Starkt och obehagligt om orättvisor och moral

Danske filmregissören Susanne Biers nyaste film En andra chans är hennes starkaste men samtidigt obehagligaste film.

En andra chans

★★★★✩

Regi: Susanne Bier.

Manus: Andres Thomas Jensen.

Genre: thrillerdrama.

I huvudrollerna: Nikolaj Coster-Waldau, Ulrich Thomsen, Maria Bonnevie.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 41 min.

Bier är känd för filmer som Hämnden, Bröder och Efter bröllopet. Teman kring moral och utsatthet befästs också i En andra chans och som mest explicit kring frågan hur långt man kan sträcka sig för att rätta till orättvisor utan att själv bli kriminell. Det som gör filmen obehaglig är att två babyer dras in i handlingen på ett uppslitande sätt.

Kompisar

Filmen som talas på danska och litet svenska handlar om de danska poliskompisarna Andreas (Nikolaj Coster-Waldau - Game of Thrones, Oblivion, Mama) och Simon (Ulrich Thomsen - The Thing, Hitman) som lever som i skilda världar. Där Andreas har ett stadgat hemliv, en älskad hustru (Maria Bonnevie - Jag är Dina) och nyfödd son hänger Simon på stripklubbar och super sig full.

Vändpunkt

Vändpunkten kommer snabbt. Polisparet får ett rutinuppdrag att utreda ett bråk hos två knarkare. Inne i lägenheten hittar de en liten baby som lämnats vind för våg i sin egen avföring. Andreas är minst sagt omskakad och utsatt för känslor av maktlöshet. Samtidigt får vardagslivet hemma allt mer bisarra drag. Hustrun visar sig vara i svår obalans och den ena hemska överraskningen efter den andra gör att det idylliska familjelivet hamnar i fritt fall.

Så mycket mer kan man inte berätta om intrigen som är i det närmaste perfekt, här kan man verkligen inte tala om något förutsebart. Medan Andreas utsätts för helvetiska motgångar blir Simon den av polisparet som växer och hittar sin roll i livet.

Dansk film imponerar

Manuset, det utmärkta skådespelet och filmarbetet med sina talande närbilder kryper in under huden antingen man vill det eller inte, låt vara att berättelsen inte undgår vissa ologiska inslag. 

Det sägs att om finsk film nästan alltid överträffas av den svenska gäller det samma mellan svensk och dansk film. Danskarna är helt enkelt förträffliga filmmakare och Susanne Bier en av de främsta. Intrycket av att dansk film är Nordens starkaste förstärks mångfaldigt efter att man sett En andra chans. 

Förrädisk idyll. Maria Bonnevie och Nikolaj Coster-Waldau får omskakande problem på halsen i filmen En andra chans.

Realistisk och annorlunda kriminalthriller

A Most Violent Year är titeln till trots ingen actionspäckad och våldsdrypande kriminalthriller utan en realistisk och spännande berättelse i Gudfaderns anda om en ambitiös businessman som mot alla odds håller sig till lagen i en nisch där alla andra fifflar och tar för sig.

A Most Violent Year

★★★★✩

Regi & manus: J. C. Chandor.

Genre: kriminalthriller.

I huvudrollerna: Oscar Isaac, Jessica Chastain.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 5 min.

Filmen ter sig ännu intressantare tack var mestadels och rätt okända nya, "coming" skådespelare.

Handlingen utspelas i New York 1981 där huvudpersonen Abel Morales (Oscar Isaac)  är en outsider inom oljebusinessen som tagit över sin svärfars firma. Han vill utvidga och gör ett föravtal om att köpa en oljeterminal av judiska affärsmän, hustrun Anna (Jessica Chastain) sköter om företaget bokföring. Hennes far är en gangster som sitter inne men företaget sköts helt eller nästan helt enligt lagliga metoder.

Problem

Problemen börjar när när Morales Standard Oil firmas tankbilar börjar stjälas. Facket vill förse chaufförerna med vapen men Albert Morales säger promt nej. Det blir upptakten till en kriminalhärva där en statsanställd agent som haft ögonen på Morales firma vädrar morgonluft allt medan kriminella element sätter företaget i gungning. Också avtalet om terminalköpet, där Morales plöjt ner alls sina pengar i en handpenning han inte kan få tillbaka, hamnar i vågskålen.

Den perfekta scenografin med gamla amerikanska vrålåk och nedisade bakgårdar i ett vintrigt New York för tankarna till en klassiker som Gudfadern.

När det börjar osa bränt på allav är det hustrun Anna som griper till vapen och anser sin man som en mes men genom beslutsamhet och självbehärskning lyckas han hålla rätt kurs både i företaget och äktenskapet i ett samhälle där det varken bes om eller ges någon nåd.

Några shootouts och förföljesescener i bil sitter i verkligen på rätt plats i filmen, där moraliska grundfrågor och pressen på rättrådiga människor i stor stress är huvudtema. Regissören J.C. Chandor som steg fram i rampljuset med filmen Margin Call 2011 har skrivit och gjort en film som skiljer sig markant från genrens allmängods.

Oscar Isaac som spelade en av huvudrollerna i Ex Machina för några veckor sedan i Borgå har genomgått en total förvandling och övetygar stort i huvudrollen. Han får utmärkt assistens av Jessica Chastain som spelat med i filmer som Zero Dark Thirty och horrorrullen Mama. Också veteranskådespelaren Albert Brooks i rollen som Morales jurist är utmärkt. En film som definitivt är värd en närmare bekantskap. Den visas åtminstone idag den 6.6. och dagen därpå.

Outsiders i gungning. Oscar Isacc och Jessica Chastain kämpar på mot kriminella i ett vintrigt New York i filmen A Most Violent Year.

Hyfsad thriller men svag story

Litet förvånad blir man när också en kvalitetsskådespelare som Sean Penn i Liam Neesons kölvatten går med i actiongenren för amerikanska 50-plus skådisar. Filmen The Gunman är en hyfsad thriller men storyn överraskar sällan och det mesta luktar gammal skåpmat.

The Gunman

★★✩✩✩

Regi: Pierre Morel.

Manus: Don MacPherson utgående från Jean-Patrick Manchettes roman.

Genre: thriller.

I huvudrollerna: Sean Penn, Jasmine Trinca, Javier Bardem.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 55 min.

Borgåpremiär: 24.4.15.

Det är den gamla visan om den före detta soldaten Jeff Terrier (Penn) och dödsmaskinen i amerikanska specialtrupperna som börjat extraknäcka som legosoldat i ett av inbördeskrig härjat Demokratiska republiken Kongo. Amerikanska intressen vill undanröja socialismen i tredje världen för att säkerställa profiten inom en korrumperad och inhuman gruvindustri. Det vankas lönnmord och när marken börjar bränna under fötterna tvingas Terrier lämna Kongo och sin älskade Annie (Jasmine Trinka - Ett rum i våra hjärtan) som mer eller mindre därefter tvingas blir hustru till den också med falska kort spelande Felix (Javier Bardem - No Country for Old Men).

Sår som rivs upp

Efter åtta år rivs gamla sår upp på nytt. Terriers tidigare arbetsgivare vill tysta ned honom för gott och ett gäng skrupelfria mördare sätter efter honom. Gamla synder blir som nya och ett intressant tillägg är att den finska skådespelaren Peter Franzén agerar hitmannen som leder jakten på Jeff Terrier.

Men allt det här har vi sett tidigare, såsom i The Equalizer med Denzel Washington och i John Wick med Keanu Reeves. Det är omöjligt att ta livet av gamla lönnmördare som kan alla tricks och som gått på gymmet stup i kvarten. 

Sean Penn som i sommar fyller 55 år är i toppskick men ser ändå gammal ut. Den parallella tårdrypande kärleksstoryn verkar ganska onödig och drar ut på en berättelse som kunde ha avfärdats på betydligt kortare tid. Ändå har regissören Pierre Morel (Taken, The Transporter) gjort en skickligt fotograferad film med rätt stuk i actionsekvenserna. 

Ny inmutning. Sean Penn debuterar i actionthrillergenren för 50-plussare i filmen The Gunman.

Spännande om konstgjord intelligens

En film om robotar och konstgjord intelligens dök tidigare i vintras upp i den humoristiska actionfilmen Chappie medan den nu Borgåaktuella filmen Ex Machina har ett betydligt dystrare och djupare budskap: vad händer om en maskin tar över herraväldet av sin skapare.

Ex Machina

★★★✩✩

Regi & manus: Alex Garland.

Genre: sci-fi.

I huvudrollerna: Domhnall Gleeson, Oscar Isaac, Alicia Vikander.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 42 min.

Borgåpremiär: 17.4.15.

Frågan är inte oväsentlig, astrofysikern Stephen Hawking har ställt den och anser att vi har orsak att vara oroliga. Ex Machina som är Alex Garlands första brittiska långfilm är en intelligent och spännande berättelse som får allt kusligare drag och mot slutet glider in på thrillerns domäner.

Domhnall Gleeson (Unbroken) spelar den framgångsrika unga datorkodaren Caleb som vinner en tävling och under en vecka får besöka sin arbetsgivare, datorgeniet Nathan (Oscar Isaac - A Most Violent Year), på hans retreat och laboratorium ute i vildmarken. Avsikten är att Caleb skall avgöra om en robot där är tillräckligt intelligent för att man ska kunna säga att den har artificiell intelligens, dvs. att den förmår tänka själv.

Tilldragande

Calebs förvåning är stor när roboten Ava (Alicia Vikander från Sverige) visar sig vara lika tilldragande som skarpsynt. Det uppstår inte bara intressanta diskussioner mellan robot och människa utan också en sexuell attraktion såsom mellan vilka två unga människor av olika kön som helst.

Men någonting är fel och frågan är vem som testar vem, Nathan blir också allt mer konstig, vilket inte enbart beror på en ohälsosam fallenhet för alkoholhaltiga drycker.

Testsituationen får många märkliga inslag, men Nathan bedyrar att allt är som det skall vara. Mellan Ava och Caleb växer sakta fram en förståelse som riktar sig mot Avas upphovsman Nathan och det är inte fel att påstå att inget visar sig vara som man förväntat sig. Filmen blir allt tätare och kommer mot slutet med flera överraskningar.

Skådespelarna är hyggliga, speciellt svenska Alicia Vikander (A Royal Affair, Seventh Son och Anna Karenina) visar med filmen att hon kommit längre än någon av våra inhemska skådespelare som med nöd och näppe får spela skurkbiroller tillsammans med de stora kanonerna som Samuli Edelman i Mission Impossible: Ghost Protocol och nu Peter Franzén i den kommande filmen The Gunman med Sean Penn i huvudrollen.

Filmens titel hänför sig f.ö. till uttrycket "Deus ex machina" som innebär en oväntad, onaturlig eller osannolik karaktär, föremål eller händelse som plötsligt introduceras i ett fiktivt verk eller drama för att hantera en situation eller intrig, som det framhålls i Wikipedia.

Ögon för varandra. Det uppstår ett oväntat förhållande mellan roboten Ava (Alicia Vikander) och datorkodaren Caleb (Domhnall Gleeson) i filmen Ex Machina.

Drama om skuld och ansvar

Petri Kotwicas nya film Henkesi edestä, på svenska Absloution, är ett drama med lätt anstrykning till thriller. Frågor om skuld och ansvar, förlåtelse och moral är filmens teman.

Henkesi edestä

✮✮✮☆☆

Regi: Petri Kotwica.

Manus: Petri Kotwica, Johanna Hartikainen.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Laura Birn, Mari Rantasila, Eero Aho.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 32 min.

Borgåpremiär: 10.4.15.

BORGÅ. Regissören Kotwica slog igenom med filmen Musta jää 2007, en film som i likhet med Henkesi edestä ställer två kvinnor i rampljuset. Filmen Rat King från 2012 om en man som inte förmår skilja på verklighet och internets spelvärld blev mer eller mindre en flopp.

Henkesi edestä handlar om ett par där mannen (Eero Aho) är präst och hustrun (Laura Birn) är kantor. Paret väntar sitt första barn och när värkarna sätter igång kör hon från sommarstället i Pargas till sjukhuset men råkar köra över något i nattens mörker. Hennes man går för att se vad det var och säger att det måste ha varit en hjort som försvann.

På sjukhuset möter förstföderskan en kvinna (Mari Rantasila) vars man blivit överkörd av en bil. Sakta men säkert blir det uppenbart för präst och kantor att de är de skyldiga men i stället för att bekänna nästlar de in sig i ett nät av lögner. Samtidigt som parförhållandet sätts på prov blir de två kvinnorna vänner, Birn försöker till en viss gräns på allt sätt gottgöra vad hon åstadkommit utan att yppa sanningen.

Utmaning

Henkesi edestä är en film om förlåtelsens utmaningar och om svårigheterna med att ta sig upp ur osanningens träskmarker när man en gång hamnat in på fel spår. Filmen handlar också om att våga se sanningen i vitögat och att erkänna sin skuld samt om att be om och att få förlåtelse.

Tempot är nedtonat och närapå sävligt, intresset upprätthålls genom de kraftiga kvinnoporträtten, männen hamnar mera i bakgrunden och saknar djup. Laura Birn gör igen en bra roll, vilket hon redan bevisat med i filmer som Nordsjö, Utrensning och Lejonjhärtat, men också Mari Rantasila, känd som skådespelare och regissör för Risto Räppääjää-filmerna samt som musiker, svarar för en bra gestaltning av kvinnan vars man omkommer i sviterna av överkörningen. Att hon i filmens slutscener besluter sig för att hämnas ger storyn en förhöjd men delvis onödig dramatik.

Nära men så långt ifrån. Familjelyckan grumlas för Laura Birn och Eero Aho i filmen Henkesi edestä. Foto: Petri Kotwica.

Chans att se A Clockwork Orange gratis i dag

 Bio Rex s.k. stadsförevisningar, där publiken har tillfälle att gratis se utvalda favoritfilmer av Borgåbor med film som intresse går i kväll in på slutrakan med filmen A Clockwork Orange kl. 17.30. Filmen är som sagt gratis men man bör lösa ut sin biljett först.

BORGÅ. Filmen är den jag valt och jag kommer att hålla en kort introduktion innan förevisningen kör igång.
Den grundar sig på Anthony Burgess roman från 1962 som Stanley Kubrick gjorde till film 1971. En fiktiv och utravåldsam berättelse om den unge Alex som hör till en subkultur ungdomar som rånar, våldtar och till sist mördar. Efter premiären väckte den ett stort moraliskt färgat rabalder i England.

Alex har mördat och för att slippa ett långt fängelsestraff går han med på ett rehabiliteringsprogram i fängelset. Men det går inte som förväntat. Filmens poäng är hur långt samhället kan inskränka på den personliga fria viljan för att skapa ordentliga medborgare.

Stanley Kubrick är min favoritregissör. Andra favoriter är b.a. Klaus Härö med sin senaste film Fäktaren, Paul Thomas Anderson med en film som Magnolia, Roy Anderson med nyaste En duva satt på en gren och funderade på tillvaron och Quentin Tarantino med t.ex. Inglorious Basterds.

Men Stanley Kubrick skiljer sig från  de flesta andra regissörer för att han enligt mig aldrig gjort en dålig film. 

Så tycker inte alla. När jag såg A Clockwork Orange i början av 1970-talet med min blivande hustru ville hon lämna biografen nästan med det samma. Det har varken hänt förr eller senare. Jag fick ta i henne och säga att försök nu se hela filmen innan du fördömer den. 

Den som inte sett filmen kan avgöra själv hur den känns för var och en på det personliga planet. För mig blev det en film som stannade kvar i minnet som en av de bästa jag sett.

A Clockwork Orange visas i dag den 30.3. kl. 17.30 gratis på Bio Rex. Åldersgränsen är 16 år.

Berörande men ändå osentimentalt

Oscarvinnaren Still Alice är en film som några gånger sätter hjärtesträngarna i dallring. Men trots att den är förutsebar och stråkarna ibland drar igång ordentligt känns den varken för pompös eller för sentimental och ger en saklig bild av den fuktade sjukdomen Alzheimer.

Still Alice

★★★★✩

Regi: Richard Glatzer, Wash Westmoreland.

Manus: Richard Glazer, Wash Westmoreland utgående från Lisa Genovas roman.

I huvudrollerna: Julianne Moore, Alec Baldwin, Kristen Stewart.

Barntillåten.

Speltid: 1 t 41 min.

Borgåpremiär: 20.3.15.

Filmen i Richard Glazers och Wash Westmorelands (The Last of Robin Hood) regi  grundar sig på Lisa Genovas roman Fortfarande Alice. Centralgestalt är den framgångsrika lingvistikprofessorn Alice Howland, tolkad av den också som karaktärsskådespelare bekanta Julianne Moore som med filmen fick en Oscar i vårvintras för bästa kvinnliga huvudroll.

På tok

Alice föreläser vid Colombia University i New York och firar i början av filmen 50-årskalas med familjen, dvs. tre präktiga, redan utflugna barn och en framgångsrik äkta man (Alec Baldwin).

Men något är på tok, något stämmer inte. Alice börjar tappa ord och lokalsinne och beställer tid hos en neurolog som efter några besök ställer den hårresande diagnosen presenil Alzheimers sjukdom, minnessvikt i ovanligt unga år. Sjukdomen har varit svår att diagnosticera eftersom intelligenta personer har förmågan att lättare dölja symptomen fram till ett visst skede. Att sjukdomen dessutom visar sig vara ärftlig gör allt ännu svårare, då också barnen är i riskzonen.

Vardagen

Filmen följer Alices tragiska vardag, sakligt och utan onödigt buller, dramatiken yppar sig främst i svårigheterna för familjen och Alice på hennes väg mot ett oundvikligt minnestöcken.

Ena gången vet hon inte om att hon talar till sin egen dotter, en annan gång hittar hon inte toan och kissar på sig.

Kristen Stewart (Twiligt-filmera) som inte direkt rosat marknaden i tidigare filmproduktioner visar nu lejonklon som familjens svarta får, en revolutionslysten ung skådespelare. Hon var dottern som hade de största meningsskiljaktigheterna i familjen med sin mor som tonåring, men när det gäller blir hon mammans hjälp och stöd.

Alec Baldwin gör en standarroll som äkta man i skärselden mellan karriären och en obotligt insjuknad hustru. Julianne Moore som redan lyst till ordentligt i filmer som Magnolia och The Hours har fått en roll som gjord för henne, hon ger både det tragiska och det som ännu är hoppingivande ett ansikte som berör. 

Hjälpare i nöden. Kristen Stewart och Julianne Moore i sevärda Still Alice. Foto: Filmikamari.