Mammabloggare på bästisjakt

En gulligt fjomsig mammablogare möter en världsvan manslukerska, de blir vänner, men snart försvinner väninnan i det blå. En inte så oäven upptakt till en dramakomedi och thriller som driver starkt med tittarna.

A Simple Favor

★★★✩✩

Regi: Paul Feig.

Manus: Jessica Sharzer, baserad på Darcy Bells roman.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Anna Kendrick, Blake Lively.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 57 min.

Jag har aldrig varit närmare bekant med skådespelaren Anna Kendrick som figurerat i Twiligt-filmerna, horrorrullen Into the Woods och diverse romantiska komedier. 

I filmen A Simple Favor är hon en mammabloggare, eller egentligen vloggare, för hon gör videor om mat, kakor, etc. för en begeistrad tittarskara.

Regissören Paul Feig (Bridesmaids) ger Anna Kendrck rätt fria händer i en berättelse som blir allt mer tillskruvad men också sjukligt humoristisk

Kendrick är den ensamstående mamman Stephanie, en söt, präktig och ack så duktig liten hurtbulle som på föräldramöten får de andra förskoleföräldrarna att gå i taket. Men en nyinflyttad kalaspingla, Emily (Blake Lively) bryr sig inte det minsta om allt överpresterande utan duon umgås över starka cocktails och hittar båda fram till varandra. När Emily ber Stephanie att hämta hennes son från förskolan försvinner Emily spårlöst.

Snart inser hon att hennes väninna inte varit den hon utgett sig för, hon ville aldrig ge ut något av sig själv, hon ville inte bli fotograferad och hon drack starka groggar som en hel karl. Polisen kopplas in på fallet men står ganska handfallen, men så hittar man en drunknad kvinna vars dna passar in på Emily.

Paul Feig satsar både på humor och spänning i storyn som löper framåt som smort. På slutet märker man att det skruvade tar över men man får nog en hel del underhållning på vägen. Blake Lively som glänst till i hajthrillern The Shallows och våldsrullen Savages gör ett hyfsat porträtt av en sexigt gåtfull kvinna men det är Anna Kendrick som gör filmen till ett rätt hyfsat tidsfördriv utan större pretentioner.

Omaka par. Blake Lively och Anna Kendrick t.h. hittar fram till varandra för en kort stund i dramakomedin och thrillern A Simple Favor.

Unga Astrid är bra men perspektivet för snävt

Den första filmen om Astrid Lindgren är gediget hantverk med bra skådespelare. Filmens titel ursäktar ändå inte det faktum att perspektivet är för snävt.

Unga Astrid

★★★✩✩

Regi: Pernille Fischer Christensen.

Manus: Kim Fupz Aakeson, Pernille Fischer Christensen.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Alba August, Henrik Rafaelsen, Marie Bonnevie, Trine Dyrholm.

Åldergräns: 7 år.

Speltid: 2 t 3 min.

Bille Augusts och Pernille Augusts dotter Alba gör som så många andra barn till skådespelare: de följer i föräldrarnas fotspår. I filmen Unga Astrid svarar Alba August (tv-serien Jordskott) för en formidabel huvudrollsinsats, och som väntat i en nordisk film är skådespelarna alla utmärkta. Det gäller Maria Bonnevie (Jag är Dina) i rollen som Albas mor, Trine Dyrholm (Hämnden) som Marie, kvinnan som tar hand om Albas nyfödde son Lasse i Danmark och norrmannen Henrik Rafaelsen (Thelma) som chefredaktör Blomberg som får ett barn ihop med den unga Astrid.

Med tanke på vad allt Astrid Lindgren stod i bräschen för och vad hon uträttade som författare är filmen i danskan Pernille Fischer Christensens (En sång från hjärtat) regi bara en skev spegelbild av verkligheten. Om man godkänner perspektivet om en författare i vardande, som ännu inte skrivit en rad om Pippi Långstrup, Emil i Lönneberga, Bröderna Lejonhjärta, m.fl är filmen inte oäven.

Barn på kommande

På scenen framträder i stället en upprorisk liten tonåring som nobbas på skoldanserna i Vimmerby och själv drar igång på dansgolvet så det står härliga kring. När Astrid blir praktikant på lokaltidningen faller hon som en fura för sin 49-årige chef Blomberg (Rafaelsen) som själv ligger i en svår skilsmässa och attraktionen dem emellan är ömsesidig.

Sen blir det problem när Astrid visar sig vara med barn. I hemlighet tvingas hon föra sin lille son Lasse till Danmark för att Blomberg inte ska dömas till fängelse för otukt och för att inte dra vanära över sin egen familj.

Hur det egentligen var fallet, kan man spekulera om. Själv kommenterar Astrid Lindgren senare att ett äktenskap med Blomberg var uteslutet, hon var inte kär i honom.

Därom må det vara hur det vill, filmen koncentreras i fortsättningen på turerna kring mor och barn, på smärtan i att tvingas skiljas från sin baby och rädda vad som räddas kan.

”Dokumentärpassagerna” i filmen med en vuxen Astrid läsande en brev av sina unga fans känns ganska onödiga, men ger givetvis litet extra djup åt en berättelse som har sin vågtoppar- och dalar.

Lysande tolkning. Alba August i rollen som den unga Astrid i första spelfilmen om Astrid Lindgren är utmärk medan filmen lämnar en del övrigt att önska.