Pappsen är värst

 När Viggo Mortensen gör regidebut med filmen Falling uppstår dramatiken mellan hemmets fyra väggar.

Falling

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Viggo Mortensen.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Viggo Mortensen, Lance Henriksen.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 52 min.

Viggo Mortensen fick stjärnglans med rollen som Aragorn i Sagan om ringen filmtrilogin. Under karriären har han medverkat i 30-tal filmer och glänst till bl.a. i A History of Violence och nu senast som chaufför i Green Book.

I Falling har han förutom regi och manus gjort soundtracket och medverkar själv i en central roll.

Mörkt

Det är ett mörkt drama Mortensen dukar upp, där såren mellan fadern Willis (Lance Henriksen) och sonen John (Mortensen) aldrig helnat.

John lever tillsammans med sin manliga partner Eric (Terry Chen), vilket redan det får fadern att se rött när han under begynnande demens flyttar till landet i New York för att temporärt bo med sin son. Farsgubben försitter en chans att häckla och tala illa om alla, familjemedlemmarna inkluderade.

Willis var de facto ett as och familjetyrann redan under Johns uppväxt, vilket verifieras i ett stort antal återblickar. Som den unge Willis ser vi Sverrir Gudnason (Monica Z). Kvinnor är horor och män bögar och under en familjemiddag drar han sig inte för att kalla Johns manna för hora och bögavlare.

John har ett gudalikt tålamod och försöker till självutplåning göra ont gott och ger sitt allt för att komma sin alltmer bortkollrade far till mötes, men icke.

Det är Lance Henriksen, med norskt påbrå som stjäl filmen med sin urstarka roll, som etsar sig fast också efter filmen. Mortensen är inte heller illa men hamnar i skuggan av Henriksen. Med hjälp av birollsinnehavare som Laura Linney (Truman Show, Mystic River) som syster Sarah blir storyn än mer njutbar och trovärdig.

Urladdning. Ett söndrigt far-son förhållande är nerven i filmen Falling med Lance Henriksen och Viggo Mortensen.

En hämnerska med sug

 Carey Mulligan gör sin hittills bästa roll i fräna, täta och den med svart humor bestyckade thrillern Promising Young Woman.

Promising Young Woman

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Emerald Fenell.

Genre: dramathriller.

I huvudrollen: Carey Mulligan.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 53 min

Popmusiken flödar och färgskalan går i pastell när huvudrollsinnehavaren Cassandra (Carey Mulligan) lever sitt dubbelliv, dels som hemmaboende 30-årig dotter hos sina föräldrar, dels som nattlig hämnerska på diverse hak som utger sig för att vara asfull och får kåta män att står i kö för att köra hem ett säkert ligg till sig eller till henne, det kvittar.

Sedan står överraskningarna på lut när den berusade visar sig vara spiknykter och vill hämnas på allt vad chauvinistiska mansgrisar heter. Hemma plitar hon nogsamt ned männens namn i en diger lista innan hon nästa dag går för att jobba på café.

Agenda

Det visar sig att hon har en agenda som bottnar i hennes ungdomsår då bästa väninnan bedrogs och blev våldtagen och som hon efter att själv ha hoppat av läkarstudierna vill hämnas med besked.

Filmen är brittiska skådespelaren Emerald Fenells (The Crown, Killing Eve) regidebut och hon lyckas både tjusa och skrämmas med såväl regi som manus. Dialogen är bra mellan Cassandra och hennes förädlar samt tillfälliga trevliga pojkvän Ryan (Bo Burnham – Rough Night). 

Deras kärlekssaga är snygg att se på för Cassandra är en vacker, förförande och komplex kvinna, utan andra ambitioner än hämnd och fångad i det spel hon själv bedriver till fulländning. Mot slutet drabbas tittaren av en stor överraskning, som planar ut i en logisk vinjett där priviligierade unga män som undgått straff för sexbrott i ungdomen får sig med rivjärnet.

Musiken, skådespelet, färgerna och kapitelindelningen får en att tänka på Quentin Tarantino och visst är Promising Young Woman en film som når upp till nästan samma nivå.

Britten Carey Mulligan som först skrällde till i Shame 2011 och sedan i tv-serien Collateral och senare i filmerna Mudbound och The Dig är som vanligt utomordentligt bra.

Skenet bedrar. Cassandra (Carey Mulligan) är farligare än hon ser ut i utsökt fina filmen Promising Young Woman.

Koreaner på jakt efter den amerikanska drömmen

 Lee Isaac Chung har gjort en något förutseende men varmhjärtad film om en koreansk familj som slår sig ned på bondvischan i Arkansas på jakt efter den amerikanska drömmen

Minari

✮✮✮✮✩

Regi & manus: Lee Isaac Chung.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Steven Yeun, Yeri Han.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 55 min.

Bong Joon Ho lyfte den koreanska dramafilmen upp på en hög piedestal men sin senaste film Parasite. Det har fått människor att lystra till när en ny koreansk film dyker upp på vita duken.

Till dem hör Lee Isaac Chungs sexfaldigt Oscarnominerade Minari, även uppmärksammad med BAFTA-priser, mm.

Minari visar att välståndet inte kommer gratis då familjen med far, mor, dotter och son slår sig ner i ett simpelt hus på hjul ute på landte i Arkansas för att odla vad den rika joden har att ge. Jacob (Steven Yeun) och Monica (Yeri Haan) är två unga föräldrar som lämnade Korea för framtidslandet USA. Efter att ha slitit på en kycklingfabrik i Kalifornien har de styrt till Arkansas med sina två barn, Anne (Noel Cho) och David (Alan S. Kim). Jacob när en dröm om att odla koreanska grönsaker men Monica är missnöjd och vill flytta till stan och helst lämna Arkansas.

Snabbt uppstår det schismer och ingenting blir lättare när mormor Soonja (Yuh-Jung Youn) kommer för att vara barnvakt. Med sin excentritet – hon svär och spelar kort – blir hon en nagel i ögat för hjärtsjuka, lillgamla David.

Ny öppning

Men mormor ser också möjligheten att odla minari, vattenselleri, i bäcken en bit bort, vilket öppnar en ny dörr när otur och missväxt knackar på. Svårigheter att smälta in i gemenskapen skrivs inte på näsan utan i stället pekar regissören på fascinerande udda typer, som en religiös kuf som släpar omkring på ett kors längs vägarna på söndagen, och blir bästa vän med Jacob.

Det behövs svårigheter för att svetsa samman familjen och den varma och äkta känslan i filmen gör sitt för att skapa en filmupplevelse som håller. Filmens musik är bra liksom skådespelet där lill David (Alan S. Kim) och mormor (Yuh-Jung Youn) stjäl föreställningen.

Arbetsamt.En koreansk familj i Arkansas svetsas samman när de letar efter den amerikanska drömmen som bönder på bondvischan.

Ung kärlek i döden skugga

Australiska filmen Babyteeth hör till de välkomna udda produktionerna nu när Hollywood slagit bromsarna på i väntan på att corona ska dra förbi,

Babyteeth

✮✮✮✮✩

Regi: Shannon Murphy.

Manus:Rita Kalnejais.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Eliza Scanlen, Toby Wallace.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 58min.

Milla (Eliza Scanlen) är 16 år och har livet framför sig. Men något skaver. Hon är obotligt sjuk i cancer och till råga på allt blir hon kär i den litet äldre Moses (Toby Wallace). Något drömparti för föräldrarna är den småkriminella, oborstade drogdealern inte och det uppstår schismer inom familjen, vilket får Milla att ta hans parti, mer än hon kanske annars skulle ha gjort.

Med sin starka integritet vet Milla vad hon vill och lindar Moses kring sina fingrar. Till en viss gräns. Hon lever på lånad tid och det både komplicerar och förbättrar de ungas förhållande samtidigt som föräldrarna börjar inse vad som är viktigt i livet.

Tar sig snabbt

Babyteeth börjar förutseende men blir bara bättre och bättre som en kärleksfull berättelse i ett svårt livsskede. 

Den är indelad i episoder som skrider fram mot ett obönhörligt, vemodigt men också vackert slut. Eliza Scanlen från HBO-serien Sharp Objects gör en fin roll, bra assisterad av Toby Wallace (Boys in the Trees).

Kvistigt kärleksdrama. Milla (Eliza Scanlen) är sjuk i cancer när hon träffar Moses (Toby Wallace).

Liam Neeson utmanar narkotikakartellen

 Förväntat men inte så oävet är summeringen av filmen The Marksman med nordirländaren Liam Neeson.

The Marksman

✮✮✮✩✩

Regi: Robert Lorenz.

Manus: Chris Charles, Danny Kravitz, Robert Lorenz.

Genre: action thriller.

I huvudrollerna: Liam Neeson, Jacob Perez.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 48 min.

Liam Neeson har stått för stora rollgestaltningar i Schindlers lista och Star Wars filmerna men på sista tiden har han medverkat i action thrillers av varierande valör, såsom Taken 1, 2 och 3.

I filmnyheten The Marksman är han Jim Hanson, en f.d. elitsoldat, som blivit fattig bonde i Arizona. När en mexikansk drogkartell är en mor och ung son på spåren då de tar sig över gränsen nära hans hus ställer han upp till deras försvar. Avsikten är att föra unga Miguel (Jacob Perez) till släktingar i Chicago men kartellens hitmen är honom i hälarna och arga som fanken för att han haft mage att skjuta brodern till mördarnas ledare.

Värd att beses

Man kan väl säga att Liam Neeson alltid är värd att se på också fastän allt inte går enligt förväntningarna och stereotypierna är legio. De onda är verkligen onda medan Neeson är en gammal man med heder och hjärta som blir en förebild för sin först motsträviga skyddsling. Man förvånas sällan men får ut en hel del ändå av den långa jakten genom USA i sällskap mer en gubbe som vet att han är för gammal för dylikt skitjobb.

Regissören Robert Lorenz har vunnit sina största lagrar som producent för filmerna Mystic River, Letters from Iwo Jima och American Sniper. Med The Marksman gör han en hyfsad insats efter regidebuten i Trouble with the Curve från 2012 med Clint Eastwood i huvudrollen.

Gamling med sting. Liam Neeson håller koll på de onda med eller utan kikargevär i filmen The Marksman.

Hämnare i ponnysvans

En kvinna blir misshandlad och lämnas kvar som död. Det är ett misstag som alla skyldiga snart får erfara.

Army of One

✮✮✮✩✩

Regi: Stephen Durham.

Manus: Mary Ann Barnes, David Dittlinger, Ellen Hollman.

Genre: action. 

I huvudrollerna: Ellen Hollman.

Åldergräns: 16 år.

Speltid: 1 t 34 min.

Filmen i regi av Stephen Durham som fått mördande kritik intresserade främst p.g.a. en obekant huvudrollsinnehavare. Ellen Hollman (Into the Badlands) har medverkat i diverse B-filmer men får snart chansen i ett större sammanhang tillsammans med Keanu Reeves i Matrix 4, alltså en fortsättning på de tre tidigare Matrix filmerna.

I Army of One spelar Hollman en kvinnlig ranger (den enda i sitt slag) som tillsammans med sin man (Matt Passmore) rör sig i vildmarken i Alabama och av en slump under ett skyfall tar skydd i ett hus som råkar vara ett näste för knarklangare. De tar paret Brenner och Dillion Baker med överraskning, skjuter mannen och i tron att Brenner också är död lämnar de henne i huset.

Hämndodyssé

Hon är förstås vid liv och har snart tagit sig fram till huset för sina plågoandar, en hop förvuxna och hjärndöda slynglar ledda av sin mor Mama (Geraldine Singer – Get Out). De säljer inte bara narkotika i stor skala utan tillhandahåller också unga flickor som först får stå till tjänst som sexslavar och hushållshjälp hemma hos Mama & Co.

Snart börjar hämndodyssén då männen dör till höger och vänster, genomborrade av träpilar, ihjälslagna eller- skjutna. Dirty Harry filmerna med den obarmhärtiga polisen (Clint Eastwood) eller Sylvester Stallone som Rambo dyker osökt upp i minnet. 

Ellen Hollman har utbildat sig i jiujitsu och andra kampsporter vilket syns i slagsmålsscenerna, av vilka den längsta är gjord i en enda lång tagning. Lågbudgetfilmen Army of One sparar inte på genrens klichéer, dialogen är utsökt fyrkantig men vill man se förväntad action utan större pretentioner har den en hel del att erbjuda. 

Farlig uppretad ranger. Brenner Baker (Ellen Hollman) gör processen kort med sina plågoandar i filmen Army of One.

Livsuppehållande lögner

En ung judisk man undgår döden på ett nazistiskt transitläger genom att ljuga om sitt ursprung.

Lektioner i persiska

✮✮✮✩✩

Regi: Vadim Perelman.

Manus: Ilja Zofin.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Nahuel Pérez Biscayart, Lars Eidinger.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 2 t 7 min.

Filmer om Förintelsen dyker upp då och då. Efter den gastkramande Son of Saul som följde med ett judiskt renhållningsteam i krematoriemiljö är ukrainaren Vladim Perelmans (Ett hus av sand och dimma) filmatisering Lektioner i persiska avgjort mindre otäck. 

Den grundar sig fritt på Wolfgang Kohlhaases sanna roman

om judiska Gilles (Nahuel Pérez Biscayart) från Belgien som hamnar till ett transitläger i Nazityskland och med nöd och näppe undgår att skjutas genom att bedyra att han är persier.

Det visar sig att han har sitt värde eftersom lägrets kökschef  Klaus Koch (Lars Eidinger) vill starta en restaurang i Iran efter kriget och vill lära sig språket.

Påhittat

Gilles hittar på ”persiska” och lär ut det åt Koch på kvällarna efter köksarbetet men livet är en dans på en knivsegg eftersom varje fel som skulle avslöja att han ljuger gör lektionerna till en enda lång stress. Ibland är det nära ögat, i synnerhet en SS-korpral misstänker Gilles från första början.

Det man lite funderar över är hur Koch inte rekvirerar en persisk ordbok för jämförelsens skull, men kanske man inte ska borra in sig i detaljer.

Filmen har en dyster stämning, vad annars, men också en viss humor och ett oväntat slut höjer på aktierna. 

Nahuel Pérez Biscayart (120 slag i minuten) och Klaus Eidinger (Babylon Berlin) gör ett bra rollarbete, liksom många birollsinnehavare. Den långa speltiden bekymrar inte så på det hela taget är Persiska lektioner en hygglig film i dessa tider då de sex första hugade får en biljett på Bio Rex i Borgå.

Udda parhästar. Koncentrationslägerfången Gilles (Nahuel Pérez Biscayart) och officeren Klaus Koch (Lars Eidinger) har ett språkligt förhållande i filmen Lektioner i persiska.