Driven av hämndbegär

Nicole Kidman är strykful Los Angelessnut som pinas av sitt förflutna i filmen Destroyer men drivs vidare av rent och skärt hämndbegär.

Destroyer

★★★✩✩

Regi: Karyn Kusama.

Manus: Phil Hay, Matt Manfredi.

Genre: kriminalthriller.

I huvudrollerna: Nicole Kidman.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 1 min.

Skådespelare försöker ibland gå över gränserna för att se vart vingarna bär. Det här stämmer bra in på Nicole Kidman som rört sig på ganska säkra domäner hittills men i filmen Destroyer gör en roll man knappast känner igen henne i.

Liksom för att visa att hon är allt annat än ful har filmen tätt återkommande återblickar i en för filmen avgörande story, där den Nicole Kidman vi vant oss vid att se - läs snygg och tilldragande – dominerar.

Erin Bell heter Los Angeles polisen i Karyn Kusamas (Girlfight, Jennifer´s Boy) hårdkokta kriminalthriller med en oslagbar Nicole Kidman i centrum. Hon är ingen vacker syn, ett liv av självförebråelser och alkoholism har satt sina spår: spruckna läppar, blekgrå hy och rödsprängda ögon.

Hus i helvetet

När hon ramlar över en fysionomi från sitt förflutna tar det hus i helvetet. Äntligen har hon chansen att hämnas på de typer som dödade hennes poliskompanjon och fadern till hennes barn i ett lång utdraget undercoverjobb i ett ökenområde i Kalifornien där droger och ond bråd död var vardagsmat och där allt gick fel. I återblickar serveras publiken bit för bit av en märklig story som traumatiserade Erin Bell till den grad att hon förvandlades närapå till zombie.

När skarplägena hopar sig i nutid slår Bell tillbaka och hårt, så att också dagens kriminella med kontakter till fulingarna i det förflutna vet vem som biter skarpast.

Filmen är formsydd för Nicole Kidman och en sannskyldigt utlämnade och skoningslös studie av ett liv som gick fel och där till sist bara hämnden har någon betydelse. Litet sentimentalitet och gammaldags moral finns med i berättelsen om Erins förhållande till sin dotter (Jade Pettyjohn  – School of Rock) som håller på att glida ut i knarkträsket. Om skådespelet är bra håller storyn inte för någon närmare granskning, hämndberättelser finns det nog redan allt för många på vita duken.

Driven av hämnd. Nicole Kidmans liv som polis på dekis beror på händelser i det förflutna.