Stenhård outsider gör rent hus

Budgeten är mindre än i Mission Impossible-filmerna men likhögarna lika stora i nya Tom Cruise-thrillern Jack Reacher - Never Go Back. Klyschigt, förutsägbart, javisst, men för den actionfrälste finns här en hel del godis att tugga på.

Jack Reacher - Never Go Back

★★★✩✩

Regi: Edward Zwick.

Manus: Edward Zwinck, Richard Wenk.

Genre: actionthriller.

I huvudrollerna: Tom Cruise, Cobie Smulders.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 58 min.

Grundad på Lee Childs romantrillers är Edward Zwicks (Pawn Sacrifice, The Siege) nya film den andra i ordningen om outsidern och militärpolisen, major Jack Reacher, den första filmen Jack Reacher hade premiär 2012.

Konspiration är ledordet och busarna en samling penningtörstiga typer inom regeringen som smugglar vapen och litet annat från Afghanistan till USA med död och elände i sitt släptåg.

Man hinner inte ens säga leksaksplastanka så är den kvinnliga militärpolismajoren Turner (Cobie Smulders – The Avengers) och Jack Reacher på flykt för att rentvå sina namn med ett koppel mördare med och utan militäruniformer i hasorna. Lönnmördarspecialisten numero uno ”The Hunter” spelas övertygande kallblodigt av Patrick Heusinger (Black Swan).

Sårbar

Reacher blir extra sårbar för att en tonårsdotter han påstås ha fått med en tillfällig förbindelse hänger på i jakten undan mördarna, bra spelad av Danika Yarosh, mest känd från tv-serier som Den hårda lagen. 

Jack Reacher - Never Go Back påminner om Jason Bourne-filmerna i den meningen att de elaka antagonisterna med hjälp av den senaste tekniken ständigt har åtminstone halvkoll på var Reacher, Turner och flickungen Samantha (Yarosh) befinner sig, men det hjälper ju förstås inte.

Tom Cruise är nämligen hjälten som tål stryk och hans motvilliga följeslagare behärskar också några tricks som blandar bort korten för förföljarna.

Hårda slagsmål och eldstrider är bara förnamnet i en film som har sitt eget underhållningsvärde. Litet väl mycket sirap på slutet och den obligatoriska halvhjälten bland militärpoliserna – som byter sida till de godas domäner – kunde man ha besparats. Flera filmer i serien ligger obönhörligt på lut, så vänta bara några år tills Jack Reacher, sin vana trogen, liftat sig fram till nästa hållplats på bioduken.

Suprise, suprise. Bättre förekomma än förekommas anser Jack Reacher i Tom Cruises skepnad i nya actionspektaklet  Jack Reacher – Never Go Back.

Mord och minnesluckor

En frånskild, psykiskt instabil, alkoholiserad kvinna får genom tågfönstret se något som förändrar hennes liv. Men vem är  denna Rachel (Emily Blunt) egentligen och vilken är hennes roll i ett mordmysterium när minnet är fullt av luckor.

Flickan på tåget

(The Girl on the Train)

★★★★✩

Regi: Tate Taylor.

Manus: Erin Cressida Wilson på basen av Paula Hawinks besteller.

Genre: thriller, mysteriefilm.

I huvudrollerna: Emily Blunt, Haley Bennett, Rebecca Ferguson.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 52 min.

Varje vardag vid samma tid och i samma kupé sitter 30-plussaren Rachel (Emily Blunt – Sicario, Looper) på pendeltåget på väg till jobbet i New York då hon börjar fästa sin uppmärksamhet vid de unga vackra människorna i ett hus vid tågbanan. Själv mår hon inte allas bra, hon har bedragits av sin man Tom (Justin Theroux - Mullholland Drive), hon är frånskild, alkoholiserad och både fysiskt och psykiskt i gungning. När hon märker att allt inte står rätt till hos det unga paret heller, blandar hon sig i leken, med fatala följder. Hon vet att hon vet någonting, men minnet sviker.

Tre vinklingar

Flickan på tåget är en spännande och gåtfull historia med dold galenskap, bedrägeri, en kvinnans försvinnande, minnesförlust och mord i bagaget.

Som om det inte skulle räcka till med dessa många bottnar har filmen dessutom tre infallsvinklar: Rachels, den vackra Megans (Haley Bennett – The Magnificent Seven), och hustrun och nyblivna mamman Anna (Rebecca Ferguson – Mission Impossible: Rogue Nation).

Filmen grundar sig på zimbawiska Paula Hawkins bestseller The Girl on the Train, som utkom i fjol på på originalspråket engelska och även i svensk översättning. Filmen har jämförts med Gone Girl, som hade som premiär 2014.

Fokus i Flickan på tåget ligger ändå mera på berättartekniken och de avgörande frågorna som växer fram är vem denna Rachel är, vad hon har sett och vad som hände tidigare.

Bit för bit låter regissören Tate Taylor (Niceville) ny information sjunka in. Det ger konturer åt en berättelse där fysisk och psykisk misshandel, rubbade maktstrukturer, moderskap med förhinder och psykisk labilitet bildar ingredienser. Lika omöjlig som filmen Memento från år 2000 är Flickan på tåget inte, men åskådaren får nog skärpa sig litet extra för att hänga med. Emil Blunt går från klarhet till klarhet och visar igen på sin kameleontiska förmåga att sjunka in i nya roller, nu med en hudnära labilitet och skörhet som sannolikt kan rendera henne en Oscarskandidatur inom kort.

Labil och alkoholiserad, men är hon skyldig till mord? Emmily Blunt lyser i rollen som Rachel i thrillern Flickan på tåget.

Spänning i strandvattnen

Jaume Collet-Serra lyckas med filmen The Shallows styra en rätt banal story in på så pass blodiga vatten att man nästan kippar efter andan. 

The Shallows

★★★★✩

Regi: Jaume Collet-Serra.

Manus: Anthony Jaswinski.

Genre: dramathriller.

I huvudrollen: Blake Lively.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 26 min.

Regissören, känd för några thrillers med Liam Neeson och skräckfilmen The Orphan, behärskar konsten att vrida till det. Det som börjar som en oskyldig surfingtrip till Mexiko, dit huvudpersonen Nancy (Blake Lively) som avbrutit sina läkarstudier och dragit sig tillbaka för att smaka på livet, blir en överlevnadskamp med blodiga förtecken.

För att hedra sin avlidna mor söker hon sig till moderns hemliga stand med en surfingbräda och meddela sig till far och syster via videosamtal innan vattnet och de majestätiska vågorna kallar. Fotoarbetet är ursnyggt, vattnen är som gjorda för surfing men det finns,om inte en orm, så åtminstone en annan riktigt stor fuling, under vattenytan i paradiset.

Två lokaka manliga surfare imponeras av Nacys skicklighet och sexappeal ,men där lurar också en mycket mera illvillig jätte till vit haj som inte nöjer sig med ett uppsvullet valkadaver utan hugger in på surfartrion, där männen biter i det sura äpplet medan Nancy lyckas rädda sig upp på valen. Följande räddningsstation blir ett litet grund och en guppande lysfyr, allt medan hajen gör sina anfall i tid och otid.

Mördargener

Fastän stranden bara är drygt 100 meter ifrån går det inte under rådande omständigheter att simma till land.

Hajen har nämligen mördargener och den illa bitna Nancy dras in i en nervkittlande överlevnadskamp där hon har nytta av sina läkarstudier, simkunnighet och överlevnadsvilja, men slutet är nära.

The Shallows är en spännande och stiligt gjord film som får pulsen att öka märkbart, bara slutets sirapsglasyr stör helheten. Blake Lively som vi sett i B-filmen The Savages visar att hon är en skådespelare att räkna med också i framtiden.

När goda råd är dyra. Hajansatta Nancy (Blake Lively) har problem i filmen The Shallows.