Urrolig satir om Stalins död

Filmen The Death of Stalin visar att det går att skämta om precis vad som helst, också om en av de mörkaste perioderna i Sovjetunionens historia.

The Death of Stalin

★★★★★

Regi: Armando Iannucci.

Manus: Armando Iannucci, David Scheider.

Genre: politisk satir.

I huvudrollerna: Steve Buscemi, Simon Russell Beale.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 46 min.

För regin svara den skotska Emmy- och BAFTA-vinnaren Armando Iannucci (In the Loop och tv-serier som Fru vicepresident) som med ett starkt skådespelargarde och en hel drös av dräpande repliker får oss att skratta åt något som egentligen var både tragiskt och skräckinjagande. Filmen utspelas 65 år tillbaka i tiden år 1953 då Josif Stalin till regimens fasa dör. Men inte knall och fall, nej han vaknar som av ett under till livet igen, hjälpt av hastigt hopplockade och riktigt odugliga läkare, eftersom alla dugliga antingen förpassats till Sibirien eller blivit avrättade.

Det vassa manuset med massor av komiska poänger förvaltas med stor pondus, känsla för rollen och en äktbrittisk torr humor av skådespelarna med Steve Buscemi (Fargo, Reservoir Dogs) i spetsen i rollen som en mäkta nervös Nikita Chrustjov som motvilligt får i uppdrag att organisera Stalins begravning.

Totalt kaos

Skriv upp att det är totalt kaos efter diktatorn Stalins död. Det tisslas och tasslas till höger och vänster, kotterier bildas lika snabbt som de splittras, ingen vågar helt enkelt lita på någon annan och alla är lika rädda för att försäga sig som för att mista livet. Spindeln i nätet är chefen för den ökända sovjetiska säkerhetstjänsten NKVD Lavrentij Beria (Simon Russell Beale – Into the Woods) som styr och ställer i känd stil med sina motståndare samtidigt som han våldför sig på unga flickor men men tills sist själv hamnar att bita i det sura äpplet.

Också kritiskt

Som film betraktad är The Death of Stalin både komisk och kritisk och visar oförblommerat på det skräckvälde Stalin byggde upp.

Genom att frejdigt kombinera fakta med en gnutta fiktion bygger Iannucci upp en alldeles obetalbar politisk skrattfest som lyckligtvis inte spelas med replikerna uttalade med rysk accent utan på ren engelska, vilket förstärker filmens egenartade trovärdighet.

Sällan har man sett en så smart och effektiv underhållning, vilket kanske orsakade att Ryssand förbjöd filmen. Ja, det finns mycket som är obehandlat i Rysslands historia, vilket den aktuella filmen minsann blottlägger på ett oväntat men utmärkt sätt.

Död som en sten. Det uppstår kaos när Stalin dör 1953. Längst t.v. Steve Buscemi som Nikita Chrustjov.