Apor på och bredvid krigsstigen

Apornas planet såg dagens ljus på vita duken 1968. Den har fortsatt i olika versioner och nu dyker filmen upp på nytt med titeln Kingdom of the Planet of the Apes. Mera yta än substans – som väntat.

Kingdom of the Planet of the Apes

3/5

Regi: Josh Bell.

Manus: Josh Friedman, Rick Jaffa, Amanda Silver.

Genre: sci-fi äventyr.

I huvudrollerna: Owen Teague, Freya Allan, Kevin Durand.

Åldersgräns: 12 år

Speltid: 2 t 25 min.

En trilogi om Apornas planet visades som film 2011–2017. Den aktuella filmen är en prequel, dvs. en förlaga till den tidigaste filmen, ett känt trick att suga på karamellen från alla håll. Caesars tid är förbi, kriget om apornas planet är slut 2017, överlevande människor gömmer sig i buskarna, växtligheten har tagit över skyskrapor och städer. Regissören Josh Bell är känd för trilogin om Labyrinten-filmerna.

Aporna bor i egna habitat såsom Örnklanen uppe i träden med unga Noa (Owen Teague) och hans far som tränar örnar och lever på växter tills en trupp krigiska gorillor med soldater och fotfolk ödelägger bostället och far iväg med Noas familj. I sin förtvivlan följer han i deras fotspår tillsammans med den fryntliga orangutangen Raka (Peter Macon) och en Mae (Freya Allan) av människosläktet allt medan gorillorna anfaller dem från alla möjliga positioner.

Vid havet

Tills sist hamnar de i ett förfallet ”slott” vid havet där krigsherren Proximus (Kevin Durand) leder förslavade apor och krigiska gorillor i hopp om att ta sig in i ett valv där teknisk utrustning och vapen väntar.

Filosofi, ekologiska funderingar, actionscener och fotografering av människor som tar sig ut som apor utgör kontentan av ett äventyr som går på i gammal känd stil, såsom forna westernfilmer och lämnar tittaren med om inte direkt Svarte Petter så åtminstone en fadd smak på hand.

Vi har sett allt det här förr, låt vara i en annan kontext. För de mest inbitna fansen är filmen givetvis ett måste.

Trio på krigsstigen. Apan Noa (Owen Teague) med orangutangen Raka (Peter Macon) och kvinnan Mae (Freya Allan) hamnar i klammeri med krigiska gorillor i ett slott vid havet i filmen Kingdom of the Planet of the Apes.

The Fall Guy visar strykbastuns anatomi

När folk faller, blir skjutna eller annars råkar ut för våldsam fysisk påfrestning på film är det stuntmännen som träder in. Filmen The Fall Guy är en hedersbetygelser för skrået, full av action och humor.

The Fall Guy

3/5

Regi: David Leitch.

Manus: Drew Pearce, Glen. A. Larson.

Genre: actionkomedi.

I huvudrollerna: Ryan Gosling, Emily Blunt.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2t 6 min.

På tal om stuntmän är som känt Tom Cruise skådisen som brukar göra sina egna stuntroller och det finns säkert andra. Men i regel är det stuntmännen/kvinnorna som får ta emot stryk på film och The Fall Guy är det stuntmannen i blickpunkten som blir mörbultad och närapå dödad.

Regissören David Leitch är en f.d. stuntman som enrollerat en av vår tids populäraste skådespelare Ryan Gosling i rollen som strykpåsen Colt Seavers. Manuset är filmens svagaste länk men fungerar bra som ram för det ena stunttricket värre än det andra. Under sluttexterna ser vi dessutom hur vissa stuntscener förverkligats i filmen och då kommer vajrar och annan rekvisita fram.

Lurendrejeri

I filmen skadas Colt Seavers allvarligt i en scen när fotografen och kärestan Jody Moreno (Emily Blunt) under fotografering tillsammans med stjärnskådespelaren Tom Ryder (Aaron Taylor-Johnson).

Colt vänder med bruten rygg filmlivet ryggen och sin samtidigt sin käresta bakom sig. Men surprise, surprise han lockas tillbaka till köttgrytorna i en film om kampen mellan aliens och cowboys där Jody Moreno nu är regissör och producenten Gail (Hannah Waddington) står för locktonerna.

Snart är inte bara Colt igen i livsfara utan han inser även att han blivit lurad, förrådd och dragen vid näsan och nu måste rentvå sitt rykte. Emily Blunt som lyste i Oppenheimer och gjorde en mindre förmögenhet på sina filmern A Quiet Place I och II har tillräckligt med karisma för en gedigen rollprestation liksom Ryan Gosling som visat framfötterna allt sedan The Place Beyond the Pines 2012, La La Land 2016 och Barbie 2023. En fräsig och okomplicerad film för vänner av action ur den högre skolan.

Stuntman i sikte. Ryan Gosling i en av många nära ögat scener i The Fall Guy.

 

Civil War handlar om USA i spinn

Det har talats om hur demokratin urholkats i USA och hur befolkningen indelats i två oförenliga halvor. Filmen Civil War går på fiktionens villkor i envig med problemet trots att den inte egentligen är en krigsfilm.

Civil War

4/5

Regi & manus: Alex Garland.

Genre: scifi action.

I huvudrollerna: Kirsten Dunst, Wagner Moura, Cailee Spaeny.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 49 min.

Fyra krigskorrespondenter på jakt efter häftiga foton och det ultimata scoopet drar i en vit bil med PRESS målad på sidorna genom ett krigshärjat USA ett stycke in i framtiden för att intervjua USA:s president (Nick Offerman) i Washington DC, som förbereder ett propagandistiskt och lögnaktigt tal: motståndaren håller inte på att ge efter och kriget är inte vunnet.

På vägen hamnar de ut för den ena incidenten värre än den andra när soldater från utbrytarstaterna Kalifornien och Texas samt regeringstrogna trupper korsar deras väg. Ganska snart blir det klart att ondskan finns på båda sidor av frontlinjerna och att det är omöjligt att vara så nära händelsernas centrum utan att bli indragen till händer och fötter.

Regissören Alex Garland (Ex Machina) har gjort en pacifistisk film där utgångspunkten är höljd i dunkel – varför krigas det i USA och vad är bakgrundsmotiven. De s.k. neutrala journalisterna är som rö för vinden, som inser att kaoset håller på att bryta ned allt vad en rättstat utger sig för att vara samtidigt som moral och heder är satta på undantag. Utan andra vapen än kameror där de drar de fram på en roadtrip där döden lurar bakom varje krök är oddsen för överlevnad låga.

Förväntat upplägg 

En invändning finns angående upplägget där huvudpersonerna indelats i en klassiskt förväntad fyrklöver med den erfarna fotojournalisten Lee Smith (Kirsten Dunst), hennes skrivande kollega Joel (Wagner Moura), den färska rookien (Cailee Spaeny) och den halvt av misstag deltagande gamla journalisten (Stephen McKinley Henderson). Erfarenhet visar sig tidvis vara en chimär medan gröngölingen växer till sig det så det knakar.

När döden tittar dem i vitögat faller hur som helst invanda masker och ren och skär skräck fårar journalisternas ansikten. Ett viktigt avsnitt före en total shootout under filmens sista 20 minuter är när en utbrytarsoldat (Jesse Plemons, f.ö. gift med Kirsten Dunst) stoppar dem och ett fel ord eller min betyder döden.

Annars är den täta thrillern ett tänkvärt inlägg i den politiska häxkittel som bubblar på i USA och som bara intensifieras med f.d. president Trumps lögner och fräckhet som har sin motsvarighet bara i vårt östra grannland med en likasinnad och fullständigt oberäknelig president. 

Ringräv i hetluften. Krigskorrespondenten Lee Smith (Kirsten Dunst) i den actionstinna filmen Civil War. 

Han räddade judiska barn från förintelsen

Sir Nicholas ”Nicky” Winton räddade närmare 700 judiska barn från förintelselägren precis innan Hitlertysklands effektiva utrotningsmaskineri kom igång på allvar i Tjeckien 1939.

One Life

3/5

Regi: James Hawes.

Manus: Lucinda Coxon, Nick Drake, Barbara Winton.

Genre: historiskt drama.

I huvudrollerna: Anthony Hopkins, Lena Olin, Johnny Flynn, Helena Bonham Carter.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1t 49 min.

Filmen är en reproduktion av verkligheten där bankiren Nicky (Johnny Flynn) var på väg till Schweiz men hamnade i Prag för att hjälpa sin vän Martin (Ziggy Heath). På besök hos brittiska utlandshjälpkommissionen berördes han av situationen bland barnen i det av tyskarna besatta  Sudetenland och blev den motor som satte igång hjälptransporterna av tågtransporter från Prag till London.

Med massor av upptornande problem framför sig gav Nicky aldrig tappt utan blev en spindel i nätet för den hjälp som räddade 669 barn och i förlängningen 6000 personer av efterlevande till fortsatt liv. En stor hjälp i arbetet hade han av in mor Babi (Helena Bonham Carter), själv en tysk judinna som flydde från Tyskland till England och med sin person och stora integritet öppnade många byråkratiska knutar.

Någon lätt uppgift var det inte med att hitta lämpliga fosterfamiljer för barnen och inte minst när Tyskland erövrade Tjeckoslovakien i januari 1939.

Omväxlande

Filmen växlar om med scener från 1938–39 och 1980-talet då Nicky städar sitt rum och hittar en fotoarkiv med bilder av barn som räddats. Han blir i staden Mainenhead inbjuden till en direktsänd tv-show 1988 där han till sin stora överraskning konfronteras med överlevande från Tjeckoslovakien. Filmens absolut mest intensiva och berörande avsnitt.

Den välregisserade och scenograferade filmen har mycket att tacka för BBC:s rutin av historia epokfilmer, trots att det känns litet gör välslipat. Men Anthony Hopkins insats med hjälp av Lena Olin som klok och förstående hustru och Helena Bonham Carter som modern håller måttet. Hopkins har sina egenheter men irriterar aldrig och  svarar för en formidabel insats igen i allt högre ålder. Rubriken One Life – ett liv – faller tillbaka på judiska Talmud där den som räddar en människa räddar hela världen.

Räddare i nöden. Nicky Winton (Anthony Hopkins) räddade en massa judiska barn undan Hitlertysklands ondskefulla arm i filmen One Life.

Dold tragik flyter upp på nytt

Filmen May December är en arthousefilm från verkliga livet om två kvinnor vars världar går på varandra inramat av ett för tidigt äktenskap 23 år tillbaka. Personkemin funkar utmärkt mellan Julianne Moore och Nathalie Portman.

May December

3/5

Regi: Todd Haynes.

Manus: Samy Buch, Alex Mechanik.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Julianne Moore, Nathalie Portman.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1t 57 min.

Filmen baserad på verkligheten handlar om den då 36-åriga Gracie Atherto-Yoo (Julianne Moore) som jobbar på en djuraffär och förför 12-årige skolkillen Joe (Charles Melton), bästa kompis till hennes son. Det blir ett barn i det omogna förhållandet vilket väckte en enorm uppståndelse.

Gracie får en fängelsedom medan hon ännu är gravid. När hon släpps fri återförenas paret då Joe redan är vuxen, det bir giftermål och det blir flera barn allt medan duon lever i nuet ett s.k. normalt liv i Savannah, Carolina.

In på huden

Denna historia ska överföras på film med filmstjärnan Elizabeth Berry (Natalie Portman) i huvudrollen. För att få en autentisk bild av vad som tilldrog sig flyttar Elizabeth mer eller mindre in hos Gracie och Joe med sina barn och hon blir fascinerad av Gracie, och som det ska visa sig också Joe. Samtidigt flyter gamla känslor upp på ytan, då man som tittare inser hur besynnerligt förhållandet i själva verket var.

Det blir anklagelser hit och dit men också djupa diskussioner om livet och hur ett övergrepp långt tillbaka ännu färgar livet för det inblandade.

Portman och Moore svarar för ett fantastiskt samarbete och i synnerhet den senare lyser i en film där verkligt närgångna zoomningar ger djup och liv åt händelserna. Läcker tragik i en välregisserad film av Todd Haynes (Carol) som får en att fundera litet djupare i ämnet kvistiga människorelationer. 

Välspelande duo. Nathalie Portman och Julianne Moore i läckert tragiska May December.

Ett megalomant spektakel

 Hade väntat mig litet mera av Dune 2 än det sedda. Tekniskt briljanta scener, hyfsat skådespel och dräktprakt i all ära – ändå det klingar det ihåligt under valven.

Dune 2

3/5

Regi: Dennis Villeneuve

Manus: Dennis Villeneuve & Jon Spaihts på basen av John Herberts roman.

Genre: scifi äventyr.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2t 46 min.

Högstämt knas och moraliskt dubiöst intrig är kontentan av en film som tar sig själv alldeles för mycket på allvar.

 Det är igen en episk berättelse om ont versus gott i en galax långt från vår egen, men det är inte Star Wars och heller inte Tolkien Sagan om ringen-trilogin vi ser, som f.ö. är mycket bättre och mera skrämmande. En film som berörde, den här imponerar på sin höjd.

Ond fettklump

Nu ska en groteskt uppsvälld och genomfet Stellan Skarsgård föreställa ondskan själv i rollen som Baron Harkonnen med elake släktingen Feyd-Rautha (Austin Butler) i släptåg som kamp- och dödsmaskin. Ont uppsåt finns också hos Christopher Walkens kejsare och flera andra.

På goda sidan träds dansen av messianske Paul Atreides (Timothée Chalamet) med synsk och magiskt kunnig mor Jessica (Rebecca Fergusson) och ”trashanksfolkets” ledare med Javier Bardem och Josh Brolin samt Pauls flamma Chani (Zendaya).

Brister

I förhandsreklamen talas det om årets mest efterlängtade film, men bristerna överträffar kvaliteterna som finns i häftiga miljöer, masscener och suggestiv filmmusik av Hans Zimmer.

Där Jessica och Paul i första filmen lämnats i öknen för att dö räddas de av Stilgars (Bardem) stam Frementfolket där också Chans återfinns.

Sandmaskar och sandstormar, svek, krig och kärlek tar vid i en oändlig räcka, alltför lång vill jag påstå, och dessutom ologisk och rörig. En film som gjord för att mjölka pengar av dem som såg originalet. Och det är inte slut med det, en tredje film kommer efter några år säkert som amen i kyrkan, med tanke på det rumphuggna slutet.

Solskyddsfaktor 10. Paul Atreides (Timothée Chalamet) i sitt rätta element, öknen.

Rättsfall med många tentakler

 Ett rättsfall man inte sett maken till utspelas i Justine Triets fransk-engelska film Fritt fall.

Fritt fall

4/5

Regi: Justine Triet.

Manus: Justine Triet, Arthur Harari.

Genre: rättsdrama.

I huvudrollerna: Sandra Hüller, Milo Marchado-Graner.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 2t 31 min.

Anslaget är ordinärt. Fadern i familjen ligger död på gårdsplanen nedanför lyxalphyddan i franska alperna. 11-årige sonen som varit ute och rastat hunden hittar honom. Inne i huset finns hustrun.

Det tar inte länge än innan polisen misstänker att något gått snett. Har mannen ramlat ned från balkongen, har han begått självmord eller har hustrun skuffat ned honom. Rättegången nystar länge tomt, tills ny information från sonen låter fallet bada i ett annat ljus. Och det tar inte slut där.

Med tanke på alla filmer om mer ellr mindre kvistiga rättsfall av amerikansk modell är Fritt fall ett paradexempel på europeisk film när den är som bäst.

Guldpalmen

Filmen Anatomie d´une chute / Anatomy of a Fall vann Guldpalmen på festivalen i Cannes 2023 framför näsan på Aki Kaurismäkis Höstlöv som faller. Där Kaurismäki kör i den förenklade, humana storyns djupa fåror, består Justine Triets film av många bottnar och bildar också ett verbalt fyrverkeri, tillyxat med finess av regissören och hennes man Arthur Harari. På intrignivå handlar filmen om författarparet där mannens förmåga att skriva gått  i stå medan hustrun gör bra ifrån sig, och den konkurrens det fri- eller ofrivilligt för med sig.

Själva skådespelarna är av världsklass. I synnerhet unge Milo Marchado-Graner som spelar synskadad son med samvetskval beträffande fallet som han inte riktigt kan ringa in exakt under förhören, när det mesta grundar sig på vad han hört.

Och inte minst Sandra Hüller (Min pappa Toni Erdmann), som lyste i rollen som Auschwitzs koncentrationslägerchef Rudolf Höss känslokalla hustru i filmen The Zone of Interest med premiär för några veckor sedan, gör en helt fantastisk roll som mordåklagad mor med allt från tårdrypande scener till raserianfall.

Det skickliga manuset får en som tittare att tvivla på vad man upplever och spänningen ligger kvar fram till slutet. 

Begåvat. Sandra Hüller höjer kvaliteten på Fritt fall till nya nivåer.