantisk lantidyll precis. Jennifer Lawrence och Robert Pattinson i starka Die My Love.

Tonåringar på jakt efter en far

När tvillingarna Vilja och Varpu börjar undersöka vem som är deras far leder det till sanningar som skakar om deras värld.

Isänpäivä

5/5

Regi & manus: Aleksi Salmenperä.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Laura Birn, Tommi Korpela, Tomi Lindfors.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1t 39 min.

Aleksi Salmenperäs filmer kännetecknas av en humanitär touch precis som Klaus Härös och han står för bl.a. Miehen työ, Jättiläinen och tv-serien L/over - ikuisesti sinun).

Det avskalade och briljanta får också filmen Isänpäivä att framstå som någonting mellan en dokumentär och spelfilm, ingenting är överdådigt, handlingen talar för sig själv, skådespelet är realistiskt.

Vänskap

Salmenperäs och skådespelaren Tommi Korpelas femte filmsamarbete har sin upprinnelse i vänskapen mellan Korpela och Tomi Lindfors, där den ena blev skådespelare, den andra alkoholist.

Lindfors livshistoria står som grundbult i storyn där alkoholisten Tinke (Lindfors) efter ett slaganfall lever vidare i Frälsningsarméns boende i Sockenbacka med vännen Veikko (Korpela) som skötare. När han en dag får veta att han har två tvillingflickor som blivit intresserade av vetskapen om att han kunde vara deras far tar livet en oväntad vändning.

Laura Birn spelar flickornas mor Saimi som som inte vill att döttrarna ska ha någonting att göra med sin far. Veikko ser annorlunda på saken och hjälper dem att bekanta sig med människovraket Tinke.

Utstött

Filmen rör sig tidvis bland människor man helst inte vill träffa, Lindfors gör en roll som man inte vet om han spelar eller är sig själv i

De tonårsangstiga tvillingarna Vilma och Varpu Rintanen är som tagna på kornet i sina roller. Också Laura Birn och i synnerhet Tomi Korpela är utmärkta, hans väna, realistiska utstrålning är imponerande. Filmen frågar om man får/kan förlåta en människas grava felsteg i livet, kan man blir en far på livets slutmetrar trots en alkoholism som gjort det mesta omöjligt.

En av vårens intensivaste filmer går fortfarande på Bio Rex. Missa den inte.

Trio i elden. Vilma och Varpu Rintanen får hjälp av Tommi Korpela att hitta sin far i filmen Isänpäivä.

 

Barnets död som inspiration till världsklassiker

Få känner till bakgrunden till Shakespeares Hamlet men efter att ha sett Hamnet är saken avhjälpt.

Hamnet

4/5

Regi: Chloé Zhao.

Manus: Chloé Zhao, Maggie O´Farrell.

Genre: Historiskt persondrama.

I huvudrollerna: Jessie Buckley, Paul Mescal.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2t 6min.

När Agnes (Jessie Buckley – The Lost Daughter) och William (Paul Mescal - Aftersun) Shakespeare mister sin son Hamnet i pesten i 1500-talets England måste de orka leva vidare för att rädda sina kvarvarande barn samtidigt som de tvingas processera sin smärtsamma förlust. Som en biprodukt sker det via teaterkonsten och uppkomsten av ingenting mindre än pjäsen Hamlet. Regissören Chloé Zhao står också för filmen Nomanland.

Inblick

Därförinnan får åskådaren en inblick i den vackra, men nyckfulla Agnes, häxan och sierskan, i filmens början hoprullad i skogens grönska vid rötterna av ett stort träd i en röd klänning, som hon bär resten av filmen.

William är latinläraren som förälskar sig i den gåtfulla Agnes, kvinnan som härstammar från en rad synska kvinnor och som ser saker andra inte ser. Med hjälp av helande brygder och örter råder hon bot på sjukdomar men när pesten tar deras unge son är hon chanslös.

Stjärnan

Jessie Buckley är filmens stjärna där hon ger allt för sin rollfigur medan Paul Mescal inte blir långt efter då han framstår som en modern, rastlös Shakespeare, vars personkemi med Buckley tillika skapar filmen tjusning. Will dras till stadens livfullhet medan Agnes hellre vill leva i hemmet men deras motstridiga viljor formas till en helhet  på konstens villkor.

Filmen utspelas i ett långdraget tempo men klarar man av det återstår en emotionellt intensiv upplevelse och rentav smärtsamt vacker tolkning av Hamlets tillblivelse. Ett stiligt kameraarbete och bra musik bidrar till en gedigen filmupplevelse.

De irländska skådespelarna Jessie Buckley och Paul Mescal spelar paret Shakespeare i filmen Hamnet, sonen, som blev upphovet till pjäsen Hamlet.

Feberaktig dröm om bordstennis och kaos

Marty Supreme är ingen traditionell sportfilm om bordstennis på toppnivå utan mera en kaotisk, feberaktig berättelse om verklighetens Marty Reisman, karismatiskt återgiven av Timothée Chalamet.

Marty Supreme

4/5

Regi: Josh Safdie

Manus: Josh Sadie, Ronald Bronstein.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollen: Timothée Chalamet.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2t 29 min.

Marty Mauser, som han kallas i filmen, spelar bordstennis med framgång men drar samtidigt fram med kaos i släptåg i 1950-talet New York. Den mycket löst på verkligheten baserade filmen handlar om hur Mauser med alla till buds stående medel siktar mot stjärnorna utan skam i kroppen, ständigt med munnen på vid gavel, enbart med syftet att bli världsmästare i bordstennis.

Utan samvetsbetänkligheter för moral och etik får alla i hans väg känna på hans skruvade ego  allt från hans havande flickvän till allsköns smågangstrar.

Motvilligt godkännande

Någon trevlig bekantskap är han inte men Timothée Chalamet (Dune-filmerna, A Complete Unknown) lyckas igen med sin lysande rollprestation i det här fallet förvandla Mauser till en karaktär man motvilligt tvingas sympatisera med.

Regissören Josh Safdie lyckas t.o.m. mot slutet göra filmen till en kriminalthriller.

De bordstennismatcher som visas är spännande och också högt utvecklad koreografi, som huvudrollskaraktären slipat på under långa träningsperioder i verkligheten.

Den hyperaktiva och tempofyllda filmen har delat åskådarskaran i två läger;  de som upplever den den som en briljant karaktärsstudie, de som ser mest en kaotisk och ”tom” resa. Jag lutar mot den förra beskrivningen.

Full speed. Timothée Chalamet imponerar som skrupelfri bordtennisspelare på väg mot stjärnorna.

 

Hemlagad lösning på arbetslöshet

 Den sydkoreanska filmen No Other Choice sätter fokus på ett världsomspännande problem: arbetslöshet kontra AI och kommer med en hemlagad, annorlunda lösning.

No Other Choice

3/5

Regi: Park Chan-wook

Manus: Donald E. Westlake, Park Chan-wook, Lee Kyoung-mi.

Genre: kriminalthriller.

I huvudrollerna: Lee Byung-hun, Son Ye-Jin.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2t 19 min.

Sydkoreanska film har dragit blickarna till sig, bl.a. för den med svart humor kryddade Parasite, där trashanksproletariatet på ett fräckt sått nästlar sig innanför murarna till samhällets gräddskikt.

I No Other Choice har vi veteranen på en pappersfabrik som äntligen efter 25 år hoppas kunna köpa sig drömhuset för hustru, barn och hundar men märker att det sydkoreanska klassamhället är både rått och brutalt.

Ett grillparty i trädgården 25-årsjubileet till ära tillsammans med familjen förbyts i katastrof när familjens överhuvud Man-soo (Lee Byung-hun) får sparken från jobbet. Hundarna måste säljas, Netflix avslutas och maten förenklas. Äktenskapet hamnar också i gungning. Man-soo söker förtvivlat efter jobb i ett år men inser att det inte går. Därför måste han avskaffa konkurrensen.

Turerna är många och oväntade, det kör riktigt ihop sig innan det mesta igen reds upp i en film där våld av grövsta slag, äkta romantik och slapstick blandas ihop i en oefterhärmlig mix. Filmen får mer än godkänt men kunde ha varit kortare.

Desperat. Arbetslösa Man-soo drar sig inte för okonventionella metoder för att få arbete.