Purfinskt drama tilltalar

Markku Pölönens nya film Oma maa är det finskaste av finska man kan tänka sig. En bra story, goda skådespelare och fint kameraarbete gör den till en film som tilltalar.

Oma maa

★★★✩✩

Regi: Markku Pölönen.

Manus: Antti Heikkinen, Markku Pölönen.

Genre: historiskt drama.

I huvudrollerna: Oona Airola, Konsta Laakso.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 48 min.

Oma maa är Markku Pölönens första långfilm på tio år. Regissören känd för bl.a. Kivenpyörittäjän kylä (1995) och Koirankynnen leikkaaja (2004) har tillsammans med Antti Heikkinen, som även skrivit manus till filmen Juice som har premiär inom kort, gjort ett manus som lyfter fram tiden i Finland efter andra världskriget en bit in på 1950-talet. En nostalgitripp för äldre och en historielektion för yngre.

Det handlar om en kärlekshistoria med inslag av krigsmuller och alkoholmissbruk och filmen har på en vecka redan setts av över 100.000 åskådare.

Äldsta dottern Anni (Oona Airola) i den förmögna släkten Malmberg, som bedriver ett bageri i Norra Karelen, mister i kriget sin bror Aarne. Hon stöter efter kriget på Veikko (Konsta Laakso – Roskisprinssi) som var med och blev enda överlevande i den grupp finska soldater som utsattes för ett ryskt bakhåll där brodern strök med.

Det uppstår kärlek vid första ögonkastet. Veikko kommer nämligen lämpligen hem till Malmbergs med gårdens häst från fronten och bjuds genast av Anni in till julbordet, där fadern (Antti Virmavirta – Valoa yössä) och modern (Marjaana Maijala – tv-serierna Sorjonen och Presidentti) med avsmak ser på den oborstade, illa klädda typen, som kriget lämnade efter sig med en massa skärvor i kroppen och andra sår i själen. Han blir persona non grata.

Nybyggare

Efter hetsiga meningsskiljaktigheter flyttar Anni hemifrån och bygger tillsammans med Veikko upp sin framtid på en tomt som staten tilldelat krigsskadade i mitten av ingenting, en s.k. ”kall tomt” utan vägförbindelser, där allt skall huggas ned, röjas upp och byggas till bastu och hus från scratch.

Vänliga ortsbor hjälper till och livet ler som vackrast när systern (Helmi Linnosmaa) kommer på besök med fadern, modern vägrar ta sina vägar till nybygget. Men så förfaller Veikko till en kvälls supande med suspekta vänner och katastrofen bankar på dörren. Anni drar tillbaka till staden medan Veikko lider alla helvetets kval tills modern Malmberg ser på saken med nya ögon och blir den person som ställer allt till rätta.

Oma maa är en film där historiens vingslag hörs tydligt men framför allt en film om starka kvinnor i en värld med konservativa eller krigsskadade nervvrak till män. Faktum är att de krigsskadade fick klara sig på egen hand långa tider, först på 1990-talet togs veteranerna till heders och fick den upprättelse de förtjänade.

Fotoarbetet hör till filmens ljuspunkter för att inte tala om skådespelet. Oona Airola som medverkat i rollen som polis i tv-serien Bullets och i filmen Hymyilevä mies om boxaren Olli Mäki är ännu ett tämligen oskrivet blad men gör i Oma maa en rollprestation som heter duga. Också Helmi Linnosmaa som hennes syster, Antti Virmavirta som fadern och Marjaana Maijala som hennes mor liksom Konsta Laakso och Arto Heikkilä som rådig bysbo med munnen på skaft är alla bra skådespelare som gör filmen, med en ibland något haltande dialog, till en upplevelse man kommer ihåg.

Släktdispyter. Antti Virmavirta spelar fadern Kalevi Malmberg medan Oona AIrola är den lyskraftiga dottern Anni i kärlekshistorien och efterkrigstidsdramat Oma maa.