Liten ren på stort äventyr

Den nyaste inhemska djur— och naturfilmen, om renkalven Ailos första år, är som väntat bländande fint fotograferad och ger tittaren en unik inblick i Lapplands flora och fauna under de fyra årstiderna. Den är fotograferad i finska och norska Lappland.

Lilla AIlos stora äventyr

(Ailo - pienen poron suuri seikkailu)

★★★★✩

Regi & manus: Guillaume Maidatchevsky.

Foto: Daniel Meyer, Teemu Liakka.

Berättare: Peter Franzén.

Genre: naturfilm.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 25 min.

Med vetskap om att producenten är MRP Matila Röhr Productions, bolaget som stått bakom andra fina naturfilmer som Sagan om skogen och Sagan om sjön (Järven tarina, Metsän tarina) kunde man visserligen vänta sig något extra. Samma herrar, Röhr & Matila hämtade för övrigt också Bio Rex till Borgå.

Unik

Det som gör filmen unik är att man väntat tålmodigt bakom kameran för att kunna fånga djur som iller, järv, björn, varg, hare, ekorre och ett flertal fåglar, på ett sätt som gör att de finns med som en självklar och naturlig del av handlingen.

Och den börjar när lilla Ainos mamma avviker från renflocken och föder sin lilla pojkkalv mitt i vildmarken då vintern sakta håller på att övergå i vår och renarna är som mest sårbara. Nu gäller det att hitta en bar fläck, att hämta sig, och sedan ta fast flocken. Det här är lättare sagt än gjort då Ailo, bara fem dagar gammal, på vingliga ben tvingas ta sig fram fram i djup snö och simma över strida små floder innan man kommer i säkerhet fram till den övriga renhjorden.

Spänning och humor

Fortsättningen är en berättelse om Ailos och renflockens vandring efter föda men också om deras flykt undan vargar och efterhängsna järvar och hur naturens hårda lagar gäller också i vildmarken för att inte tala om uppe på kalfjället i pinande blåst och kyla.

Roliga detaljer med en iller, lämlar, en hare och fjälluggla i blickpunkten lättar upp stämningen i den dramatiserade livefilmatiseringen som minsann inte saknar spänning. Den lätt romantiska touchen påminner rentav om filmen Bambi, råddjuret som växer upp från liten kid till kantänka Skogens konung.

Naturfilmatiseringen är andäktigt vacker, inte minst då man i flygfotografering pejlar in Lapplands undersköna vidder i vinter-, höst- och sommarskrud. En av fotograferna är Borgåbon Teemu Liakka som igen visar framfötterna tillsammans med kollegan Daniel Meyer. 

Liten blir stor. Berättelsen om renen Ainos första år är en kombination av livedrama och skön natur uppe i Lappland.

Rovstäder på krigsstigen

Mortal Engines bär på vibrationer från episka storfilmer men består mest av tomt skrammel och en tunn story.

Mortal Engines

★★✩✩✩

Regi: Christian Rivers.

Manus: Fran Walsh, Philippa Bogens, Peter Jackson utgående från Philip Reeves bokserie.

Genre: fantasy, action.

I huvudrollerna: Hera Hilmar, Robert Sheehan, Hugo Weaving.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 8 min.

Utan filmer som postapokalyptiska Mad Max i diverse versioner och fantasyklassikertrilogin Sagan om Ringen hade Mortal Engines inte tett sig så illa. 

Nu blir det en hel del action längs samma stråk och för yngre tonårskillar har filmen definitivt något att erbjuda.

Jorden är förstörd efter ett 60 minuters kärnvapenkrig och de städer som finns kvar rullar fram på larvfötter med ett våldsamt oväsen för att plundra och röva allt i deras väg. Europa har tömts på allt det har, i inledningen utplånas som en sista munsbit en liten bayersk stad av London, som med sina blodtörstiga invånare, ledda av Thaddeus Valentine (Hugo Weaving –  Sagan om Ringen, Matrix) rullar fram som Bad Boy nr 1. Efter Europa riktas blickarna mot Kina. Problemet är att här finns en sköld som måste utplånas med riktade massförstörelsevapen, vilket Valentine kommit över från tiden före världen gick under.

Motståndare

Med på färden finns Hester Shaw (isländska Hera Hilmar – Anna Karenina), dottern med ärret på kinden och dödsfiende till fadern Valentine, och den präktige ynglingen Tom (Robert Sheehan – Misfits). Motståndarna till de elaka slår sina påsar samman och tar upp kampen mot ondskans storfurste. Hjälp får de av kinesiskan Anna Fang (Jihae - 2B), revolutionär motståndskämpe ombord på en rymdfarkost med gelikar.

Litet extra kött på benen får berättelsen tack vare Hesters uppväxt med en den levande döda Shrike, mannen gjord av skrot, som har ett märkligt förhållande och hållhake på Hester liksom Thaddeus Valentines svek mot Hesters mor. Tyvärr utvecklas detta inte nämnvärt utan handlingen går framåt med död och förintelse i släptåg. För att upprepa mig har vi en film för unga actiondiggare med fantasytycke, inte mer och inte mindre.

Stor jagar liten. Ett mordiskt London på hjul spyr död och förintelse omkring sig i filmen Mortal Engines.

Igen en Lisbeth Salander

Suprise, suprise! Lisbeth Salander är tillbaka, nu gestaltad av en tredje skådespelare och i en story grundad på den fjärde Millenniumboken, inte de av Stieg Larsson, utan den av David Lagercrantz.

Det som inte dödar oss

★★★✩✩

Regi: Fede Alvarez.

Manus:  Fede Alvarez, Steven Knight, Jay Basu.

Genre: kriminaldrama.

I huvudrollerna: Claire Foy.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: c. 2 t.

Bäst på film var nog svenska originalrullen med Noomi Rapace, följd av Rooney Mara i amerikansk tappning. Nu aktuella Claire Foy är mest känd som drottning Elizabeth II i Netflixserien The Crown. Som superhackare och datornördarnas datornörd hon inte riktigt den trovärdighet man är ute efter. 

Men visst finns här en thrillerstory och fula bad guys som håller spänningen i liv och den engelska titeln The Girl in the Spider´s Web säger mer än den svenska - eller finska. Regissören Fede Alvarez är ju mannen bakom fantastiska skräckrullen Don´t Breath.

Vedergällning som motto

Med spelarena i Stockholm möter vi Lisbeth Salander i en fight som visar sig leda fram – eller kanske hellre bakåt – till kära släkten, där systern (Camilla Hoeks) blivit riktigt sint på Lisbeth för att ensam ha hamnat i psykopatpappan Alexander Zalachenkos (Mikael Persbrandt) garn från unga år. Så världen ska naturligtvis förstöras för allt ont hon lidit. Trovärdigt? Nepp.

Tempot mellan actionscenerna och de lugnare partierna är i alla fall vältajmade och berättelsen har flyt. Sverrir Gudnason som Mikael Blomqvist gör som vanligt en hyfsad roll.

Gothflicka. Claire Foy är Lisbeth Salander i nya Millenniumfilmen Det som inte dödar oss.