Hyfsad thriller men svag story

Litet förvånad blir man när också en kvalitetsskådespelare som Sean Penn i Liam Neesons kölvatten går med i actiongenren för amerikanska 50-plus skådisar. Filmen The Gunman är en hyfsad thriller men storyn överraskar sällan och det mesta luktar gammal skåpmat.

The Gunman

★★✩✩✩

Regi: Pierre Morel.

Manus: Don MacPherson utgående från Jean-Patrick Manchettes roman.

Genre: thriller.

I huvudrollerna: Sean Penn, Jasmine Trinca, Javier Bardem.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 55 min.

Borgåpremiär: 24.4.15.

Det är den gamla visan om den före detta soldaten Jeff Terrier (Penn) och dödsmaskinen i amerikanska specialtrupperna som börjat extraknäcka som legosoldat i ett av inbördeskrig härjat Demokratiska republiken Kongo. Amerikanska intressen vill undanröja socialismen i tredje världen för att säkerställa profiten inom en korrumperad och inhuman gruvindustri. Det vankas lönnmord och när marken börjar bränna under fötterna tvingas Terrier lämna Kongo och sin älskade Annie (Jasmine Trinka - Ett rum i våra hjärtan) som mer eller mindre därefter tvingas blir hustru till den också med falska kort spelande Felix (Javier Bardem - No Country for Old Men).

Sår som rivs upp

Efter åtta år rivs gamla sår upp på nytt. Terriers tidigare arbetsgivare vill tysta ned honom för gott och ett gäng skrupelfria mördare sätter efter honom. Gamla synder blir som nya och ett intressant tillägg är att den finska skådespelaren Peter Franzén agerar hitmannen som leder jakten på Jeff Terrier.

Men allt det här har vi sett tidigare, såsom i The Equalizer med Denzel Washington och i John Wick med Keanu Reeves. Det är omöjligt att ta livet av gamla lönnmördare som kan alla tricks och som gått på gymmet stup i kvarten. 

Sean Penn som i sommar fyller 55 år är i toppskick men ser ändå gammal ut. Den parallella tårdrypande kärleksstoryn verkar ganska onödig och drar ut på en berättelse som kunde ha avfärdats på betydligt kortare tid. Ändå har regissören Pierre Morel (Taken, The Transporter) gjort en skickligt fotograferad film med rätt stuk i actionsekvenserna. 

Ny inmutning. Sean Penn debuterar i actionthrillergenren för 50-plussare i filmen The Gunman.

Spännande om konstgjord intelligens

En film om robotar och konstgjord intelligens dök tidigare i vintras upp i den humoristiska actionfilmen Chappie medan den nu Borgåaktuella filmen Ex Machina har ett betydligt dystrare och djupare budskap: vad händer om en maskin tar över herraväldet av sin skapare.

Ex Machina

★★★✩✩

Regi & manus: Alex Garland.

Genre: sci-fi.

I huvudrollerna: Domhnall Gleeson, Oscar Isaac, Alicia Vikander.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 42 min.

Borgåpremiär: 17.4.15.

Frågan är inte oväsentlig, astrofysikern Stephen Hawking har ställt den och anser att vi har orsak att vara oroliga. Ex Machina som är Alex Garlands första brittiska långfilm är en intelligent och spännande berättelse som får allt kusligare drag och mot slutet glider in på thrillerns domäner.

Domhnall Gleeson (Unbroken) spelar den framgångsrika unga datorkodaren Caleb som vinner en tävling och under en vecka får besöka sin arbetsgivare, datorgeniet Nathan (Oscar Isaac - A Most Violent Year), på hans retreat och laboratorium ute i vildmarken. Avsikten är att Caleb skall avgöra om en robot där är tillräckligt intelligent för att man ska kunna säga att den har artificiell intelligens, dvs. att den förmår tänka själv.

Tilldragande

Calebs förvåning är stor när roboten Ava (Alicia Vikander från Sverige) visar sig vara lika tilldragande som skarpsynt. Det uppstår inte bara intressanta diskussioner mellan robot och människa utan också en sexuell attraktion såsom mellan vilka två unga människor av olika kön som helst.

Men någonting är fel och frågan är vem som testar vem, Nathan blir också allt mer konstig, vilket inte enbart beror på en ohälsosam fallenhet för alkoholhaltiga drycker.

Testsituationen får många märkliga inslag, men Nathan bedyrar att allt är som det skall vara. Mellan Ava och Caleb växer sakta fram en förståelse som riktar sig mot Avas upphovsman Nathan och det är inte fel att påstå att inget visar sig vara som man förväntat sig. Filmen blir allt tätare och kommer mot slutet med flera överraskningar.

Skådespelarna är hyggliga, speciellt svenska Alicia Vikander (A Royal Affair, Seventh Son och Anna Karenina) visar med filmen att hon kommit längre än någon av våra inhemska skådespelare som med nöd och näppe får spela skurkbiroller tillsammans med de stora kanonerna som Samuli Edelman i Mission Impossible: Ghost Protocol och nu Peter Franzén i den kommande filmen The Gunman med Sean Penn i huvudrollen.

Filmens titel hänför sig f.ö. till uttrycket "Deus ex machina" som innebär en oväntad, onaturlig eller osannolik karaktär, föremål eller händelse som plötsligt introduceras i ett fiktivt verk eller drama för att hantera en situation eller intrig, som det framhålls i Wikipedia.

Ögon för varandra. Det uppstår ett oväntat förhållande mellan roboten Ava (Alicia Vikander) och datorkodaren Caleb (Domhnall Gleeson) i filmen Ex Machina.

Drama om skuld och ansvar

Petri Kotwicas nya film Henkesi edestä, på svenska Absloution, är ett drama med lätt anstrykning till thriller. Frågor om skuld och ansvar, förlåtelse och moral är filmens teman.

Henkesi edestä

✮✮✮☆☆

Regi: Petri Kotwica.

Manus: Petri Kotwica, Johanna Hartikainen.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Laura Birn, Mari Rantasila, Eero Aho.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 32 min.

Borgåpremiär: 10.4.15.

BORGÅ. Regissören Kotwica slog igenom med filmen Musta jää 2007, en film som i likhet med Henkesi edestä ställer två kvinnor i rampljuset. Filmen Rat King från 2012 om en man som inte förmår skilja på verklighet och internets spelvärld blev mer eller mindre en flopp.

Henkesi edestä handlar om ett par där mannen (Eero Aho) är präst och hustrun (Laura Birn) är kantor. Paret väntar sitt första barn och när värkarna sätter igång kör hon från sommarstället i Pargas till sjukhuset men råkar köra över något i nattens mörker. Hennes man går för att se vad det var och säger att det måste ha varit en hjort som försvann.

På sjukhuset möter förstföderskan en kvinna (Mari Rantasila) vars man blivit överkörd av en bil. Sakta men säkert blir det uppenbart för präst och kantor att de är de skyldiga men i stället för att bekänna nästlar de in sig i ett nät av lögner. Samtidigt som parförhållandet sätts på prov blir de två kvinnorna vänner, Birn försöker till en viss gräns på allt sätt gottgöra vad hon åstadkommit utan att yppa sanningen.

Utmaning

Henkesi edestä är en film om förlåtelsens utmaningar och om svårigheterna med att ta sig upp ur osanningens träskmarker när man en gång hamnat in på fel spår. Filmen handlar också om att våga se sanningen i vitögat och att erkänna sin skuld samt om att be om och att få förlåtelse.

Tempot är nedtonat och närapå sävligt, intresset upprätthålls genom de kraftiga kvinnoporträtten, männen hamnar mera i bakgrunden och saknar djup. Laura Birn gör igen en bra roll, vilket hon redan bevisat med i filmer som Nordsjö, Utrensning och Lejonjhärtat, men också Mari Rantasila, känd som skådespelare och regissör för Risto Räppääjää-filmerna samt som musiker, svarar för en bra gestaltning av kvinnan vars man omkommer i sviterna av överkörningen. Att hon i filmens slutscener besluter sig för att hämnas ger storyn en förhöjd men delvis onödig dramatik.

Nära men så långt ifrån. Familjelyckan grumlas för Laura Birn och Eero Aho i filmen Henkesi edestä. Foto: Petri Kotwica.