Jerzy Kosinskis roman The Painted Bird om andra världskriget sett ur en liten judisk pojkes ögon är en upplevelse konstnärligt och filmatiskt men jag får den inte att framstå som så grym och obarmhärtig många ansett.
The Painted Bird
✮✮✮✮✩
Václav Marhoul.
Manus: baserad på Jerzy Kosinskis roman i Václav Marhouls adaptering.
Genre: krigsdrama.
I huvudrollen: Petr Kotlár
Åldersgräns: 18 år.
Speltid: 2 t 42 min.
Romanen från 1965 var förbjuden i Polen under 30 år dels för det kontroversiella innehållet, dels för att man ifrågasatte om Kosinski plagierat upplevelser som hans vänner utsatts för under kriget. Filmen i tjecken Václav Marhouls regi är för sin del ett mästerverk i svartvitt. Varje scen är som en medeltida målning och berättelsen går framåt i diverse kapitel med var sin hemskhet inbakad. Kriget lyser länge med sin frånvaro, först efter en dryg timme börjar det lukta krutrök.
Onda möten
I början bor huvudpersonen Joska (Petr Kotlár) med gamla Marta i en förfallen stuga på landsbygden, där han stannar tills hon hittas död i en stol och stugan brinner ner.
Olga heter satkärringen som ser Joska som en varelse i maskopi med djävulen, vilket får byborna att attackera gossen och Olga att gräva ner honom till halsen och låta korparna hacka honom i huvudet för att ”kurera” honom.
När han hämtat sig från den pärsen tar en mjölanre (Udo Kier) honom till slav, och här börjat en av de många sexuellt perverterade utvikningarna som huvudpersonen antingen tvingas se på eller själv utsättas för.
En präst (Harvey Keitel) förbarmar sig över gossen som dessvärre hamnar i klorna på byns sexualniding men klarar sig när han får plågoanden att falla ner i ett råtthål.
Ljusglimtar
Filmen ljusglimtar – med undantag för en räd in i en by av tyskar och kosacker – finns i krigsscenerna då gossen blir räddad av en natzitysk (Stellan Skarsgård - i en roll utan repliker) som ska skjuta honom för att han är jude och därefter av ryska armén, där prickskytten (Barry Pepper) tar honom under sitt beskydd. Filmen borrar varken djupare in i tyskarnas eller ryssarnas ondska, i stället är det den enkla lantortsbefolkningens människor som är värst.
Regissören har som sagt å ena sidan skapat ett vackert, tekniskt och filmatiskt mästerverk, där tystnaden och närbilderna är anslående. Å andra sidan är myntets baksida fult, det medges, men i all sin brutalitet bär filmen på ett hopp som gör att man klarar av att se den. Det finns mycket värre och logiskt helt förkastligt att begapa på vita duken om man vill jämföra.
Räddare i nöden. Stellan Skarsgård är tysk soldat som låter nåd gå före rätt när Joska ska skjutas för att han har judiskt påbrå.
