Med förlaga i sin egen chilenska film Gloria har regissören Sebástian Lelio gjort en nyversion med engelskspråkiga Gloria Bell, klippt och skuren för Julianne Moore.
Gloria Bell
★★★✩✩
Regi: Sebástian Lelio.
Manus: Sebástian Lelio, Alice Johnson Boher.
Genre: drama & komedi.
I huvudrollerna: Julianne Moore, John Turturro.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid 1t 42 min.
I filmen om en frånskild kvinna i medelåldern på jakt efter en mening i livet får Julianne Moore maximalt med spelrum. Det är henne förunnat, givetvis, hon är en driven skådespelare som lyst i Magnolia, The Hours och inte minst Still Alice där hon spelade en kvinna som försvann i alzheimers dimmor.
Moore är igen pålitlig men storyn bara sådär halvbra för att säga sanningen. Berättelsen saknar stora känslor och går på i ett långsamt tempo men själva grundstoryn om jakten på den försvunna lyckan är påtaglig.
Ingen drömprins, men…
Frekventa besök på dansgolvet har inte precis fått henne att hitta sin prins men hur som helst får det henne henne en kväll i discotakt att ramla över likaså frånskilda Arnold (John Turturro - O Brother, Where Art Thou, Fading Gigolo). Snäll och vänlig väcker han ett visst gensvar hos Gloria Bell, inte minst när han tar henne med sig till sitt nöjesfält där hon får spela paintball.
Båda har egna vuxna barn, Julia en son, vars hustru försvunnit på retreat ut i Nevada öknen. Men det är Arnold som har de stora problemet eftersom hans bortskämda döttrar och påhängsna före detta hustru ringer stup i kvarten och ska ha hjälp med än det ena, än det andra. Det här inkräktar på de nyförälskades samliv som störs i grunden av det förflutna.
Att gå vidare är inte lätt, men filmen rullar sig inte runt i ångestkänslor utan tar det ofta med en klackspark då humorn flödar. Den obetalbara slutscenen är som en insikt i att man kan gå vidare bara man släpper taget om allt som förkväver.
Spirande förhållande. John Turturro och Julianne Moore i dramakomedin Gloria Bell, medelålderskvinnan på jakt efter livets mening.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar