Han stod upp för flickor som for illa

 I katolska kyrkans Magdalenahem pågick länge en ljusskygg verksamhet där unga utsatta flickor som hamnat på sned i tillvaron utnyttjades. En inblick i verksamheten blottläggs i filmen Små ting som detta, utspelad i jultiden 1985 i Irland.

Små ting som detta

3/5

Regi: Tim Mielants.

Manus: Enda Wash, Claire Keegan.

Genre: persondrama.

I huvudrollerna: Cillian Murphy, Eileen Walsh, Emily Watson.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1t 38 min.

Handlingen centreras kring kolhandlaren Bill Furlong (Cillian Murphy) med hustru Eileen (Eileen Walsh) och fem döttrar i småstaden New Ross. Som om det inte var nog med den ”normala” sociala misären bland ortens yngre befolkning stöter han under en leverans av kol på en ung flicka gömd och inlåst i ett rum där kol förvaras, helt och hållet täckt av smuts och blod. Spåren leder till det lokala nunneklostret som under en täckmantel av barmhärtighet och medkänsla håller unga flickor som blivit gravida som gratis arbetskraft i fängelseliknande förhållanden.

Lågmäld

Lågmält men ständigt iakttagande rör sig Bill omkring i mörka, dystra, slitna miljöer för att till sist konfrontera klostrets abbedissa (Emily Watson) som verkar hälla olja på vågorna genom mutor. I bakgrunden finns återblickar från Bills egen mollstämda barndom, som fått honom att stå upp för utsatta individer med de medel som står till buds.

Filmens släpiga tempo känns tidvis irriterande men visst är själva budskapet om en hjälpare i nöden värd en mässa. Så sent som 1995 pågick Magdalenahemmens icke rumsrena verksamhet. Filmen grunder sig på Claire Keegans roman med samma namn som filmen Small Things Like These från 2021.

Cillian Murphy som lyste i huvudrollen i filmen Oppenheimer är säkerheten själv också i denna centrala roll.

Cillian Murphy är den godhjärtade kolhandlaren som märker vad som pågår i ortens kloster.

Förändrade maktpositioner i terapiförhållande

 Människor går i terapi för att få bukt med sina inre demoner/trauman. Så är det även i filmen Huutamisen taito men här förändras förhållandet mellan psykoterapeut och patient på ett intressant sätt.

Huutamisen taito

3/5

Regi & manus: Josefina Rautiainen.

Genre: psykologiskt drama.

I huvudrollerna: Alina Tomnikov, Jonna Järnefelt.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1t 22min.

Redan inledningsvis blir det klargjort att Heloisa (Alina Tomnikov) har ett djupliggande trauma. Hon vill närmast lemlästa sin pojkvän, hälla tändvätska över hans ansikte, trycka det ned i glöd och dra av hudremsorna bit för bit.

Tvångstankarna får henne att söka upp psykoterapeuten Anu (Jonna Järnefelt) som under sessionerna strävar efter att få till stånd en förbättring. Det ser lovande ut tills midsommarfirandet hemma hos Anu i skärgården resulterat i att hennes son Antti (Samu Kujala) kommer dragande med nya flickvännen, som är ingen mindre än Heloise. Det leder till omedelbara och allt mer stegrande spänningslägen i umgänget främst mellan Anu och Heloise, samtidigt som paret Mette och Jaakko, spelade av Elina Knihtilä och Tobias Zilliacus, rör om i soppan på ett mera humoristiskt sätt.

Återblickar

Genom återblickar från terapisessionerna leds åskådaren fram eller snarare tillbaka till dramatiska scener där terapeutens egna demoner börjar avteckna sig. Filmens behållning finns i de förändrade konstellationerna och en tätnande olycksbådande stämning.

 Skådespelarna håller med professionell säkerhet karaktärerna i sitt grepp. Filmen är 34-årige Borgåbördiga Josefina Rautiainens debut. Hennes intresse för scenkonst väcktes som barnskådespelare på Porvoon Teatteri under 1990-talet. Filmen är en delvis oslipad diamant men definitivt en lovande insats av dottern till den som fotbollsspelare kända Pasi Rautiainen.

Problem med förändring. Alina Tomnikov gör rollen som Heloise, vars förhållande till sin psykoterapeut Anu, spelad av Jonna Järnefelt, ställs på huvudet.

Nattsvart för mänskligheten

 Yorgos Lanthimos går på i samma spår som tidigare, extravagant, udda och skruvat, också i nyaste absurda satiren Bugonia.

Bugonia

4/5

Regi: Yorgos Lanthimos.

Manus: Will Tracy, Jang Jooj-hwan.

Genre: satir.

I huvudrollerna: Emma Stone, Jesse Plemons.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1t 58 min.

Greken Yorgos Lanthimos har en egen hejarklack som gottat sig åt filmer som The Favourite, The Lobster och nu senast Poor Things. Som de flesta andra regissörer har han skådespelare som återkommer gång efter annan. Hit hör Emma Stone som verkligen blommat upp bl.a. i Poor Things.

Hon återfinns i ena huvudrollen som VD Michelle för ett läkemedelsföretag men också kvinnan som konspirationsteoretikern Teddy (Jesse Plemons) med kognitivt behäftad kusin Don (Aidan Delbis) kidnappar. De har kommit fram till att Michelle är en utomjordisk prinsessa från Andromedagalaxen, en kvinna som de vill övertala att sluta fred mellan invånarna på sin planet och mänskligheten. På sitt sketna lantställe där Teddy har en biodling har han nämligen insett att Jorden är på väg mot en oåterkallelig katastrof och kollaps p.g.a. människans oförmåga att värna om naturen.

Överraskningar

Behäftad med en hel del svart humor och oväntade våldsinslag förvandlas filmen småningom till en renodlad thriller där överraskningarna står på lut och man knappt vet ut eller in. 

Men huvudbudskapet att det är på väg utför för mänskligheten, som i sin kortsiktighet grävt sin egen grav, undgår ingen och här finns tentakler till vår egen Pentti Linkola eller varför inte författaren Christer Kihlman som i en intervju med undertecknad menade att människans är den minst sympatiska livsformen som finns.

Bugonia är f.ö. ett begrepp hämtat från grekiska mytologin med innebörden att bin kan upptå spontant ur döda djurkroppar, främst oxar, dvs. en metafor för hur liv uppstår ur död och förruttnelse. Den som ser filmen begriper vad som åsyftas.

Kidnappad. Emma Stone är den förmenta utomjordingen som kidnappas av konspirationsteoretikern Teddy (Jesse Plemons).