Förlossningsdepressionens fula ansikte

 Tusen sinom tusentals kvinnor gör allt för att få barn. Sedan finns det också mödrar som blir traumatiska efter att ha fått ett barn. Filmen Die My Love handlar om en moder i fritt fall.

Die My Love

4/5

Regi: Lynne Ramsay.

Manus: Enda Walsh, Lynne Ramsay, Alice Birch.

Genre: persondrama.

I huvudrollerna: Jennifer Lawrence, Robert Pattinson.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1t 58 min.

Huvudrollsinnehavarna Jennifer Lawrence och Robert Pattinson har båda sina primära filmår bakom sig och vet vad de förmår prestera. Hon startade karriären i Hunger Games-filmerna, han i filmerna Twilight.

I Die My Love spelar de det äkta unga paret Grace och Jackson, som bor bakom Guds rygg med sin lilla tvåårige son långt ute på bondvischan i Montana i ett förfallet hus Jackson ärvt. Ganska snart framgår det att modern, författaren som hamnat i skrivkramp, inte är mentalt frisk utan har förlossningsdepression. Skör men helt oberäknelig hamnar hon gång efter annan ut för mentala sammanbrott, då hon gör den ena handlingen galnare, desperatare än den andra, glas splittras, fönster går i kras, blodet flödar. Den välmenande men svaga Jackson är inte man nog att stävja sin hustru, också farmoderns (Sissy Spacek) har problem liksom farfadern (Nick Nolte).

Utmanande 

I filmen varvar regissören Lynne Ramsay (Vi borde tala om Kevin) inte bara nutid och tillbakablickar utan även fantasi och verklighet på ett sätt som utmanar åskådaren.

Med obönhörligt skärpa lodar hon ner i Graces absoluta mörker, och på ett obehagligt och skrämmande sätt, man vet aldrig vad som händer i följande bildsekvenser, en manisk onaniscen för Grace eller pappa Jacksons desperation. 

Jennifer Lawrence som kan komedi (American Hustle) lyser i filmen men får snabbt skrattet att fastna i halsen medan Robert Pattinson visar prov på att gestalta dystra karaktärer (The Lighthouse).

Ingen romantisk lantidyll precis. Jennifer Lawrence och Robert Pattinson i starka Die My Love.

Tonåringar på jakt efter en far

När tvillingarna Vilja och Varpu börjar undersöka vem som är deras far leder det till sanningar som skakar om deras värld.

Isänpäivä

5/5

Regi & manus: Aleksi Salmenperä.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Laura Birn, Tommi Korpela, Tomi Lindfors.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1t 39 min.

Aleksi Salmenperäs filmer kännetecknas av en humanitär touch precis som Klaus Härös och han står för bl.a. Miehen työ, Jättiläinen och tv-serien L/over - ikuisesti sinun).

Det avskalade och briljanta får också filmen Isänpäivä att framstå som någonting mellan en dokumentär och spelfilm, ingenting är överdådigt, handlingen talar för sig själv, skådespelet är realistiskt.

Vänskap

Salmenperäs och skådespelaren Tommi Korpelas femte filmsamarbete har sin upprinnelse i vänskapen mellan Korpela och Tomi Lindfors, där den ena blev skådespelare, den andra alkoholist.

Lindfors livshistoria står som grundbult i storyn där alkoholisten Tinke (Lindfors) efter ett slaganfall lever vidare i Frälsningsarméns boende i Sockenbacka med vännen Veikko (Korpela) som skötare. När han en dag får veta att han har två tvillingflickor som blivit intresserade av vetskapen om att han kunde vara deras far tar livet en oväntad vändning.

Laura Birn spelar flickornas mor Saimi som som inte vill att döttrarna ska ha någonting att göra med sin far. Veikko ser annorlunda på saken och hjälper dem att bekanta sig med människovraket Tinke.

Utstött

Filmen rör sig tidvis bland människor man helst inte vill träffa, Lindfors gör en roll som man inte vet om han spelar eller är sig själv i

De tonårsangstiga tvillingarna Vilma och Varpu Rintanen är som tagna på kornet i sina roller. Också Laura Birn och i synnerhet Tomi Korpela är utmärkta, hans väna, realistiska utstrålning är imponerande. Filmen frågar om man får/kan förlåta en människas grava felsteg i livet, kan man blir en far på livets slutmetrar trots en alkoholism som gjort det mesta omöjligt.

En av vårens intensivaste filmer går fortfarande på Bio Rex. Missa den inte.

Trio i elden. Vilma och Varpu Rintanen får hjälp av Tommi Korpela att hitta sin far i filmen Isänpäivä.