Brad Pitt på tvetydig resa

Ad Astra hör till genren rymdfilmer med dubbla budskap. Tidvis riktigt spännande, däremellan långdragen i överkant.

Ad Astra

✮✮✮✩✩

Regi: James Gray.

Manus: James Gray, Ethan Gross.

Genre: äventyrsdrama.

I huvudrollerna: Brad Pitt, Tommy Lee Jones.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 3 min.

Ad Astra betyder mot stjärnorna och det är precis vad major Roy McBride (Pitt)  gör i James Grays (We Own the Night) fint fotograferade film förlagd en bitiframtiden. Roys far H. Clifford McBride (Tommy Lee Jones - No Country for Old Men) var en av rymdpionjärerna som sökte efter utomjordiskt liv i utkanten av vårt solsystem, men som sedan försvann för decennier tillbaka. Nu sker mystiska elektriska urladdningar i den del av universum där Clifford gick upp i rök och sonens uppdrag blir att ta reda på om fadern finns där och under vilka omständigheter i så fall.

Filmen har några pulshöjande inslag som när Brad Pitt klänger och ramlar omkring på en stor rymdmast i början av filmen, liksom när rymdpirater anfaller hans följe på månens mörka baksida och senare på väg till faderskapet.

Problematik

Kanske litet väntat är att filmen också handlar om fader-son problematik med olösta knutar från Roy McBrides barndom. Det ger den ett existentiellt stuk.

Donald Sutherland (Hunger Games,The Leisure Seeker), finns med i rollistan mera som ett affischnamn. Liv Tyler som lyste i Sagan om Ringen-trilogin får nöja sig med att agera tårögd äkta fru som oroar sig över sin man hemma på Jorden.

För den som gillar sci-fi och äventyr i rymden är filmen säkert ett alternativ. Brad Pitt övertygar som vanligt och det är hans förtjänst att Ad Astra behåller tittarens intresse, också när det blir litet långtråkigt. I samma klass som Interstellar eller Gravity är filmen ändå inte.

Längs stege i rymden. Brad Pitt är centralt blickfång och primus motor i rymdfilmen Ad Astra.

Cate Blanchett övertygar i svag film

Filmen om desillusionerade arkitekten Bernadette är högst medelmåttig men Cate Blanchett gör vad hon kan av situationen i Richard Linklaters film Whered´d You Go, Bernadette.

Where´d You Go, Bernadette

✮✮✩✩✩

Regi & manus: Richard Linklater. Grundad på Maria Semples bästsäljarroman.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Cate Blanchett, Billy Crudup, Emma Nelson.

Barntillåten.

Speltid: 1 t 50 min.

Det är alltid litet oklart hur en filmadaptering av en bok lyckas och i det här fallet fungerar Maria Semples roman som film rätt illa.

Bernadette (Blanchett – Carol, Blue Jasmine) är missnöjd med sitt liv och hålls hellre inom hemmets fyra väggar än ut bland folk. Hennes teknikbegåvade man (Billy Crudup -Big Fish) oroar sig över hennes pillerätande medan dottern Bee (Emma Nelson – Margaret and the Moon) vill ta familjen till Antarktis och förena familjemedlemmarna igen.

När en sluttning i ösregn faller ner på grannen Audreys (Kristen Wiig – Downsizing) hem går det inte bättre än att en FBI-agent kopplas in och Bernadette gör det hon alltid gör när det kör ihop sig. Hon  flyr och närmare bestämt till Antarktis, oberäknelig och självcentrerad, utan vänner, you name it.

Familjen anar vart hon tagit vägen och resten och i synnerhet slutet av filmen är en smörig historia om kärlek som övervinner allt, bara hunden fattas.

Richard Linklater som gjorde den episka filmen Boyhood har inte lyckats få tittarens intresse att vakna i den föreliggande filmen. Men som sagt, Cate Blanchett gör en bra roll liksom Emma Nelson som hennes tonårsdotter.  Frågan är om det var värt att göra en dylik film, men vill man få några glimtar av Antarktis storstilade natur får man åtminstone något att se på.

Antarktis kallar. Cate Blanchett flyr till Antarktis i mediokra filmen Where´d You Go, Bernadette.

Långsamt om skapandets vedermödor

En filmregissör ser tillbaka på sina livsval genom nutida glasögon och i återblickar i Pedro Almodóvars nya film Smärta och ära.

Smärta och ära

(Dolor y gloria)

✮✮✮✩✩

Regi & manus: Pedro Almodóvar.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Antonio Banderas, Penélope Cruz, Asier Etxeandia.

Barntillåten.

Speltid: 1 t 53 min.

Pedro Almodóvars spanska filmer är i regel bra, det gäller också den föreliggande filmen, men den har en black om foten. Berättartempot är på tok för långsamt.

Det personliga anslaget är för sin del utmärkt och ger oss insikter i en eventuellt fiktiv filmregissörs liv och karriär, livsval och människomöten. Denne Salvador Mallo spelas med emfas av Antonio Banderas (The Skin I live In, Desperado). Han är medelålders, inspirationslös och allmänt trött och håller sig igång med heroin och piller. Det är en version av Pedro Almodóvar men det förblir oklart om vi ser verklighet eller fantasier, vilket kanske inte gör så mycket.

Mera livfullhet finns i tillbakablickarna där den unge Mallo flyttar med sin oduglige far och rekorderliga mor Penélope Cruz (Volver) till Valencia för att komma upp sig i världen. 

Här defilerar gamla kärlekshistorier med män och med kvinnor, vackra landskap och fattiga interiörer, allt fotograferat i klara, vackra färger, som det brukar vara i Almodóvars filmer.

Antionio Banderas, Penélope Cruz och Asier Etxeandia (Velvet) som en av Mallos 1980-talsflammor gör mycket välspelade porträtt som förväntat. Dessvärre är dramat för långdraget för att engagera eller beröra. Vilket Pedro Almodóvars mest inbitna fans gärna överser med, antar jag.

Välspelat. Antonio Banderas gör en utmärkt roll i filmen Smärta och ära.