Hyfsad thriller men svag story

Litet förvånad blir man när också en kvalitetsskådespelare som Sean Penn i Liam Neesons kölvatten går med i actiongenren för amerikanska 50-plus skådisar. Filmen The Gunman är en hyfsad thriller men storyn överraskar sällan och det mesta luktar gammal skåpmat.

The Gunman

★★✩✩✩

Regi: Pierre Morel.

Manus: Don MacPherson utgående från Jean-Patrick Manchettes roman.

Genre: thriller.

I huvudrollerna: Sean Penn, Jasmine Trinca, Javier Bardem.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 55 min.

Borgåpremiär: 24.4.15.

Det är den gamla visan om den före detta soldaten Jeff Terrier (Penn) och dödsmaskinen i amerikanska specialtrupperna som börjat extraknäcka som legosoldat i ett av inbördeskrig härjat Demokratiska republiken Kongo. Amerikanska intressen vill undanröja socialismen i tredje världen för att säkerställa profiten inom en korrumperad och inhuman gruvindustri. Det vankas lönnmord och när marken börjar bränna under fötterna tvingas Terrier lämna Kongo och sin älskade Annie (Jasmine Trinka - Ett rum i våra hjärtan) som mer eller mindre därefter tvingas blir hustru till den också med falska kort spelande Felix (Javier Bardem - No Country for Old Men).

Sår som rivs upp

Efter åtta år rivs gamla sår upp på nytt. Terriers tidigare arbetsgivare vill tysta ned honom för gott och ett gäng skrupelfria mördare sätter efter honom. Gamla synder blir som nya och ett intressant tillägg är att den finska skådespelaren Peter Franzén agerar hitmannen som leder jakten på Jeff Terrier.

Men allt det här har vi sett tidigare, såsom i The Equalizer med Denzel Washington och i John Wick med Keanu Reeves. Det är omöjligt att ta livet av gamla lönnmördare som kan alla tricks och som gått på gymmet stup i kvarten. 

Sean Penn som i sommar fyller 55 år är i toppskick men ser ändå gammal ut. Den parallella tårdrypande kärleksstoryn verkar ganska onödig och drar ut på en berättelse som kunde ha avfärdats på betydligt kortare tid. Ändå har regissören Pierre Morel (Taken, The Transporter) gjort en skickligt fotograferad film med rätt stuk i actionsekvenserna. 

Ny inmutning. Sean Penn debuterar i actionthrillergenren för 50-plussare i filmen The Gunman.

Spännande om konstgjord intelligens

En film om robotar och konstgjord intelligens dök tidigare i vintras upp i den humoristiska actionfilmen Chappie medan den nu Borgåaktuella filmen Ex Machina har ett betydligt dystrare och djupare budskap: vad händer om en maskin tar över herraväldet av sin skapare.

Ex Machina

★★★✩✩

Regi & manus: Alex Garland.

Genre: sci-fi.

I huvudrollerna: Domhnall Gleeson, Oscar Isaac, Alicia Vikander.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 42 min.

Borgåpremiär: 17.4.15.

Frågan är inte oväsentlig, astrofysikern Stephen Hawking har ställt den och anser att vi har orsak att vara oroliga. Ex Machina som är Alex Garlands första brittiska långfilm är en intelligent och spännande berättelse som får allt kusligare drag och mot slutet glider in på thrillerns domäner.

Domhnall Gleeson (Unbroken) spelar den framgångsrika unga datorkodaren Caleb som vinner en tävling och under en vecka får besöka sin arbetsgivare, datorgeniet Nathan (Oscar Isaac - A Most Violent Year), på hans retreat och laboratorium ute i vildmarken. Avsikten är att Caleb skall avgöra om en robot där är tillräckligt intelligent för att man ska kunna säga att den har artificiell intelligens, dvs. att den förmår tänka själv.

Tilldragande

Calebs förvåning är stor när roboten Ava (Alicia Vikander från Sverige) visar sig vara lika tilldragande som skarpsynt. Det uppstår inte bara intressanta diskussioner mellan robot och människa utan också en sexuell attraktion såsom mellan vilka två unga människor av olika kön som helst.

Men någonting är fel och frågan är vem som testar vem, Nathan blir också allt mer konstig, vilket inte enbart beror på en ohälsosam fallenhet för alkoholhaltiga drycker.

Testsituationen får många märkliga inslag, men Nathan bedyrar att allt är som det skall vara. Mellan Ava och Caleb växer sakta fram en förståelse som riktar sig mot Avas upphovsman Nathan och det är inte fel att påstå att inget visar sig vara som man förväntat sig. Filmen blir allt tätare och kommer mot slutet med flera överraskningar.

Skådespelarna är hyggliga, speciellt svenska Alicia Vikander (A Royal Affair, Seventh Son och Anna Karenina) visar med filmen att hon kommit längre än någon av våra inhemska skådespelare som med nöd och näppe får spela skurkbiroller tillsammans med de stora kanonerna som Samuli Edelman i Mission Impossible: Ghost Protocol och nu Peter Franzén i den kommande filmen The Gunman med Sean Penn i huvudrollen.

Filmens titel hänför sig f.ö. till uttrycket "Deus ex machina" som innebär en oväntad, onaturlig eller osannolik karaktär, föremål eller händelse som plötsligt introduceras i ett fiktivt verk eller drama för att hantera en situation eller intrig, som det framhålls i Wikipedia.

Ögon för varandra. Det uppstår ett oväntat förhållande mellan roboten Ava (Alicia Vikander) och datorkodaren Caleb (Domhnall Gleeson) i filmen Ex Machina.

Drama om skuld och ansvar

Petri Kotwicas nya film Henkesi edestä, på svenska Absloution, är ett drama med lätt anstrykning till thriller. Frågor om skuld och ansvar, förlåtelse och moral är filmens teman.

Henkesi edestä

✮✮✮☆☆

Regi: Petri Kotwica.

Manus: Petri Kotwica, Johanna Hartikainen.

Genre: drama.

I huvudrollerna: Laura Birn, Mari Rantasila, Eero Aho.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 32 min.

Borgåpremiär: 10.4.15.

BORGÅ. Regissören Kotwica slog igenom med filmen Musta jää 2007, en film som i likhet med Henkesi edestä ställer två kvinnor i rampljuset. Filmen Rat King från 2012 om en man som inte förmår skilja på verklighet och internets spelvärld blev mer eller mindre en flopp.

Henkesi edestä handlar om ett par där mannen (Eero Aho) är präst och hustrun (Laura Birn) är kantor. Paret väntar sitt första barn och när värkarna sätter igång kör hon från sommarstället i Pargas till sjukhuset men råkar köra över något i nattens mörker. Hennes man går för att se vad det var och säger att det måste ha varit en hjort som försvann.

På sjukhuset möter förstföderskan en kvinna (Mari Rantasila) vars man blivit överkörd av en bil. Sakta men säkert blir det uppenbart för präst och kantor att de är de skyldiga men i stället för att bekänna nästlar de in sig i ett nät av lögner. Samtidigt som parförhållandet sätts på prov blir de två kvinnorna vänner, Birn försöker till en viss gräns på allt sätt gottgöra vad hon åstadkommit utan att yppa sanningen.

Utmaning

Henkesi edestä är en film om förlåtelsens utmaningar och om svårigheterna med att ta sig upp ur osanningens träskmarker när man en gång hamnat in på fel spår. Filmen handlar också om att våga se sanningen i vitögat och att erkänna sin skuld samt om att be om och att få förlåtelse.

Tempot är nedtonat och närapå sävligt, intresset upprätthålls genom de kraftiga kvinnoporträtten, männen hamnar mera i bakgrunden och saknar djup. Laura Birn gör igen en bra roll, vilket hon redan bevisat med i filmer som Nordsjö, Utrensning och Lejonjhärtat, men också Mari Rantasila, känd som skådespelare och regissör för Risto Räppääjää-filmerna samt som musiker, svarar för en bra gestaltning av kvinnan vars man omkommer i sviterna av överkörningen. Att hon i filmens slutscener besluter sig för att hämnas ger storyn en förhöjd men delvis onödig dramatik.

Nära men så långt ifrån. Familjelyckan grumlas för Laura Birn och Eero Aho i filmen Henkesi edestä. Foto: Petri Kotwica.

Chans att se A Clockwork Orange gratis i dag

 Bio Rex s.k. stadsförevisningar, där publiken har tillfälle att gratis se utvalda favoritfilmer av Borgåbor med film som intresse går i kväll in på slutrakan med filmen A Clockwork Orange kl. 17.30. Filmen är som sagt gratis men man bör lösa ut sin biljett först.

BORGÅ. Filmen är den jag valt och jag kommer att hålla en kort introduktion innan förevisningen kör igång.
Den grundar sig på Anthony Burgess roman från 1962 som Stanley Kubrick gjorde till film 1971. En fiktiv och utravåldsam berättelse om den unge Alex som hör till en subkultur ungdomar som rånar, våldtar och till sist mördar. Efter premiären väckte den ett stort moraliskt färgat rabalder i England.

Alex har mördat och för att slippa ett långt fängelsestraff går han med på ett rehabiliteringsprogram i fängelset. Men det går inte som förväntat. Filmens poäng är hur långt samhället kan inskränka på den personliga fria viljan för att skapa ordentliga medborgare.

Stanley Kubrick är min favoritregissör. Andra favoriter är b.a. Klaus Härö med sin senaste film Fäktaren, Paul Thomas Anderson med en film som Magnolia, Roy Anderson med nyaste En duva satt på en gren och funderade på tillvaron och Quentin Tarantino med t.ex. Inglorious Basterds.

Men Stanley Kubrick skiljer sig från  de flesta andra regissörer för att han enligt mig aldrig gjort en dålig film. 

Så tycker inte alla. När jag såg A Clockwork Orange i början av 1970-talet med min blivande hustru ville hon lämna biografen nästan med det samma. Det har varken hänt förr eller senare. Jag fick ta i henne och säga att försök nu se hela filmen innan du fördömer den. 

Den som inte sett filmen kan avgöra själv hur den känns för var och en på det personliga planet. För mig blev det en film som stannade kvar i minnet som en av de bästa jag sett.

A Clockwork Orange visas i dag den 30.3. kl. 17.30 gratis på Bio Rex. Åldersgränsen är 16 år.

Berörande men ändå osentimentalt

Oscarvinnaren Still Alice är en film som några gånger sätter hjärtesträngarna i dallring. Men trots att den är förutsebar och stråkarna ibland drar igång ordentligt känns den varken för pompös eller för sentimental och ger en saklig bild av den fuktade sjukdomen Alzheimer.

Still Alice

★★★★✩

Regi: Richard Glatzer, Wash Westmoreland.

Manus: Richard Glazer, Wash Westmoreland utgående från Lisa Genovas roman.

I huvudrollerna: Julianne Moore, Alec Baldwin, Kristen Stewart.

Barntillåten.

Speltid: 1 t 41 min.

Borgåpremiär: 20.3.15.

Filmen i Richard Glazers och Wash Westmorelands (The Last of Robin Hood) regi  grundar sig på Lisa Genovas roman Fortfarande Alice. Centralgestalt är den framgångsrika lingvistikprofessorn Alice Howland, tolkad av den också som karaktärsskådespelare bekanta Julianne Moore som med filmen fick en Oscar i vårvintras för bästa kvinnliga huvudroll.

På tok

Alice föreläser vid Colombia University i New York och firar i början av filmen 50-årskalas med familjen, dvs. tre präktiga, redan utflugna barn och en framgångsrik äkta man (Alec Baldwin).

Men något är på tok, något stämmer inte. Alice börjar tappa ord och lokalsinne och beställer tid hos en neurolog som efter några besök ställer den hårresande diagnosen presenil Alzheimers sjukdom, minnessvikt i ovanligt unga år. Sjukdomen har varit svår att diagnosticera eftersom intelligenta personer har förmågan att lättare dölja symptomen fram till ett visst skede. Att sjukdomen dessutom visar sig vara ärftlig gör allt ännu svårare, då också barnen är i riskzonen.

Vardagen

Filmen följer Alices tragiska vardag, sakligt och utan onödigt buller, dramatiken yppar sig främst i svårigheterna för familjen och Alice på hennes väg mot ett oundvikligt minnestöcken.

Ena gången vet hon inte om att hon talar till sin egen dotter, en annan gång hittar hon inte toan och kissar på sig.

Kristen Stewart (Twiligt-filmera) som inte direkt rosat marknaden i tidigare filmproduktioner visar nu lejonklon som familjens svarta får, en revolutionslysten ung skådespelare. Hon var dottern som hade de största meningsskiljaktigheterna i familjen med sin mor som tonåring, men när det gäller blir hon mammans hjälp och stöd.

Alec Baldwin gör en standarroll som äkta man i skärselden mellan karriären och en obotligt insjuknad hustru. Julianne Moore som redan lyst till ordentligt i filmer som Magnolia och The Hours har fått en roll som gjord för henne, hon ger både det tragiska och det som ännu är hoppingivande ett ansikte som berör. 

Hjälpare i nöden. Kristen Stewart och Julianne Moore i sevärda Still Alice. Foto: Filmikamari.

Actiongenren fick dyrt inhemskt tillskott

Jalmari Helander ( Rare Exports) gör med filmen Big Game en ny inmutning inom actiongenren i inhemsk film, helt i Renny Harlins anda. Klichéfylld och utan överraskningar har filmen som blev den dyraste inhemska produktionen ändå sina stunder, främst tack vare amerikanska skådespelare med Samuel L. Jackson i förarsätet.

Big Game

★★✩✩✩

Regi & manus: Jalmari Helander.

Genre: actionthriller.

I huvudrollerna: Onni Tommila, Samuel L. Jackson.

Åldersgräns: 12 år.

Speltid: 1 t 30 min.

Borgåpremiär: 20.3.15.

Filmen handlar om 13-åriga Oskar (Onni Tommila - Rare Exports) som uppe i Lappland ska genomgå en manlighetsrit. Det innebär att han värnats komma hem med storvilt och bevisa sin manlighet inför traktens män.

Som åskådare hajar man till nästan omedelbart. Det som ska föreställa Lappland är filmat i Tyskland med sina storståtliga bergsmassiv. Det ger filmen en visuell potential som borde imponera också utomlands, fastän vi talar om "fake" för den goda sakens skull.

Så det är till Lappland som en till Finland anländande amerikansk president Moore (Samuel L. Jackson) dimper ned i direkt ordagrann mening när terrorister skjuter ned planet med eskort. Oskari hamnar mitt i hetluften och blir presidenten Moores följeslagare och räddning när terroristerna tar upp jakten på det verkliga storviltet (big game).

Enkelspårigt

Manuset följer ett mycket rätlinjigt och enkelt spår med goda och onda på var sin sida lagen och dödligt i luven på varandra.

Oskari och presidenten blir naturligtvis bästisar och att de över huvudtaget klarar sig orsakar förvånade ögonbryn i USA där försvarsministeriets mannar följer med vad som pågår i finska ödemarken. 

Big Game är en film som visserligen håller måttet inom den genre den den stilmässigt hänför sig till men klichéerna är av den kaliber att den i huvudsak riktar sig till en okritisk stor massa för vilken dylik filmkonst är det som lockar. Slutet lämnas också aningen öppet så man rentav kan vänta sig en uppföljning.

Storvilt från USA. Samuel L. Jackson och Onni  Tommila finner varandra i Big Game. Foto: Filmikamari/ Stehanie Kulbach.

Tänkande robot i scifi-thriller

Sydafrikanen Neill Blomkamps nya film Chappie harvar på i samma själslandskap som hans tidigare filmer District 9 och Elysium. Det är våldsmättad sci-fi på ytan och filosofiska funderingar om artificiell intelligens på ett djupare plan.

Chappie

★★★✩✩

Regi & manus: Neill Bomkamp.

Genre: scifi, thriller.

I huvudrollerna: Sharlto Copley, Dev Patel, Hugh  Jackman.

Åldersgräns: 16 år.

Speltid: 1 t 54 min.

Borgåpremiär: 6.3.15.

Chappie som utspelas i en nära framtid handlar om ett Sydafrika där kriminella ligor härjar vilt och polisen är nere i brygga. Ända tills den unga dataingenjören Deon (Dev Patel - Slumdog Millionaire) lyckas konstruera s.k. droider, effektiva robotpoliser i människostorlek som i polisens tjänst får kriminaliteten att minska drastiskt. Hans arbetskamrat Vincent (Hugh Jackman - Wolverine) konkurrerar med den monstruösa Moose roboten, men får nobben av företagets chef (Sigourney Weaver - Alien-filmerna).

Vad ingen anar är att Deon gått ett steg längre och arbetar på en prototyp för en robot med artificiell intelligens som har medvetenhet och kan känna smärta. 

När ett gäng kriminella kidnappar honom  och den nya roboten tvingar de Deon att skruva ihop den, döper den till Chappie (Sharlto Copley - District 9) och tar den med på en stort rån.

Men först måste Chappie uppfostras som vilket litet barn som helst och lära sig livets grunder och moralkodex, vilket tack vare hans superintelligens visserligen går snabbt, men ändå inte spikrakt. Det beror bl.a. på att Deon och Chappies kriminella mor och far har olika syn på vad som är "rätt och fel", vilket resulterar i komiska men också farliga situationer allt medan Chappie utvecklas till en arg ung tonåring. Det blir såväl fram- och motgångar som hjärtskärande situationer längs vägen.

Vändning

Filmens vändning kommer när Vincent får nys om Chappie och lyckas radera ut alla droid-poliser via datornätet och skapa totalt kaos så de kriminella igen håller på att ta över, allt gjort i syfte att han egens Moose-robot ska få visa vad den kan. 

Intresset i filmen ligger i Chappies utveckling och tankar om konstgjord intelligens, medvetande och människans framtid. Kanske vi lever i en vändpunkt när all teknologi omkring oss kan bli upptakten till en artificiell intelligens som raderar ut människosläktet, bl.a. Stephen Hawking hyser dylika farhågor.

Chappie är en film med flera oväntade vändningar, den utvecklas hela tiden och har paralleller till filmer som District 9, Robocop och A.I. Artificiell intelligens. Någon storfilm kan man inte tala om men nog om en film med högt underhållningsvärde och litet ovanligare tankegods. 

En robots uppväxt. Chappie lär sig den smärtsamma vägen vad livet och att växa upp betyder.