Abraham Stiller från Helsingfors räddade judiska flyktingar i Finland från deportation och en säker död i Nazisttyskland. Klaus Härös film Aldrig ensam är berättelsen om händelserna kring dramat 1942.
Aldrig ensam
3/5
Regi: Klaus Härö.
Manus: Klaus Härö, Jimmy Karlsson.
Genre: historiskt drama.
I huvudrollerna: Ville Virtanen, Kari Hietalahti.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 1t 25 min.
Intrigen grundar sig på sanna händelser. Den idealistiske, litet naiva Abraham Stiller (Ville Virtanen), själv jude med konfektionsaffär, jobbar frenetisk för att rädda judiska flyktingar på väg att utlämnas till Nazityskland.
Största hindret är skyddspolisens chef Arno Anthoni (Kari Hietalahti) med underlydande, flankerad av en velig inrikesminister Toivo Horelli (Carl-Kristian Rundman). Hjälp på vägen ger finansminister Väinö Tanner (Hannu-Pekka Björkman). Många judar räddas men trots det utlämnas åtta flyktingar, av vilka endast en överlever koncentrationslägret i Auswitch. Han dyker upp i slutet av filmen som praktiserade läkare intervjuad av en finländsk journalist. Utfallet ger Abraham ett för alltid påminnande ont samvete.
Filmen har jämförts med Schindlers lista men upplägget påminner också om Rädda menige Ryan, där huvudpersonen först dyker upp för intervju, därefter går filmen i starka bilder tillbaka till hans krigserfarenheter i Europa. I Aldrig ensam är det en stark maskerad Ville Virtanen som blir motvilligt intervjuad på ålderns höst innan bildsvepet drar igång.
Plus och minus
De onda framställs med en för nazister återkommande ensidighet, bättre fungerar interiörerna i dem välsituerade Stillers hem.
Trots många goda föresatser i kamera arbetet, scenografin och ett okomplicerat rätlinjigt berättande, saknar filmen intensitet. Händelserna blir inte sällan hängande i luften, personbeskrivningen schablonartad och bara i ett par fall avtecknar sig känslor man kunde kalla berörande.
Till filmens styrkor hör tidstypiska markeringar från förhandlingar i rökiga rum, längs mörka, sjabbiga gator och till och med uppe i Lappland där sadistiska nazisthejdukar pinar ditforslade judar i arbetsläger och dit Stiller kommer och räddar dem.
Att Abraham Stiller hamnar att kämpa för heder och rättvisa i ett land som är vapenbroder med Nazityskland och där en del av det politiska etablissemanget låter udda vara jämnt med nazisternas ideologi försvårar hans gärning. Han gjorde vad han kunde. Att det hela nu lyfts fram till allmänhetens kännedom är nog det bästa vitsordet för filmen.
I kamp mot ondskan. Abraham Stiller (Ville Virtanen) i sitt arbetsrum år 1942.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar