Pengar är inte allt

Clint Eastwood är tillbaka i filmen The Mule där han gör en ensam, fattig 90-årig pensionär och Koreakrigsveteran i USA som blir knarkkurir för mexikanska maffian.

The Mule

★★★✩✩

Regi: Clint Eastwood.

Manus: Sam Dolnick.

Genre: dramathriller.

I huvudrollerna: Clint Eastwood, Bradley Cooper.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 57 min.

Den som i likhet med undertecknad trodde att Clint Eastwood skulle lägga av med Gran Torino 2008 tog fel. Efter det har han hunnit regissera bl.a. J. Edgar, American Sniper, 15:17 Paris och nu alltså The Mule.

Filmen är skräddarsydd för den 88-årige veteranen, vars glansdagar på vita duken lämpligen visas som bäst på tv i serien med Sergio Leones spagettiwesterns.

The Mule handlar om den gamle bitvargen som tiden kört förbi och som hankat sig fram som trädgårdsmästare med blommor som specialitet. Familjerelationerna har gått i stå och bland släkten är han en illa sedd gäst jämfört med den charm han lyckas trolla fram på blomsterseminarier- och mässor, där han ofta belönats för sina insatser. När han glömmer dotterdotterns (Taissa Farmiga – The Final Girls) bröllop blir han definitivt persona non grata för både dottern (Alison Eastwood – Midnight in the Garden of Good and Evil) och hustrun (Dianne West – The Birdcage).

Pengarna håller dessutom på att sina, och huset är satt i utmätning, när han mot all förmodan får ett erbjudande av en mexikansk drogkartell att leverera knark med sina gamla utslitna pick-up. Det är hans prickfria insatser som chaufför som ger honom chansen att komma upp ur fattigdomsträsket och köra knark från södra till norra Illinois.

Falsk lyster

Den första körningen blir snabbt flera och snart badar gamlingen i pengar samtidigt som också banden med släkten och de nära och kära förbättras medan hustrun blir sjuk och snabbt hamnar i ett allt sämre skick. Det får honom att inse att familjen är det viktigaste, men då har redan en specialagent från DEA (Drug Enforcement Administration), spelad av Bradley Cooper (A Star is Born), fått upp ögonen för den så kallade mulan som lämnar stora laster kokain efter sig i Illinois.

Filmen rör sig i samma själslandskap som Klaus Härös film Okänd mästare, dvs. också en film där personrelationerna väger tyngst här i livet, inte pengar och tomt glitter.

The Mule grundar sig på en sann historia om Leo Sharp som år 2011 anhölls av DEA-agenten Jeff Moore. När filmrättigheterna hamnade i rätt händer och Clint Eastwood kopplades in blev resultatet en ganska förväntad men ändå en rätt bra, gammaldags hederlig film med spänning och inte så litet känslosamhet på gränsen till det sliskiga. The Mule ledsagas också av bra countrymusik medan Andy Garcia (Godfather 3) överraskar maskerad till oigenkännlighet i birollen som knarkbaron.

Far och dotter. Clint Eastwood och dottern Alison spelar också far och dotter i den verklighetsbaserade dramathrillern The Mule.

När substansen finns i personrelationerna

Klaus Härös varma människosyn lyser igenom också i Borgåregissörens sjätte långfilm Okänd mästare.

Okänd mästare

★★★★✩

Regi: Klaus Härö.

Manus: Anna Heinämaa.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Heikki Nousiainen, Pirjo Lonka, Amos Brotherus.

Barntillåten.

Speltid: 1 t 35 min.

Klaus Härö är en driven berättare i bilder. Han är noggrann, systematisk, kunnig, antagligen också petig och gammaldags i ordets bästa betydelse eftersom han gör konventionellt drama där stora saker lyfts fram ur den lilla människans synvinkel.

Dessutom är han en filmskapare som förlitar sig på bildberättelsens magi. Härö om någon har insett hur man skapar filmkonst av en okomplicerad, vardagsnära historia utan att luta sig mot våld eller andra excesser. Det innebär att hans filmer oberoende av tema har en själslig kontaktyta till Aki Kaurismäkis vänliga, människonära filmer. Härös filmer har med andra ord en substans och bär på ett budskap man kunde kalla kristet eller åtminstone humanistiskt. 

Ofta handlar filmerna om små människor som hamnar i kläm i ett samhällsmaskineri utan heder eller samvete. Vi såg det i debutfilmen Elina – som om jag inte fanns 2002, i Den nya människan och i Post till pastor Jakob. Tematiken glimtade också till i Härös mest sentimentala film Den bästa av mödrar, medan han slog an ett av thrillerns mera staccatobetonade ackord i senaste filmen Fäktaren.

Hägrande dröm

Okänd mästare är berättelsen om den gamle konsthandlaren Olavi Launio (Heikki Nousiainen – Post till pastor Jakob) som redan för många år tillbaka passerat pensionsstrecket. I tider då konstauktioner bedrivs allt mer på internet går affärerna för Olavi allt sämre. Därför drömmer han om en sista stor affär, ett klipp som skulle ge guldkant åt åderdomen, innan han för gott slår igen dörrarna till sitt lilla företag på Bulevarden i Helsingfors.

Olavi hamnar mot sin vilja att låta dottersonen, tonåringen Otto (Amos Brotherus) arbeta som prao i sin affär då drömmen med ens börjar gå i uppfyllelse. Att det här sker mot bakgrunden av en surnad familjerelation med enda dottern Lea (Pirjo Lonka) som han mist kontakten med och aldrig räckt en hjälpande hand till, komplicerar det mesta.

Hur som helst hittar Olavi på en auktion tillsammans med Otto en dyrgrip av en ”okänd mästare” som får alla alarmklockor att ringa. Ottos detektivarbete om målningens härkomst förstärker både släktgemenskapen och leder till en spännande budgivning med höga odds.

I de bästa av världar kan Olavi se fram emot ett kap som renderar honom pengar i hundratusen euros klassen, i synnerhet som en svensk köpare visat intresse för målningen.

När ödet, eller mera bestämt snikna och ohederliga affärskumpaner, blandar sig i leken mäts både Olavis förmåga att spela högt och vad han tillmäter de familjerelationer han själv på grund av snålhet och oförstånd låtit gå i kras.

Berörande

Huvudrollsinnehavarna med Heikki Nousiainen i spetsen gör fina rollporträtt. För filmens humor står Otto vars uppdaterade idévärld står i stark kontrast mot huvudpersonens långsamma vardagslunk anno dazumal.

Okänd mästare är igen en för Klaus Härö typiskt berörande film.I motsats till dagens ofta överlånga filmer ringar den på drygt en och en halv timme, lågmält men med eftertryck, in söndriga familjerelationer, konstens mångfacetterade värld och småföretagsamhetens problematik.

Det sävliga tempot kompar visserligen bra berättelsen men en gnutta mera fart i handlingen hade inte skadat. Fotot med kontraster mellan ett gammalt och ett nytt Helsingfors ger filmen ett extra symboliskt djupvärde.

Något stort på spåren. Konsthandlaren Olavi (Heikki Nousiainen) och dottersonen Otto (Amos Brotherus) har hittat en målning som får alarmklockorna att ringa.