Ondskans multipla ansikten får profil i Nürnberg

Filmen om Tredje rikets riksmarskalk Hermann Görings väg till hängsnaran efter andra världskrigets slut är en devis intressant, delvis bombastisk historia, där Göring (Russell Crowe) och hans amerikanska psykiatriker Douglas Kelly (Rami Malek) går in på djupet i diskussioner om ondskans väsen.

Nürnberg

3/5

Regi: James Vanderbilt.

Manus: James Vanderbilt, Jack El-Hai.

Genre: historiskt drama.

I huvudrollerna: Russell Crowe, Rami Malek, Michael Shannon.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2t 28 min.

Krigsrättegången i Nürnberg 20.11.1945 – 1.10.1946 var en serie av 13 rättegångar mot ledande nazister som begått krigsförbrytelser. Den aktuella filmen följer med den historiska militärrättegång i oktober 1945 som ställde tills svars grövre krigsförbrytare, bland dem den huvudåtalade rikskansler Hermann Göring, befälhavare för Luftwaffe, grundare av Gestapo och ansvarig för inrättandet av de första koncentrationslägren.

Speciellt envigen mellan den amerikanske huvudåklagaren Robert. H Jackson (Michael Shannon) och den skarpsinnige Hermann Göring hamnar också i filmen i rampljuset när Göring ser ut att argumentera sig fri från ansvar. Men psykiatern Douglas Kelley, som ska undersöka de åtalades psykiska tillstånd före rättegången,  har fört ingående samtal med Göring och vet hans svaga punkter och lyckas vända på steken så att bevisen gällande grova krigsförbrytelser inte kan kringgås. Huvudsaklig seger i korsförhöret med Göring svarar den brittiske åklagaren Davis Maxwell Fyfe (Richard E. Grant) för genom att påvisa Görings delaktighet i Förintelsen.

Borrar djupt

Det är i samtalen om ondskans väsen mellan Kelley och Göring filmen borrar djupast och inte alltid med fördel Kelly. I sin Hollywoodinramning är Nürnberg stark och effektfull, men också förutsägbar och ibland bombastisk främst p.g.a. musiken. En lapsus är att filmen i Finland marknadsförs med engelskspråkiga namnet på Nürnberg – Nuremberg – vilket inte är fallet i Sverige.

Med en speltid på närmare tre timmar hade man ändå hoppats på flera överraskningar. Att Göring inte hängs, för att han hann undgå en förnedrande död genom hängning genom att svälja en cyanidkapsel kvällen innan, framgår också i filmen.

Russell Crowe gör en hundraprocentigt bra rollprestation medan Rami Maleks minspel och manér delvis ligger honom i fatet, därmed inte sagt att han är dålig. Att filmen är ovanligt aktuell kommer man tyvärr inte ifrån och på det hela taget bjuder den på fullgod underhållning med historiska förtecken.

Åtalad och hans psykiater. Hermann Göring (Russel Crowe) och Douglas Kelley (Rami Malek) blir nästan vänner men ändå inte i filmen Nürnberg

 

 

Han stod upp för flickor som for illa

 I katolska kyrkans Magdalenahem pågick länge en ljusskygg verksamhet där unga utsatta flickor som hamnat på sned i tillvaron utnyttjades. En inblick i verksamheten blottläggs i filmen Små ting som detta, utspelad i jultiden 1985 i Irland.

Små ting som detta

3/5

Regi: Tim Mielants.

Manus: Enda Wash, Claire Keegan.

Genre: persondrama.

I huvudrollerna: Cillian Murphy, Eileen Walsh, Emily Watson.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1t 38 min.

Handlingen centreras kring kolhandlaren Bill Furlong (Cillian Murphy) med hustru Eileen (Eileen Walsh) och fem döttrar i småstaden New Ross. Som om det inte var nog med den ”normala” sociala misären bland ortens yngre befolkning stöter han under en leverans av kol på en ung flicka gömd och inlåst i ett rum där kol förvaras, helt och hållet täckt av smuts och blod. Spåren leder till det lokala nunneklostret som under en täckmantel av barmhärtighet och medkänsla håller unga flickor som blivit gravida som gratis arbetskraft i fängelseliknande förhållanden.

Lågmäld

Lågmält men ständigt iakttagande rör sig Bill omkring i mörka, dystra, slitna miljöer för att till sist konfrontera klostrets abbedissa (Emily Watson) som verkar hälla olja på vågorna genom mutor. I bakgrunden finns återblickar från Bills egen mollstämda barndom, som fått honom att stå upp för utsatta individer med de medel som står till buds.

Filmens släpiga tempo känns tidvis irriterande men visst är själva budskapet om en hjälpare i nöden värd en mässa. Så sent som 1995 pågick Magdalenahemmens icke rumsrena verksamhet. Filmen grunder sig på Claire Keegans roman med samma namn som filmen Small Things Like These från 2021.

Cillian Murphy som lyste i huvudrollen i filmen Oppenheimer är säkerheten själv också i denna centrala roll.

Cillian Murphy är den godhjärtade kolhandlaren som märker vad som pågår i ortens kloster.

Förändrade maktpositioner i terapiförhållande

 Människor går i terapi för att få bukt med sina inre demoner/trauman. Så är det även i filmen Huutamisen taito men här förändras förhållandet mellan psykoterapeut och patient på ett intressant sätt.

Huutamisen taito

3/5

Regi & manus: Josefina Rautiainen.

Genre: psykologiskt drama.

I huvudrollerna: Alina Tomnikov, Jonna Järnefelt.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1t 22min.

Redan inledningsvis blir det klargjort att Heloisa (Alina Tomnikov) har ett djupliggande trauma. Hon vill närmast lemlästa sin pojkvän, hälla tändvätska över hans ansikte, trycka det ned i glöd och dra av hudremsorna bit för bit.

Tvångstankarna får henne att söka upp psykoterapeuten Anu (Jonna Järnefelt) som under sessionerna strävar efter att få till stånd en förbättring. Det ser lovande ut tills midsommarfirandet hemma hos Anu i skärgården resulterat i att hennes son Antti (Samu Kujala) kommer dragande med nya flickvännen, som är ingen mindre än Heloise. Det leder till omedelbara och allt mer stegrande spänningslägen i umgänget främst mellan Anu och Heloise, samtidigt som paret Mette och Jaakko, spelade av Elina Knihtilä och Tobias Zilliacus, rör om i soppan på ett mera humoristiskt sätt.

Återblickar

Genom återblickar från terapisessionerna leds åskådaren fram eller snarare tillbaka till dramatiska scener där terapeutens egna demoner börjar avteckna sig. Filmens behållning finns i de förändrade konstellationerna och en tätnande olycksbådande stämning.

 Skådespelarna håller med professionell säkerhet karaktärerna i sitt grepp. Filmen är 34-årige Borgåbördiga Josefina Rautiainens debut. Hennes intresse för scenkonst väcktes som barnskådespelare på Porvoon Teatteri under 1990-talet. Filmen är en delvis oslipad diamant men definitivt en lovande insats av dottern till den som fotbollsspelare kända Pasi Rautiainen.

Problem med förändring. Alina Tomnikov gör rollen som Heloise, vars förhållande till sin psykoterapeut Anu, spelad av Jonna Järnefelt, ställs på huvudet.

Nattsvart för mänskligheten

 Yorgos Lanthimos går på i samma spår som tidigare, extravagant, udda och skruvat, också i nyaste absurda satiren Bugonia.

Bugonia

4/5

Regi: Yorgos Lanthimos.

Manus: Will Tracy, Jang Jooj-hwan.

Genre: satir.

I huvudrollerna: Emma Stone, Jesse Plemons.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1t 58 min.

Greken Yorgos Lanthimos har en egen hejarklack som gottat sig åt filmer som The Favourite, The Lobster och nu senast Poor Things. Som de flesta andra regissörer har han skådespelare som återkommer gång efter annan. Hit hör Emma Stone som verkligen blommat upp bl.a. i Poor Things.

Hon återfinns i ena huvudrollen som VD Michelle för ett läkemedelsföretag men också kvinnan som konspirationsteoretikern Teddy (Jesse Plemons) med kognitivt behäftad kusin Don (Aidan Delbis) kidnappar. De har kommit fram till att Michelle är en utomjordisk prinsessa från Andromedagalaxen, en kvinna som de vill övertala att sluta fred mellan invånarna på sin planet och mänskligheten. På sitt sketna lantställe där Teddy har en biodling har han nämligen insett att Jorden är på väg mot en oåterkallelig katastrof och kollaps p.g.a. människans oförmåga att värna om naturen.

Överraskningar

Behäftad med en hel del svart humor och oväntade våldsinslag förvandlas filmen småningom till en renodlad thriller där överraskningarna står på lut och man knappt vet ut eller in. 

Men huvudbudskapet att det är på väg utför för mänskligheten, som i sin kortsiktighet grävt sin egen grav, undgår ingen och här finns tentakler till vår egen Pentti Linkola eller varför inte författaren Christer Kihlman som i en intervju med undertecknad menade att människans är den minst sympatiska livsformen som finns.

Bugonia är f.ö. ett begrepp hämtat från grekiska mytologin med innebörden att bin kan upptå spontant ur döda djurkroppar, främst oxar, dvs. en metafor för hur liv uppstår ur död och förruttnelse. Den som ser filmen begriper vad som åsyftas.

Kidnappad. Emma Stone är den förmenta utomjordingen som kidnappas av konspirationsteoretikern Teddy (Jesse Plemons).

Action för hela slanten

 Jalmari Helanders andra Sisu-film är om inte tematisk en direkt upprepning av den första så åtminstone igen ett fyverkeri i action och blod.

Sisu: Road to Revenge

4/5

Regi & manus: Jalmari Helander.

Genre: action

I huvudrollerna: Jorma Tommila, Stephen Lang.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid 1t 30 min.

I första Sisu-filmen var det nazisterna som fick sig efter noter uppe i Lappland under andra världskrigets slutskede. Igen skjuter Jalmari Helander (Sisu, Rare Export, Big Game) skarpt i en klassisk hämndstory med det goda mot det onda, Finland mot Sovjetunionen.

I centrum finns igen den tystlåtne mordmaskinen Aatami Korpi (Jorma Tommila) som fått för sig något så obegripligt som att forsla hem fädernehemmet, stock för stock, från Karelen 1946, där hans föräldrar och syskon mördades. Myndigheterna får självfallet nys om saken och sätter fängelseinternen Igor Draganov (Stephen Lang, diverse Avatar-filmer) med följe att göra processen kort med inkräktaren men som bekant är Aatami Korpi något av det stryktåligaste och mest påbultade man sett på vita duken, ja helt enkelt odödlig.

Just övervåldet, modell anarkistiska tecknade serier med Snurre Sprätt och Wile E. Coyote, där man i s.g.s. varje strip försöker ha ihjäl varandra gör huvudpersonens blodiga uppgörelser med sina antagonister som en tecknad film som känslomässigt inte går alltför djupt in under huden.

Snärtigt 

Lägg till snärtiga scener med ryska flygplan och motorcyklister och en lång och krutstänkt uppgörelse på tåg så har vi kontentan av ett våldsfrosseri som många i Hollywood kan vara avundsjuka över.

I filmen finns nämligen också stil och humor som matchar Tommilas lakoniska allvar när maskinpistolerna sjunger sin dödliga sång och explosionerna vittnar om pulveriserade motståndare. Att inte ge en endaste replik åt Jorma Tommila är säkert ett medvetet val i en uppsättning där man mår bäst av att hänga hjärnan på klädknaggen när det bär av.

Odödlig. Våld i parti och minut bjuds det på i den andar Sisu-filmen med Jorma Tommila.

Mosaisk kriminalthriller med episk biljakt

 Paul Thomas Andersons nya film One Battle After Another räcker inte länge innan den utformas till en mångdimensionell nagelbitare – och med en biljakt man inte glömmer.

One Battle After Another

5/5

Regi & manus: Paul Thomas Anderson.

Genre: thriller.

I huvudrollerna: Leonardo DiCaprio, Sean Penn, Benicio del Toro, Regina Hall.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid. 2 t 42 min.

Så är ju inte Paul Thomas Anderson heller vilken regissör som helst. Långfilmer som Boogie Nights (1997) Magnolia (1999), There Will Be Blood  (2007) och The Master (2012) är hörnstenar i en produktion som sträcker sig från 1996 till nuet. Karakteristisk är hans ljussättning, långa tagningar, musik och val av högklassiga skådespelare.

One Battle After Another baseras löst på Thomas Pynchons roman Vineland (1990).

I början rör sig handlingen kring ett rebellteam som utför små, riktade sprängningar för att röra om i ett samhälle styrt av vulgärkapitalism, vinstmaximering, rasism och dehumanisering. Liksom i dagens Trumplandia är det militären som håller på att ta över makten och där det i bakgrunden finns vita män som bildat ett slutet sällskap med högdjur i samhällstoppen som styr och ställer

 Rebellerna leds av färgade Perdifia (Teyana Taylor) och bombexperten Bob (Leonardo DiCaprio). Efter en litet trevande inledning blir det efter en kvart fart på berättelsen som därefter inte kommer ens i närheten av epitetet tråkig och dessutom är full av överraskningar.

Här finns samhällskritik, humor och mörka undertoner som blandats till en mosaik man bara måste godkänna. Tänkte skriva ”flagga vitt ” men det kan missförstås.

Tre intriger smälter samman i biljakt

Biljakter är legio i kriminalthrillers, t.ex. klassikern Steve McQueen i Bullitt från 1968 med en tiominuters biljakt på de backiga gatorna i San Francisco.

Paul Thomas Anderson dukar för sin del upp en biljakt som går upp och ned för hisnande höga backar längs highways i bergen i Texas Dips, Borrego Springs, i Kalifornien.

Här möts tre intriger i en och samma landsvägsfil, dvs. mannen (DiCaprio) som söker sin kidnappade dotter Deandra (Regina Hall), dvs. tonåringen på flykt undan sina kidnappare och en vit torped med uppdrag att eliminera allt umgänge av blandras. Här gäller det överste Steven J.L.Lockjaw, spelad av en stramt rynkig Sean Penn med sina ansiktsspasmer, och hans tidigare förhållande till en mörk kvinna. Det extraordinära är chaufförernas svårigheter att se vägen framför sig tills de nått upp till backkrönet medan de i backspegeln ser sina förföljare. Det här får hjärtat att slå några extra slag i en jakt som utmynnar i nära nog kaos.

Nämnas bör också Benicio del Toro i en sympatisk roll och inte minst Radioheads leadgitarrists, Johnny Greenwoods soundtrack.

Paul Thomas Anderson har sagt att han aldrig gör en lika bra film som Magnolia men One Battle After Another är nog näst bäst i så fall.

Rebell, virrboll och far. Leonardo DiCaprio har en ledande roll i filmen One Battle After Another.

Blotta inte alla hemligheter

 En finländsk remake på en italiensk förlaga tar åskådaren till en middag bland goda vänner där en sällskapsek sår splittring och kaos omkring sig

Vänner med hemligheter

3/5

Regi: Rika Jokela.

Manus: Juha Jokela.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: sju finländska skådespelare.

Barntillåten.

Speltid: 1t 31min.

Filmen Vänner med hemligheter (Täydellinen illallinen) grundar sig på Paolo Genoveses film från 2016 som redan visats i närmare tiotal länder.

En middag bland sju gamla vänner blir annorlunda än tänkt. Det vankas nämligen ”trick or treat” för nu ska hemligheter blottas och sanningen vaskas fram. Det sker så att att alla sätter sina mobiltelefoner på bordet med högtalaren på och alla samtal eller textmeddelanden spelas upp för öppen ridå.

Från humor till kaos

Det som var tänkt som ett humoristiskt inslag på kvällen blir en skärseld för de inblandade.

Det handlar inte oväntat ofta om sexuella särdrag & snedsteg och diverse lögner som plötsligt slår ned som blixtar från klar himmel och som blottlägger verkliga benrangel i skåpen. Polerade ytor blir åtgångna, parförhållanden spricker och vinet flödar när kvällen övergår i natt.

Försöken att ta sig ur situationen får deltagarna att sjunka allt djupare ner i träsket och snart kämpar man litet man mot man eller i mindre konstellationer. 

Filmen har en hyfsad dialog och är egentligen teater på film. Behållningen är definitivt det sömlösa skådespelet där första kedjan bland vår inhemska skådespelare visar framfötterna. I rollerna ses Pekka Strang, Pirjo Lonka, Jani Volanen, Laura Birn, Hannu-Pekka Björkman, Malla Malmivaara och Joonas Saartamo.

Summa summarum. Det kanske är bäst att inte blotta alla hemligheter utan låta ”spelet” fortsätta, då mår vi mindre illa.

Middagen som blev en pärs. Fr.v. framtill Joonas Saartamo. Malla Malmivaara, Pirjo Lonka, baktill Laura Birn, Pekka Strang, Hannu-Pekka Björkman och Jani Volanen.

Actionthriller för genrens nördar

Caught Stealing är en actionthriller med svart humor som ångar på i välkända fåror, tidvis bra, däremellan mera intetsägande.

Caught Stealing

3/5

Regi: Darren Aronofsky.

Manus: Charlie Huston.

Genre: actionthriller.

I huvudrollerna: Austin Butler, Regina King, Zoe Kravitz.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 47 min.

Regissören Darren Aronofsky, känd för sina mörka psykologiska filmer som Black Swan (2010) och The Whale (2022) ger sig nu i kast med Charlie Hustons bok Caught Stealing. Det mesta är deja-vu. Vi har en den unga slutbrända, desillusionerade mannen Hank Thompson (Austin Butler), en f.d. baseballstjärna och numera fan av San Francisco Giants, som hankar sig fram som bartender i New Yorks East Village 1998. När han hamnar att ta hand om en väns katt störtas han in i en värld av våld och kriminella marodörer som verkar vara ute efter något han har men inte vet om.

Med finns korrumperade poliser (Regina King), en flickvän (Zoe Kravitz) och busar av värsta valör, och inte bara ryska gangstrar utan också några judiska sluggers som i svarta hellånga kaftaner och hatt skjuter sig fram på krogar och gator.

Det som börjar i allvarstyngda banor, övergår snart till en story med mörk humor, för att till sist explodera i vålds- och skjutorgier.

Man kunde nämna en klassiker som Guy Richies Lock, Stock and Two Smoking Barrels som bär långt på sin humor, men i jämförelse är Caught Stealing inte mera än en blek kopia.

Men Austin Butler (Elvis, Eddington) svarar förvisso för en gedigen rolltolkning, inte direkt Brad Pitt, men litet ditåt, och det sker i en berättelse där de onda dör som sig bör, men också några goda, vilket är litet överraskande. Katten som Hank tagit hand om är med i vått och torrt, en snäll själ men också ”a biter”, en katt som biter om man kommer för nära, vilket ju är litet roligt. Kanske.

Oväntat sällskap. Hank hamnar ofrivilligt in i en våldsspiral i filmen Caught Stealing.