Varm men också konstigt tom

 Paul Thomas Andersons nya film Licorice Pizza är varm och rolig men ekar också av tomhet på sina ställen.

Licorice Pizza

✮✮✮✩✩

Regi & manus: Paul Thomas Anderson.

Genre: dramakomedi.

I huvudrollerna: Alana Haim, Cooper Hoffman.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 13 min.

Året är 1973 och ungdomarna i San Fernando Valley i södra Kalifornien spelar flipper, röker på, festar och har sig och tar igen sig däremellan igen sig i de  tidens stora hit, vattensängen.

I vimlet möts 15-åringen Gary (Cooper Hoffman) och tio år äldre Alana (Alana Haim) och en skakig vänskap utvecklas till sist till något allvarligare.

Toalettsprängning och skolbus med likasinnade tonårskillar får nämligen en ny inriktning när Gary får syn på den uttråkade fotoassistenten Alana och blir förälskad. I lättsamma, svängar tar sig filmen fram bland finniga tonårskillar som är wannabe företagarentreprenörer och med reklamens makt har tillträde till barare och slår an på kvinnor i omgivningen.

Gästskådisar

Rasismen florerar, protesterna mot Vietnamkriget mal på i bakgrunden, men riktigt farligt blir det aldrig. I stället gästar Bradley Cooper och Sean Penn vita duken i två roller som tvingar också den allvarligaste att dra på smilbanden,

Manuset är varmt och hjärtligt men filmen undgår inte långa tomma sekvenser. Största behållningen ger Alana Haim (The Fashion Found) med sin avväpnande tolkning av en ung självmedveten kvinna som velar mellan sin unga uppvaktning och framtiden och debuterande Philip Seymour Hoffmans son Cooper Hoffman i rollen som Gary. Ingendera är filmatiskt bildsköna men besitter en obestridlig egen charm.

Filmen har sina poänger men visst är det långt till Paul Thomas Andersons mästerverk Magnolia och The Master, den första med Philip Seymour Hoffman i en mindre och den andra i en monumental roll.

På språng. Cooper Hoffman och Alana Haim är behållningen i Paul Thomas Andersons film Licorice Pizza.