Inte ens stjärnorna får thriller att lysa

Någon stor film är remaken av den argentinska Oscarsvinnaren 2009 Hemligheten i deras ögon inte, inte ens stjärnor som Julia Roberts och Nicole Kidman förmår göra underverk, men det oväntade slutet får Secret in Their Eyes att resa sig några pinnhål.

Secret in Their Eyes

★★✩✩✩

Regi: Billy Ray.

Manus: Billy Ray, Juan José Campanella.

Genre: thriller.

I huvudrollerna: Julia Roberts, Nicole Kidman, Chiwetel Eijofor.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 51 min.

Storyn är långt från unik: en ung flicka i Los Angeles våldtas och mördas brutalt medan mördaren kommer undan. Modern Jessica (Julia Roberts) är agenten, vars liv slås i spillror, Ray (Chiwetel Eijofor - 12 Years A Slave) den lojala kollegan som ägnar sitt återstående liv åt att sätta fast illgärningsmannen. Med ojusta medel och på fritiden om det behövs.

Lägg till en kvinnlig åklagare (Nicole Kidman) som Ray är betuttad i och en korrumperade åklagarboss (Alfred Molina) som sätter käppar i hjulet för honom och annat hyggligt folk i tid och otid och berättelsen börjar vara hopspikad.

För sävligt

Det tycks vara inne att göra osminkade kvinnoroller. Det gjorde Brie Larson i sin i år Oscarsbelönade roll i Room och det gör Julia Roberts i Secret in Their Eyes.

Hon gör dessutom en lågmält tilltalande roll i filmen med utrymme för några mer dramatiska utfall. Nicole Kidman spelar säkert på rutin medan det är Chiwetel Eijofor som drar det tyngsta lasset och gör det med bravur.

Det långa stunderna med sävligt tempot och den ointressanta intrigen tär ändå på åskådarnas nerver. Filmen I Billy Rays (Breach) regi direkt skriker efter action och den dyker upp ett fåtal gånger. Slutet är som sagt filmens intressantaste del och väcker rentav upp dem som hunnit falla i halvslummer.

Trio med bekymmer. Julia Roberts, Nicole Kidman och Chiwetel Eijofor i halvsömniga filmen Secret in Their Eyes.

Tandlöst om 1950-talets Hollywood

Bröderna Coen har stått som garanter för bra film men nyaste komedin Hail, Caesar! är en intetsägande och tandlös historia om 1950-talets Hollywoodfilmer - ställvis roande, för det mesta långtråkig.

Hail, Caesar!

★★✩✩✩

Regi & manus: Ethan & Joel Coen.

Genre: komedi.

I huvudrollerna: Josh Brolin, George Clooney, Channing Tatum.

Åldersgräns: 7 år.

Speltid: 1 t 46 min.

Om man räknar upp filmer som Fargo, Big Lebowski, No Country for Old Men och Burn After Reading ringer klockorna för bröderna Coen med sin klaraste klang. Den aktuella komedin erbjuder ett brustet ackord med ett fåtal övertoner.

Skådespelarna är bra men manuset simpelt och ointressant, några träffsäkra parodier på gamla Hollywoodpärlor räcker inte till.

Josh Brolin är Capitol Pictures allt i allo - filmproducenten Mannix som tagit en mängd obegåvade skådespelare under sitt beskydd och gett dem roller i obskyra westerns, musikaler och det stort upphaussade kvasibibelspektaklet Hail, Caesar! - A Tale of Christ.

Kidnappad

Men huvudrollsinnehavaren -  kvinnoslukerskan och festprissen Baird Whitlock (George Clooney) - kidnappas av kommunister som retat upp sig på utsugarmentalitetet inom filmindustrin och han ställs inför en brokig skara marxister med professor Marcuse (John Bluthal) i spetsen.

En cowboyfilmskådespelare (Alden Ehrenreich - Stoker), totalt oförmögen att lära sig filmrepliker till regissören Laurentz (Ralph Fiennes) förtvivlan, blir hans räddning, samtidigt som kommunistsympatisören och musikalstjärnan Burt Gurney (Channing Tatum) passar på att försvinna med en rysk ubåt i havsdjupet.

Också filmen trampar vatten, trots flera välriktade slängar till gamla filmklassiker. Den för Coenbröderna karakteristiska skärpan och ironin glänser till mycket sällan. När det kvicktänkta saknas kunde slapstick och mera action ha räddat situationen, nu blir det någonting mitt emellan i ett märkvärdigt ingenmansland där tröttsam kvicksand drar ned mot bottnen.

Parodiskt. George Clooney som Kirk Douglasaktig romersk kejsare i den slappa komedin Hail, Caesar!

Holocaustdrama utan Hollywoodfernissa

Son of Saul är en obehagligt närgången, dramatisk och omskakande betraktelse av det judiska Sonderkommandot i Auschwitz ur en lägerfånges synvinkel. 

Son of Saul

★★★★✩

Regi: László Nemes.

Manus: László Nemes, Clara Royer.

Genre: dramathriller.

I huvudrollen: Géza Röhrig.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 47 min.

Filmer om Förintelsen eller Holocaust och judeutrotningen på nazisternas koncentrationsläger har befästs i ett flertal tidigare filmer såsom Sophies val, Livet är underbart och Pojken i randig pyjamas, alla Hollywoodproduktioner i motsats till Son of Saul, Oscarbelönad som bästa utländska film 2015.

Det som gör filmen unik är avsaknaden av Hollywoodfernissan, det översentimentala i manuset och i bakgrundsmusiken, som helt fattas.

I stället har den ungerska långfilmsdebutanten Laszlo Nemes valt att beskriva det judiska Sonderkommandot i Auschwitz 1944, då ryssarna redan var nära inpå och andra världskriget i sitt slutskede, vilket inte hindrade tågen till utrotningslägret att stånka in flera gånger om dagen.

Sonderkommandot bestod av judiska fångar med uppgift att assistera vid gaskamrarna, bära ut liken, bränna dem, svabba golvet, vittja klädfickor på värdesaker och bära bort plaggen, allt med olidligt tysk effektivitet. Efter några månader likviderades dylika kommandot och ett nytt fortsatte.

Personfokus

Det som gör att man orkar se filmen är att kameran har fokus och skärpa inställd nästan enbart på huvudrollsinnehavaren Saul (Géza Röhrig) och människorna i hans omedelbara närhet.

Men man ser eller anar nog vad som sker i bakgrunden och det är inga vackra syner. Medan Saul rör sig mellan nakna lik och skrikande lägervakter hinner han elda under krematoriet, skura golv och utsättas för vakternas repressalier tills han av en slump råkar se en ung pojke som överlevt gaskammaren men ändå dödas. Han blir besatt av att ge pojken en hederlig begravning och söker med ljus och lykta efter en judisk rabbi bland de nyanlända fångarna. Han hittar också en som emellertid är för trött på allt elände för att kunna bistå. Samtidigt gryr en revolt på lägret, vapen har smusslats undan och det bjuds på motstånd.

Drama

Det är inte direkt fel att karakterisera Son of Saul som en thriller, men mera handlar det om ett historiskt och personligt drama i en omgivning fylld av fasor.

Géza Rörig är fantastisk i huvudrollen och hans tillvaro skildras så nära inpå det bara är möjligt. Det är själva stoffet som är filmens skräck och utan den medvetna perspektivbegränsningen hade filmen varit nästan olidlig. Nu undgår man både klichéerna och övertrampen och upplever i stället en viktig och nödvändig film. Dess dagsaktualitet har tyvärr inte förminskats i en tid då nya facisttendenser, gatupatruller och hatretoriken i samhället igen manifesterat sig, som om vi inte hade lärt oss ett dyft av historien.

Jordiskt helvete. Son of Saul med Géza Röhrig t. h. i huvudrollen blev utsedd som bästa utländska film.

Det slutna rummets förbannelse

Brie Larson, belönad med en Oscar i natt för bästa kvinnliga huvudroll i filmen Room, är tillsammans med unge Jacob Tremblay fixstjärnor i Lenny Abrahamsons realistiska och vackra film om en mor och son som tvingats tillbringa över fem år i ett slutet rum.

Room

★★★★✩

Regi: Lenny Abrahamson.

Manus: Emma Donoghue.

Genre: Drama.

I huvudrollerna: Brie Larson, Jacob Tremblay.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 57 min.

Den Joseph Frizl-inspirerade romanen av Emma Donoghue som filmen grundar sig på saknar våld och action för att i stället koncentrera sig på det slutna rummets förbannelse, vad som gör det nästan omöjligt att leva vidare i frihet efter att ha berövats den i fem år.

Osminkad och med en välutvecklad beskyddarinstinkt gör Brie Larson rollen som mamman Ma som lär sin långhåriga, unga femårige son Jack (Jacob Tremblay) allt om livet och värden utanför, medan de själv är kidnappade av Jacks far och lever i ett klaustrofobiskt rum med ett takfönster i ett skjul på en bakgård. Filmen som målar upp en abnorm tillvaro i ett rum med kök, säng och toalett och en flimrande tv kör igång på Jacks femårsdag då mamman bestämmer sig att sonen måste ta sig ut och söka efter hjälp.

Traumatiskt

Det lyckas och med ens slår frihetens timme, men problemen är inte över. Hemma hos Mas föräldrar, spelade av William H. Macy (Fargo) och Joan Allen (Bourne-filmerna) griper ett postkidnappningstrauma tag om Ma som blir psykotisk medan sonen Jack får lära sig att leva i en helt ny värld och ta in intryck han inte ens vågat drömma om.

Filmen gör aldrig drama för dramats skull utan är en vördnadsfull och rentav vacker inblick i en svår traumatisering med ljus i slutet av tunneln. Brie Larson, född 1989, som slog igenom med Short Term 12 år 2013 fick alltså helt förtjänt en Oscar för sin prestation, men också  9-årige Jacob Tremblay gör en superb rollgestaltning.

Ensamma tillsammans. Mor (Brie Larson) och son (Jacob Tremblay) lever kidnappade i ett slutet rum tills frihetens timma slår.

Carol har stämningen, dramat och detaljerna

USA på 1950-talet: svulstiga bilar, påklistrade mönsteräktenskap, vita, välsituerade människor inslutna i den amerikanska drömmen. Allt finns med i Carol, en film om förbjuden kärlek mellan en äldre och en yngre kvinna i en värld som aldrig godkände dem.

Carol

Regi: Todd Haynes.

★★★★✩

Manus: Phyllis Nagy på basen av Patricia Highsmiths roman.

Genre: persondrama.

I huvudrollerna: Cate Blanchett, Rooney Mara.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 58 min.

Det är jultider i New York när unga Therese Begivet (Rooney Mara - The Girl With the Dragon Tattoo) som jobbar på ett varuhus på Manhattan får syn på en blond, vacker äldre kvinna (Cate Blanchett - Blue Jasmine). Något säger klick när lyxhustrun Carol Arid i päls och perfekta lockar närmar sig henne och köper ett modelltåg i julklapp. Efter mötet ligger hennes handskar medvetet kvar på disken och Therese tar kontakt på henne. Det blir upptakten till en dramatisk affär mellan kvinnorna, ett förhållande som inte går deras närmaste eller omvärlden förbi. I slutändan står Carol kvar med ett splittrat äktenskap medan Thereses pojkvän slår nya lovar kring mera pålitliga unga damer.

Högtidsstunder

Carol är en film där närbilderna, detaljerna, stämningen, det korniga fotot och dramatiken firar högtidsstunder.

Dialogen är satt på undantag, ändå  fångas stämningarna perfekt av Carols och Thereses blickar, av det outsagda, ja, av allt det som för dem samman i en värld där lesbisk kärlek är tabu.

Men den finns där och bildar essensen i en berättelse om förbjuden kärlek, fylld av smussel och dolda känslor, och som obönhörligt leder mot något ovisst och störande, vilket materialiseras av att Carols man Harge (Kyle Chandler) vägrar att godkänna sin hustrus sexuella dragning och får omvårdnaden av deras gemensamma dotter.

Hjälp i nöden ger Carols bästa väninna Abby, gestaltad av en superb Sarah Paulson i filmens bästa biroll. 

Cate Blanchett gör en minst lika bra roll som i hennes Oscarsbelönade Blue Jasmine men också Rooney Mara är fantastisk i sin rollgestaltning av en osäker, sårbar och olyckligt förälskad kvinna på drift i förlustens landskap.

Njut av slutscenen i Todd Haynes (I´m Not There, Far from Heaven) som ger hela filmen ett lyft och där blickar talar mer än tusen ord.

Förbjuden kärlek. Rooney Mara och Cate Blanchett lyser i filmen Carol. Foto: Filmikamari.

Humoristiskt om finanskrisens aktörer

Finanskrisen 2007-2008 gjorde miljontals människor arbets- och hemlösa men i Adam McKays film The Big Short är det finanshajarna och visselblåsarna, gestaltade av ett stjärnspäckat garde, som ger liv åt den ekonomiska härdsmältan.

The Big Short

★★★★✩

Regi: Adam McKay.

Manus: Charles Randolph, Adam McKay.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Christian Bale, Ryan Gosling, Steve Carell, Brad Pitt.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2 t 10 min.

Först när investmentbanken Lehman Brothers försattes i konkurs i september 2008 och världsekonomin hamnade i fritt fall var finanskrisen ett faktum. Men tecknen fanns på väggen redan under något år och The Big Short är berättelsen om hur några klarsynta, hederliga investerare såg bakom en fasad upprest av  en mängd snikna, ohederliga bankirer. Filmen baserar sig på verkliga händelser, beskrivna i en bok av Michael Lewis.

Felvärderat

Händelserna kör i gång när bankvärldens stora aktörer i slutet av 2007 börjar deklarera miljonförluster. Orsaken är att bankerna värderat bolånen fel, för egentligen börjar deras marknadsvärde gå mot noll.

Det här inser en grupp människor som börjar satsa mot bankerna och köpa upp av deras smart inpaketerade ”sura” bolånsportföljer och CEO:s genom att ta försäkringar som ger dem storkovan om priserna faller. Bankfolket skrattar ut dem och säljer gärna ut, men snart blir det uppenbart att bolånen är en enda stor bubbla och då faller hela korthuset ihop.

Bra karaktärer

Bankirerna har inget personligt ansvar utan delar på vinsterna när det går bra och tar också i fall av ”sura” s.k. subprimelån med dåliga säkerheter, hem stora bonus för varje sålt lån till ofta allt fattigare personer.

Det här får filmens ”motpolsmänniskor” – excentriker som inte smält in i mängden – att gå i taket och det är karaktärsskildringen av dessa typer som är filmen behållning.

Christian Bale (3:10 to Yuma) är läkaren som barfota och i t-skjorta grundar en hedgefond och som nystar upp oegentligheter inom den amerikanska bankvärlden. Steve Carell (Get Smart) samlar kring sig människor som går bankvärlden in på livet och säger sanningar inför öppen ridå. Brad Pitt är en pensionerad före detta bankman som ger sig in i leken av moraliska skäl och Ryan Gosling en självsäker affärshaj som gör slarvsylta av sina ohederliga motståndare, osv.

Filmen är som en ABC-bok om bankekonomi och innehåller massor av jordnära information, samtidigt som Adam McKay (Stepbrothers, Anchorman) gör storyn underhållande och inte tvekar att köra på i högt tempo. Sarkasmerna och cynismen går i The Big Short hand i hand i en historia, där verkligheten är hårresande och där nya tecken i skyn visar att ingen lärt sig någonting och att storkapitalet fortfarande styr och att vi alltjämnt låter oss luras av folk som borde sitta inne.

Stopp och belägg. Komikern Steve Carell gör en ledande roll i underhållande The Big Short om bankkrisen 2007-2008.

Självironisk drift med superhjältar

Marveladaptionen Deadpool tar minsann inte sig själv på allvar när den gör driftkucku av hela superhjältemyten.

Deadpool★★★✩✩
Regi: Tim Miller

Manus: Paul Wernick och Rhett Reese.

Genre: actionkomedi.

I huvudrollerna: Ryan Reynolds, Morena Baccarin, Ed Skrein.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 48 min.

Den också för finländska förhållande bekanta genren med filmer grundade på Marvels animerade superhjältar: Stålmannen, Spindelmannen, Hulken, X-Men, Thor, etc. har i regel tagit sig själv i högsta grad på allavar.

Den i fjol utkomna Antman betyder redan ett steg i den självironiskt komiska riktningen och med Deadpool tar regissören Tim Miller i sin första långfilm fram både kulsprutorna och skrattet till samma frontlinjer.

Inledningen är en enda skjutorgie på en bro med för filmen karakteristiska sekvenser i ultrarapid där Deadpool (Ryan Reynolds - Safehouse, Green Lantern) utsätter sina skurkaktiga motståndare med både oneliners och kulregn. I en lång tillbakablick klarnar det varför den tidigare militären Wade Wilson inom specialstyrkorna blev den han blev: en rättvisans hämnare i röda trikåer, men med ett deformerat ansikte som stöter både folk och fä och, som han tror, sitt hjärtas dam Vanessa (Morena Baccarin) ifrån sig.

Hämnd i sikte

Denna muterade Deadpool har fått sina superkrafter i en förvandlingsakt där filmen onda genius Ajax (Ed Skrein - The Transporter) utsatt Deadpool för satanisk smärta och visst tusingen ska det till och hämnas.

Han har nämligen haft ett paradis ihop med sin Vanessa tills han får cancerbesked och en sista chans att överleva av Ajax.

Det ironiskt självmedvetna skärskådandet av genrens klyschor fungerar till en viss gräns, därefter börjar Deadpool luta mot det outhärdliga både vad vitsarna och den minst sagt hjärndöda handlingen beträffar.

Ett plus är att filmen inte är överlång. Det gör att man står ut i knappa två timmar med en munvig och skjutglad pajas som närmast för tankarna till Jim Carrey.

Hämnare i rött. Ryan Reynolds har huvudrollen i det självironiska superhjältespektaklet Deadpool. Foto: Filmikamari.