måndag 18 maj 2015

En enda lång biljakt och orgie i explosioner

George Miller är efter 30 år tillbaka med den nya Mad Max filmen Fury Road där Mel Gibson gett över stafettpinnen åt Tom Hardy och Charlize Theron.

Mad Max: Fury Road
★★★✩✩
Regi: George Miller.
Manus: George Miller, Brendan McCarthy
Genre: actionäventyr, sci-fi.
I huvudrollerna: Tom Hardy, Charlize Theron. 
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 2 t 1 min.

Filmen är som vanligt en postapokalyptisk dystopi efter ett kärnvapenkrig. Det mesta går efter känt mönster där onda, galna maktutövare håller trashanksfolket i schack genom vattenransonering och koll på sinande oljereserver. 
Bossen Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne - Sleeping Beauty) avlar barn med ett personligt harem samtidigt som han styr och ställer med likbleka, döende vampyrkrigare med smak på blod. Hans enarmade krigarkvinna Imperator Furiosa (Charlize Theron) får i uppdrag att fylla på olja i en tankbil i ett fort längre bort från huvudkvarteret då hon revolterar och rymmer med hela slurven av krigare i kölvattnet. De ondsinta diktatorsgänget har nyss fångat ex-polisen, nuvarande Mad Max, som de använder som blodbank för sina krigare, uppriggad i spetsen på en bil som förföljer Furiosa. 
Enda lång jakt
Och det är bara inledningen för hela filmen är en enda lång biljakt i ett ursinnigt tempo där blodet flyter, bilar exploderar och likhögarna växer. Furiosa och Mad Max har nämligen stridens hetta efter att förts ha rykt ihop med varandra förstått att slå påsarna ihop.
Med sig i den med specialvapen försedda tankbilen har de rebellen Nux (Nicholas Hoult - X-Men: Days of Future Past) och Immortan Joes avelskvinnor och bakom sig en kohort med vapenbestyckade skrotbilar, där elgitarrspelande och trummande tongivare leder förföljelsejakten längs oändliga ökenvidder.
Filmen saknar djup och mening, men följer en hetsens logik som ändå inte känns så oäven med sina feministiska ansatser och sköra miljöbudskap.
Tom Hardy som medverkat i Batmanfilmen The Dark Knight Rises och Inception är en hyfsad Mad MaX men visst är det Charlize Theron (Prometheus, Monster - Aileen Wuornos) med sitt svärtade huvud och en fan-anamma attityd som tar hem huvudpriset i en actionfilm ur den högre skolan.




Ständigt på väg. Det vimlar av krigare i öknen i Mad Max: Fury Road.

tisdag 12 maj 2015

Traditionellt krigsdrama spetsat med romantik

The Water Diviner heter Russell Crowes första regiarbete, med honom själv i huvudrollen, i en film förlagd till strax efter andra världskrigets slut i Turkiet 1919 efter Anzac truppernas (Australiens och Nya Zeelands) nederlag vid Gallipoli 1915 i dåtida osmanska riket.

The Water Diviner
★★✩✩✩
Regi: Russell Crowe.
Manus: Andrew Knight, Andrew Anastasios.
Genre: krigsdrama.
I huvudrollerna: Russell Crowe, Olga Kuryljenko, Yilmaz Erdogan.
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 1 t 51 min.

Ingen tvivlar väl på att Russel Crowe (Gladiator, A Beautiful Mind) inte skulle ha satt själ och hjärta i filmen, ansatsen är uppriktig, men känslan av det gammaldags pompösa, det alltid lika förväntade och hela helyllemoralen tar udden av det mesta.
En "water diviner" är en slagruteman som behärskar konsten att hitta vatten och det är precis vad som sker i början av filmen, när huvudpersonen, farmaren Connor (Crowe) i Australien gräver och hackar sig fram till en källådra och är överlycklig.
Men allt står inte rätt till på farmen. Hustrun lider av svåra psykiska problem efter att ingen av parets tre söner återvänt från kriget och hon anklagar ännu fyra år efteråt sin man för sönernas oblida öde. När hon tar livet av sig själv för egen hand  blir det upptakten till en resa till Istanbul och ett försök att utreda vad som hände de tre sönerna, då ententen försökte inta Konstantinopel med resultatet av ett eget manfall på 10 000 man och ett motsvarande turkiskt på 70 000 krigare.
Och resultatet av efterforskningarna är för sin del som väntat inte vackert. Med hjälp av en ottomansk major (Yilmaz Erdogan) som var med när det begav sig och krigade mot Anzactrupperna och Connors söner med dem, lämnar fadern inte en sten ovänd i jakten på sanningen.
Återblickar
I tätt återkommande tillbakablickar får åskådaren reda på vad som egentligen tilldrog sig, men det är faderns beslutsamhet och envishet som är filmens kärna.
Mot alla odds når han fram till slagfältet i Gallipoli, där den humana och sympatiska majoren och Connor blir vänner och småningom också blir ansatta av gemena, svartklädda, greker i en kamp på liv och död.
I en parallell story och som en helt onödig bonus spirar kantänka också kärleken mellan den rättrådiga och hyggliga Connor och en muslimsk krigsänka (Olga Kurylenko - Quantum of Solace) upp som på beställning. 22,5 miljoner dollar landade filmens budget på. Det är en massa pengar som kanske inte direkt kastats i brunnen men nog närapå.



Fiender blir vänner. Australiske farmaren Russell Crowe och ottomanska majoren Yilmaz Erdogan slår sina påsar ihop i det föga övertygande krigsdramat The Water Diviner.

torsdag 7 maj 2015

Starkt och obehagligt om orättvisor och moral

Danske filmregissören Susanne Biers nyaste film En andra chans är hennes starkaste men samtidigt obehagligaste film.

En andra chans
★★★★
Regi: Susanne Bier.
Manus: Andres Thomas Jensen.
Genre: thrillerdrama.
I huvudrollerna: Nikolaj Coster-Waldau, Ulrich Thomsen, Maria Bonnevie.
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 1 t 41 min.

Bier är känd för filmer som Hämnden, Bröder och Efter bröllopet. Teman kring moral och utsatthet befästs också i En andra chans och som mest explicit kring frågan hur långt man kan sträcka sig för att rätta till orättvisor utan att själv bli kriminell. Det som gör filmen obehaglig är att två babyer dras in i handlingen på ett uppslitande sätt.
Kompisar
Filmen som talas på danska och litet svenska handlar om de danska poliskompisarna Andreas (Nikolaj Coster-Waldau - Game of Thrones, Oblivion, Mama) och Simon (Ulrich Thomsen - The Thing, Hitman) som lever som i skilda världar. Där Andreas har ett stadgat hemliv, en älskad hustru (Maria Bonnevie - Jag är Dina) och nyfödd son hänger Simon på stripklubbar och super sig full.
Vändpunkt
Vändpunkten kommer snabbt. Polisparet får ett rutinuppdrag att utreda ett bråk hos två knarkare. Inne i lägenheten hittar de en liten baby som lämnats vind för våg i sin egen avföring. Andreas är minst sagt omskakad och utsatt för känslor av maktlöshet. Samtidigt får vardagslivet hemma allt mer bisarra drag. Hustrun visar sig vara i svår obalans och den ena hemska överraskningen efter den andra gör att det idylliska familjelivet hamnar i fritt fall.
Så mycket mer kan man inte berätta om intrigen som är i det närmaste perfekt, här kan man verkligen inte tala om något förutsebart. Medan Andreas utsätts för helvetiska motgångar blir Simon den av polisparet som växer och hittar sin roll i livet.
Dansk film imponerar
Manuset, det utmärkta skådespelet och filmarbetet med sina talande närbilder kryper in under huden antingen man vill det eller inte, låt vara att berättelsen inte undgår vissa ologiska inslag. 
Det sägs att om finsk film nästan alltid överträffas av den svenska gäller det samma mellan svensk och dansk film. Danskarna är helt enkelt förträffliga filmmakare och Susanne Bier en av de främsta. Intrycket av att dansk film är Nordens starkaste förstärks mångfaldigt efter att man sett En andra chans. 



Förrädisk idyll. Maria Bonnevie och Nikolaj Coster-Waldau får omskakande problem på halsen i filmen En andra chans.

onsdag 6 maj 2015

Realistisk och annorlunda kriminalthriller


A Most Violent Year är titeln till trots ingen actionspäckad och våldsdrypande kriminalthriller utan en realistisk och spännande berättelse i Gudfaderns anda om en ambitiös businessman som mot alla odds håller sig till lagen i en nisch där alla andra fifflar och tar för sig.

A Most Violent Year
★★★★
Regi & manus: J. C. Chandor.
Genre: kriminalthriller.
I huvudrollerna: Oscar Isaac, Jessica Chastain.
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 2 t 5 min.

Filmen ter sig ännu intressantare tack var mestadels och rätt okända nya, "coming" skådespelare.
Handlingen utspelas i New York 1981 där huvudpersonen Abel Morales (Oscar Isaac)  är en outsider inom oljebusinessen som tagit över sin svärfars firma. Han vill utvidga och gör ett föravtal om att köpa en oljeterminal av judiska affärsmän, hustrun Anna (Jessica Chastain) sköter om företaget bokföring. Hennes far är en gangster som sitter inne men företaget sköts helt eller nästan helt enligt lagliga metoder.
Problem
Problemen börjar när när Morales Standard Oil firmas tankbilar börjar stjälas. Facket vill förse chaufförerna med vapen men Albert Morales säger promt nej. Det blir upptakten till en kriminalhärva där en statsanställd agent som haft ögonen på Morales firma vädrar morgonluft allt medan kriminella element sätter företaget i gungning. Också avtalet om terminalköpet, där Morales plöjt ner alls sina pengar i en handpenning han inte kan få tillbaka, hamnar i vågskålen.
Den perfekta scenografin med gamla amerikanska vrålåk och nedisade bakgårdar i ett vintrigt New York för tankarna till en klassiker som Gudfadern.
När det börjar osa bränt på allav är det hustrun Anna som griper till vapen och anser sin man som en mes men genom beslutsamhet och självbehärskning lyckas han hålla rätt kurs både i företaget och äktenskapet i ett samhälle där det varken bes om eller ges någon nåd.

Några shootouts och förföljesescener i bil sitter i verkligen på rätt plats i filmen, där moraliska grundfrågor och pressen på rättrådiga människor i stor stress är huvudtema. Regissören J.C. Chandor som steg fram i rampljuset med filmen Margin Call 2011 har skrivit och gjort en film som skiljer sig markant från genrens allmängods.
Oscar Isaac som spelade en av huvudrollerna i Ex Machina för några veckor sedan i Borgå har genomgått en total förvandling och övetygar stort i huvudrollen. Han får utmärkt assistens av Jessica Chastain som spelat med i filmer som Zero Dark Thirty och horrorrullen Mama. Också veteranskådespelaren Albert Brooks i rollen som Morales jurist är utmärkt. En film som definitivt är värd en närmare bekantskap. Den visas åtminstone idag den 6.6. och dagen därpå.



Outsiders i gungning. Oscar Isacc och Jessica Chastain kämpar på mot kriminella i ett vintrigt New York i filmen A Most Violent Year.