Barbie – en film med glimten i ögat

Barbie – alla småflickors drömdocka – blir i filmen Barbie en tokrolig, filosofisk och glad film.

Barbie

4/5

Regi: Greta Gerwig.

Manus: Greta Gerwig, Noah Baumbach.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Margot Robbie, Ryan Gosling.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 54 min.

Barbenheim heter som bekant ordvrängningen med sommarfilmpremiärerna för Barbie och Oppenheimer, båda stora kassamagneter. Men där Oppenheimer borrar på djupet rör sig Barbie med skratt och humor i en ljusröd fantasivärld som småningom får allt mörkare kanter.

Öppningen är stark. En samling flickor i ett ökenlandskap leker med traditionella dockor tills de blir varse Barbie och slår sönder sina dockor i slowmotion. Barbie har kommit för att stanna.

I Barbieland lever stereotypa Barbie (Margot Robbie – The Suicide Squad, Birds of Prey) ett lyckligt liv, alltid leende och med en bil som går utan motor. Vännen Ken (Ryan Gosling – Drive, Blade Runner 2049) försöker erövra hennes gunst till ingen nytta, hon har ju ingen vagina och han ingen penis, fastän han själv påstår det. Dessutom finns det en hel slurv av såväl Barbies och Kens som fått allt från presidentposter till Nobelpris och lever i en värld där alla dagar är bra dagar,  åtminstone för kvinnorna.

Reva

Tills Barbie börjar fundera över döden och vaknar upp en dag med platta fötter och dålig andedräkt.

Katastrofen är ett faktum för det har uppstått en reva mellan Barbieland och den verkliga världen, dit Barbie med Ken söker sig och märker att hon blir bl.a. utstirrad och kallad för fascist och anses som urtypen för konsumtionshets, sjuka kroppsideal och vulgärkapitalism. På hennes besök i leksaksföretaget Mattels styrelserum uppstår kalabalik där VD:n (Will Ferrell) förföljer henne och det blir en kvinnorevolt när Barbie återvänder till sitt ursprungliga hem.

Halva filmen är en färgernas och scenografins segertåg, därefter plöjer filmen djupt i (köks)filsofier kring manligt och kvinnligt, kapitalism samt gott och ont. Om manuset här svackar reser sig filmen på nytt och lämnar tack vare gott humör, fina danser och kostymering, Margot Robbies skådespel inte att förglömma, åskådaren med goda vibrationer. Geniförklarade Greta Gerwig lyckas ta fram en humor och en personlighet som håller, låt vara att mycket undgår yngre tittare. Filmen tar sig inte heller själv på fullt allvar utan mest med glimten i ögat.

Ljusrött Barbieand. Barbie (Margot Robbie) och Ken (Ryan Gosling) umgås  i en värld där alla dagar är en bra dag. Nästan.

 

Filmen om Oppenheimer övertygar

 Oppenheimerfilmen är en robust och heltäckande berättelse om "atombombens fader" som efter Hiroshima levde med ständiga samvetskval och anklagelser för kommunistsympatier.

Oppenheimer

5/5

Regi: Christopher Nolan.

Manus: Christopher Nolan, på basen av böcker av Kai Bird, Martin Sherwin.

Genre: historiskt drama.

I huvudrollerna: Cillian Murphy, Matt Damon, Robert Downey Jr.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 3 t.

Det ska vara en fullödig film som håller i tre timmar. Oppenheimer är just en sådan film. De utmärkta klippen håller tittarens intresse vaket hela tiden och regissören Christopher Nolan (Interstellar, Inception, Tenet, Dunkirk) har inte sparat på pengarna i belysning av rollbesättningen – idel toppskådespelare i större och  mindre roller. Det gör filmen till en upplevelse när alla fyller sitt mått.

Växlar om

Filmen växlar om med scener från J. Robert Oppenheimers 1904–1967 (Cillian Murphy) studietid inom teoretisk fysik och kvantfysik i England och Tyskland fram till konstruktionen av den första atombomben på Los Alamos i New Mexiko 1943–45 i en kapplöpning med nazisterna vem som skulle vara först, ett förtag som var påtvingat med vetskapen att nazisterna skulle förstöra hela halva världen om det drog det längre strået.

Däremellan visas scener från förhören med Oppenheimer som ansågs ha kommunistsympatier och vara opålitlig i USA eftersom hans hustru Kitty (Emily Blunt) och yngre bror Frank (Dylan Arnold) var amerikanska kommunister liksom Oppenheimers älskarinna Jean Tatlock (Florence Pugh).

Samvetskval

Från att ha gnuggat händerna av förtjusning för sin skapelse som sparade människoliv i jämförelse med ett utdraget krig, när atombomben avslutade andra världskriget omedelbart mellan Japan och USA i.o.m. atombomberna över Hiroshima den 6.8.1945 och Nagasaki den 9.8.1945 plöjer filmen vidare i Oppenheimers samvetskval över det lidande hans skapelse de facto åstadkom i Japan. I en scen tar president Truman (Gary Oldman) emot Oppenheimer i Vita huset och Oppenheimer säger att han har blod på sina händer vilket presidenten inte alls förstår. Då senast inser man Oppenheimers vånda. Bra scener i Los Alamos med Matt Damon som amerikansk generallöjtnant och andra vetenskapsmän som arbetar på bomben växlar om med inserter där Oppenheimers vän och sedermera huvudfiende Lewis Strauss (Robert Downey Jr.) dominerar då utfrågningarna i USA inleds.

Här finns nog inte en skådespelare som skulle spela på rutin och som väntat är Cillian Murphy i storform. Han är känd från Netflix-serien Peaky Blinders om 1920-talsmaffian i Brighton, mindre roller i Dunkirk och The Dark Knight och Robert Capas Sunhine där jag först fick upp ögonen för den begåvade irländaren.

Oppenheimer är en film som delvis är fotograferad i svartvitt för att ge en autentisk prägel. Oväntat nog tävlar den om biopublikens gunst i sommar med filmen Barbie som hade premiär samtidigt och som drar folk till biosalongerna den med. Mitt råd är: se båda filmerna och avgör sen vem som är vinnaren.

Hjälte och tragisk figur. Cillian Murphy lyser som "atombombens fader" J. Robert Oppenheimer.

Tom Cruise i högform

 Tom Cruise är en av de rikaste och kändaste Hollywoodstjärnorna och inte blir han fattigare av nya actionrullen – Mission Impossible – Dead reckoning part one. Det kommer nämligen en del två nästa höst. Här finns det mesta bekant från James Bondfilmerna men med en alldeles egen cruisianskt twist.

Mission Impossible – Dead reckoning part one

4/5 

Regi: Christopher McQuarrie.

Manus: Bruce Geller, Erik Jendresen, Christopher McQuarrie.

Genre: action.

I huvudrollerna: Tom Cruise, Hayley Atwell.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 43 min

61-åriga Tom Cruise blev känd i filmen Rain Man med Dustin Hoffman 1988 och slog igenom med huvudrollen i Född den fjärde juli året därpå. Men det är i Mission Impossible filmerna av vilka den nyaste är nummer sju han blev en kassamagnet.

Bäst som skådespelare var han i Magnolia men vi får nu hålla till godo med Ethan Hunt som tar sig an ett nytt omöjligt uppdrag med start på en rysk ubåt i Barents hav. Den borde enligt sin sofistikerade teknologi vara omöjlig att upptäcka men en ny AI-teknik sänker båten lätt som en plätt. Sen är fan lös för en nyckel i två delar är dörren till den AI-teknik kallad Entiteten som ska ta över världsherraväldet och är ond av bara tusan.

Jakt på gång

Plats för Ethan Hunt och hans märkliga lagkompisar Rebecca Ferguson, Simon Pegg och Ving Rhames som bara måste hitta nyckeln och rädda världen. Med i jakten finns ljusskygga individer och CIA. Inget nytt under solen alltså och de karikerade personerna känns aningen enerverande.

Samma gäller de ondskefulla bovarna men kvinnlig förslagenhet kombinerad med skönhet florerar bland dem på olika håll, inte minst när yrkestjuven Grace (Hayley Atwell) på flygfältet i Abu Dhabi försöker sno nyckeln och mer eller mindre mot sin vilja tvingas slå ihop påsarna med Mission Impossible gänget.

Följer ett actionladdad paket med biljakt i Rom i en gul Fiat 500, Tom Cruise på motorcykel och i närkamp med busar av värsta sort.

Upplösningen närmar sig när Cruise hoppar med motorcykel ut i det blå, en scen som finslipats om och om igen, och får pulsen att stiga. Också den litet för långa slutscenen ombord på Orientexpressen är raffel på högsta nivå i synnerhet när en bro sprängs framför tåget och allt håller på att försvinna i ett plötsligt öppnat slukhål som heter duga.

Filmen är dessutom rolig, inte bara verbalt, och ger definitivt underhållning för pengarna.

På samma sida. Grace (Hayley Atwell) och Ethan Hunt (Tom Cruise) söker en nyckel som ska rädda världen från ondsint artificiell intelligens (AI).