De räddades från en säker död

 Abraham Stiller från Helsingfors räddade judiska flyktingar i Finland från deportation och en säker död i Nazisttyskland. Klaus Härös film Aldrig ensam är berättelsen om händelserna kring dramat 1942.

Aldrig ensam

3/5

Regi: Klaus Härö.

Manus: Klaus Härö, Jimmy Karlsson.

Genre: historiskt drama.

I huvudrollerna: Ville Virtanen, Kari Hietalahti.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1t 25 min.

Intrigen grundar sig på sanna händelser. Den idealistiske, litet naiva Abraham Stiller (Ville Virtanen), själv jude med konfektionsaffär, jobbar frenetisk för att rädda judiska flyktingar på väg att utlämnas till Nazityskland.

Största hindret är skyddspolisens chef Arno Anthoni (Kari Hietalahti) med underlydande, flankerad av en velig inrikesminister Toivo Horelli (Carl-Kristian Rundman). Hjälp på vägen ger finansminister Väinö Tanner (Hannu-Pekka Björkman). Många judar räddas men trots det utlämnas åtta flyktingar, av vilka endast en överlever koncentrationslägret i Auswitch. Han dyker upp i slutet av filmen som praktiserade läkare intervjuad av en finländsk journalist. Utfallet ger Abraham ett för alltid påminnande ont samvete.

Filmen har jämförts med Schindlers lista men upplägget påminner också om Rädda menige Ryan, där huvudpersonen först dyker upp för intervju, därefter går filmen i starka bilder tillbaka till hans krigserfarenheter i Europa. I Aldrig ensam är det en stark maskerad Ville Virtanen som blir motvilligt intervjuad på ålderns höst innan bildsvepet drar igång.

Plus och minus

De onda framställs med en för nazister återkommande ensidighet, bättre fungerar interiörerna i dem välsituerade Stillers hem.

Trots många goda föresatser i kamera arbetet, scenografin och ett okomplicerat rätlinjigt berättande, saknar filmen intensitet. Händelserna blir inte sällan hängande i luften, personbeskrivningen schablonartad och bara i ett par fall avtecknar sig känslor man kunde kalla berörande.

Till filmens styrkor hör tidstypiska markeringar från förhandlingar i rökiga rum, längs mörka, sjabbiga gator och till och med uppe i Lappland där sadistiska nazisthejdukar pinar ditforslade judar i arbetsläger och dit Stiller kommer och räddar dem.

Att Abraham Stiller hamnar att kämpa för heder och rättvisa i ett land som är vapenbroder med Nazityskland och där en del av det politiska etablissemanget låter udda vara jämnt med nazisternas ideologi försvårar hans gärning. Han gjorde vad han kunde. Att det hela nu lyfts fram till allmänhetens kännedom är nog det bästa vitsordet för filmen.

I kamp mot ondskan. Abraham Stiller (Ville Virtanen) i sitt arbetsrum år 1942.

Nosferatu skrämmer på riktigt

Vampyrer har figurerat i böcker och filmer 13 på dussinet, men Robert Eggers Nosferatu är nog den mest skrämmande hittills.

Nosferatu

4/5

Regi: Robert Eggers.

Manus: Robert Eggers, Henrik Galeen, Bram Stoker.

Genre: skräckfilm.

I huvudrollerna: Lily-Rose Depp, Nicholas Hoult, Bill Skarsgård.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2t 12 min.

Nosferatu kom till 1922, uppvuxen och gödd av Bram Stokers roman Dracula. Efter klassiska förlagor, bl.a. år 1922 på vita duken, återuppstår han igen i Robert Eggers Nosferatu med Bill Skarsgård i en skrämmande nyinspelning.

Handlingen är förlagd i Tyskland 1938 där mäklaren Thomas Hutter (Nicholas Hoult) får i uppdrag att säkra ett fastighetsköp med den gåtfulla greven Olrok alias Nosferatu i hans slott uppe i Transsylvanien. Kvar hemma blir hustrun Ellen Hutter (Lily-Rose Depp, dotter till Johnny Depp) som ingalunda är ”melankolisk”  utan plågas av en psykosexuell telepatisk förtrollning av greve Orlok. Hon anar vad som komma skall och hon anar rätt.

Skrämmande

Redan slottet som hennes man besöker är en skrämmande hemvist med en i skuggorna omkringdrivande greve, som sover bland råttor i en kista när dagen gryr, för att i mörkret träda fram i hela sin hemska majestät. De kloförsedd händerna, ögonen, tänderna och hela hans ondskefulla grobianliknande habitus väcker fasa och avsky. Bill Skarsgård gör en magnifik, men helt oigenkännelig roll som Nosferatu medan också den övriga rollbesättningen, där Willem Dafoe som virrig vetenskapsman och expert på det ockulta, professor Albert Eberhart von Franz, tillför filmen en välbehövlig gnutta humor.

Annars går Eggers fram som en ångvält, när Nosferatu anländer till Tyskland och Ellen Hutter med råttor och pest i sina fotspår. Än tilltalar han henne på utdragen engelska, än på det utdöda balkanspråket dakiska. Hela ljudvärlden understryker ondskan och skräcken, liksom detaljrikedomen i scenografin, det snillrika fotoarbetet och spelet mellan skuggor och ljus. Eggers med filmer som The Lighthouse, The Witch och The Northman, svarar med Nosferatu för sin bästa film hittills. 

Förtollad. Ellen Hutter (Lily-Rose Depp) är besatt av greve Orloks/Nosferatus psykosexuella terror i en film där till sist det goda utgår med segern.

 

Kartellbossen som bytte kön

Emilia Pérez är en svårdefinierad film med såväl action, substans som underhållningsvärde. Den berättar om en mexikansk kartellboss trött på våldet och som därför byter kön,

Emilia Pérez

4/5

Regi: Jaques Audiard.

Manus: Jaques Audiars, Thomas Bidegain, Lea Mysius.

Genre: musikalthriller.

I huvudrollerna: Zoe Saldaña, Karla Sofia Gascon, Selena Gomez.

Åldersgräns:12 år.

Speltid: 2t 13min.

Den spanskspråkiga filmen av enfant terrible, franska Jaques Audiard (Rust and Bone) är något så ovanligt som en thrillermusikal, men där den delvis liknande filmen Joker: Folie à deux inte sällan stannade upp under musikalnumren går Emilia Pérez fram som tåget och musikinslagen ger enbart tilläggsvärde.

I  inledningen presenteras juristen Rita (Zoe Saldaña) som är trött på att rädda brottslingar från lagens lång arm och plötsligt kidnappas med huva på huvudet och körs till okänd ort, där knarkbossen Manitas väntar. Rita ska ordna med könstransplantation och föra iväg has hustru och två barn till Schweiz, där allting börjar på nytt för senora Emilia Pérez och Rita får en mindre förmögenhet för besväret.

Emilia starar en välgörenhetsorganisation för mexikanska familjer där männen dött i Mexikos kartellbrottslighet. Men hon kan inte leva utan sina barn, vilket tillspetsar situationen.

Underhållng och spänning

Resten av filmen är lika underhållande och oväntad som spännande och humoristiskt. Slående dansnummer till eldig musik leds ofta 

av Saldaña, skådespelaren med många strängar på sin lyra.

Karla Sofia Gascon svarar också för ett bra rollporträtt i sin gestaltning av den känsliga kvinnan som hamnar på kollisionskurs med sin tidigare hustru (Selena Gomez) vilket utmynnar i  ett thrilleraktigt slut på berättelsen. Sällan en film lyckas så väl kombinera känsla, glädje, allvar och gastkramande spänning. Den har nominerats för ett flertal priser och Karla har verkligen genomgått en könskorrigering en tid före filmen inspelades,

Jurist och f.d. brottsling hittar varandra. Rita (Zoe Saldaña) och f.d. knarkbossen som bytt kön till välgörenhetspersonen Emilia  Pérez (Karla Sofia Gascon).