Hade väntat mig litet mera av Dune 2 än det sedda. Tekniskt briljanta scener, hyfsat skådespel och dräktprakt i all ära – ändå det klingar det ihåligt under valven.
Dune 2
3/5
Regi: Dennis Villeneuve
Manus: Dennis Villeneuve & Jon Spaihts på basen av John Herberts roman.
Genre: scifi äventyr.
Åldersgräns: 12 år.
Speltid: 2t 46 min.
Högstämt knas och moraliskt dubiöst intrig är kontentan av en film som tar sig själv alldeles för mycket på allvar.
Det är igen en episk berättelse om ont versus gott i en galax långt från vår egen, men det är inte Star Wars och heller inte Tolkien Sagan om ringen-trilogin vi ser, som f.ö. är mycket bättre och mera skrämmande. En film som berörde, den här imponerar på sin höjd.
Ond fettklump
Nu ska en groteskt uppsvälld och genomfet Stellan Skarsgård föreställa ondskan själv i rollen som Baron Harkonnen med elake släktingen Feyd-Rautha (Austin Butler) i släptåg som kamp- och dödsmaskin. Ont uppsåt finns också hos Christopher Walkens kejsare och flera andra.
På goda sidan träds dansen av messianske Paul Atreides (Timothée Chalamet) med synsk och magiskt kunnig mor Jessica (Rebecca Fergusson) och ”trashanksfolkets” ledare med Javier Bardem och Josh Brolin samt Pauls flamma Chani (Zendaya).
Brister
I förhandsreklamen talas det om årets mest efterlängtade film, men bristerna överträffar kvaliteterna som finns i häftiga miljöer, masscener och suggestiv filmmusik av Hans Zimmer.
Där Jessica och Paul i första filmen lämnats i öknen för att dö räddas de av Stilgars (Bardem) stam Frementfolket där också Chans återfinns.
Sandmaskar och sandstormar, svek, krig och kärlek tar vid i en oändlig räcka, alltför lång vill jag påstå, och dessutom ologisk och rörig. En film som gjord för att mjölka pengar av dem som såg originalet. Och det är inte slut med det, en tredje film kommer efter några år säkert som amen i kyrkan, med tanke på det rumphuggna slutet.
Solskyddsfaktor 10. Paul Atreides (Timothée Chalamet) i sitt rätta element, öknen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar