Christopher Nolan (Inception, Interstellar) lättar aldrig på greppet i sina kanske bästa film hittills. Dunkirk håller nämligen fokus på tre olika fronter och liknar i sin uppbyggnad en episodfilm.
Dunkirk
★★★★★
Regi & manus: Christopher Nolan.
Genre: historiskt drama, action.
I huvudrollerna: Fionn Whitehead, Tom Hardy, Mark Rylance, Kenneth Branagh, Cillian Murphy.
Åldersgräns: 16 år.
Speltid: 1 t 47 min.
När engelska, franska och belgiska trupper omringades av tyskar i Dunkirk i juni under andra världskrigets början då slaget om Frankrike var som intensivast var goda råd dyra. 400 000 man befann sig på stranden utan skydd medan fiendeplan ohotade kunde bomba och skjuta på de allierades trupper. Churchill beordrade insatser som skulle evakuera 300 000 engelsmän från strandhelvetet i Dunkirk. Filmen Dunkirk är berättelsen om en av Nazitysklands största blundrar då dess trupper inte ryckte fram till slutet och därmed gav de allierade möjligheten till det som kallas undret vid Dunkirk.
Den verbala biten i filmen är minimal, det är händelserna som talar för sig själva. Dels sker det bland männen på stranden och dels ombord på fartyg som sänks av torpeder, bombplan och tyska jagare. Dessutom är ett fåtal engelska Spitfireplan inblandade i en ojämn strid om herraväldet i luften och sist men inte minst rör sig filmen bland den flotta av fiske- och fritidsbåtar från England som stävar mot Dunkirk för att evakuera engelsmän i dödens käftar.
Fungerande rytmik
Rytmiken i filmen är utomordentligt bra när den växlar mellan klaustrofobiska scener bland män ombord på sjunkande fartyg i natten, flygdueller uppe i skyn och med delfokus på utsattheten bland räddarna i småbåtar på väg mot Dunkirk.
Alla skådespelare är väl valda för sina roller. Hit hör Tom Hardy (Legend, Mad Max: Fury Road) som stridsflygare, Kenneth Branagh (The Boat that Rocked) som flottkommendör, Fionn Whitehead (Him) som är filmens nav som en man i ledet, Cillian Murphy (Inception) i rollen som en traumatisk soldat som räddas ur havet på en båt styrd av Mark Rylance (Bridge of Spies).
Helhet och musikalisk nerv
Panoraman över hela krigsscenen till havs och på stranden med illavarslande rökpelare som bolmar på i bakgrunden ger ilningar längs ryggraden. Det som får hjärtat att dunka litet extra är Hans Zimmermans olycksbådande och ständigt dunkande, än accelererande, än avtagande musik, som ger en egen dimension åt allt som sker.
Nolan dukar absolut inte upp några våldsorgier och undviker all politisering och nästan helt genrens hjälteglorifiering för att enbart koncentrera sig på de enskilda soldaternas kamp för sina liv. En så här bra och ovanlig krigsfilm är ett måste för alla som vill se något extra på vita duken i sommar.
Utsatta. Slumpen avgör vem som överlever på stranden vid Dunkirk.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar