Lågoktanig actionkomedi

Har man sett The Hitman´s Wife´s Bodyguard dyker en mängd andra liknande filmer osökt upp på radarn med resultatet att det mesta har varit bättre.

The Hitman´s Wife´s Bodyguard

✮✮✩✩✩

Regi: Patrick Hughes.

Manus: Tom O´Connor.

Genre: actionkomedi.

I huvudrollerna: Ryan Reynolds, Samuel L. Jackson, Salma Hayek.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 47 min.

Filmen är enbart gjord för att hämta in pengar, någon konstnärlighet eller något minnesvärt över huvudtaget syns inte alls.

Tag en slurv med bekanta skådespelare, skjut, svär och mörda så det står härliga till och filmen är inringad i ett nötskal.

Vi har livvakten Michael Bryce (Ryan Reynolds) och hitmannen/lönnmördaren Kincaid (Samuel L. Jackson) som tillsammans med mexikanska frun och bombnedslaget  (Salma Hayek) är ute på uppdrag med måltavla en grekisk miljardär (Antonio Banderas), som kantänka är ute efter att sprida ett virus så att världsekonomin går i spinn. Samtidigt försöker Kincaid med fru ligga med varandra så mycket som möjligt för att få barn, allt medan hustrun talar uppeggande och fult så det slår lock för öronen.

Hela storyn är sjukt skruvad och helt osannolik, det handlar om att gå på för fullt i med- som motvind och hoppas på det bästa.

Ojämnt

Skådespelet är ojämnt. Ryan Reynolds som skördat få lagrar på vita duken med undantag för filmen Buried (2010), där han var begravd i en kista under jorden, gör en rutinroll, samtidigt som han bevisar att han inte behärskar humorn i filmen.

Det gör däremot Samuel L. Jackson som nästan enbart figurerat i bättre filmer. Salma Hayek är sig lik men tankarna går till Once Upon A Time in Mexico där samma Antonio Banderas, Salma Hayek och Johnny Depp fick så mycket bättre fason på Robert Rodriguez´ actionfilm från 2003. 

Nu heter regissören Patrick Hughes som ”lyst” med Sylvester Stallonesåpan Expendables III och inte mycket mera.

Farthållningen är bra och vissa jokes är man bara tvungen att skratta åt men resten båtar för en av årets mest korkade och lågoktaniga filmer.

Högbetald  trio i svag film. Ryan Reynolds, Salma Hayek och Samuel L. Jackson i årets mest korkade film. 

Dödlig strand i paradiset

Vem skulle inte vilja tillbringa en dag på en paradisisk strand med sol och turkosblått hav. Så sker i M.Night Shyamalans nya film Old, men här finns många svängar i tranedansen som får det att mera likna en skräckfim.

Old

✮✮✮✩✩

Regissör: M: Night Shyamalan.

Manus; M. Night Shyamalan, Pierre Oscar Lévy, Frederick Peeters.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 48 min.

Den amerikanska regissören med indiska rötter är känd för filmer med övernaturliga motiv som The Sixth Sence, The Village, Signs och After Earth – vissa bra, andra mindre lyckade.

I Old ställs sakerna på sitt huvud och sedan följer Shyamalan ett formulär med ideliga chockeffekter, som småningom tar udden av sig själva.

Problem

Handlingen kretsar kring en familj på semester i tropikerna med medresenärer som hotelldirektören lockar att resa till en privat ö med paradisisk touch.

Problemen startar ganska snabbt när en död kvinna flyter iland och familjens pojke plötsligt blir tio år äldre. Småningom blir det klart att alla åldras i rasande takt och har ett dygn kvar att leva, sen tar åldern ut sin rätt. Filmen grundar sig på en serieroman av Pierre Oscar Lévy och Frederik Peeters och den drar tidvis rätt bra till tumskruvarna medan den i andra sekvenser känns tam och som något man sett tidigare.

Med finns stjärnskådespelare som Gael Garcia Bernal (Che Guevara i Motorcykeldagboken) och Vicky Krieps (Phantom Thread), pappa och mamma i en familj med två barn. Skräcken finns där men i högre grad klaustrofobin som får några av de mindre skräckslagna resenärerna att försöka fly, speciellt som de märker att någon videofotograferar dem natt och dag uppe från en kulle. Varför? Det klarnar under filmens gång och utgör den bästa delen av Old.

Rutinartade skådepelarninslag höjer inte på filmens aktier, men vi har i slutändan ändå rätt hygglig underhållning om man inte är för kräsen.

Döingar i vattnet. Familjens yngsting får ovälkommet besök under en simtur i filmen Od.

Drogaddict med den gudabenådade rösten

 Strange Fruit blev sången som slog knut på Billie Holidays liv. Den dokumentärt betonade filmen The United States vd Billie Holiday är en stark berättelse om hennes liv.

The United States vs Billie Holiday

✮✮✮✮✩

Regi: Lee Daniels.

Manus: Susan-Lori Parks, baserad på Johann Haris bok Chasing the Scream.

Genre: musikdrama, biografi.

I huvudrollerna: Andra Day, Trevante Rhodes.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2t 6 min.

Filmen följer Billie Holidays (Andra Day - American Assassin) liv under karriären då FDP (narkotikabyrån) får nys om hennes drogberoende och sätter press på henne efter att hon sjungit den förbjudna medborgarrättrörelsens sång Strange Fruit, om mörka i amerikanska södern som lynchas av vita.

Ja, Billie Holiday hade inte ett enkelt liv men med sin röst fick hon kultstatus inom jazzen. Filmen ger en god inblick på spelfilmens villkor, där också intervjuer, svartvita inserter och magiska scenframträdanden av huvudrollsinnehavaren Andra Day gör sitt för helheten.

Jagad

Billie Holiday jagades av narkotika-agenten Harry Aslinger (Garrett Hedlund – Mudbound) som använde direkt fula metoder för att få Holiday inspärrad. En oväntad hjälp blir den mörka FBI-agenten Jimmy Fletcher (Trevante Rhodes – Moonlight) som går mot sina överordnades order. Det blir allt från våldsamma äktenskapsscener och omskakande glimtar från drogträsket parade med bilder från Holidays barndom där prostitution och våldtäkt fanns med i bilden.

Den onda spiralen fortsatte med misshandel av hennes man men Holiday var en svår nöt att knäcka som inte drog sig för att njuta av såväl droger, alkohol och sex med män som kvinnor. Och den rebelliska ikonen som sjöng som ingen annan är höjdpunkten i en film där man begriper att repekt var vad den flärdfulla sångerskan krävde och också fick till sist. Hon dog 1959 i en ålder av 46 år men hennes minne lever och får ett nytt lyft med den välregisserade filmen av Lee Daniels (The Butler).

Synd, flärd och en magisk röst. Andra Day gör en utmärkt tolkning av Billie Holiday, också med sin sång.

Pappsen är värst

 När Viggo Mortensen gör regidebut med filmen Falling uppstår dramatiken mellan hemmets fyra väggar.

Falling

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Viggo Mortensen.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Viggo Mortensen, Lance Henriksen.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 52 min.

Viggo Mortensen fick stjärnglans med rollen som Aragorn i Sagan om ringen filmtrilogin. Under karriären har han medverkat i 30-tal filmer och glänst till bl.a. i A History of Violence och nu senast som chaufför i Green Book.

I Falling har han förutom regi och manus gjort soundtracket och medverkar själv i en central roll.

Mörkt

Det är ett mörkt drama Mortensen dukar upp, där såren mellan fadern Willis (Lance Henriksen) och sonen John (Mortensen) aldrig helnat.

John lever tillsammans med sin manliga partner Eric (Terry Chen), vilket redan det får fadern att se rött när han under begynnande demens flyttar till landet i New York för att temporärt bo med sin son. Farsgubben försitter en chans att häckla och tala illa om alla, familjemedlemmarna inkluderade.

Willis var de facto ett as och familjetyrann redan under Johns uppväxt, vilket verifieras i ett stort antal återblickar. Som den unge Willis ser vi Sverrir Gudnason (Monica Z). Kvinnor är horor och män bögar och under en familjemiddag drar han sig inte för att kalla Johns manna för hora och bögavlare.

John har ett gudalikt tålamod och försöker till självutplåning göra ont gott och ger sitt allt för att komma sin alltmer bortkollrade far till mötes, men icke.

Det är Lance Henriksen, med norskt påbrå som stjäl filmen med sin urstarka roll, som etsar sig fast också efter filmen. Mortensen är inte heller illa men hamnar i skuggan av Henriksen. Med hjälp av birollsinnehavare som Laura Linney (Truman Show, Mystic River) som syster Sarah blir storyn än mer njutbar och trovärdig.

Urladdning. Ett söndrigt far-son förhållande är nerven i filmen Falling med Lance Henriksen och Viggo Mortensen.

En hämnerska med sug

 Carey Mulligan gör sin hittills bästa roll i fräna, täta och den med svart humor bestyckade thrillern Promising Young Woman.

Promising Young Woman

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Emerald Fenell.

Genre: dramathriller.

I huvudrollen: Carey Mulligan.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 53 min

Popmusiken flödar och färgskalan går i pastell när huvudrollsinnehavaren Cassandra (Carey Mulligan) lever sitt dubbelliv, dels som hemmaboende 30-årig dotter hos sina föräldrar, dels som nattlig hämnerska på diverse hak som utger sig för att vara asfull och får kåta män att står i kö för att köra hem ett säkert ligg till sig eller till henne, det kvittar.

Sedan står överraskningarna på lut när den berusade visar sig vara spiknykter och vill hämnas på allt vad chauvinistiska mansgrisar heter. Hemma plitar hon nogsamt ned männens namn i en diger lista innan hon nästa dag går för att jobba på café.

Agenda

Det visar sig att hon har en agenda som bottnar i hennes ungdomsår då bästa väninnan bedrogs och blev våldtagen och som hon efter att själv ha hoppat av läkarstudierna vill hämnas med besked.

Filmen är brittiska skådespelaren Emerald Fenells (The Crown, Killing Eve) regidebut och hon lyckas både tjusa och skrämmas med såväl regi som manus. Dialogen är bra mellan Cassandra och hennes förädlar samt tillfälliga trevliga pojkvän Ryan (Bo Burnham – Rough Night). 

Deras kärlekssaga är snygg att se på för Cassandra är en vacker, förförande och komplex kvinna, utan andra ambitioner än hämnd och fångad i det spel hon själv bedriver till fulländning. Mot slutet drabbas tittaren av en stor överraskning, som planar ut i en logisk vinjett där priviligierade unga män som undgått straff för sexbrott i ungdomen får sig med rivjärnet.

Musiken, skådespelet, färgerna och kapitelindelningen får en att tänka på Quentin Tarantino och visst är Promising Young Woman en film som når upp till nästan samma nivå.

Britten Carey Mulligan som först skrällde till i Shame 2011 och sedan i tv-serien Collateral och senare i filmerna Mudbound och The Dig är som vanligt utomordentligt bra.

Skenet bedrar. Cassandra (Carey Mulligan) är farligare än hon ser ut i utsökt fina filmen Promising Young Woman.

Koreaner på jakt efter den amerikanska drömmen

 Lee Isaac Chung har gjort en något förutseende men varmhjärtad film om en koreansk familj som slår sig ned på bondvischan i Arkansas på jakt efter den amerikanska drömmen

Minari

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Lee Isaac Chung.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Steven Yeun, Yeri Han.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 55 min.

Bong Joon Ho lyfte den koreanska dramafilmen upp på en hög piedestal men sin senaste film Parasite. Det har fått människor att lystra till när en ny koreansk film dyker upp på vita duken.

Till dem hör Lee Isaac Chungs sexfaldigt Oscarnominerade Minari, även uppmärksammad med BAFTA-priser, mm.

Minari visar att välståndet inte kommer gratis då familjen med far, mor, dotter och son slår sig ner i ett simpelt hus på hjul ute på landte i Arkansas för att odla vad den rika joden har att ge. Jacob (Steven Yeun) och Monica (Yeri Haan) är två unga föräldrar som lämnade Korea för framtidslandet USA. Efter att ha slitit på en kycklingfabrik i Kalifornien har de styrt till Arkansas med sina två barn, Anne (Noel Cho) och David (Alan S. Kim). Jacob när en dröm om att odla koreanska grönsaker men Monica är missnöjd och vill flytta till stan och helst lämna Arkansas.

Snabbt uppstår det schismer och ingenting blir lättare när mormor Soonja (Yuh-Jung Youn) kommer för att vara barnvakt. Med sin excentritet – hon svär och spelar kort – blir hon en nagel i ögat för hjärtsjuka, lillgamla David.

Ny öppning

Men mormor ser också möjligheten att odla minari, vattenselleri, i bäcken en bit bort, vilket öppnar en ny dörr när otur och missväxt knackar på. Svårigheter att smälta in i gemenskapen skrivs inte på näsan utan i stället pekar regissören på fascinerande udda typer, som en religiös kuf som släpar omkring på ett kors längs vägarna på söndagen, och blir bästa vän med Jacob.

Det behövs svårigheter för att svetsa samman familjen och den varma och äkta känslan i filmen gör sitt för att skapa en filmupplevelse som håller. Filmens musik är bra liksom skådespelet där lill David (Alan S. Kim) och mormor (Yuh-Jung Youn) stjäl föreställningen.

Arbetsamt.En koreansk familj i Arkansas svetsas samman när de letar efter den amerikanska drömmen som bönder på bondvischan.

Ung kärlek i döden skugga

Australiska filmen Babyteeth hör till de välkomna udda produktionerna nu när Hollywood slagit bromsarna på i väntan på att corona ska dra förbi,

Babyteeth

✮✮✮✮✩

Regi: Shannon Murphy.

Manus:Rita Kalnejais.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Eliza Scanlen, Toby Wallace.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 58min.

Milla (Eliza Scanlen) är 16 år och har livet framför sig. Men något skaver. Hon är obotligt sjuk i cancer och till råga på allt blir hon kär i den litet äldre Moses (Toby Wallace). Något drömparti för föräldrarna är den småkriminella, oborstade drogdealern inte och det uppstår schismer inom familjen, vilket får Milla att ta hans parti, mer än hon kanske annars skulle ha gjort.

Med sin starka integritet vet Milla vad hon vill och lindar Moses kring sina fingrar. Till en viss gräns. Hon lever på lånad tid och det både komplicerar och förbättrar de ungas förhållande samtidigt som föräldrarna börjar inse vad som är viktigt i livet.

Tar sig snabbt

Babyteeth börjar förutseende men blir bara bättre och bättre som en kärleksfull berättelse i ett svårt livsskede. 

Den är indelad i episoder som skrider fram mot ett obönhörligt, vemodigt men också vackert slut. Eliza Scanlen från HBO-serien Sharp Objects gör en fin roll, bra assisterad av Toby Wallace (Boys in the Trees).

Kvistigt kärleksdrama. Milla (Eliza Scanlen) är sjuk i cancer när hon träffar Moses (Toby Wallace).