Action för hela slanten

 Jalmari Helanders andra Sisu-film är om inte tematisk en direkt upprepning av den första så åtminstone igen ett fyverkeri i action och blod.

Sisu: Road to Revenge

4/5

Regi & manus: Jalmari Helander.

Genre: action

I huvudrollerna: Jorma Tommila, Stephen Lang.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid 1t 30 min.

I första Sisu-filmen var det nazisterna som fick sig efter noter uppe i Lappland under andra världskrigets slutskede. Igen skjuter Jalmari Helander (Sisu, Rare Export, Big Game) skarpt i en klassisk hämndstory med det goda mot det onda, Finland mot Sovjetunionen.

I centrum finns igen den tystlåtne mordmaskinen Aatami Korpi (Jorma Tommila) som fått för sig något så obegripligt som att forsla hem fädernehemmet, stock för stock, från Karelen 1946, där hans föräldrar och syskon mördades. Myndigheterna får självfallet nys om saken och sätter fängelseinternen Igor Draganov (Stephen Lang, diverse Avatar-filmer) med följe att göra processen kort med inkräktaren men som bekant är Aatami Korpi något av det stryktåligaste och mest påbultade man sett på vita duken, ja helt enkelt odödlig.

Just övervåldet, modell anarkistiska tecknade serier med Snurre Sprätt och Wile E. Coyote, där man i s.g.s. varje strip försöker ha ihjäl varandra gör huvudpersonens blodiga uppgörelser med sina antagonister som en tecknad film som känslomässigt inte går alltför djupt in under huden.

Snärtigt 

Lägg till snärtiga scener med ryska flygplan och motorcyklister och en lång och krutstänkt uppgörelse på tåg så har vi kontentan av ett våldsfrosseri som många i Hollywood kan vara avundsjuka över.

I filmen finns nämligen också stil och humor som matchar Tommilas lakoniska allvar när maskinpistolerna sjunger sin dödliga sång och explosionerna vittnar om pulveriserade motståndare. Att inte ge en endaste replik åt Jorma Tommila är säkert ett medvetet val i en uppsättning där man mår bäst av att hänga hjärnan på klädknaggen när det bär av.

Odödlig. Våld i parti och minut bjuds det på i den andar Sisu-filmen med Jorma Tommila.

Mosaisk kriminalthriller med episk biljakt

 Paul Thomas Andersons nya film One Battle After Another räcker inte länge innan den utformas till en mångdimensionell nagelbitare – och med en biljakt man inte glömmer.

One Battle After Another

5/5

Regi & manus: Paul Thomas Anderson.

Genre: thriller.

I huvudrollerna: Leonardo DiCaprio, Sean Penn, Benicio del Toro, Regina Hall.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid. 2 t 42 min.

Så är ju inte Paul Thomas Anderson heller vilken regissör som helst. Långfilmer som Boogie Nights (1997) Magnolia (1999), There Will Be Blood  (2007) och The Master (2012) är hörnstenar i en produktion som sträcker sig från 1996 till nuet. Karakteristisk är hans ljussättning, långa tagningar, musik och val av högklassiga skådespelare.

One Battle After Another baseras löst på Thomas Pynchons roman Vineland (1990).

I början rör sig handlingen kring ett rebellteam som utför små, riktade sprängningar för att röra om i ett samhälle styrt av vulgärkapitalism, vinstmaximering, rasism och dehumanisering. Liksom i dagens Trumplandia är det militären som håller på att ta över makten och där det i bakgrunden finns vita män som bildat ett slutet sällskap med högdjur i samhällstoppen som styr och ställer

 Rebellerna leds av färgade Perdifia (Teyana Taylor) och bombexperten Bob (Leonardo DiCaprio). Efter en litet trevande inledning blir det efter en kvart fart på berättelsen som därefter inte kommer ens i närheten av epitetet tråkig och dessutom är full av överraskningar.

Här finns samhällskritik, humor och mörka undertoner som blandats till en mosaik man bara måste godkänna. Tänkte skriva ”flagga vitt ” men det kan missförstås.

Tre intriger smälter samman i biljakt

Biljakter är legio i kriminalthrillers, t.ex. klassikern Steve McQueen i Bullitt från 1968 med en tiominuters biljakt på de backiga gatorna i San Francisco.

Paul Thomas Anderson dukar för sin del upp en biljakt som går upp och ned för hisnande höga backar längs highways i bergen i Texas Dips, Borrego Springs, i Kalifornien.

Här möts tre intriger i en och samma landsvägsfil, dvs. mannen (DiCaprio) som söker sin kidnappade dotter Deandra (Regina Hall), dvs. tonåringen på flykt undan sina kidnappare och en vit torped med uppdrag att eliminera allt umgänge av blandras. Här gäller det överste Steven J.L.Lockjaw, spelad av en stramt rynkig Sean Penn med sina ansiktsspasmer, och hans tidigare förhållande till en mörk kvinna. Det extraordinära är chaufförernas svårigheter att se vägen framför sig tills de nått upp till backkrönet medan de i backspegeln ser sina förföljare. Det här får hjärtat att slå några extra slag i en jakt som utmynnar i nära nog kaos.

Nämnas bör också Benicio del Toro i en sympatisk roll och inte minst Radioheads leadgitarrists, Johnny Greenwoods soundtrack.

Paul Thomas Anderson har sagt att han aldrig gör en lika bra film som Magnolia men One Battle After Another är nog näst bäst i så fall.

Rebell, virrboll och far. Leonardo DiCaprio har en ledande roll i filmen One Battle After Another.