Humor och klichéer under Sovjets fall

Livet i Sovjetunionen och dess randstater var ingen dans på rosor, vilket filmen Goodbye Soviet Union ger belägg för, ur ett humoristiskt perspektiv.

Goodbye Soviet Union

✮✮✮✩✩

Regi & manus: Lauri Randla.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollen: Niklas, Kouzmitchev, Nika Savolainen.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 31 min.

Regissören Lauri Randa flyttade flyttade från Estland till Finland när Sovjetunionen föll 1989. Filmen Goodbye Sovjet Union är en autofiktiv berättelse om ingermanfinländska familjen Tarkkinen i Estland just då Sovjetimperiet splittrades och Estland, Lettland och Litauen blev fria. Fokus riktas på den unge Johannes (Niklas Kouzmitchev)  prematurgossen som senare blir obotligt kär i den flicka som delar kuvös med honom i början av deras liv.

Godis från väst

Johannes bor med sin mamma (Nika Savolainen), morfar och mormor i den fiktiva uranraffinaderistaden Leningrad 3, där det är förbjudet att simma i det strålningsskadade vattnet, och där han växer upp.

Han gör flera försök att fly, bl.a. med en trampbil, men milisen stoppar honom. Mamman får jobb som städerska i Finland och kommer hem med en massa presenter som bananer, Lapin kulta och godis från väst, vilket höjer Johannes status bland skolkompisarna, men får lärarna och myndighetspersoner på sin vakt. Ingen får tala illa om det socialistiska paradiset och babbla om grönare ängder.

Filmen är en ingerfinländsk samproduktion och bottnar i regissörens barndom. Den behandlar tragiska händelser på ett fördomsfritt sätt och börjar mycket bra och är länge rolig om också förväntad, men mot slutet börjar klichéerna att kännas tröttsamma.

Huvudrollsinnehavaren är ett bra val, liksom mormodern (Ülle Kaljuste), en viljekraftig kvinna, fast besluten att uppfostra barnbarnet till en hygglig sovjetmedborgare. Så går det nu bara inte och på vägen får man sig flera goda skratt till livs.

Imperium i fritt fall. Filmen Goodbye Soviet Union handlar om Johannes Tarkkinen i Estland och ett Sovjetunionen i upplösning. Dramakomedin är rolig men också klichéspäckad.

Frigörelse ur saudiarabiskt perspektiv

Måste tillkänna att filmen En kvinnas val är den första saudiarabiska filmen jag konfronterats med.

En kvinnas val

✮✮✮✩✩

(eng. The Perfect Candidate)

Regi: Haifaa Al-Mansour

Manus: Haifa Al-Mansour och Brad Niemann.

Genre: drama.

I huvudrollen: Mila Al Zahrani.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 44 min.

Det tog nästan fyra månader innan Bio Rex i Borgå öppnade p.g.a. coronapandemin. Förra filmen jag såg var Klaus Härös Livet efter döden i mars. Sen blev det lapp på luckan fram till juli.

En kvinnas val intresserade för att filmen står ut i mängden och temat om att som kvinna ställa upp i ärkekonservativa Saudiarabien var nytt.

Regissören Haifaa Al-Mansour, känd för filmen Den gröna cykeln, som var den första saudiarabiska långfilmen, slår ett slag för frigörelse och tolerans i ett samhälle cementerat av uråldriga traditioner.

Läkare i fokus

I fokus står den unga läkaren Sara (Mila Al Zahrani) som i en by kämpar hårt för att ge fattiga patienter en bättre vård. När vägen till sjukhuset är urdålig och ödet kastar sin skugga över hennes tillvaro bestämmer hon sig för att ställa upp i kommunalvalet. Kvinnor i hennes släkt och vänner knyter ihop en valkampanj som får henne på kollisionskurs med manssamhället.

Filmen har ett budskap om att det eventuellt går att luckra upp ett ortodoxt system, där kvinnor fick rätt att köra bil först 2018. Därför kör också Sara i egen bil, men scener med exteriörerna har fotograferats inifrån en skåpbil, för att inte väcka anstöt. Berättelsen om Saras far som spelar i ett lokalt band med arabisk lättare musik talar också om ett samhälle i försiktig förändring.

Kvinnor tvingas ännu ha en förmyndare och naturligtvis gå i niqab som täcker ansiktet eller hijab.

Filmen är ur västerländskt och narrativt perspektiv mycket förutsägbar, dess styrka finns i nya insikter om ett samhälle vi vet litet eller ingenting om. Tonen är överraskande positiv och rentav humoristisk, men på det stora hela ett uttryck för arabisk feelgood som engagerar bitvis och i små portioner.

Vill luckra upp. Läkaren Sara (Mila Al Zahrani) kämpar för ett bättre liv för kvinnor i en saudiarabisk by.