Kuslig skräckfilm trots all tystnad

En skräckfilm utspelad under total tystnad hör inte till det vanliga, men John Krasinskis A Quiet Place är ytterst spännande.

A Quiet Place

★★★★✩

Regi: John Krasinski.

Manus: Brian Woods, Scott Beck.

Genre: skräckfilm.

I huvudrollerna: John Krasinski, Emily Blunt.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 30 min.

Filmen utspelas i en klaustrofobisk postapokalyps där människan hamnat i svårt underläge och jagas av vidunderliga utomjordingar, aliens, som har stor likhet med t.ex. monstren i Alien-filmerna och Världarnas krig. Ni vet de där med en massa tänder och en påfallande likhet med jätteinsekter, knirrande ljud och en utomjordisk ondska som utstrålar ur varje skrymsle på deras vämjeliga kroppar. Överlevnadsstrategin är lika enkel som svår. Man ska vara tyst för monstren är blinda men hörseln mer än perfekt och genast som de hör något ljud sätter de efter en och sliter en i stycken.

Så går det i början, som för att markera att här är det allvar. Mamma (alltid lika pålitliga Emily Blunt – The Girl on the Train, Sicario), pappa (John Krasinski – Something Borrowed –  paret är gifta också i verkligheten), en tjurig tonårsdotter och en liten son tar mediciner med sig från ett öde köpcentrum i en småstad och går moltysta hemåt. Men parveln har tagit med ett leksaksflygplan som mitt i allt går i gång, tjuter och har sig. Pappan springer för livet för att rädda sin son men en alien kommer farande och försvinner med gossen.

När familjen chockad kommer hem försöker de som vanligt att få kontakt med överlevande med kortvågsradio men de övriga tycks ha strukit med.

Goda råd dyra

Med en mamma som snart ska föda blir goda råd dyra. Hur vara tyst under förlossningen, i synnerhet när bestarna hört ljud från det förskansade hemmet och stryker omkring i våningen när värkarna sätter igång. 

Nya komplikationer och faror radas upp på löpande band, gevär avfyras i nattens tystnad, allt medan pappan och mamman försöker  lära barnen överlevnadens svåra konst.
Jämfört med Oscarsvinnaren för bästa manus 2017, skräckfilmen Get Out som åtminstone hade litet humor att bjuda på, är A Quiet Place en fest för skräckfilmsälskare som gillar kalla kårar och långa avsnitt av stigande spänning, avbrutna av våldsam action.
Liksom i filmen Mars Attacks kommer familjens tonårsdotter också på fulingarnas svaga punkt, men mera ska inte avslöjas.

Ja, sällan har man gripit om stolstöden med en sådan frenesi. Hjärtklappning och svettiga händer garanteras till fullo.

Problematiskt. Fel plats att föda utan ljud konstaterar Emily Blunt i gastkramande skräckfilmen A Quiet Place.

Vackert om ålderdom och glömska

När Ella och John rymmer från hem och vuxna barn för att uppleva en sista semester tillsammans vet de också att livet går mot sitt slut.

En sista semester

(The Leisure Seeker)

★★★★✩

Regi: Paolo Virzì.

Manus: Stephen Amidon.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Helen Mirren, Donald Sutherland.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 52 min.

När italienska regissören Paolo Virzì (Girighetens pris, Galna av lycka) till sin första engelskspråkiga film lyckats engagera två så goda skådespelare som Helen Mirren och Donald Sutherland behöver man inte fundera på resultatet.

Veteranskådespelarna gör ett charmigt porträtt av pensionärsparet som upplevt så mycket tillsammans och nu gör ett sista försök att återuppliva det förflutna. John är engelsklärare med stor passion för litteratur och alltid en faktaspäckad anekdot om Joyce, Hemingway, etc. för den som gitter lyssna. Men till Hemingways hem på Key West har han aldrig varit och det är hit paret färdas i sin veteranhusbil Leisure Seeker. Problemet är att John drabbats av Alzhemier vilket komplicerar det mesta på resan, i synnerhet de gemensamma minnen paret försöker återuppliva.

Därförinnan har barnen för avsikt att fira sina föräldrar med kaka och hela faderullan, vilket dessvärre blir droppen som får bägaren att rinna över. De rymmer och gör sina beslut själva. En sista gång.

Lätt dramatik och humor kantar vägavsnitten i en roadmovie längs några av USA:s vackraste kusttrakter. 

Grundidén att låta ett huvudsakligen harmoniskt och kärleksfullt långt samliv bilda bakgrund för filmen är lika enkel som fungerande. Med små medel och stort hjärta kryssar Mirren och Sutherland framåt i en film där mycket är förväntat men också några överraskningar ligger på lut.

Filmen är delvis besläktad med Still Alice där Julianne Moore också 

spelar en förälder med grav Alzheimer. Men En sista semester är betydligt roligare.

En sista semester. Helen Mirren och Donald Sutherland ser tillbaka på sitt liv i en berörande och humoristisk roadmovie.