Den fransk-italienska filmen En liten bokhandel i Paris lämnar en med ljusa minnen och vemod. Inget nytt under solen men gammaldags feelgood har sin charm.
En liten bokhandel i Paris
4/5.
Regi: Sergio Castelitto.
Manus: Ettore Scola, Furio Scarpelli, Silvio Scola.
Genre: drama.
I huvudrollerna: Sergio Castelitto, Bérénice Bejo, Matilda De Angelis.
Åldersgräns: 7 år.
Speltid: 1 t 37 min.
Italiens stora son Ettore Scola (1931-2016) hann aldrig filma den föreliggande filmen men den bygger delvis på hans manus. I den manliga huvudrollen har vi regissören Sergio Castellito, som gör en kulturperson med det grå hårets stiliga charm som bedriver ett litet bokcafé i Paris. Affärerna går inte lysande, kufar från när och fjärran, stjäl och plockar på sig böcker, men det bekymrar inte världsmannen Vincenzo som lever för boken och för sin rullstolsbundna dotter Albertina (Matilda De Angelis). Hon får terapi och omskötsel i bokhandelns övre våning i egenskap av en ung dam som blivit stum och delvis lam efter en olycka. Förhållandet mellan den lätt deprimerade fadern och dottern är inte det bästa.
Nya fläktar
Nya fläktar i stiltjen medför yrvädret, skådespelaren Yolande (Bérénice Bejo) som drar in i spöregn på jakt efter sin försvunna famnmops.
Deras världar är på ljusår från varandra men det uppstår småningom ett tycke liknande kärlek. Filmen öser ur litterärt filosofiska käril, allt medan skådespelarna med dels lugn, dels sprudlande energi leder handlingen framåt. Ställvis påminner filmen om ett skådespel.
Det fina interiörfotografiet och scenografin med en massa eleganta färger och detaljer samt skådespelet är sevärt nog, trots att filmen inte medför något nytt, den sparsmakade svarta humorn inte att förglömma.
En vacker film, med snälla människor växer inte på träd, så ge den gärna en chans.
Omaka par. Yolande (Bérénice Bejo) och bokhandlaren Vincenzo (Sergio Castelitto) hittar småningom fram till varandra i filmen En liten bokhandel i Paris.
