Det slutna rummets förbannelse

Brie Larson, belönad med en Oscar i natt för bästa kvinnliga huvudroll i filmen Room, är tillsammans med unge Jacob Tremblay fixstjärnor i Lenny Abrahamsons realistiska och vackra film om en mor och son som tvingats tillbringa över fem år i ett slutet rum.

Room

★★★★✩

Regi: Lenny Abrahamson.

Manus: Emma Donoghue.

Genre: Drama.

I huvudrollerna: Brie Larson, Jacob Tremblay.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 57 min.

Den Joseph Frizl-inspirerade romanen av Emma Donoghue som filmen grundar sig på saknar våld och action för att i stället koncentrera sig på det slutna rummets förbannelse, vad som gör det nästan omöjligt att leva vidare i frihet efter att ha berövats den i fem år.

Osminkad och med en välutvecklad beskyddarinstinkt gör Brie Larson rollen som mamman Ma som lär sin långhåriga, unga femårige son Jack (Jacob Tremblay) allt om livet och värden utanför, medan de själv är kidnappade av Jacks far och lever i ett klaustrofobiskt rum med ett takfönster i ett skjul på en bakgård. Filmen som målar upp en abnorm tillvaro i ett rum med kök, säng och toalett och en flimrande tv kör igång på Jacks femårsdag då mamman bestämmer sig att sonen måste ta sig ut och söka efter hjälp.

Traumatiskt

Det lyckas och med ens slår frihetens timme, men problemen är inte över. Hemma hos Mas föräldrar, spelade av William H. Macy (Fargo) och Joan Allen (Bourne-filmerna) griper ett postkidnappningstrauma tag om Ma som blir psykotisk medan sonen Jack får lära sig att leva i en helt ny värld och ta in intryck han inte ens vågat drömma om.

Filmen gör aldrig drama för dramats skull utan är en vördnadsfull och rentav vacker inblick i en svår traumatisering med ljus i slutet av tunneln. Brie Larson, född 1989, som slog igenom med Short Term 12 år 2013 fick alltså helt förtjänt en Oscar för sin prestation, men också  9-årige Jacob Tremblay gör en superb rollgestaltning.

Ensamma tillsammans. Mor (Brie Larson) och son (Jacob Tremblay) lever kidnappade i ett slutet rum tills frihetens timma slår.

Carol har stämningen, dramat och detaljerna

USA på 1950-talet: svulstiga bilar, påklistrade mönsteräktenskap, vita, välsituerade människor inslutna i den amerikanska drömmen. Allt finns med i Carol, en film om förbjuden kärlek mellan en äldre och en yngre kvinna i en värld som aldrig godkände dem.

Carol

Regi: Todd Haynes.

★★★★✩

Manus: Phyllis Nagy på basen av Patricia Highsmiths roman.

Genre: persondrama.

I huvudrollerna: Cate Blanchett, Rooney Mara.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 58 min.

Det är jultider i New York när unga Therese Begivet (Rooney Mara - The Girl With the Dragon Tattoo) som jobbar på ett varuhus på Manhattan får syn på en blond, vacker äldre kvinna (Cate Blanchett - Blue Jasmine). Något säger klick när lyxhustrun Carol Arid i päls och perfekta lockar närmar sig henne och köper ett modelltåg i julklapp. Efter mötet ligger hennes handskar medvetet kvar på disken och Therese tar kontakt på henne. Det blir upptakten till en dramatisk affär mellan kvinnorna, ett förhållande som inte går deras närmaste eller omvärlden förbi. I slutändan står Carol kvar med ett splittrat äktenskap medan Thereses pojkvän slår nya lovar kring mera pålitliga unga damer.

Högtidsstunder

Carol är en film där närbilderna, detaljerna, stämningen, det korniga fotot och dramatiken firar högtidsstunder.

Dialogen är satt på undantag, ändå  fångas stämningarna perfekt av Carols och Thereses blickar, av det outsagda, ja, av allt det som för dem samman i en värld där lesbisk kärlek är tabu.

Men den finns där och bildar essensen i en berättelse om förbjuden kärlek, fylld av smussel och dolda känslor, och som obönhörligt leder mot något ovisst och störande, vilket materialiseras av att Carols man Harge (Kyle Chandler) vägrar att godkänna sin hustrus sexuella dragning och får omvårdnaden av deras gemensamma dotter.

Hjälp i nöden ger Carols bästa väninna Abby, gestaltad av en superb Sarah Paulson i filmens bästa biroll. 

Cate Blanchett gör en minst lika bra roll som i hennes Oscarsbelönade Blue Jasmine men också Rooney Mara är fantastisk i sin rollgestaltning av en osäker, sårbar och olyckligt förälskad kvinna på drift i förlustens landskap.

Njut av slutscenen i Todd Haynes (I´m Not There, Far from Heaven) som ger hela filmen ett lyft och där blickar talar mer än tusen ord.

Förbjuden kärlek. Rooney Mara och Cate Blanchett lyser i filmen Carol. Foto: Filmikamari.

Humoristiskt om finanskrisens aktörer

Finanskrisen 2007-2008 gjorde miljontals människor arbets- och hemlösa men i Adam McKays film The Big Short är det finanshajarna och visselblåsarna, gestaltade av ett stjärnspäckat garde, som ger liv åt den ekonomiska härdsmältan.

The Big Short

★★★★✩

Regi: Adam McKay.

Manus: Charles Randolph, Adam McKay.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Christian Bale, Ryan Gosling, Steve Carell, Brad Pitt.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 10 min.

Först när investmentbanken Lehman Brothers försattes i konkurs i september 2008 och världsekonomin hamnade i fritt fall var finanskrisen ett faktum. Men tecknen fanns på väggen redan under något år och The Big Short är berättelsen om hur några klarsynta, hederliga investerare såg bakom en fasad upprest av  en mängd snikna, ohederliga bankirer. Filmen baserar sig på verkliga händelser, beskrivna i en bok av Michael Lewis.

Felvärderat

Händelserna kör i gång när bankvärldens stora aktörer i slutet av 2007 börjar deklarera miljonförluster. Orsaken är att bankerna värderat bolånen fel, för egentligen börjar deras marknadsvärde gå mot noll.

Det här inser en grupp människor som börjar satsa mot bankerna och köpa upp av deras smart inpaketerade ”sura” bolånsportföljer och CEO:s genom att ta försäkringar som ger dem storkovan om priserna faller. Bankfolket skrattar ut dem och säljer gärna ut, men snart blir det uppenbart att bolånen är en enda stor bubbla och då faller hela korthuset ihop.

Bra karaktärer

Bankirerna har inget personligt ansvar utan delar på vinsterna när det går bra och tar också i fall av ”sura” s.k. subprimelån med dåliga säkerheter, hem stora bonus för varje sålt lån till ofta allt fattigare personer.

Det här får filmens ”motpolsmänniskor” – excentriker som inte smält in i mängden – att gå i taket och det är karaktärsskildringen av dessa typer som är filmen behållning.

Christian Bale (3:10 to Yuma) är läkaren som barfota och i t-skjorta grundar en hedgefond och som nystar upp oegentligheter inom den amerikanska bankvärlden. Steve Carell (Get Smart) samlar kring sig människor som går bankvärlden in på livet och säger sanningar inför öppen ridå. Brad Pitt är en pensionerad före detta bankman som ger sig in i leken av moraliska skäl och Ryan Gosling en självsäker affärshaj som gör slarvsylta av sina ohederliga motståndare, osv.

Filmen är som en ABC-bok om bankekonomi och innehåller massor av jordnära information, samtidigt som Adam McKay (Stepbrothers, Anchorman) gör storyn underhållande och inte tvekar att köra på i högt tempo. Sarkasmerna och cynismen går i The Big Short hand i hand i en historia, där verkligheten är hårresande och där nya tecken i skyn visar att ingen lärt sig någonting och att storkapitalet fortfarande styr och att vi alltjämnt låter oss luras av folk som borde sitta inne.

Stopp och belägg. Komikern Steve Carell gör en ledande roll i underhållande The Big Short om bankkrisen 2007-2008.

Självironisk drift med superhjältar

Marveladaptionen Deadpool tar minsann inte sig själv på allvar när den gör driftkucku av hela superhjältemyten.

Deadpool★★★✩✩
Regi: Tim Miller

Manus: Paul Wernick och Rhett Reese.

Genre: actionkomedi.

I huvudrollerna: Ryan Reynolds, Morena Baccarin, Ed Skrein.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 48 min.

Den också för finländska förhållande bekanta genren med filmer grundade på Marvels animerade superhjältar: Stålmannen, Spindelmannen, Hulken, X-Men, Thor, etc. har i regel tagit sig själv i högsta grad på allavar.

Den i fjol utkomna Antman betyder redan ett steg i den självironiskt komiska riktningen och med Deadpool tar regissören Tim Miller i sin första långfilm fram både kulsprutorna och skrattet till samma frontlinjer.

Inledningen är en enda skjutorgie på en bro med för filmen karakteristiska sekvenser i ultrarapid där Deadpool (Ryan Reynolds - Safehouse, Green Lantern) utsätter sina skurkaktiga motståndare med både oneliners och kulregn. I en lång tillbakablick klarnar det varför den tidigare militären Wade Wilson inom specialstyrkorna blev den han blev: en rättvisans hämnare i röda trikåer, men med ett deformerat ansikte som stöter både folk och fä och, som han tror, sitt hjärtas dam Vanessa (Morena Baccarin) ifrån sig.

Hämnd i sikte

Denna muterade Deadpool har fått sina superkrafter i en förvandlingsakt där filmen onda genius Ajax (Ed Skrein - The Transporter) utsatt Deadpool för satanisk smärta och visst tusingen ska det till och hämnas.

Han har nämligen haft ett paradis ihop med sin Vanessa tills han får cancerbesked och en sista chans att överleva av Ajax.

Det ironiskt självmedvetna skärskådandet av genrens klyschor fungerar till en viss gräns, därefter börjar Deadpool luta mot det outhärdliga både vad vitsarna och den minst sagt hjärndöda handlingen beträffar.

Ett plus är att filmen inte är överlång. Det gör att man står ut i knappa två timmar med en munvig och skjutglad pajas som närmast för tankarna till Jim Carrey.

Hämnare i rött. Ryan Reynolds har huvudrollen i det självironiska superhjältespektaklet Deadpool. Foto: Filmikamari.

Starkt karaktärsskådespel av Redmayne och Vikander

Tom Hoopers nya film, det transsexuella dramat från 1920-talets Danmark, Danska flickan (The Danish Girl), ger massor av utrymme åt skådespelarna Eddie Redmayne och svenskan Alicia Vikander (f. 1988)

Danska flickan

(The Danish Girl)

★★★★✩

Regi: Tom Hooper.

Manus: Lucinda Coxon på basen av David Eberhoffs roman.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Eddie Redmayne, Alicia Vikander.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 59 min.

Den fiktiva kärlekshistorien, löst grundad på de danska konstnärerna Lili Elbes och Gerda Wegeners liv blir i filmen det äkta paret Einar (Redmayne) och Gerda (Vikander) Wegeners kamp i ett triangeldrama med bara två personer inblandade. Einar märker nämligen efter att ha gift sig med Gerda att hans inre person är en kvinna. Filmen är en sexualpolitisk fackelbärare i en tid då sexuella avvikelser betraktades med misstro och läkarna ofta diagnosticerade patienten som schizofren.

Så går det också får Einar Wegener, när han först av en slump klär på sig kvinnokläder och livet slår en kullerbytta. Han blir besatt av att vara som en kvinna till hustruns förtvivlan och börjar umgås med en homosexuell (Ben Whishaw - Skyfall) och läget tillspetsas allt mer och mer. Till sist blir väljer han att bli opererad för könsbyte i Dresden.

Einars tappra försök att leva ut sin inre kvinna Lili Elbe är överlag en törnbeströdd stig men har sina oändligt vackra stunder. Samtidigt är det en utvecklingshistoria där konstnärskollegan Gerda Wegener går framåt i sin karriär men förlorar sin man.

Skådespel tå topp

Miljöbeskrivningen från exteriörer i Köpenhamn, Paris och Dresden är fina, interiörerna från konstnärsateljéer och flotta hemmagemak stilfulla, men så är regissören också mannen bakom The King's Speech och Les Misérables.

Bäst i filmen är det skådespel som Eddie Redmayne och kanske i ännu högre grad Alicia Vikander står för.

Redmayne som fick en Oscar för bästa manliga huvudroll i filmen om Stephen Hawking, Theory of Everything, visar stor känslosam- och sårbarhet i sin rollprestation. Alicia Vikander som slog igenom som humanoiden Ava i sci-fi filmen Ex Machina i fjol är strålande som förtvivlad men tappert stöttande hustru i ett äktenskapsdrama som griper tag i åskådaren med järnklor ett par gånger. 

Filmen är behäftad med några märkligheter. Åldersgränsen 16 år känns förhastad och exteriörer från Danmark med höga bergsmassiv korrelerar illa med verkligheten. Men det är detaljer.

Duo med problem. Eddie Redmayne t.h. försöker hitta sin inre kvinna, stöttad av hustrun Alicia Vikander i filmen Danska flickan.

Överlevnadskamp och hämndbegär

Överlevnads- och hämndhistorien från 1820-talets USA, filmen The Revenant, är just så engagerande och stark som förhandssnacket låtit ana. Det är mest hårda bud hela tiden, men däremellan får tittaren njuta av andäktigt vackra naturscenerier.

The Revenant

★★★★★

Regi: Alejandro González Iñárritu.

Manus: Alejandro González Iñárritu, Mark L. Smith.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Leonardo DiCaprio, Tom Hardy.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 36 min.

Filmen som på svenska betyder ungefär en som återuppstått efter det döda och grundad på en sann historia handlar om vildmarksguiden Hugh Glass (Leonardo DiCaprio) som leder en expedition med vita amerikaner på jakt efter skinn då allt går snett. Inledningsscenen då den fientligt sinnade indianstammen Rees går till anfall i ett pilregn är i sin realism lika bra som inledningen av landstigningen vid Normandie i filmen Saving Private Ryan, det är blod och ond, bråd död i all sin hemska nakenhet.

För att klara livhanken delar expeditionen upp sig, men Glass blir anfallen av en uppretad grizzlybjörn med ungar och lämnas att dö tillsammans med sin halvblodsson Hawk (debuterande Forrest Goodluck) och John Fitzgerald (Tom Hardy - Mad Max: Fury Road, Legend). Denna otrevliga karaktär har ett synnerligen ont öga till Glass, och dödar hans son och begraver Glass levande för att sedan smita iväg.

Drivkrafter

Men Hugh Glass är inte den som ger sig. Mot alla odds kämpar han för sitt liv, det går av uppför branta bergsmassiv, i meterdjup snö och ner i iskalla floder. Ibland slår han följe med någon vänligt sinnad indian, men oftast är det med sin stora vildmarkskännedom och ett hat som trotsar allt förstånd som han drivs vidare.

Den mexikanske regissören Alejandro González Iñárritu (Babel, Birdman) har med sin film nominerad för nio Oscars skapat en fysisk, realistisk och grym men också poetisk och vacker berättelse. Mycket av det sköna tillskrivs fotografen Emmanuel Lubezki som också ser till att actionscenerna har samma laddning som natursceneriet är poetiskt och naturpanoramat är andäktigt. 

Leonardo DiCapiro gör - verkligen - sin bästa roll hittills och borde få sin hett eftertraktade Oscar för bästa manliga huvudroll. Också Tom Hardy är oslagbar i sin skurkroll och bland birollsinnehavarna finns pålitliga Domnhall Gleeson (Anna Karenina, Unbroken) som kapten i det militära.

Hämnare i skinn. Leonardo DiCaprio säger inte så mycket men gör desto mer i filmen The Revenant. Foto: Filmikamari.