måndag 21 mars 2016

Inte ens stjärnorna får thriller att lysa

Någon stor film är remaken av den argentinska Oscarsvinnaren 2009 Hemligheten i deras ögon inte, inte ens stjärnor som Julia Roberts och Nicole Kidman förmår göra underverk, men det oväntade slutet får Secret in Their Eyes att resa sig några pinnhål.


Secret in Their Eyes
★★✩✩✩
Regi: Billy Ray.
Manus: Billy Ray, Juan José Campanella.
Genre: thriller.
I huvudrollerna: Julia Roberts, Nicole Kidman, Chiwetel Eijofor.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 1 t 51 min.

Storyn är långt från unik: en ung flicka i Los Angeles våldtas och mördas brutalt medan mördaren kommer undan. Modern Jessica (Julia Roberts) är agenten, vars liv slås i spillror, Ray (Chiwetel Eijofor - 12 Years A Slave) den lojala kollegan som ägnar sitt återstående liv åt att sätta fast illgärningsmannen. Med ojusta medel och på fritiden om det behövs.
Lägg till en kvinnlig åklagare (Nicole Kidman) som Ray är betuttad i och en korrumperade åklagarboss (Alfred Molina) som sätter käppar i hjulet för honom och annat hyggligt folk i tid och otid och berättelsen börjar vara hopspikad.
För sävligt
Det tycks vara inne att göra osminkade kvinnoroller. Det gjorde Brie Larson i sin i år Oscarsbelönade roll i Room och det gör Julia Roberts i Secret in Their Eyes.
Hon gör dessutom en lågmält tilltalande roll i filmen med utrymme för några mer dramatiska utfall. Nicole Kidman spelar säkert på rutin medan det är Chiwetel Eijofor som drar det tyngsta lasset och gör det med bravur.
Det långa stunderna med sävligt tempot och den ointressanta intrigen tär ändå på åskådarnas nerver. Filmen I Billy Rays (Breach) regi direkt skriker efter action och den dyker upp ett fåtal gånger. Slutet är som sagt filmens intressantaste del och väcker rentav upp dem som hunnit falla i halvslummer.



Trio med bekymmer. Julia Roberts, Nicole Kidman och Chiwetel Eijofor i halvsömniga filmen Secret in Their Eyes.

onsdag 9 mars 2016

Tandlöst om 1950-talets Hollywood

Bröderna Coen har stått som garanter för bra film men nyaste komedin Hail, Caesar! är en intetsägande och tandlös historia om 1950-talets Hollywoodfilmer - ställvis roande, för det mesta långtråkig.


Hail, Caesar!
★★✩✩✩
Regi & manus: Ethan & Joel Coen.
Genre: komedi.
I huvudrollerna: Josh Brolin, George Clooney, Channing Tatum.
Åldersgräns: 7 år.
Speltid: 1 t 46 min.

Om man räknar upp filmer som Fargo, Big Lebowski, No Country for Old Men och Burn After Reading ringer klockorna för bröderna Coen med sin klaraste klang. Den aktuella komedin erbjuder ett brustet ackord med ett fåtal övertoner.
Skådespelarna är bra men manuset simpelt och ointressant, några träffsäkra parodier på gamla Hollywoodpärlor räcker inte till.
Josh Brolin är Capitol Pictures allt i allo - filmproducenten Mannix som tagit en mängd obegåvade skådespelare under sitt beskydd och gett dem roller i obskyra westerns, musikaler och det stort upphaussade kvasibibelspektaklet Hail, Caesar! - A Tale of Christ.
Kidnappad
Men huvudrollsinnehavaren -  kvinnoslukerskan och festprissen Baird Whitlock (George Clooney) - kidnappas av kommunister som retat upp sig på utsugarmentalitetet inom filmindustrin och han ställs inför en brokig skara marxister med professor Marcuse (John Bluthal) i spetsen.
En cowboyfilmskådespelare (Alden Ehrenreich - Stoker), totalt oförmögen att lära sig filmrepliker till regissören Laurentz (Ralph Fiennes) förtvivlan, blir hans räddning, samtidigt som kommunistsympatisören och musikalstjärnan Burt Gurney (Channing Tatum) passar på att försvinna med en rysk ubåt i havsdjupet.
Också filmen trampar vatten, trots flera välriktade slängar till gamla filmklassiker. Den för Coenbröderna karakteristiska skärpan och ironin glänser till mycket sällan. När det kvicktänkta saknas kunde slapstick och mera action ha räddat situationen, nu blir det någonting mitt emellan i ett märkvärdigt ingenmansland där tröttsam kvicksand drar ned mot bottnen.


Parodiskt. George Clooney som Kirk Douglasaktig romersk kejsare i den slappa komedin Hail, Caesar!


måndag 7 mars 2016

Holocaustdrama utan Hollywoodfernissa


Son of Saul är en obehagligt närgången, dramatisk och omskakande betraktelse av det judiska Sonderkommandot i Auschwitz ur en lägerfånges synvinkel. 

Son of Saul
★★★★
Regi: László Nemes.
Manus: László Nemes, Clara Royer.
Genre: dramathriller.
I huvudrollen: Géza Röhrig.
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 1 t 47 min.

Filmer om Förintelsen eller Holocaust och judeutrotningen på nazisternas koncentrationsläger har befästs i ett flertal tidigare filmer såsom Sophies val, Livet är underbart och Pojken i randig pyjamas, alla Hollywoodproduktioner i motsats till Son of Saul, Oscarbelönad som bästa utländska film 2015.
Det som gör filmen unik är avsaknaden av Hollywoodfernissan, det översentimentala i manuset och i bakgrundsmusiken, som helt fattas.
I stället har den ungerska långfilmsdebutanten Laszlo Nemes valt att beskriva det judiska Sonderkommandot i Auschwitz 1944, då ryssarna redan var nära inpå och andra världskriget i sitt slutskede, vilket inte hindrade tågen till utrotningslägret att stånka in flera gånger om dagen.
Sonderkommandot bestod av judiska fångar med uppgift att assistera vid gaskamrarna, bära ut liken, bränna dem, svabba golvet, vittja klädfickor på värdesaker och bära bort plaggen, allt med olidligt tysk effektivitet. Efter några månader likviderades dylika kommandot och ett nytt fortsatte.
Personfokus
Det som gör att man orkar se filmen är att kameran har fokus och skärpa inställd nästan enbart på huvudrollsinnehavaren Saul (Géza Röhrig) och människorna i hans omedelbara närhet.
Men man ser eller anar nog vad som sker i bakgrunden och det är inga vackra syner. Medan Saul rör sig mellan nakna lik och skrikande lägervakter hinner han elda under krematoriet, skura golv och utsättas för vakternas repressalier tills han av en slump råkar se en ung pojke som överlevt gaskammaren men ändå dödas. Han blir besatt av att ge pojken en hederlig begravning och söker med ljus och lykta efter en judisk rabbi bland de nyanlända fångarna. Han hittar också en som emellertid är för trött på allt elände för att kunna bistå. Samtidigt gryr en revolt på lägret, vapen har smusslats undan och det bjuds på motstånd.
Drama
Det är inte direkt fel att karakterisera Son of Saul som en thriller, men mera handlar det om ett historiskt och personligt drama i en omgivning fylld av fasor.
Géza Rörig är fantastisk i huvudrollen och hans tillvaro skildras så nära inpå det bara är möjligt. Det är själva stoffet som är filmens skräck och utan den medvetna perspektivbegränsningen hade filmen varit nästan olidlig. Nu undgår man både klichéerna och övertrampen och upplever i stället en viktig och nödvändig film. Dess dagsaktualitet har tyvärr inte förminskats i en tid då nya facisttendenser, gatupatruller och hatretoriken i samhället igen manifesterat sig, som om vi inte hade lärt oss ett dyft av historien.



Jordiskt helvete. Son of Saul med Géza Röhrig t. h. i huvudrollen blev utsedd som bästa utländska film.