Avskalad resa tillbaka till rötterna

En ung polsk kvinna i 1960-talets Polen är på väg att avge sin ed som nunna när en resa tillbaka till rötterna avslöjar en mörk familjehemlighet.

Ida

★★★★✩

Regi: Pawel Pawlikowski.

Manus: Pawel Pawlikowski, Rebecca Lenkiewicz.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Agata Trebuchowska, Agata Kulesza.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 20 min.

Borgåpremiär: 20.2.15.

Ida fick för några dagar sedan en Oscar som bästa utländska film. I Finland är polska filmer mer än ovanliga så det var på tiden att igen få stifta närmare bekantskap med högklassig polsk filmkonst, i det här fallet grundad på det enkla, det avskalade, ett bra manus och inte minst ett svarvitt foto.

Polen var ett av de mest utsatta länderna under Nazitysklands framfart under andra världskriget, framför allt judarna satt ytterst illa till. Huvudpersonens, den unga judiska kvinnan Annas (Agata Trebuchowska) föräldrar, hörde till dem som försvann under krigstumultet samtidigt som de lämnade henne som nyfödd på klostret.

Tillbaka

 Året är 1962 och Anna är på väg att avge nunne-eden när abbedissan ber henne att söka upp sin enda nulevande släkting, moster Wanda (Agata Kulesza) och ta all den tid hon ser som nödvändig innan hon återvänder. Motvilligt reser Anna iväg till släktingen.

Här stiftar hon bekantskap med livet utanför klostermurarna och blir bekant med en släkting som tidigare verkat som allmän åklagare men som hamnat på glid, tagit till flaskan och idkar sex med obskyra manspersoner.

Tillsammans gör Anna och Wanda en bilresa i mosterns bil till en man i en liten polsk stad som lär ska veta var som hände när Annas föräldrar försvann och var deras kvarlevor finns. Svaret blir inte vad duon väntar sig.

Bergmanskt

Ida är ingen konventionell beskrivning på hora-helgontemat utan en film om förlorade identiteter och ny självinsikt, utspelad i ett långsamt och vackert tempo, fullt av talande närbilder och ett genomtänkt, exakt och vältajmat bergmanskt spel mellan ljus och skugga.

Det minimalistiska i såväl story som skådespel för tankarna till filmen Broken Flowers och Bill Murray på sin egen färd till det förflutna och tidigare flickvänner då han får redan på att han har en son han inte vetat om.

I Ida blir Anna tillfälligt bekant med en ung jazzsaxofonist samtidigt som hon får uppleva såväl världslig kärlek som stor sorg.

Soundtracket i filmen understryker på ett fint sätt berättelsen med bl.a. jazz av John Coltrane och smäktande skön symfonimusik. Filmen visas sista gången på Bio Rex i Borgå onsdagen den 25.2. men kommer eventuellt upp på repertoaren igen. Missa den inte.

Etapp på resan tillbaka till rötterna. Anna (Agata Trebuchowska) ber medan mostern (Agata Kulesza) väntar vid bilen i Oscarvinnaren Ida.