Kulturer på kollisionskurs

När familjens heder överskuggar allt annat går det som i den norsk-iranska kvinnliga regissören Iram Haqs film Vad ska folk säga. Fokus ligger på tonårsdottern i en pakistansk familj som flyttat till Norge i hopp om en bättre framtid. Här kolliderar våra västerländska och de traditionellt pakistanska kulturtraditionerna så det står gnistor om det hela.

Vad ska folk säga

(Orig. titel Hva vil folk si)

★★★★✩

Regi & manus: Iram Haq.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Maria Mozdah, Adil Hussain.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 48 min.

Naturligtvis är det viktigt att erbjuda oss nya synvinklar i rådande kärva kulturpolitiska världsläge med tilltagande flyktingfientlighet, men risken finns att filmen bland en del bara förstärker avogheten mot för oss avvikande människor.

För det är helt klart att man blir upprörd när man ser hur Nishas (Maria Mozdah) familj och i synnerhet hur hennes far Mirza (Adil Hussain) bemöter dotterns försök att smaka på västerländsk frihet.

När fadern ertappar henne med en norsk gutt på rummet brakar helvetet lös, uppvaktaren får på käften och dottern flyger tillsammans med fadern tillbaka Pakistan, där hans syster med familj ska ingjuta vett i henne skalle. Och vett betyder att följa islam, lära sig familjetraditioner, uppföra sig lydigt i allmänhet, och i synnerhet att vara sexuellt återhållsam för att inte familjen ska bli utskämd. Någon sex har Nisha f.ö. inte utövat vilket hon heligt bedyrar, men fadern slår dövörat till.

Detta hederskodex att inte tappa ansiktet, att skämma ut sig, förekommer bland muslimer, med hedersmord som sista desperata utväg, bosatta i Mellanöstern, Pakistan, Kurdistan och Nordafrika.

Feministiskt

Nishas lott blir att i hemlandet hållas fängslad mot sin vilja och hjälpa till med hushållssysslorna. Men hon har en stark vilja och när det börjar hetta till mellan henne och en lokal yngling får fastern nog och kräver att fadern tar henne tillbaka till Norge.

Här blir ont bara värre och dramat tillspetsas och uppväxthistorien tar sig uttryck man omöjligt kan lista sig till.

Filmen lyfter bra fram den konservatism som frodas bakom religionens täckmantel. Delvis bottnar den i regissörens egen uppväxt i Iran. Hon hamnade som 14-åring mot sin vilja att flytta till Norge.

Vad ska folk säga är en stark spelöppning och en feministisk brandfackla när man debatterar om traditioner och kulturell olikhet. I dag lever tusentals unga kvinnor i samma situation som filmens huvudperson.

Ett berörande bildspråk, ett starkt manus och bra skådespelartraditioner är garanter för en givande filmkväll. Presentationen fortsätter i Borgå under veckoslutet och kommande vecka.

Inte samma värderingar. Dottern (Maria Mozdah) och fadern (Adil Hussain) drar varken jämnt i Norge eller i Pakistan i filmen Vad ska folk säga.

Urrolig satir om Stalins död

Filmen The Death of Stalin visar att det går att skämta om precis vad som helst, också om en av de mörkaste perioderna i Sovjetunionens historia.

The Death of Stalin

★★★★★

Regi: Armando Iannucci.

Manus: Armando Iannucci, David Scheider.

Genre: politisk satir.

I huvudrollerna: Steve Buscemi, Simon Russell Beale.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 46 min.

För regin svara den skotska Emmy- och BAFTA-vinnaren Armando Iannucci (In the Loop och tv-serier som Fru vicepresident) som med ett starkt skådespelargarde och en hel drös av dräpande repliker får oss att skratta åt något som egentligen var både tragiskt och skräckinjagande. Filmen utspelas 65 år tillbaka i tiden år 1953 då Josif Stalin till regimens fasa dör. Men inte knall och fall, nej han vaknar som av ett under till livet igen, hjälpt av hastigt hopplockade och riktigt odugliga läkare, eftersom alla dugliga antingen förpassats till Sibirien eller blivit avrättade.

Det vassa manuset med massor av komiska poänger förvaltas med stor pondus, känsla för rollen och en äktbrittisk torr humor av skådespelarna med Steve Buscemi (Fargo, Reservoir Dogs) i spetsen i rollen som en mäkta nervös Nikita Chrustjov som motvilligt får i uppdrag att organisera Stalins begravning.

Totalt kaos

Skriv upp att det är totalt kaos efter diktatorn Stalins död. Det tisslas och tasslas till höger och vänster, kotterier bildas lika snabbt som de splittras, ingen vågar helt enkelt lita på någon annan och alla är lika rädda för att försäga sig som för att mista livet. Spindeln i nätet är chefen för den ökända sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD Lavrentij Beria (Simon Russell Beale – Into the Woods) som styr och ställer i känd stil med sina motståndare samtidigt som han våldför sig på unga flickor men men tills sist själv hamnar att bita i det sura äpplet.

Också kritiskt

Som film betraktad är The Death of Stalin både komisk och kritisk och visar oförblommerat på det skräckvälde Stalin byggde upp.

Genom att frejdigt kombinera fakta med en gnutta fiktion bygger Iannucci upp en alldeles obetalbar politisk skrattfest som lyckligtvis inte spelas med replikerna uttalade med rysk accent utan på ren engelska, vilket förstärker filmens egenartade trovärdighet.

Sällan har man sett en så smart och effektiv underhållning, vilket kanske orsakade att Ryssand förbjöd filmen. Ja, det finns mycket som är obehandlat i Rysslands historia, vilket den aktuella filmen minsann blottlägger på ett oväntat men utmärkt sätt.

Död som en sten. Det uppstår kaos när Stalin dör 1953. Längst t.v. Steve Buscemi som Nikita Chrustjov.