Humor och klichéer under Sovjets fall

Livet i Sovjetunionen och dess randstater var ingen dans på rosor, vilket filmen Goodbye Soviet Union ger belägg för, ur ett humoristiskt perspektiv.

Goodbye Soviet Union

✮✮✮✩✩

Regi & manus: Lauri Randla.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollen: Niklas, Kouzmitchev, Nika Savolainen.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 31 min.

Regissören Lauri Randa flyttade flyttade från Estland till Finland när Sovjetunionen föll 1989. Filmen Goodbye Sovjet Union är en autofiktiv berättelse om ingermanfinländska familjen Tarkkinen i Estland just då Sovjetimperiet splittrades och Estland, Lettland och Litauen blev fria. Fokus riktas på den unge Johannes (Niklas Kouzmitchev)  prematurgossen som senare blir obotligt kär i den flicka som delar kuvös med honom i början av deras liv.

Godis från väst

Johannes bor med sin mamma (Nika Savolainen), morfar och mormor i den fiktiva uranraffinaderistaden Leningrad 3, där det är förbjudet att simma i det strålningsskadade vattnet, och där han växer upp.

Han gör flera försök att fly, bl.a. med en trampbil, men milisen stoppar honom. Mamman får jobb som städerska i Finland och kommer hem med en massa presenter som bananer, Lapin kulta och godis från väst, vilket höjer Johannes status bland skolkompisarna, men får lärarna och myndighetspersoner på sin vakt. Ingen får tala illa om det socialistiska paradiset och babbla om grönare ängder.

Filmen är en ingerfinländsk samproduktion och bottnar i regissörens barndom. Den behandlar tragiska händelser på ett fördomsfritt sätt och börjar mycket bra och är länge rolig om också förväntad, men mot slutet börjar klichéerna att kännas tröttsamma.

Huvudrollsinnehavaren är ett bra val, liksom mormodern (Ülle Kaljuste), en viljekraftig kvinna, fast besluten att uppfostra barnbarnet till en hygglig sovjetmedborgare. Så går det nu bara inte och på vägen får man sig flera goda skratt till livs.

Imperium i fritt fall. Filmen Goodbye Soviet Union handlar om Johannes Tarkkinen i Estland och ett Sovjetunionen i upplösning. Dramakomedin är rolig men också klichéspäckad.