Kodknäckaren som förkortade kriget

Alan Turing får en andra postum upprättelse i filmen The Imitation Game, en kombination av biografiskt drama och thriller där matematikern, vetenskapsmannen och datateknologipionjären Turings tragiska liv inte heller sopas under mattan.

The Imitation Game

★★★★✩

Regi: Morten Tyldum.

Manus: Graham Moore utgående från Andrew Hodges bok.

Genre: biografiskt drama, thriller.

I huvudrollerna: Benedict Cumberbatch, Keira Knightley, Charles Dance.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 55 min.

The Imitation Game grundar sig liksom The Theory of Everything, om astrofysikern Stephen Hawking, på en sann historia, båda med närmast bländande unga engelska skådespelare i huvudrollerna. I det här fallet är det Benedict Cumberbatchs tur att imponera stort.

Alan Turing hörde till en grupp matematiska snillen, krypterare och kordsordsgenier som redan två dagar efter krigsutbrottet mellan England och Tyskland i september 1939 kallas till Bletchley Park där han blir kvar tills andra världskriget slutar.

Ensemblens uppgift är att knäcka tyska marinkoder, återupprepade, dagliga order som utfärdas via den s.k.  Enigmamaskinen, som med sina koder och chiffer anses vara en omöjlig uppgift. 

Turings medarbetare börjar arbeta efter egna metoder men står sig slätt mot den udda, egensinniga, socialt missanpassade och allmänt ohyfsade men självsäkra Turing. Han vet att den maskin han skapar, kallad Christoffer, är den enda som kan knäcka Enigmakoden. Med en massa halsstarrighet och litet tur med i bagaget lyckas han också. Men då har han redan retat upp högsta befälet (Charles Dance) och vänt sig direkt till Winston Churchill för att säkerställa finansieringen.

Stil och spänning

Regissören Morten Tyldum från Norge har gjort en stilig och spännande film som utspelas på tre tidsplan: i s.k. nutid i början på 1950-talet då Alan Turing efter kriget blir förhörd av polisen p.g.a. sin homosexualitet som då var straffbar; som mobbad skolelev under sin studietid på Kings College, Cambridge, då spelad av en strålande Alex Lawther, och under andra världskriget.

Keira Knightley som tidigare närmast varit blickfång i historiska romanspektakel som Pride and Prejudice och Anna Karenina gör sin bästa roll någonsin i sin gestaltning av Joan Clarke, den enda kvinnliga krypteraren i gruppen.

 Men visst stjäl Benedict Cumberbatch showen med en insats långt utanför det vanliga då han naket, sårbart men med en ständigt intensivt trotsig blick in i kameran spelar Alan Turing.

Det är inte heller fy skam att få lära känna en minst sagt särpräglad människa, en nyckelfigur som lär ha förkortat andra världskriget med flera år och vars insats sparade miljontals människoliv.

Hans eget fortsatta mörka öde ska här inte avslöjas men så mycket kan man säga att Turing äntligen fick återupprättelse genom en postum officiell ursäkt av Englands drottning, låt vara så sent som 2013. Filmen är en slags andra postum hedersbetygelse.

Besvärlig men genialisk kodknäckare. Benedict Cumberbatch visar vad engelsk skådespelarkonst är när den är som bäst. Foto: Filmikamari.

Avskalad resa tillbaka till rötterna

En ung polsk kvinna i 1960-talets Polen är på väg att avge sin ed som nunna när en resa tillbaka till rötterna avslöjar en mörk familjehemlighet.

Ida

★★★★✩

Regi: Pawel Pawlikowski.

Manus: Pawel Pawlikowski, Rebecca Lenkiewicz.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Agata Trebuchowska, Agata Kulesza.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 20 min.

Borgåpremiär: 20.2.15.

Ida fick för några dagar sedan en Oscar som bästa utländska film. I Finland är polska filmer mer än ovanliga så det var på tiden att igen få stifta närmare bekantskap med högklassig polsk filmkonst, i det här fallet grundad på det enkla, det avskalade, ett bra manus och inte minst ett svarvitt foto.

Polen var ett av de mest utsatta länderna under Nazitysklands framfart under andra världskriget, framför allt judarna satt ytterst illa till. Huvudpersonens, den unga judiska kvinnan Annas (Agata Trebuchowska) föräldrar, hörde till dem som försvann under krigstumultet samtidigt som de lämnade henne som nyfödd på klostret.

Tillbaka

 Året är 1962 och Anna är på väg att avge nunne-eden när abbedissan ber henne att söka upp sin enda nulevande släkting, moster Wanda (Agata Kulesza) och ta all den tid hon ser som nödvändig innan hon återvänder. Motvilligt reser Anna iväg till släktingen.

Här stiftar hon bekantskap med livet utanför klostermurarna och blir bekant med en släkting som tidigare verkat som allmän åklagare men som hamnat på glid, tagit till flaskan och idkar sex med obskyra manspersoner.

Tillsammans gör Anna och Wanda en bilresa i mosterns bil till en man i en liten polsk stad som lär ska veta var som hände när Annas föräldrar försvann och var deras kvarlevor finns. Svaret blir inte vad duon väntar sig.

Bergmanskt

Ida är ingen konventionell beskrivning på hora-helgontemat utan en film om förlorade identiteter och ny självinsikt, utspelad i ett långsamt och vackert tempo, fullt av talande närbilder och ett genomtänkt, exakt och vältajmat bergmanskt spel mellan ljus och skugga.

Det minimalistiska i såväl story som skådespel för tankarna till filmen Broken Flowers och Bill Murray på sin egen färd till det förflutna och tidigare flickvänner då han får redan på att han har en son han inte vetat om.

I Ida blir Anna tillfälligt bekant med en ung jazzsaxofonist samtidigt som hon får uppleva såväl världslig kärlek som stor sorg.

Soundtracket i filmen understryker på ett fint sätt berättelsen med bl.a. jazz av John Coltrane och smäktande skön symfonimusik. Filmen visas sista gången på Bio Rex i Borgå onsdagen den 25.2. men kommer eventuellt upp på repertoaren igen. Missa den inte.

Etapp på resan tillbaka till rötterna. Anna (Agata Trebuchowska) ber medan mostern (Agata Kulesza) väntar vid bilen i Oscarvinnaren Ida.

Birdman tog hem två tunga Oscars

Oscarsgalan i Los Angeles natten till i dag, den 23.2. finsk tid, gick i stort sett som väntat. Av de två filmerna med 9 Oscarsnomineringar var, Birdman och The Grand Budapest Hotel drog Birdman det längre strået.

Birdman fick två tunga priser; för bästa film och mexikanen Alejandro Gonzaelz Iñárritu för bästa regi. 

De två andra tunga priserna, för bästa manliga och kvinnliga huvudroller, gick till Eddie Redmayne som astrofysiker Stephen Hawking i The Theory of Everything och till Julianne Moore som professor med begynnande Alzheimer i filmen Still Alice.

The Grand Budapest Hotel fick nöja sig med Oscars för bästa smink, scenografi, kostymering och musik. Hajpade The Boyhood, Richard Linklaters epos om en gosse och ynglings uppväxt, som spelades in under 12 år med samma skådespelare, tog hem priset för bästa kvinnliga biroll genom Patricia Arquette, definitivt ett riktigt val. J.K. Simmons fick motsvarande pris på svärdssidan för sin biroll i filmen Whiplash som sadistisk lärare för en jazztrummis.

Vinnarna

Bästa film & regi: Birdman.

Bästa manliga huvudroll: Eddie Redmayne (The Theory of Everything). Bästa kvinnliga huvudroll: Julianne Moore (Still Alice).

Bästa manliga biroll: J.K. Simmons (Whiplash). Bästa kvinnliga biroll: Patricia Arquette (Boyhood).

Bästa animationsfilm: Big Hero 6.

Bästa originalmanus: Alejandro G. Inarritu, Nicolas Giacobone, Alexander Dinelaris Jr. ja Armando Bo (Birdman). Bästa manus efter förlaga: Graham Moore (The Imitation Game).

Bästa smink: The Grand Budapest Hotel. Bästa scenografi: The Grand Budapest Hotel. Bästa foto: Birdman. Bästa kostymering: The Grand Budapest Hotel

Bästa klippning: Whiplash. Bästa ljudredigering: American Sniper.

Bästa musik: The Grand Budapest Hotel. Bästa specialeffekter: Interstellar. Bästa ljudplanering: Whiplash.

Bästa film på annat språk än engelska: Ida (Polen). Observera att filmen som bäst visas på Bio Rex i Borgå t.o.m. onsdag.

Bästa dokumentär: Citizenfoursäger.

Första statyetten. Julianne Moore har nominerats för och vunnit en massa filmpriser tidigare men aldrig ännu en Oscarsstatyett. Den fick hon i natt för bästa kvinnliga huvudroll i filmen Still Alice. Filmen har Finlandspremiär den 20 mars.

Farsartad våldsparodi på agenttemat

Den brittiska filmen Kingsman - The Secret Service är som en James Bond-films utflippade kusin, där våldet, humorn och den gentlemanna-agenten bildar en parodisk konstellation med agentfilmsgenrens alla kännetecken.

Kingsman - The Secret Service

★★★✩✩

Regi: Matthew Vaughn.

Manus: Jane Goldman, Matthew Vaughn.

Genre: actionkomedi.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 9 min.

Borgåpremiär: 20.2.15.

Regissören Matthew Vaughn steg 2010 fram i rampljuset för serietidningsfilmatiseringen Kick-Ass där han körde på i samma spår.

Nu finns stjärnorna Colin Firth och Samuel L. Jackson med och de stjäl definitivt showen framför näsan på centralgestalten Eggsy, en tonåring på glid, spelad av nykomlingen Taron Egerton. 

Krigsmaskin

Colin Firth är minsann ingen kunglighet med talproblem som i filmen The King´s Speech utan agenten Harry Hart, en dödligt effektiv krigsmaskin i kritstrecksrandigt och paraplymaskingevär som tar Eggsy under sina vingars beskydd.

Eggsy blir därmed en i raden av aspiranter som ska utbildas till hemlig agent med gentlemannastatus. Den superhemliga och övernationella organisationen bakom agentutbildningen leds av Arthur (Michael Caine) och har outsinliga resurser till sitt förfogande.

Under den hårda utbildningen tillsammans med unga från den högre överklassen utsätts adepterna för oväntade situationer, där eget intellekt och högeffektiva vapen ger företräde.

Klassisk galning

I filmen är Samuel L. Jackson den klassiska galningen Valentine med smak på världsherravälde: en lika komisk som farlig läspande amerikansk miljardär i grann kostym, baseballkeps och Big Mac som favoritmaträtt.  Med sin högra hand Gazelle (Sofia Boutella), van att göra processen kort med sina motståndare tack vare sina högt utvecklade kunskaper i kampsport och med sina vassa metallben som vapen, lyckas Valentine via mobiltelefonernas simkort indoktrinera nästan hela mänskligheten som vandrar mot avgrundens rand.

Alla börjar döda alla och både Hart och Eggsy hamnar ut för våldsamma slagsmål och en långt utdragen shootout i en kyrka som i sitt slag är en av filmens höjdpunkter.

Inkorrekt, ofta svart humor, våld, bra effekter och snitsiga filmklipp är trumf i en story för vänner av action och infantil filmkonst av den högre skolan.

Råkurr i kyrkan. Agent Harry Hart (Colin Firth) hamnar alltsom oftast i hetluften i filmen Kingsman - The Secret Service. Pressbild.

Oscarsgalan närmar sig

Den 22 februari är det dags för den 87:e Oscarsgalan.  De flesta nomineringarna, 9 stycken, gick till Birdman och The Grand Budapest Hotel.

Till de 8 bästa filmnomineringarna hör också American Sniper, Boyhood, The Imitation Game, Selma, The Theory of Everything och Whiplash. Antar att Birdman eller Boyhood får priset för bästa film.

Till de bästa regiarbetena hör fem filmer & filmregissörer, dvs. Alejandro Gonzales Innaritu - Birdman; Richard Linklater - Boyhood, Bennett Miller - Foxcatcher, Wes Anderson - The Grand Budapest Hotel och Morten Tyldum - The Imitation Game. Tror att Richard Linklater som jobbade ihop med samma skådespelare i tolv år får priset för bästa regi för filmen Boyhood.

För den filmintresserade dyker The Imitation Game upp på Bio Rex kommande veckoslut. Benedict Cumberbatch spelar Alan Turing, matematikgeniet som knäckte tyskarnas Enigmakod under andra världskriget.

The Imitation Game är nominerad för en Oscar bla.a. i kategorierna bästa film och bästa regi. Benedict Cumberbatch gör huvudrollen. Filmen kommer till Borgå den 20.2.15.

Mera om Hawkings liv än teorin om allt

Filmen The Theory of Everything handlar inte så mycket om Stephen Hawkings försök att skapa den av fysikerna så eftertraktade "Teorin om allt" utan om hans intressanta, ovanliga och besvärliga liv som äkta man och familjefar.

The Theory of Everything

★★★★✩

James Marsh.

Manus: Anhony McCarten utgående från Jane Hawkings bok.

Genre: biografi, drama.

I huvudrollerna: Eddie Redmanyne, Felicity Jones.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 2 t 3 min.

Borgåpremiär: 6.2.15.

När Stephen Hawking (Eddie Redmanyne - Les Misérables, A Week with Marilyn) och Jane Wilde (Felicity Jones - The Amazing Spider Man 2) möts under studierna i Cambridge på 1960-talet är Stephen en normal, ung, litet tafatt men på sitt eget sätt charmerande ung man som studerar kosmologi, hon språk och litteratur.

De blir förälskade och gifter sig men ganska snart framgår det att Hawking drabbats av en neurodegenerativ sjukdom. Läkaren talar om att han har två år kvar att leva. Han ber Jane att lämna honom men hon är beredd att stå vid hans sida i vått och torrt. Tillsammans får de tre barn, karriären går framåt men mycket i Stephen Hawkings liv förmörkas av hans sjukdom.

Stephen Hawking blir nämligen nästan helt förlamad men trots sjukdomen lever han ännu, med sin andra hustru, och som kommunicerar via en röstmaskin och dator.

Det är om hustrun Janes liv vid sidan av sin man kosmologiforskaren och författaren Stephen Hawking filmen handlar om. Rätt så logiskt eftersom den grundar sig just på hustruns bok Travelling to Infinity: My life with Stephen.

Omstörtande

De flesta tittares vetskap om att de ungas liv kommer att förändras radikalt gör berättelsen om deras liv känslosamt. När katastrofen är ett faktum och Stephen Hawkings ben ger efter och han ramlar handlöst i marken på ansiktet vet via att något omstörtande är på gång.

Trots det fortsätter livet som tidigare, speciellt Jane stiger med pondus fram som den starka kvinnan vid mannens sida, medan Stephen med sin humor och skarpa hjärna skördar egna lagrar.

Teorin

Stephen Hawking upphöjs i filmen till skyarna när hans bok A Brief History of Time (på svenska Kosmos - en kort historik) publiceras 1988, en populärvetenskaplig bok som sträcker sig från Bing Bang fram till svarta hål.

Hawking är överlag känd för sina matematiska uträkningar om en s.k. singularitet i rumtiden och om svarta hål.

Teorin om allt, dvs. en enda teori för naturen, är fortfarande olöst. Den ska kunna förklara gemenskapen mellan kvantmekaniken och Einsteins allmänna relativitetsteori och ge vetenskapliga bevis på fenomen som mörk materia, den kosmologiska konstanten, hur tiden uppstod, mm. I dag anses M-teorin ligga närmast lösningen: en teori om vibrerande strängar, elva dimensioner i rumtiden, ett otal universa med egna naturlagar; och annat för gemene man nästan obegripliga ämnesområden.

Det här behandlas bara summariskt i A Theory of Everything, som i första hand berättar om hur ett äkta par med beslutsamhet, hopp och en positiv livssyn tar sig över alla hinder. Eddie Redmayne i nyckelrollen gör en glänsande och övertygande rollgestaltning både som vetenskapsman och som drabbad av sin svåra sjukdom, utmärkt assisterad av Felicity Jones. Charlie Cox lyser också i rollen som ungkarlen Jonathan som blir familjens Hawkings stöd- och med Stephens välsignelse -  slutligen Janes nya man. The Theory of Everything  är en brittisk kvalitetsfilm som endast sällan vältrar sig i för mycket sirapsaktig nostalgi.

 De brittiska skådespelarna Eddie Redmayne och Felicity Jones gör utmärkta rolltolkningar som paret Hawking i filmen The Theory of Everything.

Den långa vandringen tillbaka till sig själv

En del vandrar till Santiago de Compostela, andra längs liknande färdigt utstakade långa vandringsrutter: dels för att utmana sig själva, dels för att måhända få en djupare självinsikt. En av dessa vandrare var Cheryl Strayed, som skrev en bok om det och vars strapatser nu finns överförda till filmmediet i filmen Wild.

Wild

★★★✩✩

Regi: Jean-Marc Vallée.

Manus: Nick Hornby.

Genre: biografi, drama.

I huvudrollen: Reese Witherspoon, Laura Dern.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 56 min.

Borgåpremiär: 30.1.15

År 1995 kände Cheryl Strayed att hon att hon kört in i en återvändsgränd på grund av alla motgångar i sitt liv. Hon beslöt sig för en helomvändning och utan närmare erfarenheter började hon gå längs den s.k. Pacific Crest Trail som sträcker sig 1 700 kilometer från Mexiko till Kanada. 2012 utkom hennes bok From Lost to Found on the Pacific Crest Trail som blev en omedelbar bästsäljare

Skådespelaren Reese Witherspoon (Legally Blonde, Walk the Line) läste boken och blev så tagen av den att hon själv skaffade sig filmrättigheterna. Därefter blev hon både producent och huvudrollsinnehavare i filmen Wild medan Nick Hornby (An Education) gjorde manuset och den för filmen Dallas Buyers Club Oscarbelönade

Jean-Marc Vallée svarade för regin. Episodiskt Resultatet är en film med ett pärlband episoder, dels från från själva vandringen, dels i återblickarnas form från Cheryls tidigare liv där mamman (Laura Dern - Jurassic Park, Inland Empire) spelar en avgörande roll.  Modern gick nämligen bort i cancer i relativt unga år och dottern plågas av att aldrig ha hunnit uttrycka sin beundran för sin fattiga, men välmenande, kloka mamma. Det ledde till bl.a. sexuella utsvävningar och ett drogberoende som fick Cheryls äktenskap att spricka. Vandringen blir därmed en försoningsresa in i jagets djupaste skrymslen, med egna tillkortakommanden och skuldkänslor som spelbrickor. Filmens natursceneri är fint och växlar från halvöken och buskage till skogar, sjöar och berg med och utan snö. Längs rutten stöter Cheryl på andra vandrare, en del med goda, andra med mindre goda föresatser. Någon räddhare är Cheryl definitivt inte utan en kvinna med en attityd av fan-anamma som vågar och vill hitta sitt nya jag och också lyckas med det. Reese Witherspoon som inte direkt rosat marknaden i tidigare roller bär med sitt chosefria skådespel upp stora delar av filmen. Summa summarum: en hyfsad, men ställvis aningen monoton och segdragen film som ärligt nog inte ger sig ut för att vara mer än den är. Reese Witherspoon läste Cheryl Strayeds bok och skaffade sig sedan filmrättigheterna till Wild - filmen där hon själv har huvudrollen.

Den stryktålige krigshjälten

Krigs- och andra filmer baserade på s.k. "sanna historier" är inte ovanliga. Angelina Jolies andra långfilmsregi Unbroken är den nyaste i raden och baserar sig på den olympiske elitidrottaren och krigsfången Louis Zamperinis (1917-2014) överlevnadshistoria.

Unbroken

★★★✩✩

Regi: Angelina Jolie.

Manus: Joel & Ethan Coen.

Genre: biografi & drama.

I huvudrollerna: Jack O´Connell, Takamasa Ishihara.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 17 min.

Joe Zamperini avled  i juli 2014 i en ålder av 97 år men hann se råkopian av Angelina Jolies film. Son i en italiensk invandrarfamilj seglade han upp som en idrottsman av rang, något OS vann han visserligen aldrig, men blev däremot sensationellt nog åttonde i Berlin 1936 och bäste amerikan, ett lopp där f.ö. Finland tog guld och silver.

Filmen grundar sig på bröderna Ethan och Joel Coens manus och en bok från 2010 och inleds under andra världskriget i krigsscener mellan USA och Japan ombord på ett amerikansk bombflygplan  över Stilla havet.

Ur askan i elden

 Louis Zamperini (Jack O´Connell - ´71, Rise of an Empire) är planets bombfällare och det håller på att gå illa redan i början men planet lyckas återvända illa vingskjutet.

Värre blir det när Zamperini med besättning beordras genomföra ett räddningsuppdrag med ett nedslitet plan och kraschar ute till havs. Det blir upptakten till ett smått otroligt äventyr om överlevnad mot alla odds.

Under Zamperinis över en månad långa kamp för livet ute på havet i gummiflottar tillsammans med två kamrater ger filmen i några tillbakablickar nödvändig upplysning om huvudpersonen.

Skärselden ute på havet slutar abrupt när ett japanskt fartyg plockar upp männen och Zamperinis verkliga helvete som krigsfånge på två japanska läger hamnar i fokus. Zamperini blir en nagel i i ögat på den sadistiske lägerkommendören "Fågeln" Watabe  (Takamasa Ishihara) som omotiverat och fylld av hat gör allt för att knäcka Zamperini.

Svartvitt

Unbroken är förvisso en heroisk och ibland direkt plågsam berättelse om mod, moral och överlevnadsvilja. Men eftersom den riktar sig främst till en amerikansk publik undgår filmen inte genrens floskler och svartvita syn på ont och gott.

Jämfört med en annan film om krigsfångar i Japan, The Railway Man från 2013 med Colin Firth, som borrar mycket djupare i förhållandet mellan offer och plågoande, känns Unbroken både som för utdragen och för repetitiv också mitt i de värsta tortyrscenerna.

Fotografveteranen Roger Deakins svarar för sin del för ett utmärkt arbete bakom kameran och visst stiger Jack O´Connell med sin starka, intensiva rolltolkning fram som filmens stora namn.

Offer och plågoande. Louis Zamperinis (Jack O´Connell) liv blir ett helvete när han som krigsfånge i Japan tvingas utstå lägerkommendör Watanabes (Takamasa Ishihara) nycker och våldsamheter. Pressbild.