Klaus Härö tog steget över språkgränsen

 Alltsedan premiärfilmen Elina – som om jag inte fanns (2002) har den i dag 51-årige Borgåregissören Klaus Härö befäst sin position som en filmmaker av känslosamma, dramatiska filmer med den lilla människan i fokus. Med filmen My Sailor, My Love gör han sin första engelskspråkiga film och resultatet kännetecknas igen av gediget hantverk.

My Sailor, My Love

✮✮✮✮✩

Regi: Klaus Härö.

Manus: Jimmy Karlsson, Kirsi Vikman.

Genre: drama.

I huvudrollerna: James Cosmo, Brid Brennan, Catherine Walker.

Åldersgräns: barntillåten.

Speltid: 1 t 43 min.

Berättelsen om seniorerna Howard (James Cosmo) och Annie (Brid Brennan) som blir förälskade på ålderns höst handlar – inte om den första – utan om den sista kärleken.

Ett bra skådepelarteam är gängse en garant för bra film och med kännedom om den pedantiska Härö är huvudrollstrion ett utmärkt val. James Cosmo från Skottland är känd för actionrullar som Braveheart, Troya och Highlander men gör nu rollen som pensionerad sjökapten med inte helt rent mjöl i påsen. På hemmaplan. Hans dotter Grace (irländskan Katherine Walker – House of Gucci) vill underlätta faderns hemliv genom att anställa Annie (nordirländskan Brid Brennan – bl.a. tv-serien Upstairs and Downstairs).

Efter några inledande skärmytslingar förorsakade av den egensinnige och oborstade Howard börjar kärleken mellan de äldre tu att blomma men då ställer sig dottern Grace på tvären. Ett från tidigare ansträngt fader–dotter förhållande får nya dimensioner med avund och svartsjuka inblandade och missförstånd och onda ord haglar.

Drama

Storyn om fadern, dottern och hushållerskan har sina poänger men man undgår inte känslan av beräkning och utdragen dramatik.

Å andra sidan kräver berättelsen just dramatik och här är Klaus Härö på sin mammas gata. Närbilderna med känslor spelande över de inblandades ansikten hör till filmens bästa sidor tillsammans med det magnifika fotot över ett vindpinat och kargt men ack så vackert irländskt havslandskap. Miljö och story går hand i hand.

Bra är också att Klaus Härö ännu håller fast vid att inte göra överlånga filmer typ två till tre timmar, som så ofta nuförtiden. En bra story ska kunna berättas utan att man tar ut alla svängar. Och att det helt klart handlar om en hyfsad berättelse och bra skådespelare som kan samarbeta, det ser man utan tvivel. Speciellt Catherine Walker är värd en stor eloge.

Kärlek på ålderns höst. Sjökaptenen (James Cosmo) och hans hushållerska (Brid Brennan) hittar varandra i Klaus Härös första engelskspråkiga film.