Japanska filmen Drive My Car är en lovsång till långsamheten.
Drive My Car
✮✮✮✩✩
Regi: Ryusuke Hamaguchi.
Manus: Ryusuke Hamaguchi, Haruki Murakami.
Genre: drama.
I huvudrollerna: Hidetoshi Nishima.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 2 t 57 min.
Drive My Car vann en Oscar för bästa utländska film. Den grundar sig på en novell av Haruki Murakami och handlar om skådespelaren och regissören Yūsukes (Hidetoshi Nishijima) sorgearbete efter att ha förlorat sin fru och dotter. Förhållandet har varit ansträngande, frun är otrogen men han håller det för sig själv. En dag hittara han henne död och efter denna 40 minuters prolog inleds själva handlingen. Två år senare regisserar Yūsuke Tjechovs Onkel Vanja på en teaterfestival i Hiroshima med nya och äldre skådespelare, bland dem en man hustrun var otrogen med. Han nämner det aldrig med ett ord, för arbetet med Tjechovs pjäs blir med pjäsens rika verbala kontext ett substitut som hjälper regissören med sitt sorgearbete, med ord som tomhet, kärlek och förlåtelse.
Som chaufför i sin gamla välbehållna Saab får han en ung, introvert och tystlåten kvinna, som småningom kanske blir en port ut till världen omkring honom.
Det är vackert och finstämt men tre timmar? Tempot är mer än sävligt så jag begriper om någon tycker att filmen kunde ha kortats ned. Så tycker jag själv. Ändå håller filmen hela sin långa speltid tack vare replikerna och texten. Några överraskningar hade inte skadat, nu mal allt på i en jämn ström och det ska väl just vara filmens bästa sida.
Sorgearbete. Yūsuke (Hidetoshi Nishima) får som regissör hjälp av Tjechovs Onkel Vanja när han behandlar sorgen efter hustruns död i filmen Drive My Car.
