Dokumentären Amy om Amy Whitehouse för tittaren framför och bakom kulisserna i en sångarkarriär som slutade alltför tidigt. Med en röst som räknades till den bästa inom soul och jazz slutade Londonsångarens liv i alkoholförgiftning 2011då Amy Whitehouse var 27 år gammal.
Amy
★★★★★
Dokumentär om Amy Whitehouse.
Regi: Asif Kapadia.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 2 t 7 min
Den för siffermystik lagda får igen rikligt med vatten på kvarn. Ett flertal berömda sångare hörde till klubben 27 Forever, bland dem Jimi Hendrix, Brian Jones, Janis Joplin och Kurt Cobain.
Men varför Amy Whitehouse? Den gemensamma nämnaren döljer sig bakom berömdhetens förbannelse i kombination med drogmissbruk och ett sårbart sinnelag.
När man blir världsberömd verkar inte sällan en slags stor tomhet infinna sig, personen känner sig leva i en meningslös bubbla och börjar se det mesta i svart. Det här drev de ovannämnda sångarna till dödens tröskel och samma gällde den formidabla amerikanska skådespelaren Philip Seymour Hoffman, död i en överdos av knark på toppen av sin karriär 2014, 46 år gammal.
Tecken i skyn
För Amy Whitehouse del fanns tecknen i skyn redan länge. Men hon kunde också ha räddats, enligt många av hennes vänner, vilket framgår i Asif Kapadis (Senna) dokumentär.
Bräcklig och genial
Filmen följer i stort sett Amys liv i kronologisk ordning med syfte att visa på det bräckliga och det geniala i Amy Whitehouse livsstory. Född i London i en judisk familj köpte hon sin första gitarr som 14-åring och började skriva egna texter och sånger. För att allt det kommersiella i pop& rockmusiken enligt henne var skräp.
Thrilleraktigt
Trots att man vet hur det går har dokumentären thrillerns kännetecken, med snuttar från konsertestraderna, korniga hemvideor och många scener backstage.
Med sin låga, genomträngande, men ändå karismatiskt mjuka röst steg Amy Whitehouse de facto in in i ett sällskap befolkat av storheter som Ella Fitzgerald och Sarah Vaughan.
Det var jazzen som drog till en början, senare också soul med lätt anstrykning till pop.
Universal fick upp ögonen för Amys talanger och singlar och album möttes av god kritik tills albumet Back to Black blev det definitiva genombrottet 2006.
I dokumentären får man den bestämda uppfattningen att succén och berömdheten för Amy i en ålder av 22 år blev för mycket. Hon blev en slags allemans byte, paparazzis gav henne inte en lugn stund och uppträdande på kända scener som David Lettermans förbyttes i knarkdimmornas rus ut till ett obarmhärtigt förlöjligande av henne på samma scener.
Inkörsport
Amy Whitehouses man Blake Fielder-Civil var hennes stora kärlek men samtidigt inkörsporten till ett drog- och alkoholberoende som trots flera rehabiliteringsförsök på diverse anstalter aldrig kom till skott. Bilden av hennes bortskämda och lättsinniga skitstövel till man blir i dokumentären ordentligt grundmurad.
Samma fördjupade personporträtt återspeglas i en stor del av Amys vänkrets, bland hennes musikaliska vänner, påverkare och pådrivare. Speciellt berörande blir porträttet av hennes korta samarbete med Tony Bennett, där man skönjer en ömsesidig beundran, men där samtidigt Amy Whitehouses svaga självkänsla inte undgår tittaren.
Under huden
Med hjälp av ett rikt befintligt arkivmaterial och många nya intervjuer skapar Asif Kapadis en film som går in under huden.
Man hoppas och in i det sista tro på ett under men den 23 juli 2011 avlider Amy Whitehouse i sitt hem i London av en kombination av alkoholförgiftning och bulimi.
Amy är en upplyftande, djupt tragisk och genomträngande återgivning av en sångare som inte bara kunde ha blivit något stort. Hon var det redan under sin korta livstid.
Dokumentären Amy är något av det bästa man kan se på vita duken: upplyftande, tragisk och genomträngande.
