Välegisserad mix av svart humor, sorg och ilska

Oscaromsusade filmenThree Billboards Outside Webbing, Missouri är precis så bra som ryktet låtit berätta. En fullständigt oväntad story, bra regi och utmärkt skådespel på alla nivåer gör filmen till en kommande klassiker såsom Fargo.

Three Billboards Outside Webbing, Missouri

★★★★★

Regi & manus: Martin McDonagh.

Genre: kriminaldrama.

I huvudrollerna: Frances McDormand, Woody Harrelson, Sam Rockwell.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 56 min.

Och liksom i Fargo är det Frances McDormand, då sheriff i väntans tider, som har en huvudroll i Three Billboards Outside Webbing, Missouri. I Fargo fick hon en Oscar för sin prestation och det skulle inte förvåna om hon upprepar bravaden igen.

Den aktuella filmen i regi av britten Martin McDonagh (In Bruges, Seven Psychopats) är ett drama om en mor, Mildred Hayes, som kämpar för rättvisa. Frustrerad över att polisen i den gudsförgätna hålan Ebbing i amerikans Södern – nej, orten existerar inte – inte lyckats hitta den som mördat och våldtagit hennes dotter köper hon reklamplats på tre stora reklamskyltar utanför staden. Där anklagar hon stadens polischef Chief Willoughby (Woody Harrelson) i tre dräpande meningar för inkompetens och lättja. Han blir naturligtvis mindre glad trots att han förstår Mildreds frustration. Samtidigt polariseras staden i två läger. Polischefen har en egen trogen hejarklack som håller på sin polisiära huvudman, inte minst för att han är döende i cancer. Det blir inte bara upptakten till en krigsföring mellan modern och de flesta andra i det lilla samhället utan orsakar också kedjereaktioner som är helt oförutsebara.

Nya kort

Filmen är en med svart humor kryddad berättelse där korten blandas om många gånger och bl.a. huvudpersonernas personligheter avskalas och förändras under handlingens gång.

Primärt handlar det om en bitter kvinna från arbetarklassen med ett synnerligen fult språkbruk och lika fula metoder, som har det ytterst svårt att acceptera förlusten av sin dotter, samtidigt som hon alltså själv inte är någon ängel, det samma gäller hennes mördade dotter.

Filmens bad cop, hetsporren och rasisten Dixon, spelad av en otroligt bra Sam Rockwell (Seven Psychopats) får småningom allt mer tittarens sympatier över på sin sida. Woody Harrleson gör en av sina bästa roller, nu som pragmatisk polischef med upptornande problem och stort hjärta. Den som såg True Detective tv-seriens första säsong där Harrelson gjorde huvudrollen tillsammans med Matthew McConaughey vet vad Harrelson han går för.

Inte heller birollerna lämnar något övrigt att önska och på den fronten kan också flera Oscars droppa in. Här finns bl.a. poliser, före detta äkta män, mödrar och fruar och rentav en dvärg, som får en att fri- eller ofrivilligt dra på munnen men också våldsverkare av värsta slag.

Hus brinner och knytnävarna är i flitig användning innan något man kunde kalla lugn sänker sig över Ebbing. Missa inte en av vårvinterns bästa filmer. Med sin hotfulla men samtidigt komiskt bitska grundton är den ett paradexempel på underhållning med många bitoner och ett flertal lager.

Kombattanter. Polischefen (Woody Harrelson) och den bittra modern (Frances Mc Dormand) har olika syn på hur man skipar rättvisa.

Kvinnodrama bakom frontens muller

Les Gardiennes är en stilla framflytande, ibland nästan statisk film om franska kvinnor på hemmafronten under första världskriget, vackert fotograferad och med starka rollprestationer.

Les gardiennes

★★★✩✩

Regi: Xavier Beauvois.

Manus; Xavier Beauvois, Marie-Julie Maille.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Nathalia Baye, Laura Smet, Iris Bry.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 18 min.

På franska bondlandet 1915 går livet fram i sin lugna lunk. Kriget ligger långt ifrån vardagen men gör sig ändå påmint, oftast i männens permissioner. Vid fronten krigar nämligen sönerna i familjen Sandrail, Constant (Nicolas Goíraud) och Georges (Cyril Descours) samt svärsonen Clovis (Olivier Rabourdin).

Därför är det kvinnorna i familjen Sandrail under matriarken, järnkvinnan Hortenses (Nathalie Bay) ledning som tvingas slita och släpa med skörd och annat för män lämpad sysselsättning. Hjälp har hon av dottern Solange (Laura Smet) och den unga släktingen Marguerite (Mathilde Viseux). När skördetiden är inne får man hjälp av den unga föräldralösa Francine (debuterande stjärnskottet Iris Bry), som inte oväntat sätter männens känslor i svallning.

Dramat ger nytt liv

Xavier Beauvois (Gudar och människor) har gjort en film som med sina vackra lantliga panoraman och en segdragen handling som kretsar kring årstidernas växlingar kunde ha blivit mycket enformig. Så är det också i början av den litet för långa filmen, men när dramat ger sig till känna och gnistorna börja slå mellan Georges och Francine blir det nytt liv i filmen.

Här blandas olyckliga omständigheter med svek och missförstånd samtidigt som den halsstarriga Hortense, som sätter familjens heder i första rummet, gör ont till värre. Sitt eget strå till stacken bidrar unga män i den amerikanska krigsmakten med, män som väntar på order från högre ort allt medan de fraterniserar med de franska ortsborna, i synnerhet de unga kvinnorna.

Storyn är berättad med stort lugn och omsorg, det för krigsfilmer så vanliga blodet och tumultet är satt på undantag medan det är huvudpersonernas känslor som pulserar under ytan för att ibland komma fram i dagen.

De karismatiska skådespelarna Nathalie Bay och Laura Smet drar en stor del av lasset men visst är det debutanten Iris Bry som med sin lugna, genomträngande rolltolkning gör Les gardiennes till en film man minns.

Lantliga arbeterskor. Hortense (Nathalie Bay) t.h. anställer unga Francine (Iris Bry) som hjälp på den franska lantgården medan männen deltar i första världskriget.

Härlig mix av fantasy och thriller

Den mexikanske regissören Guillermo del Toro visar hur en film ska göras när fantasin inte sätter några gränser. The Shape of Water är en fantastisk mix av thriller, humor och fantasy.

The Shape of Water

★★★★★

Regi: Guillermo del Toro.

Manus: Guillermo del Toro, Vanessa Taylor.

Genre: fantasy, drama, äventyr.

I huvudrollerna: Sally Hawkins, Michael Shannon, Richard Jenkins, Octavia Spencer.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 4 min.

Oscarsnominerad i flera tunga kategorier såsom bästa film, bästa regi (Guillermo del Toro), bästa manus, bästa kvinnliga skådespelare (Sally Hawkins), bästa manliga biroll (Richard Jenkins), bästa kvinnliga biroll (Octavia Spencer), bästa foto, bästa klippning och bästa musik samt vinnare på Venedigs filmfestival i höstas är The Shape of Water en film som pendlar från det djupt poetiska och känsliga till det extremt våldsamma och blodiga.

Kalla krigets dagar

Förlagd till ett hemligt forskningsinstitut i kalla krigets USA i början på 1960-talet är filmen mättad av en mäktigt tilltalande filmmagi modell del Toro (Pan´s Labyrinth, Pacific Rim) som igen får en att rysa av välbehag.

I filmen är den stumma Elisa (Sally Hawkins – Blue Jasmine, Maudie) städerska på ett topphemligt forskningsinstitut. Kalla krigets vågor slår högt mot himlaranden och vem som helst kan vara en rysk spion. Säkerhetsföreskrifterna är därför rigorösa.

Tillfälligheternas spel gör att Elisa råkar se representanten för en okänd ras, en amfibieman (Doug Jones) i en vattenmonter. Han har hämtats till USA från en dyig flodfåra i Sydamerika och institutets nya säkerhetschef general Richard Strickland (Michael Shannon – The Iceman, Revolutionary Road) pinar och torterar den vackert skimrande och stumma varelsen i den mest sadistiska stil för att få fram om han har några hemligheter. Han har.

Mellan Elisa och varelsen uppstår en själarnas harmoni. Båda är stumma och han ser henne som den hon verkligen är medan hon blir fascinerad av den fiskliknande men också djupt mänskliga varelsen. När hon får veta att han skall dödas bestämmer sig Elisa för att tillsammans med sina vänner, städerskan Zelda (Octavia Spencer – Hidden Figures) och hyresvärden Giles (Richard Jenkins – White House Down) rädda honom. 

Manuset är vattentätt och fyllt av överraskningar, filmmagin alldeles skimrande och vackert fascinerande i en berättelse där fantasin och sagans form möter thrillerns kallhamrade höjdare och underhuggare både på den amerikanska och sovjetiska sidan. En biprodukt är filmens eloge till de första amerikanska musikalerna och dollargrinen på 1960-talet.

Michael Shannon gör ett genomelakt och skakande sadistiskt porträtt av filmens onda amerikan medan ” de goda” Richard Jenkins och Octavia Spencer i de främsta birollerna också har en starkt karisma. Bäst är förstås den brittiska skådespelaren Sally Hawkins i sin stumma roll och det skulle inte förvåna om hon får en Oscarsstatyett i mars.

Gränsöverskridande kärlek. Sally Hawkins fattar tycke för amfibiemannen i Guillermo del Toros fascinerande film The Shape of Water.

Så gör man en skitdålig film

När en fullständigt obegåvad klåpare med obegränsad tillgång till pengar bestämde sig för att göra film blev resultatet The Room. Filmen The Disaster Artist är den biografiska dokumentären om hur allt gick till.

The Disaster Artist

★★★✩✩

Regi: James Franco.

Manus: Scott Neustadter och Michael H. Weber.

Genre: biografisk komedi & drama.

I huvudrollerna: James Franco, Dave Franco.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 44 min.

The Room från 2003 lär vara en kultfilm. Frågan är hur i all friden den kom till. I The Disaster Artist får vi veta svaret. Namnet Tommy Wiseau säger åtminstone mig absolut ingenting men han var en excentriker, antagligen från Polen, som aldrig berättade om varifrån han kom, om sin bakgrund, eller var han fått sin förmögenhet från.

När han i The Disaster Artist spelas av James Franco (127 Hours) och möter den unge Greg Sesteroon (Dave Franco, bror till James) i 1990-talets San Francisco förenas de av drömmen att bli något stort inom filmen. De drar till Los Angeles men filmagenterna ger dem nobben direkt så Wiseau beslutar att göra en film själv.

Ärkekalkon

Med allt från talfel till ordentligt snurr i bollen skriver Wiseau manuset samt blir producent och en av huvudrollsinnehavarna för en i sanning ärkekalkon till film med en överdramatisk kärleksintrig, allt beskrivet genom Gregs ögon. Det unga skådespelarfröet inser snart att han är på vandring ute på rena gungflyn, men vänskapsbandet är så starkt att det håller också när det övriga filmteamet håller på att gå i taket.

Det som filmen lyfter bra fram är Wiseaus aldrig sinande ambitioner. Därför blir den aldrig cynisk utan är storyn om en man som trodde på sig själv mot alla odds.

Bröderna Frank gör två välinstuderade roller, bra assisterade av Seth Rogen (22 Jump Street) som desperat regissör och Alison Brie (The Five Year Engagemang) som Gregs flickvän.

The Room som inte utan orsak kallats världens sämsta film är helt enkelt så dålig att den på sitt sätt är bra. Den går för fulla hus och är forfarande kultfilmen som får sina fans att klä sig i filmkaraktärernas kläder och ropa ut replikerna. Något som är svårbegripligt. Själva filmen om hur det gick till har sina toppar men också djupa vågdalar. Irriterande och rolig tillika helt enkelt.

Kultfilm på gång. Dave Franco och James Franco t.h. gör huvudrollerna i The Disaster Artist.