Religiöst våld i Tornedalen

En religiös väckelse med fysiskt och psykiskt våld i släptåg drar genom fattigbygden I Tornedalen på 1930-talet. En troende ung kvinna blir offer.

Rörelser

4/5

Regi & manus: Jon Blåhed

Genre: drama.

I huvudrollerna: Jessica Grabowsky, Jakob Öhrman, Alma Pöysti, Sampo Sarkola.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1t 47 min.

Tornedalen i norra Sverige med sitt meänkieli är känd från Mikael Niemis Populärmusik från Vittula men också för en länge åsidosatt folkgrupp där religiösa rörelser med bl.a. laestadianer blir en nagel i ögat för de svenska myndigheterna.

När den s.k. Korpelarörelsen med frontfiguren Toivo Korpela gör en snabbvisit i  filmens fiktiva lilla by i dalen får det långtgående konsekvenser.

Ledargestalt

Knappt har  predikanten och agitatorn skuddat dammet av fötterna och rört upp himmel och jord innan han redan är försvunnen. Hans plats tas av ledargestalten, småbrukaren Teodor (Jacob Öhrman) medan hans mera sansat kristna hustru, skolans lärarinna Rakel (Jessica Grabowsky) först är på sin mans sida, tills allt börjar spåra ut.

Teodor använder nämligen religionen som ett personligt maktmedel där sexuell lössläppthet, våld och vanföreställningar går hand i hand. Hustrun Rakel tvingas välja mellan mannens ökade galenskap och förödelse och en kamp ur svårt underläge. Medan rörelsens människor marscherar omkring och väntar på en gyllene ark som ska sänka sig ned på ortens sjö mitt i vintern ökar trycket på hustrun. När ingen ark kommer, har man naturligtvis räknat fel och hittar på en ny ankomsttid.

En urladdning sker i filmens kärnfamilj där förnuftet vinner. Jessica Grabowsky bär oförskräckt filmen på sina späda axlar.

Att det även är oroliga tider i världen bevisas av krigsmullret på finska sidan av gränsen och flygplan som kretsar över himlavalvet. En film som har kanske ofrivilligt många paralleller med nutiden.

Religion med förhinder. Jessica Grabowsky och Jacob Öhrman har huvudrollerna i filmen Rörelser (Valitut på finska) om religiös väckelse som spårar ut i Tornedalen på 1930-talet.

 

I militärdiktaturens Brasilien

När militärjuntans hejdukar i Rio de Janeiro far iväg med familjen Paivas far börjar en pinsam väntan på besked om hans öde och en ensamstående mors livslånga kamp för rättvisa.

I´m Still Here

4/5

Regi: Walter Salles

Manus: Murino Hauser, Heitor Lorega, Marcelo Rubens Paiva.

Genre: historiskt drama.

I huvudrollerna: Fernanda Torres, Fernanda Montenegro, Selton Mello.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2t 16min.

Filmen I´m Still Here, belönad med en Golden Globe och Oscar för bästa utländska film i år, tar oss med till den brasilianska militärjuntas glansdagar år 1970 då människor mördades, torterades och försvann. Det gällde 20.000 brasilianare.

 Baserad på verkligheten är det familjen Paiva med husfar och tidigare politikern Rubens (Selton Mello) som är en nagel i ögat för juntan med sina vänstersympatier vilket leder till ett gripande, snabbt åtföljt av ett nytt där mor Eunice (Fernanda Torres) och 15-åria dottern Eliana (Luiza Kosovksi)  hamnar i ett tröstlöst, klaustrofobiskt fängelse där de torterades skrik stör sinnesfriden.

Desto mer rosenskimrande är inledningen där familjen njuter av solmättade stranddagar, avslappnad samvaro, skratt och kärlek. Men i skyn över playan hovrar militärhelikoptrar olycksbådande. Trots att man vet att idyllen slås i kras blir vändningen chockerande. Med mod och beslutsamhet leder Eunice sin familj tappert vidare mot ett slags hopp och glädje trots osäkerheten om familjefaderns öde.

Tre delar

Filmen är indelad i tre avsnitt, dvs. början av 1970-talet, år 1996 och 2014, där moderns och den femhövdade barnaskarans och släktingarnas upplevelser presenteras ur olika synvinklar.

Det första avsnittet är filmen tungviktare som söker sig in under huden. Fernanda Torres svarar med ytters små medel för en fantastisk insats som familjens klippa, varje biroll är dessutom utmärkt. Walter Salles som regisserade Motorcykeldagboken (2004) om Che Guevaras motorcykelfärd genom Sydamerika svarar igen för en bra filmatisering av ett av Brasiliens mörkaste kapitel. Den brunröd melerade färgskalan samt avsnitten filmade med hemvideokamera på fri hand ger filmen en god känsla av autenticitet.

Lång kamp för rättvisa. Fernanda Torres gör med små medel en oförglömlig roll som modern som aldrig miste tron på upprättelse när mannen försvann.