Jake Gyllenhaal övertygar i boxningsdrama

Filmregissören Antoine Fuqua har svarat för några sevärda filmer som Training Day och The Equalizer med Denzel Washington i ledande roller. Nyaste filmen Southpaw är ett drama om världsmästaren i lätt tungviktsboxning och hans väg från höjderna mot botten och upp igen.

Southpaw

★★★✩✩

Regi: Antoine Fuqua.

Manus: Kurt Sutter.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Jake Gyllenhaal, Denzel Washington.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 3 min.

Jake Gyllenhaal hör till de nyare skådespelarna i Hollywood, som tillsammans med Heath Ledger blev en mediekändis i dramafilmen Brokeback Mountain. Efter det har han deltagit i ett flertal filmer av vilka rollen i Nightcrawler 2014 anses som den bästa. Uppbiffad till tänderna gör han också i Southpaw en roll som bär hela filmen igenom.

Han är den framgångsrika boxaren Billy Hope som med sin egen stil blivit mästare, en man som aldrig ger upp och piggnar till ordentligt först när han tagit massor av stryk. Uppvuxen på ett barnhem har han gjort sitt liv till den amerikanska drömmen, flott hus och bilar, en kärleksfull hustru (Rachel McAdams - Sherlock Holmes, Midnight in Paris) och en ung dotter (Oona Laurence) som han avgudar och vice versa.

Skräll

Skrällen är ett faktum när hustrun råkar ut för en fatal olycka och han själv med sitt hetlevrade temperament hjälper till att livet hamnar i fritt fall.

Dottern blir omhändertagen och allt ser mörkt ut. Tills han stöter på den före detta boxaren och nuvarande tränaren för fattiga unga, Tick Wills (Forest Whitaker - Oscarbelönad för sin insats i filmen The Last King of Scotland).

Southpaw är förvisso förutsebar och har sina klichéer men styrkan finns i personbeskrivningen och gestaltningen av boxningens stenhårda värld där våldet utan- och innanför boxningsringen når upp till oanade höjder. Det blir mycket nostalgi och smörballader mellan far och dotter innan hjältestoryn kröns av Billy Hopes comebackmatch mot en motståndare som utmålats på möjligast osympatiska sätt. Jake Gyllenhaal är kanske inte direkt någon Rocky Balboa a la Sylvester Stallone men ändå ett ordentligt muskelknippe som väcker lika mycket oro bland motståndarna som sympati hos tittarna. Trots det patetiska och förväntade är Southpaw till syvende och sist en bra film.

När goda råd är dyra. Jake Gyllenhaal lyssnar på tränaren Forest Whitaker i filmen Southpaw.

När mord ger livet mening

Woody Allen fyller i december 80 år men hans kreativitet visar ännu inga tecken på att avta. Nya filmen Irrational Man är en dramathriller och komedi om en professor som inte drar sig för att mörda för att ge livet en ny mening.

Irrational Man

★★★✩✩

Regi & manus: Woody Allen.

Genre: dramathriller, komedi.

I huvudrollerna: Joaquin Phoenix, Emma Stone.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 35 min.

Förra Allen-filmed Magic in the Moonlight från 2014 var underhållande men ojämn, Irrational Man har en tydligare storyline och når ställvis upp till klassisk Woody Allen-nivå. Hörnstenarna bildas av en filosofi där Heidegger, Kant och Dostojevskij spelar betydande roller.

I centrum står Joaquin Phoenix´ filosofiprofessor Abe Lucas, en desillusionerad, alkoholiserad och allmänt livstrött professor som kommer till ett nytt litet universitet på amerikanska östkusten. Som god föreläsare och med sin mystiska personlighet har han en inte oäven dragningskraft på kvinnor. Hans budskap är att  hitta någonstans mening i filosofin som han avfärdar med orden "verbal onani".

Vändpunkt

Vändpunkten kommer när han engagerat sig med den begåvade filosofistuderanden Jill Pollard (Emma Stone) som snart säger upp kontraktet med sin pojkvän. Egna lovar kring professorn slår därtill professorskollegan Rita Richards (Parker Posey) som i Abe hoppas på en utväg från sitt eget otillfredsställande äktenskap.

Abe Lucas blir som en ny människa när han tjuvlyssnar på en bordskonversation på en bar där en domare verkar ha dömt orätt och lämnat en mor i limbo. För att göra världen bättre tar han livet av domaren genom gift och verkar ha lyckats med det perfekta brottet.

Men det är inte huvudsaken utan främst frågan om gott och ont; om man genom en förment god gärning som de facto är illegal har den moraliska rätten på sin sida. Lucas cynism är en Akilleshäl och oväntade vändningar i intrigen får konstellationerna med Jill Pollard att ställa sig på huvudet.

Tematiken från Dostojevskijs Brott och straff bultar på dörren, men trots filmens seriösa anslag undgår det knappast någon att Irrational Man har en undanskymd men ändå komisk underton, exponerad inte minst i den sprittande glada jazziga bakgrundsmusiken - "ta inte så på allvar det ni ser" verkar Allen mena. Han är också en regissör som om någon behärskar konsten att få thriller och komedi att framstå som en oslagbar kombination.

Huvudrollsinnehavarna Phoenix och Stone är de absolut rätta att föra den rätt banala handlingen framåt med djup och trovärdighet. Underhållande men ingen riktigt stor film är slutbedömningen för  Irrational Man med sina toppar och vågdalar. 

Brott och straff. Joaquin Phoenix och Emma Stone är ett strålande radarpar i Woody Allens nyaste film Irrational Man.

Snygg action med Tom Cruise

Var finns alla dessa hemliga, dödliga spionorganisationer som ibland samman- men för det mesta motarbetar varandra? Se nya Mission Impossible: Rogue Nation och ni stöter på ett flertal av dem - in action.

Mission Impossible: Rogue Nation

★★★★✩

Regi & manus: Christopher McQuarrie. 

Genre: actionthriller.

I huvudrollerna: Tom Cruise, Rebecca Ferguson.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 11 min.

Det som började 1996 med första Mission Impossible-filmen har nu nått fram till den femte. Filmerna som blivit Tom Cruises varumärke och gjort honom själv stenrik är i motsats till vissa andra uppföljare i alla fall inga halvmesyrer utan i stället bra gjord kriminalunderhållning. Det är inte ens fel att påstå att den nya filmen är bäst i serien.

Tom Cruise är agenten Ethan Hunt som igen får springa, hoppa, hänga i flygplan och köra undan på motorcykelrygg och bil - och det går undan, den ena scenen överträffar den andra. Till en av favoriterna hör scenen på operan i Wien där man framför Puccinis mästerstycke Nessun dorma i Turandot just som bovarna och de goda killarna gör upp med varandra. Nessun dorma återkommer sedan som bakgrundsmusik i flera repriser. Snyggt.

Storyn är välgjord och rentav klipsk, ingenting är förväntat och överraskningarna duggar tätt. 

53-årige Cruise ville och fick göra stuntscenerna själva och han passar också på att visa upp sin vältrimmade kropp tid efter annan. 

Jakt på Syndikatet

Storyn handlar om hur IMF (Mission Impossible Force) reser land och rike runt på jakt efter hjärnan i den internationella Syndikat terroristorganisationen, hopplockad av agenter från olika länders underrättelseväsenden. Som medhjälpare har Cruise agent Brandt (Jeremy Renner), Dunn (Simon Pegg) och Luther (Ving Rhames) samt på spinnsidan agent Ilsa Faust, spelad av den svenska skådespelaren Rebecca Ferguson, känd från tv-serien Den vita drottningen där hon spelade drottning Elizabeth. Svenska skådespelare visar m.a.o. igen framfötterna och det talas t.o.m. litet svenska i filmen. Sean Harris (Prometheus) gör en instuderat bra roll som filmens onda genius.

Regissören Christopher McQuarrie är mest känd som manusskribent till filmen The Usual Suspects och har också skrivit manus till sin första långfilm Mission Impossible: Rogue Nation. Ingen dålig debut precis, trots att likheterna med Jason Bourne- och James Bondfilmerna inte undgår någon. Någon större humor finns inte i filmen med undantag för några enstaka oneliners.

Ingen hjälm. Motorcykelracing modell Tom Cruise.

En röst att minnas

Dokumentären Amy om Amy Whitehouse för tittaren framför och bakom kulisserna i en sångarkarriär som slutade alltför tidigt. Med en röst som räknades till den bästa inom soul och jazz slutade Londonsångarens liv i alkoholförgiftning 2011då Amy Whitehouse var 27 år gammal.

Amy

★★★★★

Dokumentär om Amy Whitehouse.

Regi: Asif Kapadia.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 7 min

Den för siffermystik lagda får igen rikligt med vatten på kvarn. Ett flertal berömda sångare hörde till klubben 27 Forever, bland dem Jimi Hendrix, Brian Jones, Janis Joplin och Kurt Cobain. 

Men varför Amy Whitehouse? Den gemensamma nämnaren döljer sig bakom berömdhetens förbannelse i kombination med drogmissbruk och ett sårbart sinnelag.

När man blir världsberömd verkar inte sällan en slags stor tomhet infinna sig, personen känner sig leva i en meningslös bubbla och börjar se det mesta i svart. Det här drev de ovannämnda sångarna till dödens tröskel och samma gällde den formidabla amerikanska skådespelaren Philip Seymour Hoffman, död i en överdos av knark på toppen av sin karriär 2014, 46 år gammal.

Tecken i skyn

För Amy Whitehouse del fanns tecknen i skyn redan länge. Men hon kunde också ha räddats, enligt många av hennes vänner, vilket framgår i Asif Kapadis (Senna) dokumentär.

Bräcklig och genial

Filmen följer i stort sett Amys liv i kronologisk ordning  med syfte att visa på det bräckliga och det geniala i Amy Whitehouse livsstory. Född i London i en judisk familj köpte hon sin första gitarr som 14-åring och började skriva egna texter och sånger. För att allt det kommersiella i pop& rockmusiken enligt henne var skräp.

Thrilleraktigt

Trots att man vet hur det går har dokumentären thrillerns kännetecken, med snuttar från konsertestraderna, korniga hemvideor och många scener backstage.

Med sin låga, genomträngande, men ändå karismatiskt mjuka röst steg Amy Whitehouse de facto in in i ett sällskap befolkat av storheter som Ella Fitzgerald och Sarah Vaughan.

Det var jazzen som drog till en början, senare också soul med lätt anstrykning till pop.

Universal fick upp ögonen för Amys talanger och singlar och album möttes av god kritik tills albumet Back to Black blev det definitiva genombrottet 2006.

I dokumentären får man den bestämda uppfattningen att succén och berömdheten för Amy i en ålder av 22 år blev för mycket. Hon blev en slags allemans byte, paparazzis gav henne inte en lugn stund och uppträdande på kända scener som David Lettermans förbyttes i knarkdimmornas rus ut till ett obarmhärtigt förlöjligande av henne på samma scener.

Inkörsport

Amy Whitehouses man Blake Fielder-Civil var hennes stora kärlek men samtidigt inkörsporten till ett drog- och alkoholberoende som trots flera rehabiliteringsförsök på diverse anstalter aldrig kom till skott. Bilden av hennes bortskämda och lättsinniga skitstövel till man blir i dokumentären ordentligt grundmurad.

Samma fördjupade personporträtt återspeglas i en stor del av Amys vänkrets, bland hennes musikaliska vänner, påverkare och pådrivare. Speciellt berörande blir porträttet av hennes korta samarbete med Tony Bennett, där man skönjer en ömsesidig beundran, men där samtidigt Amy Whitehouses svaga självkänsla inte undgår tittaren.

Under huden

Med hjälp av ett rikt befintligt arkivmaterial och många nya intervjuer skapar Asif Kapadis en film som går in under huden.

Man hoppas och in i det sista tro på ett under men den 23 juli 2011 avlider Amy Whitehouse i sitt hem i London av en kombination av alkoholförgiftning och bulimi.

Amy är en upplyftande, djupt tragisk och genomträngande återgivning av en sångare som inte bara kunde ha blivit något stort. Hon var det redan under sin korta livstid.

Dokumentären Amy är något av det bästa man kan se på vita duken: upplyftande, tragisk och genomträngande.

Schwarzenegger återvänder som terminator

Det tycks vara en trend inom filmen att när allt är berättat i tre-fyra filmer då återvänder man helt sonika till ursprunget och alltings ursprung. Så är fallet också för den nya Terminator:Genisys där Arnold Schwarenegger gör comeback i den filmgenre som blivit hans vinjett.

Terminator:Genisys

★★★✩✩

Regi: Alan Taylor.

Manus: Laeta Kalogridis, Patirck Lussier, m.fl.

Genre: scifi, action.

I huvudrollerna: Arnold Schwarzenegger, Jason Clarke, Emilia Clarke, Jai Courtney.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 59 min.

Frekeventa tidsresor, massiva explosioner och det sista skriket inom Terminatorfloran, som är nästan omöjliga att göra slut på, kännetecknar filmen som har hög fart och drive.

Bakgrunden är en artificiell intelligens som via maskiner, terminatorer och annat skrymt, startat ett totalkrig mot mänskligheten med kärnvapen inblandade.

En liten överlevande spillra gör motstånd under karismatiska John Connors (Jason Clarke - Zero Dark Thirty) ledning. Maskinerna skickar därför en ond supereffektiv terminator tillbaka till det förflutna för att mörda John Connors mor Sarah (Emilia Clarke - Game of Thrones) medan en god och mindre sofistikerad terminator (Schwarzenegger) har i uppdrag att skydda Sarah.

I Terminator:Genisys skickar dessutom Joh Connor sin krigarbroder Kyle Reese (Jai Courtney - Divergent, Jack Reacher) från nutidens 2018 tillbaka till Los Angeles 1984 för att skydda henne. Men Sarah är nu alls ingen ömhudad kvinna utan en krigsmaskin i eget slag som i åratal förberett sig på besöket från framtiden. Med hjälp av T-800-cyborgen (Schwarzenegger) blir huvuduppgiften för Kyle Reese och henne att förstöra Genysis, ett program som utger sig för att linka samman all teknologi på jorden men i själva verket är början till ett nytt maskinernas maktövertagande och mänsklighetens sorti.

Luta er tillbaka

Något logik ska man inte söka i den nya filmen utan hellre luta sig tillbaka i biofåtöljen och låta händelserna ha sin gång.

Alan Taylors (Thor:The Dark World) femte film i genren är en bugning till James Camerons klassiker samtidigt som Arnold Schwarzenegger med självironisk fabless tar emot en massa stryk och ger många tjuvnyp tillbaka.

Jämfört med nya Mad Max-filmen Fury Road som med sina människogestalter får en att känna åtminstone litet empati är Terminator:Genisys som en mix av datorspel och en James Bondfilm där man inte bryr sig för att hjälten och hjältarna alltid klarar sig. Men den är den roligare än Fury Road.

I´m back. Arnold Schwarzenegger och Emilia Clarke i nya Terminator:Genisys.

Dinoasurievrål och profithunger

Uppföljaren på Steven Spielbergs Jurassic Park fick en väntetid på 22 år och med tämligen gott resultatet. 

Jurassic World 2D/3D

★★★✩✩

Regi: Colin Trevorrow.

Manus: Rick Jaffa, Amanda Silver.

Genre: actionthriller.

I huvudrollerna: Ty Simpkins, Nick Robinson, Bryce Dallas Howard, Chris Pratt.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 3 min.

Jurassic World är en fartfylld thriller där vrålande dinosaurier med uppspärrade gap både angriper varande och annat folk och fä, och i demokratisk ordning både onda som goda.

Avstampen sker på Jurassic world, en temapark utanför Costa Rica där turisterna flockas för att uppleva livslevande dinosaurier alltmedan de äter, dricker och har det kul.

Men det finns malört i bägaren, besökarsiffrorna dalar och för att få sprutt på kommersen låter den profithungriga ägaren laboratoriets oetiska gossar manipulera fram ännu farligare och större dinosaurier, med en DNA-uppsättning som gör dem till mördarmaskiner.

Regissören Colin Trevorrow (Safety Not Guaranteed) kan sin Steven Spielberg och filmen rytmeras med lämpliga avsnitt av cool action och andhämtningspauser då endast bakgrundsmusikens violinsektion kör för fullt.

Bröder i fokus

I fokus står brödraparet Gray (Ty Simpkins), en elvaårig dinosauriefreak, som tillsammans med stora brorsan Zach (Nick Robinson) premiärbesöker dinosaurieparken där moster Claire (Bryce Dallas Howard - Spider Man 3) förväntas ta hand om dem.

Därav blir intet, moster Claire som jobbar i parken är för upptagen att marknadsföra och ha koll på läget, men när säkerhetsanordningarna kollapsar och större och mindre blodtörstiga dinosaurier på marken och i luften gör livet till ett hasardspel förvandlas hon från en proper salesgudinna i vit dräkt till female powergirl i mera uppknäppt version.

Med sig får hon dinosaurietränaren Owen (Chris Pratt - Guardians of the Galaxy) och mot sig herr Hoskins (Vincent D´Onofrio - The Judge), filmen onda galning som leder ett militärt utvecklingsbolag och som i Owens tränade velociraptorer ser effektiva krigsmaskiner i kommande krig.

Handlingen är förväntad och innebär bland annat att automatgevären smattrar, att helikoptrar störtar, att marken dånar av tunga steg när hiskeliga dinosaurier smyger sig på människor som gömmer sig i diverse tillhåll. Kombinationen av den senaste datoriseringstekniken och ren och skär thriller gör Jurassic World till en hygglig äventyrsfilm som slår ett slag både mot ett kommersiellt utnyttjande av djur i fångenskap och upplevelseindustrin. 

När kulor inte är tillräckligt. För de mera omfångsrika dinosaurierna i filmen Jurassic World är en kulkärve som ett myggstick.

Som en Woody Allenfilm men tråkigare

Funderingar kring livets mening och angsten över tilltagande ålder, en vidgande generationsklyfta samt frågor om hederlighet och moral är hörnstenarna i  Noah Baumbachs film While We´re Young. Den liknar en Woody Allenfilm men är tråkigare.

While We´re Young

★★✩✩✩

Regi & manus: Noah Baumbach.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Ben Stiller, Naomi Watts.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 37 min.

Ben Stiller och Naomi Watts i huvudrollerna spelar ett medelålderspar i New York, där Josh är dokumentärfilmare och Cornelia producent. Josh har fått smaka på framgångens sötma men efter sin senaste högt lovordade film har arbetet med en ny dokumentär kört in i väggen.

Det är då han och hustrun möter den unge dokumetärrookien Jamie (Adam Driver - Frances Ha ) och hans unga hustru Darby (Amanda Seyfried - Les Miserables) som tillverkar ekologisk glass. De ungas energi, anarki och aptit på livet får ny sprutt på ett redan stabiliserat förhållande samtidigt som Josh gör allt för att hjälpa Jamie med hans nya dokumentär. Josh imponeras både av Jamies vinylskivsamling och brädspel samt hans lättvindiga syn på livet och blir en slags mentor som börjar apa efter honom till en viss grad. De möter nya vänner, nya värderingar och märker att livet håller på att glida dem förbi.

Vändpunkt

Men allt i livet är sällan som det ser ut och vändpunkten kommer när Josh inser att Jamie inte kör med rent mjöl i påsen, han kopierar, stjäl och ångar fram på ohederliga vägar med framgången som enda mål, vilket får Josh att slå bakut.

Baumbach (Margot at the Wedding, Frances Ha) utforskar i While We´re Young den intellektuella amerikanska medelklassen, ett grepp som är bekant inte minst för Woody Allen. Men filmen saknar trots vissa trevande försök en förlösande humor, neuroserna känns påklistrade och allvaret som en uppstoppad fågel.

Ben Stiller hör till de skådespelare som imponerat på mig minst, han är alltid likadan, medan Naomi Watts spelar på ett mycket bredare register. Men filmen är mer eller mindre en besvikelse hur man än ser på saken.

Vänskap som vänder. Det hettar till mellan Adam Driver och Ben Stiller  i filmen While We´re Young.