Hugh Grant axlar religiös skräckthriller

 Vem hade trott att Hugh Grant på gamla dagar gör huvudrollen i en skräckthriller med religiösa och filosofiska undertoner. Heretic heter filmen som bär långt men förvandlas till en för genren alltför typisk splatterrulle på slutet.

Heretic

3/5

Regi & manus: Scott Beck, Bryan Woods.

Genre: skräckthriller.

I huvudrollerna: Hugh Grant, Sophie Thatcher. Chloe East.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1t 52 min.

Hugh Grant, känd som svärmorsdrömmen i en massa romcomfilmer som Fyra bröllop och en begravning och Notting Hill gör en gedigen roll som Heretics onda entitet när denne märklige gentleman i sitt ensamt belägna herrgårdaktiga hem i slutet på gatan tar emot två inte ont anande mormonsystrar, syster Barnes (Sophia Thatcher) och syster Paxton (Chloe East). De ska i bästa fall omvända herr Reed (Grant) men hamnar mitt i en korseld av religiösa frågor som i frågasätter allt de står för och tror på. Då har redan enligt sin regelbok systrarna förvissat sig om att herr Reed har en fru, vilket varje mormonskt hembesök kräver. Kruxet är bara att hon aldrig dyker upp, allt medan stämningen blir allt mera pinsam, för att inte säga plågsam, dörrarna är låsta och en snöstorm sveper in över omgivningen.

Maner som biter

Oförskämt manerisk, vilket i det här fallet inte är alls så illa, går Hugh Grant in för sin roll som en person som ler och är chevalerisk men samtidigt förbluffar, chockerar och skalar av sina besökares självförtroende och tro och till sist lurar dem ner i en klaustrofobiskt mörk källare där hans rätta jag kommer fram och minst sagt skrämmande individer kryper fram ur vrårna.

Regissörerna Beck & Woods slog igenom med filmen A Quiet Place med Emily Blunt i huvudrollen och fastän Heretic inte är lika spännande utan mera filosofisk har den sitt egenvärde, dvs. som en horrorthriller i en genre som tycks vara väldigt populär just i år med exempel som Longlegs, MaXXXine, Speak No Evil och The Substance.

Mormoner i trångmål. Herr Reed (Hugh Grant) är inte så chevaleresk som han ger sig ut för när syster Barnes (Sophia Thatcher) t.v. och syster Paxton (Chloe East) kommer på hembesök.

När döden blir en besvärlig vän

 Två gamla väninnor gör det bästa av situationen när döden knackar på. Tilda Swinton och Julianne Moore lyser i Pedro  Almodóvars första engelskspråkiga långfilm The Room Next Door.

The Room Next Door

4/5

Regi: Pedro Almodóvar.

Manus: Pedro Almodóvar, Sigrid Nunez.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Tilda Swinton, Julianne Moore.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1t 47 min.

Under sin ungdom var Ingrid (Julianne Moore) och Martha (Tilda Swinton) bästa vänner då de bl.a. arbetade tillsammans på samma tidskrift.

Sedan drog världen dem åt skilda håll. Ingrid blev berömd författare och Martha krigskorrespondent. Efter år av separation möts de på nytt när Ingrid får bud om att Martha insjuknat i obotlig cancer.

De möts men den verkliga chocken får Ingrid när Martha berättar att hon vill dö och har skaffat ett piller som hjälper henne att somna in, ett hjälpmedel hon hitta på det darknet och som är olagligt.

Filmens titel bottnar i att Martha ber Ingrid att vara med henne på slutet och bo i ett rum bredvid hennes eget. Hon vill inte dö ensam när hon väl bestämt sig att göra sitt beslut. Ingrid som alltid fruktat döden har svårt att säga ja, hon är osäker om hon hjälpa sin vän, men går motvilligt med på sin sjuka väninnas begäran.

Ömsint

Liknande filmer finns av många slag men Pedro Almodóvar berättar på ett ömsint, vackert och finstämt sätt om väninnornas sista tid tillsamman med fokus på en vänskap som småningom blir allt djupare fastän slutresultatet är oundvikligt.

Han undgår också att göra filmen för sorglig, vi har helt enkelt en berättelse om liv och död som behandlas med respekt och förståelse, inte minst för Marthas beslut som för en och annan kan betraktas som oetiskt.

Om Tilda Swinton gör sin karaktär till en rätlinjigt beslutsam kvinna med egna rädslor i bakgrunden svarar Julia Moore för en mera labil men ändå hjärtlig nära vän som kastas in i en situation hon har svårt att greppa. Vackra interiörer och väna exteriörer av storstad och ett höstligt landskap på landsbygden får kontrast av den spanska regissörens dragning till klara pastellfärger i väninnornas klädsel. En film som i all sin förutsägbarhet blir kvar i minnet långt efter sluttexterna.

Slutet närmar sig. Tilda Swinton och Julianne Moore är två väninnor som döden förenar.