Äntligen en finsk film som imponerar och som dessutom är helt oförutsägbar. En flicka vid namn Varpu har redan skördat lagrar bl.a. på filmfestivalen i Toronto i höstas. Debutanten Linnea Skog från Borgå kommer garanterat att höra av sig på nytt.
En flicka vid namn Varpu
(Tyttö nimeltä Varpu)
★★★★✩
Regi & Manus: Selma Vilhunen.
Genre: drama.
I huvudrollerna: Linnea Skog, Paula Vesala, Lauri Maijala.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 1 t 40 min.
BORGÅ. Regissören och manusskribenten Selma Vilhunen blev med kortfilmen Pitääkö mun kaikki hoitaa? Oscarkandidat. En flicka vid namn Varpu är hennes första långfilm och håller måttet både vad storyn och skådespelet beträffar.
I korthet handlar filmen om 12-åriga Varpu (Linnea Skog) från en gråmurrig Helsingforsförort, hennes ”odugliga” mamma, hennes okända, psykiskt sjuka pappa i Uleåborg och en resa till norra Finland på jakt efter sina rötter.
Mot norr
Varpu är som så många andra flickor i sin ålder hästtokig och tränar flitigt med sin ponny inför en hinderrittävling. Flickkompisarna tisslar och tasslar, om hennes deprimerade mamma som städar och inte på något vänstervis lyckas få till det till ett körkort och om hennes pappa, som det bara går rykten om.
Efter några utflykter med kompisarna i bilar gänget brutit in sig i och fått igång med skruvmejsel, bestämmer sig Varpu för att köra med en av dessa bilar till Uleåborg, för hon har fått redan på sin pappas namn och adress.
Det går inte riktigt som hon tänkt sig, bensinen tar slut och hon får lift. Framme i Uleåborg blir hon bekant med en kvinna som misshandlas och som passar på att fly från sitt fängelse samtidigt som hon hjälper Varpu och får hennes oroliga mamma Siri (Paula Vesala - Vuosaari) att komma upp till norra Finland. Här hittar Varpu till sist sin pappa (Lauri Maijala - Juoppohullun päiväkirja), han är visserligen snäll men konstig och det visar sig att han lider av schizofreni.
Stor, liten film
En flicka vid namn Varpu är en stor, liten film, där personregin är utmärkt.13-åriga Linnea Skog, dotter till skådespelaren Frank Skog och kommunfullmäktigeledamoten i SFP, Borgå, Laura Karén, är filmens ryggrad med sitt chosefria och hudnära skådespel, där små skiftningar i mimiken och ett litet leende säger allt.
Samtidigt är det en berättelse om ett okonventionellt mor-dotterförhållande; om en mor som inte orkar leva upp till samhällets förväntningar och gråter ut om sina besvikelser inför sin unga dotter.
En flicka vid namn Varpu är också filmen som ger skådespelarna mycket utrymme. Den mera som sångerska kända Paula Vesala bättrar på hela tiden och gör en utmärkt roll i en omvänd tillväxthistoria, samma gäller Lauri Maijalas rollgestaltning.
En flicka vid namn Varpu är en ställvis berörande men framför allt varm och också rolig film som får en att igen börja tro på att finsk/finländsk kvalitetsfilm inte enbart vilar på Klaus Härös axlar.
En stor, liten film. Linnea Skog är stjärnan i En flicka vid namn Varpu, väl assisterad av Paula Vesala i rollen som hennes mor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar