En röst att minnas

Dokumentären Amy om Amy Whitehouse för tittaren framför och bakom kulisserna i en sångarkarriär som slutade alltför tidigt. Med en röst som räknades till den bästa inom soul och jazz slutade Londonsångarens liv i alkoholförgiftning 2011då Amy Whitehouse var 27 år gammal.

Amy

★★★★★

Dokumentär om Amy Whitehouse.

Regi: Asif Kapadia.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 7 min

Den för siffermystik lagda får igen rikligt med vatten på kvarn. Ett flertal berömda sångare hörde till klubben 27 Forever, bland dem Jimi Hendrix, Brian Jones, Janis Joplin och Kurt Cobain. 

Men varför Amy Whitehouse? Den gemensamma nämnaren döljer sig bakom berömdhetens förbannelse i kombination med drogmissbruk och ett sårbart sinnelag.

När man blir världsberömd verkar inte sällan en slags stor tomhet infinna sig, personen känner sig leva i en meningslös bubbla och börjar se det mesta i svart. Det här drev de ovannämnda sångarna till dödens tröskel och samma gällde den formidabla amerikanska skådespelaren Philip Seymour Hoffman, död i en överdos av knark på toppen av sin karriär 2014, 46 år gammal.

Tecken i skyn

För Amy Whitehouse del fanns tecknen i skyn redan länge. Men hon kunde också ha räddats, enligt många av hennes vänner, vilket framgår i Asif Kapadis (Senna) dokumentär.

Bräcklig och genial

Filmen följer i stort sett Amys liv i kronologisk ordning  med syfte att visa på det bräckliga och det geniala i Amy Whitehouse livsstory. Född i London i en judisk familj köpte hon sin första gitarr som 14-åring och började skriva egna texter och sånger. För att allt det kommersiella i pop& rockmusiken enligt henne var skräp.

Thrilleraktigt

Trots att man vet hur det går har dokumentären thrillerns kännetecken, med snuttar från konsertestraderna, korniga hemvideor och många scener backstage.

Med sin låga, genomträngande, men ändå karismatiskt mjuka röst steg Amy Whitehouse de facto in in i ett sällskap befolkat av storheter som Ella Fitzgerald och Sarah Vaughan.

Det var jazzen som drog till en början, senare också soul med lätt anstrykning till pop.

Universal fick upp ögonen för Amys talanger och singlar och album möttes av god kritik tills albumet Back to Black blev det definitiva genombrottet 2006.

I dokumentären får man den bestämda uppfattningen att succén och berömdheten för Amy i en ålder av 22 år blev för mycket. Hon blev en slags allemans byte, paparazzis gav henne inte en lugn stund och uppträdande på kända scener som David Lettermans förbyttes i knarkdimmornas rus ut till ett obarmhärtigt förlöjligande av henne på samma scener.

Inkörsport

Amy Whitehouses man Blake Fielder-Civil var hennes stora kärlek men samtidigt inkörsporten till ett drog- och alkoholberoende som trots flera rehabiliteringsförsök på diverse anstalter aldrig kom till skott. Bilden av hennes bortskämda och lättsinniga skitstövel till man blir i dokumentären ordentligt grundmurad.

Samma fördjupade personporträtt återspeglas i en stor del av Amys vänkrets, bland hennes musikaliska vänner, påverkare och pådrivare. Speciellt berörande blir porträttet av hennes korta samarbete med Tony Bennett, där man skönjer en ömsesidig beundran, men där samtidigt Amy Whitehouses svaga självkänsla inte undgår tittaren.

Under huden

Med hjälp av ett rikt befintligt arkivmaterial och många nya intervjuer skapar Asif Kapadis en film som går in under huden.

Man hoppas och in i det sista tro på ett under men den 23 juli 2011 avlider Amy Whitehouse i sitt hem i London av en kombination av alkoholförgiftning och bulimi.

Amy är en upplyftande, djupt tragisk och genomträngande återgivning av en sångare som inte bara kunde ha blivit något stort. Hon var det redan under sin korta livstid.

Dokumentären Amy är något av det bästa man kan se på vita duken: upplyftande, tragisk och genomträngande.

Schwarzenegger återvänder som terminator

Det tycks vara en trend inom filmen att när allt är berättat i tre-fyra filmer då återvänder man helt sonika till ursprunget och alltings ursprung. Så är fallet också för den nya Terminator:Genisys där Arnold Schwarenegger gör comeback i den filmgenre som blivit hans vinjett.

Terminator:Genisys

★★★✩✩

Regi: Alan Taylor.

Manus: Laeta Kalogridis, Patirck Lussier, m.fl.

Genre: scifi, action.

I huvudrollerna: Arnold Schwarzenegger, Jason Clarke, Emilia Clarke, Jai Courtney.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 59 min.

Frekeventa tidsresor, massiva explosioner och det sista skriket inom Terminatorfloran, som är nästan omöjliga att göra slut på, kännetecknar filmen som har hög fart och drive.

Bakgrunden är en artificiell intelligens som via maskiner, terminatorer och annat skrymt, startat ett totalkrig mot mänskligheten med kärnvapen inblandade.

En liten överlevande spillra gör motstånd under karismatiska John Connors (Jason Clarke - Zero Dark Thirty) ledning. Maskinerna skickar därför en ond supereffektiv terminator tillbaka till det förflutna för att mörda John Connors mor Sarah (Emilia Clarke - Game of Thrones) medan en god och mindre sofistikerad terminator (Schwarzenegger) har i uppdrag att skydda Sarah.

I Terminator:Genisys skickar dessutom Joh Connor sin krigarbroder Kyle Reese (Jai Courtney - Divergent, Jack Reacher) från nutidens 2018 tillbaka till Los Angeles 1984 för att skydda henne. Men Sarah är nu alls ingen ömhudad kvinna utan en krigsmaskin i eget slag som i åratal förberett sig på besöket från framtiden. Med hjälp av T-800-cyborgen (Schwarzenegger) blir huvuduppgiften för Kyle Reese och henne att förstöra Genysis, ett program som utger sig för att linka samman all teknologi på jorden men i själva verket är början till ett nytt maskinernas maktövertagande och mänsklighetens sorti.

Luta er tillbaka

Något logik ska man inte söka i den nya filmen utan hellre luta sig tillbaka i biofåtöljen och låta händelserna ha sin gång.

Alan Taylors (Thor:The Dark World) femte film i genren är en bugning till James Camerons klassiker samtidigt som Arnold Schwarzenegger med självironisk fabless tar emot en massa stryk och ger många tjuvnyp tillbaka.

Jämfört med nya Mad Max-filmen Fury Road som med sina människogestalter får en att känna åtminstone litet empati är Terminator:Genisys som en mix av datorspel och en James Bondfilm där man inte bryr sig för att hjälten och hjältarna alltid klarar sig. Men den är den roligare än Fury Road.

I´m back. Arnold Schwarzenegger och Emilia Clarke i nya Terminator:Genisys.

Dinoasurievrål och profithunger

Uppföljaren på Steven Spielbergs Jurassic Park fick en väntetid på 22 år och med tämligen gott resultatet. 

Jurassic World 2D/3D

★★★✩✩

Regi: Colin Trevorrow.

Manus: Rick Jaffa, Amanda Silver.

Genre: actionthriller.

I huvudrollerna: Ty Simpkins, Nick Robinson, Bryce Dallas Howard, Chris Pratt.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 3 min.

Jurassic World är en fartfylld thriller där vrålande dinosaurier med uppspärrade gap både angriper varande och annat folk och fä, och i demokratisk ordning både onda som goda.

Avstampen sker på Jurassic world, en temapark utanför Costa Rica där turisterna flockas för att uppleva livslevande dinosaurier alltmedan de äter, dricker och har det kul.

Men det finns malört i bägaren, besökarsiffrorna dalar och för att få sprutt på kommersen låter den profithungriga ägaren laboratoriets oetiska gossar manipulera fram ännu farligare och större dinosaurier, med en DNA-uppsättning som gör dem till mördarmaskiner.

Regissören Colin Trevorrow (Safety Not Guaranteed) kan sin Steven Spielberg och filmen rytmeras med lämpliga avsnitt av cool action och andhämtningspauser då endast bakgrundsmusikens violinsektion kör för fullt.

Bröder i fokus

I fokus står brödraparet Gray (Ty Simpkins), en elvaårig dinosauriefreak, som tillsammans med stora brorsan Zach (Nick Robinson) premiärbesöker dinosaurieparken där moster Claire (Bryce Dallas Howard - Spider Man 3) förväntas ta hand om dem.

Därav blir intet, moster Claire som jobbar i parken är för upptagen att marknadsföra och ha koll på läget, men när säkerhetsanordningarna kollapsar och större och mindre blodtörstiga dinosaurier på marken och i luften gör livet till ett hasardspel förvandlas hon från en proper salesgudinna i vit dräkt till female powergirl i mera uppknäppt version.

Med sig får hon dinosaurietränaren Owen (Chris Pratt - Guardians of the Galaxy) och mot sig herr Hoskins (Vincent D´Onofrio - The Judge), filmen onda galning som leder ett militärt utvecklingsbolag och som i Owens tränade velociraptorer ser effektiva krigsmaskiner i kommande krig.

Handlingen är förväntad och innebär bland annat att automatgevären smattrar, att helikoptrar störtar, att marken dånar av tunga steg när hiskeliga dinosaurier smyger sig på människor som gömmer sig i diverse tillhåll. Kombinationen av den senaste datoriseringstekniken och ren och skär thriller gör Jurassic World till en hygglig äventyrsfilm som slår ett slag både mot ett kommersiellt utnyttjande av djur i fångenskap och upplevelseindustrin. 

När kulor inte är tillräckligt. För de mera omfångsrika dinosaurierna i filmen Jurassic World är en kulkärve som ett myggstick.

Som en Woody Allenfilm men tråkigare

Funderingar kring livets mening och angsten över tilltagande ålder, en vidgande generationsklyfta samt frågor om hederlighet och moral är hörnstenarna i  Noah Baumbachs film While We´re Young. Den liknar en Woody Allenfilm men är tråkigare.

While We´re Young

★★✩✩✩

Regi & manus: Noah Baumbach.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Ben Stiller, Naomi Watts.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 37 min.

Ben Stiller och Naomi Watts i huvudrollerna spelar ett medelålderspar i New York, där Josh är dokumentärfilmare och Cornelia producent. Josh har fått smaka på framgångens sötma men efter sin senaste högt lovordade film har arbetet med en ny dokumentär kört in i väggen.

Det är då han och hustrun möter den unge dokumetärrookien Jamie (Adam Driver - Frances Ha ) och hans unga hustru Darby (Amanda Seyfried - Les Miserables) som tillverkar ekologisk glass. De ungas energi, anarki och aptit på livet får ny sprutt på ett redan stabiliserat förhållande samtidigt som Josh gör allt för att hjälpa Jamie med hans nya dokumentär. Josh imponeras både av Jamies vinylskivsamling och brädspel samt hans lättvindiga syn på livet och blir en slags mentor som börjar apa efter honom till en viss grad. De möter nya vänner, nya värderingar och märker att livet håller på att glida dem förbi.

Vändpunkt

Men allt i livet är sällan som det ser ut och vändpunkten kommer när Josh inser att Jamie inte kör med rent mjöl i påsen, han kopierar, stjäl och ångar fram på ohederliga vägar med framgången som enda mål, vilket får Josh att slå bakut.

Baumbach (Margot at the Wedding, Frances Ha) utforskar i While We´re Young den intellektuella amerikanska medelklassen, ett grepp som är bekant inte minst för Woody Allen. Men filmen saknar trots vissa trevande försök en förlösande humor, neuroserna känns påklistrade och allvaret som en uppstoppad fågel.

Ben Stiller hör till de skådespelare som imponerat på mig minst, han är alltid likadan, medan Naomi Watts spelar på ett mycket bredare register. Men filmen är mer eller mindre en besvikelse hur man än ser på saken.

Vänskap som vänder. Det hettar till mellan Adam Driver och Ben Stiller  i filmen While We´re Young.

En enda lång biljakt och orgie i explosioner

George Miller är efter 30 år tillbaka med den nya Mad Max filmen Fury Road där Mel Gibson gett över stafettpinnen åt Tom Hardy och Charlize Theron.

Mad Max: Fury Road

★★★✩✩

Regi: George Miller.

Manus: George Miller, Brendan McCarthy

Genre: actionäventyr, sci-fi.

I huvudrollerna: Tom Hardy, Charlize Theron. 

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 1 min.

Filmen är som vanligt en postapokalyptisk dystopi efter ett kärnvapenkrig. Det mesta går efter känt mönster där onda, galna maktutövare håller trashanksfolket i schack genom vattenransonering och koll på sinande oljereserver. 

Bossen Immortan Joe (Hugh Keays-Byrne - Sleeping Beauty) avlar barn med ett personligt harem samtidigt som han styr och ställer med likbleka, döende vampyrkrigare med smak på blod. Hans enarmade krigarkvinna Imperator Furiosa (Charlize Theron) får i uppdrag att fylla på olja i en tankbil i ett fort längre bort från huvudkvarteret då hon revolterar och rymmer med hela slurven av krigare i kölvattnet. De ondsinta diktatorsgänget har nyss fångat ex-polisen, nuvarande Mad Max, som de använder som blodbank för sina krigare, uppriggad i spetsen på en bil som förföljer Furiosa. 

Enda lång jakt

Och det är bara inledningen för hela filmen är en enda lång biljakt i ett ursinnigt tempo där blodet flyter, bilar exploderar och likhögarna växer. Furiosa och Mad Max har nämligen stridens hetta efter att förts ha rykt ihop med varandra förstått att slå påsarna ihop.

Med sig i den med specialvapen försedda tankbilen har de rebellen Nux (Nicholas Hoult - X-Men: Days of Future Past) och Immortan Joes avelskvinnor och bakom sig en kohort med vapenbestyckade skrotbilar, där elgitarrspelande och trummande tongivare leder förföljelsejakten längs oändliga ökenvidder.

Filmen saknar djup och mening, men följer en hetsens logik som ändå inte känns så oäven med sina feministiska ansatser och sköra miljöbudskap.

Tom Hardy som medverkat i Batmanfilmen The Dark Knight Rises och Inception är en hyfsad Mad MaX men visst är det Charlize Theron (Prometheus, Monster - Aileen Wuornos) med sitt svärtade huvud och en fan-anamma attityd som tar hem huvudpriset i en actionfilm ur den högre skolan.

Ständigt på väg. Det vimlar av krigare i öknen i Mad Max: Fury Road.

Traditionellt krigsdrama spetsat med romantik

The Water Diviner heter Russell Crowes första regiarbete, med honom själv i huvudrollen, i en film förlagd till strax efter andra världskrigets slut i Turkiet 1919 efter Anzac truppernas (Australiens och Nya Zeelands) nederlag vid Gallipoli 1915 i dåtida osmanska riket.

The Water Diviner

★★✩✩✩

Regi: Russell Crowe.

Manus: Andrew Knight, Andrew Anastasios.

Genre: krigsdrama.

I huvudrollerna: Russell Crowe, Olga Kuryljenko, Yilmaz Erdogan.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 51 min.

Ingen tvivlar väl på att Russel Crowe (Gladiator, A Beautiful Mind) inte skulle ha satt själ och hjärta i filmen, ansatsen är uppriktig, men känslan av det gammaldags pompösa, det alltid lika förväntade och hela helyllemoralen tar udden av det mesta.

En "water diviner" är en slagruteman som behärskar konsten att hitta vatten och det är precis vad som sker i början av filmen, när huvudpersonen, farmaren Connor (Crowe) i Australien gräver och hackar sig fram till en källådra och är överlycklig.

Men allt står inte rätt till på farmen. Hustrun lider av svåra psykiska problem efter att ingen av parets tre söner återvänt från kriget och hon anklagar ännu fyra år efteråt sin man för sönernas oblida öde. När hon tar livet av sig själv för egen hand  blir det upptakten till en resa till Istanbul och ett försök att utreda vad som hände de tre sönerna, då ententen försökte inta Konstantinopel med resultatet av ett eget manfall på 10 000 man och ett motsvarande turkiskt på 70 000 krigare.

Och resultatet av efterforskningarna är för sin del som väntat inte vackert. Med hjälp av en ottomansk major (Yilmaz Erdogan) som var med när det begav sig och krigade mot Anzactrupperna och Connors söner med dem, lämnar fadern inte en sten ovänd i jakten på sanningen.

Återblickar

I tätt återkommande tillbakablickar får åskådaren reda på vad som egentligen tilldrog sig, men det är faderns beslutsamhet och envishet som är filmens kärna.

Mot alla odds når han fram till slagfältet i Gallipoli, där den humana och sympatiska majoren och Connor blir vänner och småningom också blir ansatta av gemena, svartklädda, greker i en kamp på liv och död.

I en parallell story och som en helt onödig bonus spirar kantänka också kärleken mellan den rättrådiga och hyggliga Connor och en muslimsk krigsänka (Olga Kurylenko - Quantum of Solace) upp som på beställning. 22,5 miljoner dollar landade filmens budget på. Det är en massa pengar som kanske inte direkt kastats i brunnen men nog närapå.

Fiender blir vänner. Australiske farmaren Russell Crowe och ottomanska majoren Yilmaz Erdogan slår sina påsar ihop i det föga övertygande krigsdramat The Water Diviner.

Starkt och obehagligt om orättvisor och moral

Danske filmregissören Susanne Biers nyaste film En andra chans är hennes starkaste men samtidigt obehagligaste film.

En andra chans

★★★★✩

Regi: Susanne Bier.

Manus: Andres Thomas Jensen.

Genre: thrillerdrama.

I huvudrollerna: Nikolaj Coster-Waldau, Ulrich Thomsen, Maria Bonnevie.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 41 min.

Bier är känd för filmer som Hämnden, Bröder och Efter bröllopet. Teman kring moral och utsatthet befästs också i En andra chans och som mest explicit kring frågan hur långt man kan sträcka sig för att rätta till orättvisor utan att själv bli kriminell. Det som gör filmen obehaglig är att två babyer dras in i handlingen på ett uppslitande sätt.

Kompisar

Filmen som talas på danska och litet svenska handlar om de danska poliskompisarna Andreas (Nikolaj Coster-Waldau - Game of Thrones, Oblivion, Mama) och Simon (Ulrich Thomsen - The Thing, Hitman) som lever som i skilda världar. Där Andreas har ett stadgat hemliv, en älskad hustru (Maria Bonnevie - Jag är Dina) och nyfödd son hänger Simon på stripklubbar och super sig full.

Vändpunkt

Vändpunkten kommer snabbt. Polisparet får ett rutinuppdrag att utreda ett bråk hos två knarkare. Inne i lägenheten hittar de en liten baby som lämnats vind för våg i sin egen avföring. Andreas är minst sagt omskakad och utsatt för känslor av maktlöshet. Samtidigt får vardagslivet hemma allt mer bisarra drag. Hustrun visar sig vara i svår obalans och den ena hemska överraskningen efter den andra gör att det idylliska familjelivet hamnar i fritt fall.

Så mycket mer kan man inte berätta om intrigen som är i det närmaste perfekt, här kan man verkligen inte tala om något förutsebart. Medan Andreas utsätts för helvetiska motgångar blir Simon den av polisparet som växer och hittar sin roll i livet.

Dansk film imponerar

Manuset, det utmärkta skådespelet och filmarbetet med sina talande närbilder kryper in under huden antingen man vill det eller inte, låt vara att berättelsen inte undgår vissa ologiska inslag. 

Det sägs att om finsk film nästan alltid överträffas av den svenska gäller det samma mellan svensk och dansk film. Danskarna är helt enkelt förträffliga filmmakare och Susanne Bier en av de främsta. Intrycket av att dansk film är Nordens starkaste förstärks mångfaldigt efter att man sett En andra chans. 

Förrädisk idyll. Maria Bonnevie och Nikolaj Coster-Waldau får omskakande problem på halsen i filmen En andra chans.