Klaus Härö tog steget över språkgränsen

 Alltsedan premiärfilmen Elina – som om jag inte fanns (2002) har den i dag 51-årige Borgåregissören Klaus Härö befäst sin position som en filmmaker av känslosamma, dramatiska filmer med den lilla människan i fokus. Med filmen My Sailor, My Love gör han sin första engelskspråkiga film och resultatet kännetecknas igen av gediget hantverk.

My Sailor, My Love

✮✮✮✮✩

Regi: Klaus Härö.

Manus: Jimmy Karlsson, Kirsi Vikman.

Genre: drama.

I huvudrollerna: James Cosmo, Brid Brennan, Catherine Walker.

Åldersgräns: barntillåten.

Speltid: 1 t 43 min.

Berättelsen om seniorerna Howard (James Cosmo) och Annie (Brid Brennan) som blir förälskade på ålderns höst handlar – inte om den första – utan om den sista kärleken.

Ett bra skådepelarteam är gängse en garant för bra film och med kännedom om den pedantiska Härö är huvudrollstrion ett utmärkt val. James Cosmo från Skottland är känd för actionrullar som Braveheart, Troya och Highlander men gör nu rollen som pensionerad sjökapten med inte helt rent mjöl i påsen. På hemmaplan. Hans dotter Grace (irländskan Katherine Walker – House of Gucci) vill underlätta faderns hemliv genom att anställa Annie (nordirländskan Brid Brennan – bl.a. tv-serien Upstairs and Downstairs).

Efter några inledande skärmytslingar förorsakade av den egensinnige och oborstade Howard börjar kärleken mellan de äldre tu att blomma men då ställer sig dottern Grace på tvären. Ett från tidigare ansträngt fader–dotter förhållande får nya dimensioner med avund och svartsjuka inblandade och missförstånd och onda ord haglar.

Drama

Storyn om fadern, dottern och hushållerskan har sina poänger men man undgår inte känslan av beräkning och utdragen dramatik.

Å andra sidan kräver berättelsen just dramatik och här är Klaus Härö på sin mammas gata. Närbilderna med känslor spelande över de inblandades ansikten hör till filmens bästa sidor tillsammans med det magnifika fotot över ett vindpinat och kargt men ack så vackert irländskt havslandskap. Miljö och story går hand i hand.

Bra är också att Klaus Härö ännu håller fast vid att inte göra överlånga filmer typ två till tre timmar, som så ofta nuförtiden. En bra story ska kunna berättas utan att man tar ut alla svängar. Och att det helt klart handlar om en hyfsad berättelse och bra skådespelare som kan samarbeta, det ser man utan tvivel. Speciellt Catherine Walker är värd en stor eloge.

Kärlek på ålderns höst. Sjökaptenen (James Cosmo) och hans hushållerska (Brid Brennan) hittar varandra i Klaus Härös första engelskspråkiga film.

Satir om lyxlivets odräglighet

 Ruben Östlund gisslar i sin nya dramakomedi Triangle of Sadness de rika och besuttna på en resa parallell med Flugornas herre.

Triangle of Sadness

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Ruben Östlund.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Harris Dickinson, Charbli Dean, Woody Harrelson.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2t 30 min.

Ruben Östlund vandrar sina egna vägar med filmer som Turist och The Square. Filmen The Triangel of Sadness vann Gyllene palmen i Cannes liksom  filmen The Square.

Storyn är en satir i tre kapitel om de vackra och de rika. I början bekantar vi oss med  den manliga modellen Carlin (Harris Dickinson) som är ihop med sin kvinnliga kollega Yaya (Charbli Dean) men redan här går skidorna litet i kors p.g.a. deras käbbel om pengar och vem som ska betala krognotan.

När de blir bjudna på en gratisresa på en lyxkryssare skruvas flärden och lyxen på maximal volym på ett fartyg där moraliskt skrupelfria människor huserar och går an.

Här finns ett engelskt par som sålt handgranater åt krigförande länder och en rysk mogul (Zlatko Buric) som blivit miljonär på att sälja skit dvs. konstgödsel.Det barkar åt häcklefjäll vilket understryks under en storm då den odugliga och alkoholiserade kaptenen (Woody Harrelson) med dragning till marxismen inte förmår hindra att fartyget går i kvav.

Överlevande

Fem överlevande på en paradisö kämpar på för att klara livhanken och nu är det städerskans (Dolly De Leon) tur att bli boss eftersom hon både kan fiska, göra upp eld och leda det dagliga livet. Men också här blir det fnurra på tråden, då hon kräver att Carlin blir hennes sexslav.

Filmen sparar inte på kritik och absurd humor, bl.a. i scener med sjösjuka människor som spyr kaskader, men något större djup i karaktärerna uteblir, kanske avsiktligt.

Frågan är om vi någonsin uppnår jämlikhet i ett samhälle där ekosystemet är i gungning och kriget finns närvarande i större grad än på länge. 

Triangel of sadness är för övrigt området mellan näsan och ögonen där de första rynkorna uppträder, om någon undrat.

Resa mot undergång. Carlin (Harris Dickinson) och Yaya (Charbli Dean) på en lyxkryssare.