Sorg under soldränkt yta

Aftersun är en soldränkt historia om en far och hans dotter i tidiga tonåren på semester i Turkiet. Men under ytan finns en sorg som tickar på i egen takt.

Aftersun

4/5

Regi & manus: Charlotte Wells.

Genre: persondrama.

I huvudrollerna: Frankie Corio, Paul Mescal.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 42 min.

Skotska regissören Charlotte Wells debutfilm har mötts av strålande recensioner, man har lovordat och gråtit om varannat. Så långt som gråt vill jag inte sträcka mig men visst slår filmen an på strängar där melankoli och avsaknad spelar en avgörande roll.

Filmen är en tillbakablick av Sophie, tolkad av 2010 födda barnskådespelaren Frankie Corio, som sist och slutligen bär hela storyn på sina späda axlar. Nedtonat men imponerande gör hon rollen som en litet lillgammal flicksnärta som njuter med pappa av lata dagar i solen på en semesterort i Turkiet. Pappan spelas av Normal People-stjärnan och birollsinnehavare i The Lost Daughter, Paul Mescal. Han visar sig ha ett kvaddat äktenskap med sin hustru och passar på att umgås med sin dotter på tu man hand.

Vacker och ömsint

Aftersun är en vacker och ömsint film. Tillmötesgående, snäll och välmenande gör pappan det bästa av situationen trots att hotellet inte håller vad det lovat och dottern inte får roa sig med dyra extravaganser som många av resans unga medresenärer. Sophie är en idealisk ung flicka men ser bara bitar av en smärta fadern gör sitt bästa för att dölja. Fotoarbetet som delvis sker med kornig VHS-film ger ett autentiskt avtryck av flydda tider från 1980- 1990-talens semestrar i södern och de flitigt odlade närbilderna hör till det bästa i filmen.

Några dramatiska kast förekommer däremot inte, med undantag för en karaokekväll där Sophie gör mer eller mindre bort sig med sin tolkning av REM:s Loosing My Religion. I stället för att uppmuntra sin dotter vill pappan helst sjunka genom orden. 

Något skaver alltså och det kommer till uttryck i filmsnuttar den vuxna Sophie tittar på från semestern långt senare, vem var hennes pappa egentligen? Här tar melankolin och insikten av vad som egentligen hände med hennes depressiva far småningom form i hennes huvud. Litet mera hade man i alla fall vågat hoppas på, nu är transportsträckorna onödigt långa, men för att säga det med rallytermer är racet som helhet bra och tilltalande.

Solsemester med undertoner. Återblickar på en semester i Turkiet bildar ramberättelse i lovprisade filmen Aftersun med Frankie Corio och Paul Mescal.