En enda lång biljakt och orgie i explosioner

George Miller är efter 30 år tillbaka med den nya Mad Max filmen Fury Road där Mel Gibson gett över stafettpinnen åt Tom Hardy och Charlize Theron.

Mad Max: Fury Road

★★★✩✩

Regi: George Miller.

Manus: George Miller, Brendan McCarthy

Genre: actionäventyr, sci-fi.

I huvudrollerna: Tom Hardy, Charlize Theron. 

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 1 min.

Filmen är som vanligt en postapokalyptisk dystopi efter ett kärnvapenkrig. Det mesta går efter känt mönster där onda, galna maktutövare håller trashanksfolket i schack genom vattenransonering och koll på sinande oljereserver. 

Bossen Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne - Sleeping Beauty) avlar barn med ett personligt harem samtidigt som han styr och ställer med likbleka, döende vampyrkrigare med smak på blod. Hans enarmade krigarkvinna Imperator Furiosa (Charlize Theron) får i uppdrag att fylla på olja i en tankbil i ett fort längre bort från huvudkvarteret då hon revolterar och rymmer med hela slurven av krigare i kölvattnet. De ondsinta diktatorsgänget har nyss fångat ex-polisen, nuvarande Mad Max, som de använder som blodbank för sina krigare, uppriggad i spetsen på en bil som förföljer Furiosa. 

Enda lång jakt

Och det är bara inledningen för hela filmen är en enda lång biljakt i ett ursinnigt tempo där blodet flyter, bilar exploderar och likhögarna växer. Furiosa och Mad Max har nämligen stridens hetta efter att förts ha rykt ihop med varandra förstått att slå påsarna ihop.

Med sig i den med specialvapen försedda tankbilen har de rebellen Nux (Nicholas Hoult - X-Men: Days of Future Past) och Immortan Joes avelskvinnor och bakom sig en kohort med vapenbestyckade skrotbilar, där elgitarrspelande och trummande tongivare leder förföljelsejakten längs oändliga ökenvidder.

Filmen saknar djup och mening, men följer en hetsens logik som ändå inte känns så oäven med sina feministiska ansatser och sköra miljöbudskap.

Tom Hardy som medverkat i Batmanfilmen The Dark Knight Rises och Inception är en hyfsad Mad MaX men visst är det Charlize Theron (Prometheus, Monster - Aileen Wuornos) med sitt svärtade huvud och en fan-anamma attityd som tar hem huvudpriset i en actionfilm ur den högre skolan.

Ständigt på väg. Det vimlar av krigare i öknen i Mad Max: Fury Road.

Traditionellt krigsdrama spetsat med romantik

The Water Diviner heter Russell Crowes första regiarbete, med honom själv i huvudrollen, i en film förlagd till strax efter andra världskrigets slut i Turkiet 1919 efter Anzac truppernas (Australiens och Nya Zeelands) nederlag vid Gallipoli 1915 i dåtida osmanska riket.

The Water Diviner

★★✩✩✩

Regi: Russell Crowe.

Manus: Andrew Knight, Andrew Anastasios.

Genre: krigsdrama.

I huvudrollerna: Russell Crowe, Olga Kuryljenko, Yilmaz Erdogan.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 51 min.

Ingen tvivlar väl på att Russel Crowe (Gladiator, A Beautiful Mind) inte skulle ha satt själ och hjärta i filmen, ansatsen är uppriktig, men känslan av det gammaldags pompösa, det alltid lika förväntade och hela helyllemoralen tar udden av det mesta.

En "water diviner" är en slagruteman som behärskar konsten att hitta vatten och det är precis vad som sker i början av filmen, när huvudpersonen, farmaren Connor (Crowe) i Australien gräver och hackar sig fram till en källådra och är överlycklig.

Men allt står inte rätt till på farmen. Hustrun lider av svåra psykiska problem efter att ingen av parets tre söner återvänt från kriget och hon anklagar ännu fyra år efteråt sin man för sönernas oblida öde. När hon tar livet av sig själv för egen hand  blir det upptakten till en resa till Istanbul och ett försök att utreda vad som hände de tre sönerna, då ententen försökte inta Konstantinopel med resultatet av ett eget manfall på 10 000 man och ett motsvarande turkiskt på 70 000 krigare.

Och resultatet av efterforskningarna är för sin del som väntat inte vackert. Med hjälp av en ottomansk major (Yilmaz Erdogan) som var med när det begav sig och krigade mot Anzactrupperna och Connors söner med dem, lämnar fadern inte en sten ovänd i jakten på sanningen.

Återblickar

I tätt återkommande tillbakablickar får åskådaren reda på vad som egentligen tilldrog sig, men det är faderns beslutsamhet och envishet som är filmens kärna.

Mot alla odds når han fram till slagfältet i Gallipoli, där den humana och sympatiska majoren och Connor blir vänner och småningom också blir ansatta av gemena, svartklädda, greker i en kamp på liv och död.

I en parallell story och som en helt onödig bonus spirar kantänka också kärleken mellan den rättrådiga och hyggliga Connor och en muslimsk krigsänka (Olga Kurylenko - Quantum of Solace) upp som på beställning. 22,5 miljoner dollar landade filmens budget på. Det är en massa pengar som kanske inte direkt kastats i brunnen men nog närapå.

Fiender blir vänner. Australiske farmaren Russell Crowe och ottomanska majoren Yilmaz Erdogan slår sina påsar ihop i det föga övertygande krigsdramat The Water Diviner.

Starkt och obehagligt om orättvisor och moral

Danske filmregissören Susanne Biers nyaste film En andra chans är hennes starkaste men samtidigt obehagligaste film.

En andra chans

★★★★✩

Regi: Susanne Bier.

Manus: Andres Thomas Jensen.

Genre: thrillerdrama.

I huvudrollerna: Nikolaj Coster-Waldau, Ulrich Thomsen, Maria Bonnevie.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 41 min.

Bier är känd för filmer som Hämnden, Bröder och Efter bröllopet. Teman kring moral och utsatthet befästs också i En andra chans och som mest explicit kring frågan hur långt man kan sträcka sig för att rätta till orättvisor utan att själv bli kriminell. Det som gör filmen obehaglig är att två babyer dras in i handlingen på ett uppslitande sätt.

Kompisar

Filmen som talas på danska och litet svenska handlar om de danska poliskompisarna Andreas (Nikolaj Coster-Waldau - Game of Thrones, Oblivion, Mama) och Simon (Ulrich Thomsen - The Thing, Hitman) som lever som i skilda världar. Där Andreas har ett stadgat hemliv, en älskad hustru (Maria Bonnevie - Jag är Dina) och nyfödd son hänger Simon på stripklubbar och super sig full.

Vändpunkt

Vändpunkten kommer snabbt. Polisparet får ett rutinuppdrag att utreda ett bråk hos två knarkare. Inne i lägenheten hittar de en liten baby som lämnats vind för våg i sin egen avföring. Andreas är minst sagt omskakad och utsatt för känslor av maktlöshet. Samtidigt får vardagslivet hemma allt mer bisarra drag. Hustrun visar sig vara i svår obalans och den ena hemska överraskningen efter den andra gör att det idylliska familjelivet hamnar i fritt fall.

Så mycket mer kan man inte berätta om intrigen som är i det närmaste perfekt, här kan man verkligen inte tala om något förutsebart. Medan Andreas utsätts för helvetiska motgångar blir Simon den av polisparet som växer och hittar sin roll i livet.

Dansk film imponerar

Manuset, det utmärkta skådespelet och filmarbetet med sina talande närbilder kryper in under huden antingen man vill det eller inte, låt vara att berättelsen inte undgår vissa ologiska inslag. 

Det sägs att om finsk film nästan alltid överträffas av den svenska gäller det samma mellan svensk och dansk film. Danskarna är helt enkelt förträffliga filmmakare och Susanne Bier en av de främsta. Intrycket av att dansk film är Nordens starkaste förstärks mångfaldigt efter att man sett En andra chans. 

Förrädisk idyll. Maria Bonnevie och Nikolaj Coster-Waldau får omskakande problem på halsen i filmen En andra chans.

Realistisk och annorlunda kriminalthriller

A Most Violent Year är titeln till trots ingen actionspäckad och våldsdrypande kriminalthriller utan en realistisk och spännande berättelse i Gudfaderns anda om en ambitiös businessman som mot alla odds håller sig till lagen i en nisch där alla andra fifflar och tar för sig.

A Most Violent Year

★★★★✩

Regi & manus: J. C. Chandor.

Genre: kriminalthriller.

I huvudrollerna: Oscar Isaac, Jessica Chastain.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 5 min.

Filmen ter sig ännu intressantare tack var mestadels och rätt okända nya, "coming" skådespelare.

Handlingen utspelas i New York 1981 där huvudpersonen Abel Morales (Oscar Isaac)  är en outsider inom oljebusinessen som tagit över sin svärfars firma. Han vill utvidga och gör ett föravtal om att köpa en oljeterminal av judiska affärsmän, hustrun Anna (Jessica Chastain) sköter om företaget bokföring. Hennes far är en gangster som sitter inne men företaget sköts helt eller nästan helt enligt lagliga metoder.

Problem

Problemen börjar när när Morales Standard Oil firmas tankbilar börjar stjälas. Facket vill förse chaufförerna med vapen men Albert Morales säger promt nej. Det blir upptakten till en kriminalhärva där en statsanställd agent som haft ögonen på Morales firma vädrar morgonluft allt medan kriminella element sätter företaget i gungning. Också avtalet om terminalköpet, där Morales plöjt ner alls sina pengar i en handpenning han inte kan få tillbaka, hamnar i vågskålen.

Den perfekta scenografin med gamla amerikanska vrålåk och nedisade bakgårdar i ett vintrigt New York för tankarna till en klassiker som Gudfadern.

När det börjar osa bränt på allav är det hustrun Anna som griper till vapen och anser sin man som en mes men genom beslutsamhet och självbehärskning lyckas han hålla rätt kurs både i företaget och äktenskapet i ett samhälle där det varken bes om eller ges någon nåd.

Några shootouts och förföljesescener i bil sitter i verkligen på rätt plats i filmen, där moraliska grundfrågor och pressen på rättrådiga människor i stor stress är huvudtema. Regissören J.C. Chandor som steg fram i rampljuset med filmen Margin Call 2011 har skrivit och gjort en film som skiljer sig markant från genrens allmängods.

Oscar Isaac som spelade en av huvudrollerna i Ex Machina för några veckor sedan i Borgå har genomgått en total förvandling och övetygar stort i huvudrollen. Han får utmärkt assistens av Jessica Chastain som spelat med i filmer som Zero Dark Thirty och horrorrullen Mama. Också veteranskådespelaren Albert Brooks i rollen som Morales jurist är utmärkt. En film som definitivt är värd en närmare bekantskap. Den visas åtminstone idag den 6.6. och dagen därpå.

Outsiders i gungning. Oscar Isacc och Jessica Chastain kämpar på mot kriminella i ett vintrigt New York i filmen A Most Violent Year.

Hyfsad thriller men svag story

Litet förvånad blir man när också en kvalitetsskådespelare som Sean Penn i Liam Neesons kölvatten går med i actiongenren för amerikanska 50-plus skådisar. Filmen The Gunman är en hyfsad thriller men storyn överraskar sällan och det mesta luktar gammal skåpmat.

The Gunman

★★✩✩✩

Regi: Pierre Morel.

Manus: Don MacPherson utgående från Jean-Patrick Manchettes roman.

Genre: thriller.

I huvudrollerna: Sean Penn, Jasmine Trinca, Javier Bardem.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 55 min.

Borgåpremiär: 24.4.15.

Det är den gamla visan om den före detta soldaten Jeff Terrier (Penn) och dödsmaskinen i amerikanska specialtrupperna som börjat extraknäcka som legosoldat i ett av inbördeskrig härjat Demokratiska republiken Kongo. Amerikanska intressen vill undanröja socialismen i tredje världen för att säkerställa profiten inom en korrumperad och inhuman gruvindustri. Det vankas lönnmord och när marken börjar bränna under fötterna tvingas Terrier lämna Kongo och sin älskade Annie (Jasmine Trinka - Ett rum i våra hjärtan) som mer eller mindre därefter tvingas blir hustru till den också med falska kort spelande Felix (Javier Bardem - No Country for Old Men).

Sår som rivs upp

Efter åtta år rivs gamla sår upp på nytt. Terriers tidigare arbetsgivare vill tysta ned honom för gott och ett gäng skrupelfria mördare sätter efter honom. Gamla synder blir som nya och ett intressant tillägg är att den finska skådespelaren Peter Franzén agerar hitmannen som leder jakten på Jeff Terrier.

Men allt det här har vi sett tidigare, såsom i The Equalizer med Denzel Washington och i John Wick med Keanu Reeves. Det är omöjligt att ta livet av gamla lönnmördare som kan alla tricks och som gått på gymmet stup i kvarten. 

Sean Penn som i sommar fyller 55 år är i toppskick men ser ändå gammal ut. Den parallella tårdrypande kärleksstoryn verkar ganska onödig och drar ut på en berättelse som kunde ha avfärdats på betydligt kortare tid. Ändå har regissören Pierre Morel (Taken, The Transporter) gjort en skickligt fotograferad film med rätt stuk i actionsekvenserna. 

Ny inmutning. Sean Penn debuterar i actionthrillergenren för 50-plussare i filmen The Gunman.

Spännande om konstgjord intelligens

En film om robotar och konstgjord intelligens dök tidigare i vintras upp i den humoristiska actionfilmen Chappie medan den nu Borgåaktuella filmen Ex Machina har ett betydligt dystrare och djupare budskap: vad händer om en maskin tar över herraväldet av sin skapare.

Ex Machina

★★★✩✩

Regi & manus: Alex Garland.

Genre: sci-fi.

I huvudrollerna: Domhnall Gleeson, Oscar Isaac, Alicia Vikander.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 42 min.

Borgåpremiär: 17.4.15.

Frågan är inte oväsentlig, astrofysikern Stephen Hawking har ställt den och anser att vi har orsak att vara oroliga. Ex Machina som är Alex Garlands första brittiska långfilm är en intelligent och spännande berättelse som får allt kusligare drag och mot slutet glider in på thrillerns domäner.

Domhnall Gleeson (Unbroken) spelar den framgångsrika unga datorkodaren Caleb som vinner en tävling och under en vecka får besöka sin arbetsgivare, datorgeniet Nathan (Oscar Isaac - A Most Violent Year), på hans retreat och laboratorium ute i vildmarken. Avsikten är att Caleb skall avgöra om en robot där är tillräckligt intelligent för att man ska kunna säga att den har artificiell intelligens, dvs. att den förmår tänka själv.

Tilldragande

Calebs förvåning är stor när roboten Ava (Alicia Vikander från Sverige) visar sig vara lika tilldragande som skarpsynt. Det uppstår inte bara intressanta diskussioner mellan robot och människa utan också en sexuell attraktion såsom mellan vilka två unga människor av olika kön som helst.

Men någonting är fel och frågan är vem som testar vem, Nathan blir också allt mer konstig, vilket inte enbart beror på en ohälsosam fallenhet för alkoholhaltiga drycker.

Testsituationen får många märkliga inslag, men Nathan bedyrar att allt är som det skall vara. Mellan Ava och Caleb växer sakta fram en förståelse som riktar sig mot Avas upphovsman Nathan och det är inte fel att påstå att inget visar sig vara som man förväntat sig. Filmen blir allt tätare och kommer mot slutet med flera överraskningar.

Skådespelarna är hyggliga, speciellt svenska Alicia Vikander (A Royal Affair, Seventh Son och Anna Karenina) visar med filmen att hon kommit längre än någon av våra inhemska skådespelare som med nöd och näppe får spela skurkbiroller tillsammans med de stora kanonerna som Samuli Edelman i Mission Impossible: Ghost Protocol och nu Peter Franzén i den kommande filmen The Gunman med Sean Penn i huvudrollen.

Filmens titel hänför sig f.ö. till uttrycket "Deus ex machina" som innebär en oväntad, onaturlig eller osannolik karaktär, föremål eller händelse som plötsligt introduceras i ett fiktivt verk eller drama för att hantera en situation eller intrig, som det framhålls i Wikipedia.

Ögon för varandra. Det uppstår ett oväntat förhållande mellan roboten Ava (Alicia Vikander) och datorkodaren Caleb (Domhnall Gleeson) i filmen Ex Machina.

Drama om skuld och ansvar

Petri Kotwicas nya film Henkesi edestä, på svenska Absloution, är ett drama med lätt anstrykning till thriller. Frågor om skuld och ansvar, förlåtelse och moral är filmens teman.

Henkesi edestä

✮✮✮☆☆

Regi: Petri Kotwica.

Manus: Petri Kotwica, Johanna Hartikainen.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Laura Birn, Mari Rantasila, Eero Aho.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 32 min.

Borgåpremiär: 10.4.15.

BORGÅ. Regissören Kotwica slog igenom med filmen Musta jää 2007, en film som i likhet med Henkesi edestä ställer två kvinnor i rampljuset. Filmen Rat King från 2012 om en man som inte förmår skilja på verklighet och internets spelvärld blev mer eller mindre en flopp.

Henkesi edestä handlar om ett par där mannen (Eero Aho) är präst och hustrun (Laura Birn) är kantor. Paret väntar sitt första barn och när värkarna sätter igång kör hon från sommarstället i Pargas till sjukhuset men råkar köra över något i nattens mörker. Hennes man går för att se vad det var och säger att det måste ha varit en hjort som försvann.

På sjukhuset möter förstföderskan en kvinna (Mari Rantasila) vars man blivit överkörd av en bil. Sakta men säkert blir det uppenbart för präst och kantor att de är de skyldiga men i stället för att bekänna nästlar de in sig i ett nät av lögner. Samtidigt som parförhållandet sätts på prov blir de två kvinnorna vänner, Birn försöker till en viss gräns på allt sätt gottgöra vad hon åstadkommit utan att yppa sanningen.

Utmaning

Henkesi edestä är en film om förlåtelsens utmaningar och om svårigheterna med att ta sig upp ur osanningens träskmarker när man en gång hamnat in på fel spår. Filmen handlar också om att våga se sanningen i vitögat och att erkänna sin skuld samt om att be om och att få förlåtelse.

Tempot är nedtonat och närapå sävligt, intresset upprätthålls genom de kraftiga kvinnoporträtten, männen hamnar mera i bakgrunden och saknar djup. Laura Birn gör igen en bra roll, vilket hon redan bevisat med i filmer som Nordsjö, Utrensning och Lejonjhärtat, men också Mari Rantasila, känd som skådespelare och regissör för Risto Räppääjää-filmerna samt som musiker, svarar för en bra gestaltning av kvinnan vars man omkommer i sviterna av överkörningen. Att hon i filmens slutscener besluter sig för att hämnas ger storyn en förhöjd men delvis onödig dramatik.

Nära men så långt ifrån. Familjelyckan grumlas för Laura Birn och Eero Aho i filmen Henkesi edestä. Foto: Petri Kotwica.